augusti 2011

Tre munkar dömda till fängelse efter den fjärde tagit självmord

I veckan har tre stränga domar fallit efter att en tibetansk munk 16 mars i år satte eld på sig själv, i en protest mot ”Kinas intolerans mot tibetansk buddism”.

Enligt kinesiska myndigheter avled munken därför att hans kamrater tog med honom tillbaka in i det då belägrade klostret, och därmed omöjliggjorde munkens behov av omedelbar vård.

Tre munkar har under den senaste veckan stått till svars för detta i kinesisk domstol.

Den första munken tilldömdes 11 års fängelse, i en rättegång som enligt statliga nyhetsbyrån Xinhua tog mindre än en dag.

Efter nya snabba rättegångar blev också i dag klart att de andra två munkarna ska spendera 10 respektive 13 år i fängelse.

Utländska journalister fick inte medverka vid rättegången, och Xinhua menar att de två enligt domstolen ”genom en komplott som instiftade och assisterade självtändningen [av den avlidne munken], och därmed orsakade hans död”.

Munken som dog var 16 år, och togs till sjukhus efter bara 11 timmar vid det belägrade klostret.

Omständigheterna kring hans död är fortfarande oklara, eftersom området där protesterna ägde rum var avspärrat.

Klart är att ett kloster i regionen Aba – på gränsen mellan Sichuan (四川) och Tibet (西藏) – stormades och belägrades i april i år.

Jag skrev en lägre artikel om det här på bulletinen den 17 april.

Än i dag är klostret belägrat av säkerhetsstyrkor, och lite eller ingen information går att få om de minst 300 munkar som tidigare fanns där.

Kina nekade i juni FN:s krav på att tillhandahålla information om vart munkarna hölls, och sade endast att de genomgår ”laglig utbildning”.

Liknande oroligheter äger ofta rum i området Aba, där munkarna i regel är lojala mot Dalai Lama, som styr en exilregering från Indien sedan flykten från Kina 1959.

De hårda domarna har väckt en del reaktioner från omvärlden – bland annat USA:s utrikesdepartement har uttryckt sin oro och tvivel om att allt skett i enighet med lagen.

Strängare straff för kinesiska datahackare

Statlig media förklarade i dag att Kinas åklagare kommer bemöta dataintrång med strängare lagar. Ändringarna börjar gälla redan 1 september.

Lagen är färdigformulerad och innebär enligt Xinhua strängare straff för de som på ett illegalt vis införskaffar data från nätverk, eller tillhandahåller program eller verktyg som andra kan använda för dataintrång.

Nytt är att lagen även brottsliggör personer som säljer, köper eller tar del av information som de vet har införskaffats på olaglig väg.

Bakgrunden till den nya lagen är en ökad omfattning av dessa brott; officiell statistik menar att över en miljon ip-adresser i Kina styrde från utlandet 2009, vilket bidrog till att 42 000 sidor angreps av hackers och 18 miljoner kinesiska datorer smittades av virus varje månad.

Antalet virus i Kina ska ha ökat med 80 procent varje år de senaste fem åren, enligt samma statistik.

Kinas åklagare kallar detta ”ett hot inte bara mot nätverkssäkerheten, utan även mot nationell säkerhet och allmänna intressen”.

Detta kan ses som en åtgärd i det globala cyberkriget, som bland annat The Telegraph nyligen skrev om, och som Kina är högst involverat i.

Det kan givetvis också ses som ytterligare ett steg i ledet av myndigheternas kontroll över internet.

The Guardian påpekar att Kina visserligen målar ut sig som ett av världens största offer för dataintrång, men att otaliga dataattacker mot bland annat amerikanska företag och människorättsgrupper samtidigt kommer från Kina.

Försvarshögkvarteret Pentagon varnade förra veckan USA:s kongress att dataattackerna från Kina snart kan komma att användas för militära syften, snarare än ”bara” insamling av information.

Förra veckan läckte videofoton ut där Kinas militär såg ut att utföra en dataattack mot ett amerikansk mål – vilket givetvis myndigheterna senare förnekade.

Google drog sig förra året ut från Kina dels efter misstänkta kinesiska dataattacker, och har fortfarande problem med intrång i sina användares mailkonton.

Japans nya premiärminister möts av skepsis från Korea och krav från Kina

Yoshihiko Noda. Så heter Japans tidigare finansminister, som under dagen vann omröstningen för att bli regeringspartiet DPJ:s nya partiledare och därmed Japans nästa premiärminister.

Kinas statliga nyhetsbyrå Xinhua kommer med anledning av detta omedelbart med en ledare som på ett rättframt vis börjar så här:

Though fast-burgeoning bilateral trade has made China Japan’s largest trading partner since 2009, the two major powers in East Asia still run into disputes from time to time, threatening the peace and stability of the region. And Japan has to be blamed for that.

