Kyrkan växer i Kina

Den senaste veckan har bland annat BBC och The Guardian skrivit om kristendomens snabba framfart i Kina. Det spekuleras i att landet snart kan komma att husera världens största kristna befolkning – enligt författaren David Aikmans kalkyler kommer det finnas 400 miljoner kristna i Kina redan om tre årtionden.

Liksom all religion har kristendomen haft en brokig bakgrund i kommunistiska Kina. Då folkrepubliken grundades 1949 sades landet vara ateistiskt, och religion sågs av staten som en feodalistisk kvarleva. Förföljelsen av religiös aktivitet eskalerade under kulturrevolutionen (1966-76), då många tempel och kyrkor förstördes och dess anhängare märktes som revolutionens fiender.

Sedan Kina öppnade sig mot omvärlden i slutet 1970-talet har dock toleransen mot religion successivt ökat, och i dag råder officiellt religionsfrihet i Kina.

I staden Nanjing byggs nu Kinas största statligt finansierade kyrka med plats för 5 000 troende. De lokala myndigheterna står för marken och en del av byggnationskostnaden. Kristendomens agenda att hjälpa samhällets svaga gör religionen relativt populär hos myndigheterna, särskilt sedan en rad ålderdomshem har etablerats.

Ordförande för Kinas statliga byrå i religionsfrågor säger till BBC att även om kommunistpartiet är ateistiskt, så ”måste vi respektera och beskydda religiös tro”. The Guardian citerar också en i Kina respekterad ekonom, som menar att samhället kan tjäna ekonomiskt på aktiva religiösa grupper.

Unga kristna vid en julmässa vid Southern Cathedral, Pekings äldsta katolska kyrka. Bild från boston.com.

Men de ovan nämnda artiklarna spekulerar också i en eventuell baktanke; att Kina fruktar uppkomsten av en stor och mäktig organisation utanför myndigheternas ramar. Det var just vad som hände med Falun Gong, som bannlystes 1999 efter att 10 000 av dess anhängare demonstrerat utanför regeringsbyggnaderna i Peking, och vars legitimitet fortfarande är ett pinsamt bekymmer för Kinas ledarskap.

The Guardian menar att myndigheterna lärt sin läxa, och försöker handskas med kristendomen genom att bringa den under kontroll istället för att öppet förtrycka den.

Även en pastor som BBC talar med berättar hur en rad regler försvårar utövningen av kristendomen, och gör att många kristna fortfarande föredrar de oregistrerade ”huskyrkorna” som var det enda alternativet för religionsutövning under kulturrevolutionen.

Som i så många andra frågor verkar de kinesiska myndigheterna sträva efter en balans; att tillåta nog för att underjordisk aktivitet inte ska behövas, men inte tillräckligt för att något politiskt hot ska kunna skapas.

NY Times korrespondent Nicholas Kristof menar att rapporter om förföljelse av kristna i Kina ofta är överdrivna, och att de flesta troende ”aldrig har blivit hotade, och inte känner någon som har blivit misshandlad”. Han menar att kristendomen i dag har ”blivit cool”.

Samtidigt menar The Guardian att kinesiska säkerhetspolisen ofta avbryter privata kristna sammankomster, och att nästan 2 000 kristna kineser arresterades av staten 2005-2006.

Uppskattningen av antalet kristna i Kina varierar. David Aikman menar att omkring 80 miljoner kineser har anammat kristendomen, medan ordförande för Kinas statliga byrå för religiösa frågor säger till BBC att det finns cirka 20 miljoner protestanter i Kina.

Klart är i alla fall att antalet kristna i Kina växer fortare än någonsin förut. The Guardian framhåller särskilt två orsaker till detta:

* Kristendomen är en stabil tro med klara regler, som passar bra för många som söker fasta rutiner i ett samhälle som i övrigt utvecklas med rasande fart och är allmänt oförutsägbart.

* Kristendomen kan också ses som en slags protest mot dagens auktoritära styre i Kina, eftersom religionen härstammar från väst. Samma mönster sågs under 1980-talet i Sydkorea, då kristendomen växte fort på grund av befolkningens missnöje med det dåtida styret.

