Vietnams kommunistparti öppnar i morgon sin elfte kongress, ett möte som hålls var femte år för att dra upp riktlinjer för landets politik och ekonomi.
Tidigare har landet spåtts en ljus framtid; med en flitigt arbetande befolkning och en ekonomisk tillväxt den senaste tiden på nästan 10 procent årligen, har Vietnam dubbats som ”Asiens nästa tiger” med möjlighet att bli en av världens tio största ekonomier.
Men inför denna kongress ser läget betydligt värre ut.
Klagomål gör gällande att landets tvåsiffriga inflation drabbar de fattiga hårt, särskilt som förtroendet för och värdet på valutan dong sjunker ständigt. Det gör att importerna blir dyrare för landets regering, och förra året upplevde man ett enormt handelsunderskott på över 80 miljarder kronor.
Som jämförelse hade exportgiganten Kina i fjol ett handelsöverskott på cirka 90 miljarder kronor.
”Hur kan folk vara glada då pengarna förlorar sitt värde?”, frågar sig en intervjuad retoriskt, samtidigt som vietnameserna i allt större utsträckning byter sina dong mot dollar eller guld.
Analytiker låter de statliga ägda företagen bära hundhuvudet, och menar att Vietnam helt misslyckats med sitt försök att bygga upp jättekonglomerat som Samsung i Korea. De klumpigt styrda och ofta korrumperade företagen sägs svälja 40 procent av landets ekonomiska resurser, men bara bidra med 25 procent av BNP.
Skeppsbyggaren Vinashin får i världspressen exemplifiera misslyckandet.
Efter att dess verksamhet utökats till flera andra sektorer som spa & hotell, visade sig företaget oförmöget att gå med vinst och räddades med skattelättnader samt statliga lån. De enorma skulderna kommer förmodligen få Vinashin att gå omkull och skapa oro bland sina 50 000 anställda och hela den vietnamesiska ekonomin.
Det vietnamesiska kommunistpartiet bygger sin legitimitet på landets återförenande under landsfadern Ho Chi Minh
NY Times menar att befolkningens flit är det enda som för hopp till Vietnam. Exportsektorn består i dag av billiga varor som ris, kaffe och textiler vilka inte bringar in några pengar till det allt mer skuldsatta landet. Försöken att med statliga företag likt Vinashin utveckla en tillverkningsindustri av mer högteknologiska produkter går trögt.
Financial Times tror att få av landets problem kommer lösas under kongressen.
Mötet kommer präglas av försiktighet och kompromiss snarare än att tackla problemen på allvar, menar tidningen, då det tungt byråkratiska Vietnam styrs av en trio (president, premiärminister och kommunistpartiets generalsekreterare) samt en politbyrå med tolv ytterligare medlemmar, istället för ett parlament med mandat att diskutera sig till beslut.
Vietnams ledare har många gånger lovat att öka transparensen i politiken, reformera ledarskapet och minska korruption samt byråkrati.
Inför kongressen rapporterar även The Guardian hur regeringen trappar upp förföljelsen av dissidenter. En företrädare för Human Rights Watch i Asien kommenterar: ”Kommunistpartiet vill tysta all kritik och oro inför sitt viktigaste möte. Trakasserier mot fredliga regeringskritiker än inget nytt i Vietnam, men nu ses en dramatisk ökning av förföljelserna”.
Ända sedan föreningen av Vietnam 1975 har kommunistpartiet uttryckligen förbjudit all politisk konkurrens. Media är kontrollerad av staten och internetsidor som Facebook blockerade.
Bland folket i stort råder ointresse, och en känsla av att politik är något som inte angår gemene man, rapporterar utsända för bland annat Sveriges radio. Kongressen startar i morgon och pågår under åtta dagar.
Kanske ökar detta takten på utförsäljningarna av statliga företag? Vore synd om ett land med sådan potential skulle hållas tillbaka pga dåliga politiker
Regeringen vill dock inte släppa den politiska kontrollen över ekonomin, vilket skulle ske om man sålde ut de statliga företagen. Troligare blir det första steget att försöka effektivisera dem istället, vilket redan sker enligt Economist: http://www.economist.com/node/17859425
Även om vietnameserna aldrig skulle erkänna det själva, så är säkert Kinas ekonomiska modell något de ser upp till. Här funkar de statliga företagen om inte oklanderligt, så i alla fall bra, och har monopol på många för samhället vitala industrier.
Enligt min egen åsikt är det viktigaste att minska landets oerhörda byråkrati, som hindrar förändring och skrämmer iväg investerare. Läste i någon artikel i går att det krävdes 17 olika tillstånd för att ha reklam på sin lastbil i Saigon.
Synd att det finns emotionellt baggage kina och vietnam emellan. Det skulle nog vara väldigt nyttigt för Vietnam framförallt att öka samarbetet med Kina. Hur man sköter statliga bolag har verkligen Kina varit framgångsrika i. Fler länder borde dra lärdom av den modellen.
Håller med till fullo. Det vietnamesiska folket är oerhört misstänksamma mot Kina, och regeringen får ta emot en ström av protester varje gång de på något vis närmar sig Kina.