Xinhua menar att Japan piskar upp motsättningarna mellan det kinesiska och japanska folket genom att ”medvetet smyga runt de barbariska brott som begicks då man invaderade Kina 1937-45”, och ställer en hel lista med krav till Noda:

* Respektera Kinas kärnintressen och legitima krav på utveckling, utan att utnyttja ”ett hot från Kina” som svepskäl för politiska handlingar.

* Den nya regeringen ”måste börja att förstå” att misstänksamhet och dålig relation mellan Kina och Japan inte gagnar någon.

* Nodas nya kabinett måste noggrant utarbeta ett plan för att behandla Japans krigsförbrytelser på ett vis som minskar den kinesiska allmänhetens missnöje med Japan.

* Ingen japansk politiker ska någonsin igen besöka Yasukuni-skrinet, som ”hedrar 2,5 miljoner japaner som dog i krig, inklusive 14 krigsförbrytare”. Och aldrig igen ska [Japan] låta historiska problem ta de två ländernas relation som gisslan.

* Japan ska visa respekt för Kinas suveränitet och territoriella integritet, särskilt då det kommer till ö-gruppen Diaoyu/Senkaku, som är ”en obestridlig del av Kinas territorium”.

* Kina är villiga att lägga oenigheterna åt sidan och tillsammans utforska vattnen kring Diaoyu/Senkaku, förutsatt att Japan erkänner Kinas fullständiga suveränitet över ö-gruppen.

* Japan ska erkänna Kinas legitima behov och krav angående en större och modernare armé för att skydda sina växande nationella intressen.

* Japan ska även sluta se Kina som ett hot och ”avsluta dess farliga sedvana” att använda Kinas utveckling som en ursäkt för att expandera sin egen militär, och bortse från den defensiva karaktär det beslutades att Japans militär skulle anta efter andra världskriget.

Detta är vad man förväntar av Japans nya regering, menar Xinhua, och smyger mellan kraven även in följande passage:

China has always made itself clear that it would like to settle its differences with Japan through candid dialogue.

Ingen lätt utrikespolitisk start för Yoshihiko Noda alltså. Varför då denna hårda ton?

Enligt Wall Street Journal handlar det om tidigare utrikespolitiska uttalanden från Noda.

Han har bland annat nekat till att Japans krigsförbrytare av ”klass A” (den ”värsta” klassen) alls är krigsförbrytare .

Detta yttrande fälldes på 66-årsdagen av andra världskrigets slut, under vilket miljontals civila miste livet då den japanska armén löpte amok.

Även sydkoreansk media stämmer in i kritiken av Yoshihiko Noda.

”Det finns en stor risk att [Noda] besöker Yasakuni-skrinet. Och under [Nodas] ledning kan Japan komma att stärka sitt anspråk på den koreanska ö-gruppen Dokdo”, skriver Sydkoreas största dagstidning Chosun Ilbo i dag.

”Med tanke på [Nodas] tidigare yttranden om japanska krigsförbrytare vid Yasakuni-skrinet, är det möjligt att relationen mellan Sydkorea och Japan kan bli ansträngd”, skriver Dong-a Ilbo, landets näst största tidning.

Även Sydkoreas utrikesministerium har tidigare påpekat olämpligheten i Nodas uttalanden, men har ännu inte kommit med någon kommentar efter att valresultatet blivit klart i dag.

En intervjuad professor vid Pekings mest prestigefyllda universitet Tsinghua menar att Nodas uttalanden är ”oacceptabla för Kina, Sydkorea och alla länder i världen”, samt att likställa med åsikten om att Hitler inte var någon krigsförbrytare.

Även under föregående helgs debatt utmärkte sig Noda, då partiledarkandidaterna skulle till att tala om regionala säkerhetsfrågor.

Alla fem kandidater stödde visserligen en fortsättning av den halvsekel-långa säkerhetspakt som fortfarande råder mellan Japan och USA, men Noda utfärdade också en varning angående Kinas uppsving:

”Nästa år är en förändringarnas tid med ledarbyte [underförstått: i Kina]. Det kan leda till fanatisk nationalism”.

I ett månatligt japanskt magasin som kom ut 10 augusti, talar Noda om Kinas ekonomiska framgångar, och fortsätter med att säga:

On the other hand, China’s rapid military buildup and expansion of the range of its military activities, coupled with the lack of transparency of its strategic intentions behind this, are a cause of great concern for not only Japan but the entire region.

China’s high-handed foreign posture, backed by its military capabilities and recently put on display in the South China Sea and elsewhere, is stoking fears that China will disrupt the order within the region.

Vad gäller utrikespolitiken startar alltså konservativa Yoshihiko Noda i uppförsbacke.