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

8 Comments

  1. En av anledning till att myndigheterna ”motarbetat” bland annat den katolska kyrkan är att man inte godkänner att de är styrda från ett annat land, katolska kyrkan lyder ju under påven i Rom. Samma ska gäller munkarna i Tibet som inte får ha Dalai Lama som andlig ledare och Falun Gong vars ledare bor i USA.

  2. Det stammer sakert vad galler katolska kyrkan. David Aikin bedomer dock att 70 av 80 miljoner kristna i Kina ar protestanter, och vad man framst ar radd for i det fallet ar att organisationen far sjalvfortroende nog att ifragasatta kommunistpartiet.

    Vad galler bade Falun Gong och munkarna i Tibet sa blev ju de forfoljda redan innan ledarna flyttade utomlands. Man ska nog ha i atanke att Kinas ledare inte ar sa radda for hot fran andra land, utan framst inifran det egna landet.

    • Falun Gongs ledare Li Hongzhi är bosatt i New York sedan 1998. Jiang Zemin förbjöd dem 1999.
      Tenzin Gyatso flydde 1959 när Kina definitivt tog över styret av Tibet.

      Men det var inte det jag menade utan att det är en av anledningarna som anges för att motivera varför de inte får utöva sin ”religion” i fred.
      ” ” för jag vet inte om jag skulle vilja kalla Falun Gong för religion.

  3. Samtidigt måste vi komma ihåg att förföljelsen av Li Hongzhi och Dalai Lama började innan de båda flydde landet. Likaledes förtrycktes buddism, islam, konfucianism och taoism ända till 1980-talet utan något samröre med utlandet.

    Jag förstår din poäng, men tror det är viktigt att poängtera att ledarskapet i Kina främst fruktar att en inhemsk organisation, av och för kineser, ska utmana kommunistpartiet. Man har sällan haft problem att ”ena folket mot en yttre fiende”.

  4. Ja du har rätt, partiet fruktar nog en ny revolution mer än en yttre fiende.

    Jag har letat men hittar inga källor om att Falun Gong eller Li Hongzhi förföljdes innan de 20:e juli 1999 och alla jag hittar hävdar att Tenzin Gyatso var ledaren för Tibets ”regering” fram till 1959 när han flydde efter det misslyckade upproret. Var har du hittat dina källor?
    Inget glädjer mig mer än att ha fel om jag bara lär mig något på vägen.

  5. Just nu sitter jag bakom det ”The Great Firewall” och kommer inte ens åt att läsa Kristers blogg. Sökningar på FG kastas tillbaka direkt. Jag kan återkomma med exakta källor angående det om ett par dagar då jag löst mitt VPN, det lovar jag.

    Men vad gäller Tibet så gjorde ju tibetanerna uppror just därför att det var förtryckta, då Kina tog över området med militär 1951. Efter det blev ju alla tibetaner andra klassens medborgare och TG hade ju knappast något att säga till om alls.

  6. Nu har jag VPN. Li Hongzhi flyttade till USA 1996, och du har rätt i att han inte förföljdes innan dess, vad jag hittils har kunnat läsa. Där hade jag alltså fel.

    Samtidigt så var det inte något som hade med utlandet att göra som gjorde att kampanjen mot Falun Gong började. Det var på grund av massprotester som den utanför Zhongnanhai, vilket visade att organisationen hade blivit stark nog att kunna utmana partiet.

    Kontentan är alltså att, vilket vi båda påpekat, att kinesiska myndigheter främst fruktar organisationer, religiösa eller andra, som växer upp inom landet. Aspekten om att de skulle styras från ett annat land tror jag inte är lika viktig.

  7. Fyfan för kristendom. Hoppas Hu och grabbarna gör något åt den vidriga fölkrötan som religion är. En av de bästa aspekterna med att bo i Kina är avsaknaden av religion i vardagen, låt oss hoppas att det förblir så. I mina ögon så är den aspekten den främsta anledningen till att jag rankar Kina som det mest framstående landet i världen.

1 Trackback / Pingback

  1. Buddha är vår handledare | tro och tanke

Kommentera