Presskonferens om Tibets befrielse

I samband med 60-års-jubiluemet av vad myndigheterna kallar ”den fredliga befrielsen av Tibet”, hölls i dag en direktsänd timslång presskonferens på den statliga nyhetskanalen CCTV som just nådde sitt slut.

Kina talar gärna om det starka ekonomiska uppsving som Tibet sett sedan 1951. Hundratusentals tibetaner har de senaste årtiondena fått tillgång till vägar, utbildning och en allt högre inkomst att röra sig med.

Sedan 1994 har områdets BNP mer än åttafaldigats, samtidigt som regeringen har infört en rad skattelättnader och enorma investeringar inom områden som sjukvård och infrastruktur. Läskunnigheten och den förväntade livslängden har ökat dramatiskt.

En klar förbättring mot det tidigare slavlika feodala samhället, menar myndigheterna.

Kritik mot Kinas styre i Tibet gäller främst förtryck av Tibets religiösa seder och bruk, samt att områdets ekonomiska utveckling främst kommer en etnisk kinesisk minoritet till nytta.

Etniska tibetaner har vid flera tillfällen protesterat mot det kinesiska styret, något som urartat i våldsamheter bland annat 1959, 1987-89 och 2008.

Senast i fjol demonstrerade tusentals studenter i tibetanska områden mot reformer inom utbildningen, som de anser hotar Tibets språk och kultur.

Kineser på patrull i Tibet. Den militära närvaron har stärkts betydligt sedan oroligheterna 2008.

Vid presskonferensen ställde inhemsk media främst frågor om ekonomi och utveckling, medan utländsk media tog upp ett par obekväma ämnen för kommunistpartiets ordförande i Tibet att kommentera.

Några frågor och svar värda att uppmärksammas innefattar:

Fråga: Visar den senaste tidens oroligheter i etniska tibetanska områden på att regionens ekonomiska framsteg inte kommit hela befolkningen till nytta? (Journalist från Reuters)

Svar: Jag vet inte vilken särskild situation du syftar på då du säger oro. Jag har rest runt i flera områden i provinsen den senaste tiden, och nyligen varit i Peking för möte och rapport, och är inte medveten om att det inträffat några särskilda oroligheter i Tibet på sistone.

Kommentar: Journalisten från Reuters syftade förmodligen på det kloster där det rapporterats att flera munkar arresterats och tusentals spärrats in, sedan de motsatt sig tanken om ”patriotisk utbildning”. Media har inte tillåtits komma nära området och händelseförloppet vid det avspärrade är fortfarande oklart.

Då klostret tekniskt sett ligger i provinsen Sichuan (四川), just på gränsen till Tibet, slingrade sig partibossen ur frågan genom att säga att han inte var medveten om några oroligheter i Tibet. Frågan som journalisten ställde var dock ”etniska tibetanska områden”, men i vilket fall så fick han inget svar på detta, och inte möjlighet att utveckla sin fråga.

Fråga: Nu när DaLa avsagt sig sitt politiska uppdrag, finns det någon möjlighet för honom att komma tillbaka till Kina? (Journalist från AP)

Svar: Om DaLa kommer tillbaka till Kina eller inte ligger helt i hans egna händer. Vi har alltid varit väldigt öppna för att närma oss DaLa. Om han erkänner Tibet som en obestridlig del av Kina, och Taiwan som en kinesisk provins, ja då kan vi inleda dialog i vilka frågor som helst.

Kommentar: DaLa har levt i exil i Indien i 42 år, men alltid uttryckt en önskan att en dag återvända till Tibet. I mars i år lämnade DaLa in sin avskedsansökan som ledare för den tibetanska exilregeringen i Indien, och har även föreslagit att den i fortsättningen bör styras av en vald ledare, snarare än någon som utses av religiösa ledare.

Fråga: Många anser att Tibet först under tvång undertecknade det sjuttonpunktsavtal som inkorporerade Tibet som en kinesisk provins. Vad anser du om detta? (Journalist från Phoenix TV)

Svar: Avtalet slöts efter noggranna förhandlingar i Peking, och den grupp som representerade Tibet hade nära kontakt med DaLa, som också var med och godkände avtalet. Att DaLa har sagt att detta gjordes under tvång, och att återföreningen med Kina skedde genom våldsamheter, är bara en metod av honom att förvränga historien för att uppnå sina egna mål och syften.

DaLa har aldrig gjort ett enda gott för det tibetanska folket. Han har bara suttit utanför Kina och krävt en återgång till ett feodalt samhälle.

Kommentar: Det avtal som frågan gäller tecknades 1951 och innebar kinesisk suveränitet över Tibet. DaLa, tillsammans med andra viktiga representanter från Tibets dåvarande och nuvarande regering, menar att avtalet påtvingades Tibet under militärt hot.

Kina å sin sida, ser avtalet som ett legalt bindande dokument på dess rätt att styra Tibet. Båda sidor tog dock avstånd från avtalet under det tibetanska upproret 1959. DaLa menade då att Kina brutit mot avtalet genom att påtvinga området sociala reformer, medan Kina ansåg att DaLa bröt mot avtalet genom att stödja det väpnade upproret.

Andra punkter som Tibets partiordförande var noga att understryka innefattar bland annat:

* Att Tibets regering sedan 1965 tjänas av en folkets regering, som väljs av tibetanerna själva och tjänar hela områdets befolkning. DaLa å andra sidan är inte erkänd av det internationella samfundet.

* Alla i Tibet får ta del av områdets ekonomiska utveckling och ökade välstånd.

* Tibets befolkning förstår klart och tydligt vem som bringar dem lycka och välstånd, och vem som hindrar områdets utveckling.

Nu i veckan är också Pakistans president Yousuf Gilani på besök i Kina. En rad varma ord har utväxlats, och Pakistan säger sig helhjärtat stödja principen om ”ett Kina”, och fullständigt ta Kinas parti i frågor om Tibet och Taiwan.

Gilani sade att Kina är Pakistans ”bästa vän”.

Pakistan, vars relationer till Indien och USA är usla, har många intressen gemensamt med Kina. De två länderna har på sistone närmat sig varandra i frågor som terroristbekämpning och Kinas omstridda gränsdragning med Indien.

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

Bli först med att kommentera

Kommentera