Andra bekymmer är en stigande yen, ett sjunkande BNP, en minskad export, en dyr återuppbyggnad efter jordskalvet 11 mars i år och ett allmänt politiskt kaos: Noda blir Japans sjunde premiärminister sedan 2006.

Han ses dock (igen) av opinionen som en stadig och resolut beslutsfattare som potentiellt kan använda sin erfarenhet för att reda ut Japans ekonomiska storm.

Han var den enda av de fem kandidaterna som förespråkade skattehöjningar för att reda ut den krisartade situation som landet nu befinner sig i.

Noda har varit Japans finansminister sedan juni 2010, och vann den avgörande omröstningen om partiledarposten med 215-177, mot handelsminister Banri Kaeda.

Läs en längre profil av Japans nya premiärminister via Wall Street Journal.

Porr i Kina – historia och nutid

Danwei publicerade i veckan en intressant artikel om pornografins långa bakgrund i Kina, och hur industrin i dag blomstrar trots censur och stränga regler från myndigheterna.

Det finns pornografiska verk från Kina som kan spåras nästan 2 000 år tillbaka, men porren ska ha börjat bli mer vanligt förekommande kring 1000-talet och haft sin storhetstid under sena Ming-dynastins 1600-tal.

Mycket av verken har sin utgångspunkt i vad som skedde i överklassen och främst vid hovet, då det var vanligt för rika tjänste- och handelsmän att ha dussintals älskarinnor.

Kejsaren själv ska ha fört sig med över 2 000 konkubiner.

I målningarna från denna tid förekommer all möjlig slags sex; homosexualitet och gruppsex, oralt och analt.

En viss fixering vid så kallade liljefötter kan ses i verken, vilket Danwei jämför med västerlandets ideal kring stora bröst.

Liljefötter är små och deformerade fötter på en vuxen kvinna, som uppkom efter att fötterna bundits och slagits sönder sedan flickåren.

Detta resulterade i att fötterna ruttnade och kvinnan fick svårt att gå, men icke desto mindre var denna slags fotbindning attraktiv för många kinesiska män ända in på 1900-talet.

Pornografi ska främst ha förekommit som konst, med det fanns också litteratur som liknade sexguider.

Ett särskilt berömt erotiskt kinesiskt litterärt verk är ”Plommonet i guldvasen”, som publicerades under sen Ming-dynasti, alltså kring sekelskiftet 1500-1600.

Det var den första långa litterära novellen som innehöll detaljerade sexscener, och bokens huvudperson roade sig med inte mindre än nitton olika sexpartners och en rad olika sexleksaker.

Boken blev snabbt populär men publicerades med dålig timing; Qing-dynastin som tog makten 1644 hade en långt mer konservativ inställning till sex och porr än föregående makthavare.

Pornografin hade tidigare främst förekommit i landets södra delar, bland en välmående klass av tjänste- och köpmän i bland annat Suzhou (苏州), Hangzhou (杭州) och Guangzhou (广州).

Den nya dynastien var ju av mongoliskt ursprung, med konservativa värderingar från bland annat kristendomen och konfucianismen.

Många verk skulle snabbt såväl förbjudas som förstöras, och den negativa inställningen gällde mer eller mindre under Qing-dynastins drygt 250 år vid makten, och de efterföljande nationalist- och kommunistregeringarna.

Men Danwei påpekar att en tydlig förändring har skett de senaste åren.

Trots återkommande krafttag från myndigheterna är det i Kina i dag enkelt att köpa såväl erotik som sex.

Bara i Peking ska det finnas över 200 000 prostituerade (2005).

För ett par veckor sedan skrev jag om hur älskarinnor blir allt vanligare bland rika kineser, och politikerna själva föregår här knappast med gott exempel, vilket ofta uppmärksammas via internet.

Internet har också i sig självt inneburit en ökad porrkonsumtion.

Kinas hårda censur går givetvis att kringgå med hjälp av tekniken, och Danwei citerar en statlig undersökning som gör gällande att över hälften av landets ”18-åringar eller yngre” som tillfrågades hade besökt porrsajter på nätet.

Myndigheternas respons är mer censur och hårdare straff.

erotiska foton på filmstjärnan Edison Chen 2008 snabbt spred sig på nätet, hotade myndigheterna med 15 dagars frihetsberövande för alla som spred vidare eller laddade upp bilderna.

Bara under 2009 stängdes över 60 000 internetsidor ner på grund av pornografiskt innehåll.

Men många sidor går inte att komma åt, och mycket av materialet bränns ut fysiskt på skivor eller lagras genom andra metoder.

Vid ett enda tillslag 2008 tog myndigheterna 8 000 dvd-porrfilmer på väg från provinsen Guangdong (广东) till Shanghai.

