Japans sittande premiärminister Naoto Kan – landets sjunde på fyra år – vann i dag en omröstning över partiledarposten mot partikamraten och tillika rivalen Ichiro Ozawa, rapporterar bland annat NY Times.
Det politiska läget i Japan är milt uttryckt stormigt. Naoto Kans parti Democratic Party of Japan (DPJ) avbröt ett nästan 50-årigt maktmonopol från Liberal Democratic Party (LDP) i och med valseger i augusti förra året. Sedan dess har man redan bytt partiledare en gång, och kunde så ha gjort igen om dagens omröstning slutat annorlunda.
I ett avancerat system där lagstiftare, lokala tjänstemän och partiledare har olika värde på sina röster, fick Kan 721 poäng mot Ozawas 491.
En jämförbar situation hade varit om Fredrik Reinfeldt efter valet 2006 hade ersatts omgående av Jan Björklund, som genast tvingades genomgå en röstning om statsministerposten mot Anders Borg. Allt medan Japans ekonomi och välstånd störtdyker oavbrutet.
Inte blir situationen mer lättförståelig av att Ichiro Ozawa, mannen som nästan blev Japans nya president i dag, tidigare haft flera framträdande roller för oppositionspartiet LDP under sin cirka 25 år där. Han var också partiledare i DPJ 2006-2009, men tvingades avgå just innan valet, efter oklarheter kring finanasieringen av valkampanjen.
Ichiro Ozawa, invald i Japans parlament första gången 1969, har fått smeknamn som ”Shadow Shogun” och ”The Destroyer”, då att han anses styra mycket bakom stängda dörrar, och har en vana att bryta sig ur och skapa allianser. Han har efter 40 år i politiken ett brett kontaktnät bland byråkrater och lagstiftare.
Naoto Kan, som varit premiärminister i tre månader, lider av samma kritik som sin föregångare Yukio Hatoyama. Det diskuteras för mycket och görs för lite konkret.
– Med Kan vid makten kommer det alltid tillsättas en kommitté eller utredningsgrupp innan något börjar hända. Med Ozawa finns en känsla att saker faktiskt kan ske omgående, säger en företrädare för JP Morgan i Japan till NY Times.
Det största bekymmret för Japan i dagsläget är dess valuta, då yenen nu står i sin högsta kurs (mot amerikanska dollar) på femton år.
Det har drabbat landets exportbaserade industrier hårt, i och med att det blir dyrare för utländska kunder att köpa varor från landet. Ekonomin har stannat av och Japan fick tidigare i år finna sig att bli degraderade till världens tredje största ekonomi efter att ha passerats av Kina.
Ozawa hävdar att han skulle ta till mer konkreta åtgärder för att hejda yenens ökande kurs. Samtidigt får han kritik för att vara den sortens politiker som Japan måste överge; att hans ledarstil saknar transparens och tillhör de gamla byråkrater som lyckades köra ”det japanska undret” i botten.
Men efter inkonsekvens och ledarbyten har den japanska opinionen tappat tålamodet med de relativt oerfarna politikerna i DPJ. Det visades inte minst då partiet förlorade sin majoritet i landets överhus efter val i juli i år, vilket gör det ännu svårare för dem att driva genom sin politik.
Medan Japan fortsätter att brottas med sjunkande BNP, stigande arbetslöshet och en åldrande befolkning, drar allt fler politiska krafter åt helt olika håll.