Då japanska porrstjärnan Sora Aoi skapade ett konto på mikrobloggen Sina Weibo, fick hon snabbt 2,8 miljoner ”followers”, vilket är mer än dubbelt så många som världens populäraste Twitter-konto Lady Gaga.

En sökning på Sora Aois kinesiska namn (蒼井空) ger enligt Danwei 41 miljoner träffar – fler än basketstjärnan Yao Ming (姚明) eller Kinas president Hu Jintao (湖锦涛).

Sora Aoi – big in China

Sora Aoi spelade också en roll i biofilmen ”Sex and Zen: Extreme Ecstasy” (2011), som inte får visas vid Kinas biografer.

Det ledde till att otaliga kineser åkte till Hongkong med det primära syftet att se filmen, vilket fick den att sopa mattan med världens mest inkomstbringande film Avatar vad gäller biointäkter i Hongkong.

Den enorma efterfrågan av pornografi i Kina står alltså helt utan tvivel. Vad som är mer intressant är om myndigheterna lyckas med ambition att förbjuda denna.

Danwei publicerar även en intervju med Dr Katrien Jacobs som är aktuell med en bok om pornografi i det nutida Kina.

Hon menar att ”Kinas myndigheter håller på att förlora kriget mot porren”.

Nästan 90 procent av de porrsajter som besöks i Kina är utländska, som myndigheterna alltså inte har auktoritet nog att stänga ner.

Dessutom menar Dr Jacobs att censuren slår hårdast mot sårbara grupper som homosexuella, queer eller andra som avviker från vad hon kallar ”mainstream commercial porn”.

Wikileaks om Japan och invandring

Otaliga intressanta dokument rörande Asien finns att läsa på Wikileaks.

Det finns ett par tusen ”läckta” och översatta dokument från myndigheter i både Japan och Kina, med varierande längd och ämnesområden.

Ett jag fann särkilt intressant är ”Foreign Workers Change the Face of Central Japan”, släppt 2008 av amerikanska konsulatet i Nagoya.

Där beskrivs hur Japans industri är beroende av arbetskraftsinvandring, och hur detta förändrar ”stereotypen om ett homogent Japan”.

En stor del av denna invandring kommer från Latin- och Sydamerika.

Bara i de 5 av Japans 47 prefekturer som kallas ”Central Japan Economic Federation” (Aichi, Gifu, Mie, Nagano, och Shizuoka) finns i dag över 180 000 brasilianare och över 20 000 peruaner, jämfört med drygt 80 000 kineser i samma område.

”Utländska arbetare ses nu allmänt av lokala myndigheter och privata arbetsgivare som en vital ingrediens för centrala Japans ekonomiska framgång och fortsatta välfärd”, menar rapporten.

Nya lagar och rättigheter har de senaste åren skapats för att välkomna dessa arbetare, och amerikanska konsulatet tror att utvecklingen kommer fortsätta i den riktningen.

Bara i prefekturen Aichi – med drygt sju miljoner invånare – bor i dag över 220 000 utlänningar.

Detta är givetvis banbrytande då Japan länge undvikt omfattande invandring, och politiker har fällt flera snudd på oförskämda uttalanden vilka i Sverige genast skulle ha sorterats i facket för ren rasism.

Om denna utveckling står det i rapporten:

In the past, foreigners were often described as doing the ”Three D” (dirty, dangerous, or difficult) jobs Japanese workers shunned. The current situation is much different. Foreign workers are employed side-by-side with Japanese employees in ordinary manufacturing jobs throughout the Nagoya area, simply because not enough domestic workers exist to fill them in Central Japan and because of Japan’s low labor mobility.

Bristen på arbetskraft beror givetvis på Japans låga födelsetal och åldrande befolkning, vilket jag tidigare skrivit om här på bulletinen.

Om dagens demografiska faktorer består, och Japan fortsätter motsätta sig invandring, riskerar befolkningen halveras från dagens knappt 130 miljoner inom bara 70 år.

Rapporten från konsulatet i Nagoya ger också exempel på hur invandringen således redan märks väl på många platser i centrala Japan:

Due to Japan’s low birth rate, in extreme cases, children of immigrant workers reportedly make up as many as half the students at elementary schools in a few smaller Central Japan towns.

Det verkar som att de lokala myndigheterna i dessa områden har en relativt positiv inställning till denna invandring.

I den redan nämnda provinsen Aichi spenderar de lokala myndigheterna över 20 miljoner kronor på att lära invandrarbarn i åldern 6-14 det japanska språket.

Enligt USA:s konsulat finns nu sammanlagt 320 000 brasilianare i Japan, och det pratas också om affärsledare som vill använda kryphål i Japans konservativa invandringslagar för att locka arbetare från andra sydostasiatiska länder till Japan.

Centralregeringen i Tokyo – där lagarna stiftas – har dock varken märkt av eller fattat tycke för denna utveckling, eftersom det i Tokyo främst finns administrativa jobb och väldigt få fabriksarbetare.

Rapporten avslutas dock genom att fastlå hur ”detta fenomen icke desto mindre redan har börjat ändra Japans utseende och form”.

Kina riskerar omedelbar konflikt med Libyens rebeller

Flera rapporter under kvällen pekar på en potentiell konflikt mellan Kinas myndigheter och rebellerna som nu håller på att ta över Libyens huvudstad Tripoli.

Libyens rebeller har redan upprättat ett eget oljeföretag, vars talesman sade till Reuters: ”Vi har inga bekymmer med västländer, och företag från Italien, Frankrike och Storbritannien. Men kanske kommer vi ha politiska problem med Ryssland, Kina och Brasilien”.

”Kinas investeringar i Libyen, särskilt gällande olja, är en sorts ekonomiskt samarbete som ligger i både Kinas och Libyens intresse”, svarade genast en tjänsteman vid Kinas handelsministerium idag.

”Efter att Libyen blivit stabilt, hoppas vi att landet kommer fortsätta skydda intressen och rättigheter från kinesiska affärsmän, och vi hoppas på ett fortsatta investeringar och ekonomiskt samarbete med Libyen”, fortsatte han.

Myndigheterna torde vara oroliga för den olja – 11 procent av Libyens totala produktion – som exporteras till Kina.

Samtliga 36 000 anställda kineser i 75 företag evakuerades från Libyen då inbördeskriget bröt ut, och det är nu osäkert hur välkomna de är tillbaka.

Kinas politik gällande Libyen har ju minst sagt varit gått ut på att vända kappan efter vinden.

Visserligen röstade man inte mot NATO:s bombkampanj i FN:s säkerhetsråd (man lade ner sin röst), men man var sedan snabb med att uttrycka ”djup oro” för bombningarna då de väl började.

Det ligger ju nämligen i de kinesiska ledarnas intresse att folkliga uppror inte uppmuntras – särskilt inte då de sker i samband med internet och sociala medier.

Då stridens utgång sedan blev tydligare, byte Kina svajigt fot.

Man prisade rebellernas Nationella övergångsråd som en ”viktig politisk kraft och samtalspartner”, och en talesman från utrikesministeriet sade i går att ”Kina respekterar det libyska folkets val”.

I dag byttes också flaggan vid Libyens ambassad i Peking till den typ som rebellerna använder sig av.

Men samtidigt som Kina vill behålla sina investeringar i Libyen, kommer också en del tuffa ord från media och tjänstemän:

En tjänsteman vid Kinas institut för kontemporära internationella relationer sade: ”Kinas andel i Libyens naturresurser var mindre än en procent – nästan försumbar – och jag tror inte den kommer öka i framtiden heller. Det viktigaste samarbetet mellan länderna handlar inte om olja, utan om arbete och export av teknologi”.

Samtidigt menar han att Libyen kommer behöva Kinas kunskap och konkurrenskraft då infrastrukturen nu ska byggas upp igen, och säger till Reuters: ”Detta är bara en individs åsikt. Jag säger bara fyra ord: De kommer inte våga. De kommer inte våga ändra på några kontrakt”.

För två dagar sedan skrev statliga Global Times chefredaktör följande meddelande på Sina Weibo (översättning från Danwei):

Statliga Global Times skrev i dag en ledare som menade att väst måste ta ansvar för att städa upp den oreda man skapat i Libyen.

China Youth Daily menade att Europa ännu inte har någon plan för demokrati i Libyen, och att Europa skulle ha svårt att komma med hjälp på grund av sin dåliga finansiella situation.

Som med allt annat från Libyen förekommer en rad motstridiga uppgifter i de ovanstående artiklarna:

CNN menar att 11 procent av Libyens olja går till Kina.

Tjänstemannen från institutet för internationella relationer säger att Kina har mindre än en procents andel av Libyens resurser.

The Guardian skiver att 3 procent av Kinas import av råolja i fjol kom från Libyen.

Hur det än står till med det, så är det faktum att Libyen har Afrikas största oljereserver, och att Kina kan ha försvårat sin chans att ta del av dessa för att man drivit en politik som syftat till att kväva intresset för folkliga uppror.

Det kan bli en läxa för kinesiska politiker om att det inte är lika lätt att ändra på historien utomlands som på hemmaplan.

Kinas första sexlärobok: Vetenskap eller porr?

Nyligen släpptes Kinas första lärobok i sexualundervisning, som på prov först kommer användas i 30 grundskolor i Peking.

Boken har dock redan stött på patrull, såväl av upprörda föräldrar som höge auktoritet.

”Det är för mycket för barn. Är det helt enkelt porrbilder riktade till unga? Detta är inte hälsosamt”, säger en mamma till China Daily, som inte är särskilt förtjust över hennes åttaårings läromaterial.

En del föräldrar tror att den fria användningen av ord som ”penis” och ”vagina” uppmuntrar unga att börja experimentera med sex tidigare än vad som annars vore fallet.

Motståndet tros bero på att kinesiska föräldrar aldrig fått sexualundervisning själva, och därför inte heller ser någon nödvändighet för de egna barnen.

Sex är i Kina en ofta tabubelagd fråga, vilken det sällan talas om varken i hemmet eller skolan, och som helst ska ske endast efter giftermål.

Således är unga kinesers kunskap om sex – eller för den delen anatomi – förbluffande liten.

Illustrationen är från en taiwanesisk sexlärobok, som skapat debatt mellan taiwaneser och kineser på internet. Klicka på bilden för att läsa mer om detta.

Myndigheterna genomförde nyligen en undersökning genom att intervjua 453 elever i årskurs 4-5.

Bara drygt 5 procent kunde på ett korrekt vid kunde peka ut samtliga sexuella organ (penis, vagina, bröst, skinkor), medan 16 procent ”inte visste något alls” om dessa organ.

Många tjejer trodde att deras växande bröst var tecken på cancer.

Detta leder till att många av dessa barn, som just nått puberteten, inte kan urskilja eller än mindre värja sig från sexuella övergrepp.

Bristande kunskap tros också ligga bakom den allt större spridningen av AIDS, och en rad oönskade graviditeter med smärtsamma aborter som följd.

Många kineser vet nämligen inte att något av de två ovanstående är ett potentiellt resultat av samlag.

I China Dailys artikel finns det även föräldrar som, av dessa skäl, tycker att den nya boken är ett bra initiativ.

Men sexualundervisning i Kina möter också motstånd från mycket inflytelserika personer.

ChinaHush har snappat upp en videoshow, där en professor Kong från det beryktade Pekings Universitet talar om sin inställning i frågan.

Kong beskriver det hela som ett försök att härma väst, och backar dessutom upp sin ståndpunkt med en rad rasistiska uttalanden om Japan.

Delar av översättningen från videon kommer från ChinaGeeks:

In ancient times, as we understand it now, they didn’t have any sex education, and adults did not talk about sex with their kids. But this didn’t delay anything, when people grew up they learned about sex by themselves. Look, who gets married but doesn’t know how to have kids? Who gets married but doesn’t have a sex life, I’ve never heard of that happening. […]

We don’t need education, some things you can learn on your own. For example, eating or going to the bathroom; these aren’t things that anyone taught us to do. They’re a basic life skill. And there are lots of channels of informal education […]

As far as sex goes, it’s better to keep it mysterious. If we take all the mystery out of everything, life becomes boring. As I understand it, the most open sex ed in the world is in Japan, Japanese kids begin to grasp the particulars of sex at a very young age, and what’s the result? […]

The result is that 10-20% of Japanese youths are impotent, without any sexual desires, they’re not even curious about this thing [sex]. Most Japanese men, when they see a woman, they don’t have a sexual feeling, so they have to do something perverted [to get that feeling].

We often call Japan perverted, but Japan isn’t naturally perverted, everyone is the same. How could they be naturally perverted, that’s not what it is, [the problem] is that their sex ed starts too early.

So when they see regular sexual activity they’re just not interested, it’s like looking at carrots or cabbage for them. So instead they have to find a handicapped old woman and have sex with her, and only then is it exciting.

Hela videon där professor Kong uttalar sig går att se här (på kinesiska).

Bilder från och en närmare beskrivning av den nya läroboken kan ses på ChinaHush.

Många i Kina har alltså insett att sexualundervisning – eller åtminstone öppet samtal om sex – kan vara effektivt för att förhindra sjukdomar, graviditeter och sexuella övergrepp.

Men då en professor vid ett av landets finaste universitet blir inbjuden till statlig tv för att uttala sig likt detta, utan rädsla att få sin position ifrågasatt, går det också notera att Kina fortfarande har lång väg kvar att gå.

ID-kort krävs för att köpa fläskkött i Xiamen, Kina

Sedan 15 augusti krävs det ID-handling för att köpa fläskkött i vissa butiker i den sydkinesiska staden Xiamen (厦门).

Anledningen är att priset på fläskkött drabbats hårt av Kinas inflation, och i genomsnitt över hela landet stigit med över en tredjedel sedan årets början.

För att stävja denna utveckling släppte lokala myndigheter i Xiamen ut en betydande del av sin frysta fläskkötts-reserv till fem av stadens butiker.

Köttet kommer här säljas för 15 procent under marknadspriset, och ransoneras till fem kilo per inköp.

Köper man mer än två kilo kött åt gången krävs ID-handling, vilket ska hindra privatpersoner från att hamstra kött och sedan sälja till marknadspris.

Fläskkött är den absoluta favoriten i det kinesiska köket, och något som här klassas långt högre än både biff, lamm och kyckling.

Kina producerar mer än hälften av all världens fläskkött och är också världens i särklass största konsument.

Enligt grafik från The Economist tidigare i år, finns det 451 miljoner grisar i Kina, jämfört med knappt 70 miljoner i USA som kniper andraplatsen.

I snitt finns i Kina 0,35 grisar per person, vilket kan jämföras med 0,10 får eller 0,06 kor.

Att inte ha råd med fläskkött på bordet är något som verkligen skulle kunna reta upp allmänheten och leda till social oro i Kina.

Myndigheterna är väl medvetna om detta, och håller därför totalt cirka 200 000 ton kilo fryst fläskkött som reserv.

Nu har alltså den envisa inflationen gjort att myndigheterna i vissa delar av landet behövt tulla på dessa reserver för att hålla priserna nere.

Trots sitt enorma antal grisar är Kina nettoimportör av fläskkött, och statliga China Daily skriver i dag att man planerar ytterligare utöka denna import.

Denna utveckling har också fått flera utländska investerare att öppna grisfarmar i Kina, vilket på många vis verkar ge svinsäker avkastning (ursäkta, jag var tvungen).

Fabrik stängs i norra Kina efter folkliga protester. Eller?

Föregående helg hände det något intressant i den nordkinesiska staden Dalian (大连).

Efter att en tropisk storm varit nära att skapa en olycka vid en kemikaliefabrik, gav sig stadens invånare under söndagen ut på gatorna och protesterade i syfte att få anläggningen stängd.

Protestmarschen uppmuntrades på kinesiska sociala medier som Weibo och Renren. Trots försök att censurera bort känsliga meddelanden ökade antalet folk på gatorna i Dalian.

Enligt statlig media var det 10 000 som protesterade; enligt andra källor var det upp emot 70 000.

Bilder tyder i alla fall på att det var betydligt fler än 10 000 på gatorna redan i ett tidigt skede av protesten.

Efter bara några timmar gick så stadens partichef och borgmästare också ut på gatan, för att förklara att fabriken ska bommas igen.

Det hela skedde inom loppet av en halv dag, och hyllades av många medier och observatörer som en seger av folket och de sociala medierna mot myndigheterna.




Video där Dalians borgmästare och partichef förklarar att kemikaliefabriken ska stängas.

Dagens Nyheter föll också in i kören genom två artiklar i dag, med rubrikerna ”Mikrobloggar skakar Kinas regim” och ”Försöker tysta ned upploppen”.

”Folksamlingen i kuststaden växte snabbt till över tio tusen. Efter några timmar hade demonstranterna fått sin vilja igenom”, skriver DN:s korrespondent Torbjörn Pettersson.

Han menar att ”protesterna i söndags ledde till att [fabriken] stängdes”, och fortsätter:

”Det är ovanligt att kinesiska myndigheter så snart reagerar på allmänhetens ilska. Mer normalt har varit att de undviker att fatta beslut under demonstrationer av rädsla för att det uppmuntrar till nya protester”.

Händelseförloppet var givetvis väldigt intressant, och jag övervägde att skriva om det här på bulletinen redan i söndags kväll.

Men jag väntade i stället, i tron om att alla pusselbitar inte riktigt var på plats. Myndigheterna hade gett upp för lätt, det måste ligga något mer bakom.

Och så såg jag tidigare i dag på Wall Street Journal en mer klarsynt sammanfattning av den Peking-baserade advokaten Russell Leigh Moses.

Artikelns två första paragrafer talar för sig själva:

This past weekend’s protests in the northeastern city of Dalian to close a controversial chemical plant there have been interpreted by many observers as yet another sign of the Communist Party in retreat.

It’s nothing of the kind. The protests do not demonstrate that people’s power is changing China. The event actually demonstrates the current weakness of the public when matched against the Party.

Moses har nämligen snappat upp faktumet att Kinas myndigheter redan innan protesterna beslutat sig för att stänga kemikaliefabriken, just eftersom den utgör en stor olycksrisk vid oväder.

Det framgår av att statliga kinesiska medier tagit upp frågan om stängning redan innan protesterna startade.

Moses menar att beslutet ännu inte hade nått ut till den del av allmänheten som protesterade.

Det var således enkelt för Dalians partichef och borgmästare att efter bara några timmar säga att fabriken kommer stängas – beslutet hade ju tagits flera dagar tidigare.

En viktig poäng som Moses påpekar – men som DN med fler helt missar – är att även om internet ger möjlighet att ventilera missnöje, så går det givetvis inte att i Kina få en fabrik stängd på några timmar genom fredliga demonstrationer.

Torbjörn Pettersson missar också helt målet då han skriver att ”statliga [kinesiska] medier tycks ha fått direktiv att följa den nya linjen att vara öppna i rapporteringen”.

Att de statliga medierna rapporterade öppet från protesten, berodde enligt Pettersson på internets kraft: ”Kommunistpartiet inser naturligtvis att det bara hade blivit löjligt annars, när mikrobloggarna ligger steget före med med ocensurerad information”.

Något av detta märktes dock inte efter tågolyckan vid Wenzhou i slutet av juli i år, då myndigheterna drog till med en klassisk mediabläcka.

Direktiv om positiv rapportering läckte ut, och flera kända journalister avskedades för att ha brutit mot dessa.

Partiet avstod alltså inte från något sådant för två veckor sedan för att det skulle vara ”löjligt”, och gör det inte nu heller. Denna gång kunde man rapportera fritt, för att fabriken ändå skulle stängas.

Times of India tar det hela ännu längre än Pettersson, och missar hela måltavlan med rubriken ”Clashes erupt as China sees first Jasmine type revolt sparked by internet”.

Syftet med detta inlägg är inte att nita dit Torbjörn Pettersson eller någon annan – det var ju trots allt en majoritet av alla medier som helt naturligt tolkade situationen på detta vis.

Och i det stora hela har ju naturligtvis Pettersson helt rätt; mikrobloggar och internet har gjort en enorm skillnad i Kina, och tvingat myndigheterna till en större öppenhet mot folket.

Däremot måste man lugna ner sig och rapportera om detta på ett sansat och rationellt vis.

Även om man nu kan uttrycka sitt missnöje på internet, så är det ändå kommunistpartiet som fortfarande kontrollerar armé, säkerhetstjänst, administration, domstolar och för den delen även vad som kan skrivas på internet.

Man behöver därför inte – inte ännu i alla fall – stänga ner några fabriker om man absolut inte vill.

Eller som advokaten Moses på Wall Street Journal uttrycker det:

The first [lesson to be learned] is that public resistance and activism can prompt leaders to pause, and even reverse decisions that provoke outrage. And sometimes, as in Dalian, they might move to accelerate a plan that’s already been approved. But that’s about all. The events in Dalian demonstrate that sparks do not necessarily make prairie fires.

There is plenty of sympathy on social media for the protests, but no one stepped out to stage a similar standoff elsewhere in the country. Local authorities are getting a good deal of practice in confronting discontent and they have been successful at corralling it, cowing others into not participating and coercing those who might seek to emulate it elsewhere.

Guide för Kinas sociala medier

Kina har enligt den senaste uppskattningen 485 miljoner internetanvändare – ungefär lika många som det totala antalet invånare i EU – och sociala medier växer här så det knakar.

Chattprogrammet QQ har drygt 700 miljoner registrerade konton, och den inhemska mikrobloggen Sina Weibo beräknas snart gå förbi Twitter.

Lägg även till otaliga sidor för att dela video och bilder, samt en växande kinesisk modifierad kopia av Facebook.

Brittiska The Economist skrev nyligen en längre artikel i ämnet.

Man belyser även de växande internetportalerna med sina mångfacetterade tjänster, och en ökad affärsaktivitet på nätet som innebär att Kina innan 2015 kommer gå om USA och få flest ”online shoppers”, samt högst omsättning på internethandeln i hela världen.

Det kan även ses då betaltjänsten Alipay har gått om PayPal och Worldpay, och är nu världens största betaltjänst på internet.

Men trots storleken och betydelsen av Kinas internetportaler och sociala medier, är det få svenskar som ens hört dessas namn, och än mindre vad de egentligen används till.

Kinamedia vill därför ge Sveriges största och mest utförliga guide för Kinas sociala medier, internetportaler och andra tjänster av betydelse.


Baidu: ”Kinas Google”, som med sin söktjänst står för just över hälften av alla sökningar som görs på internet i Kina. Baidu är den sjätte mest trafikerade sidan i hela världen, och växer nu fort sedan Google flyttat från Kina efter bråk med regeringen.

Förutom sökning av text och bild erbjuder Baidu en uppsjö av tjänster, bland annat helt gratis nerladdning eller streamning av miljontals låtar i mp3-format.

Man har också nyligen startat en karttjänst som påminner mycket om Google Maps, men med mer detaljerade kartor för Kina med omnejd, samt en webbläsare vid namn Baidu Browser, som påminner mycket om Google Chrome.

Baidu har expanderat utomlands genom en japansk version, där man kan söka efter text och bilder på japanska. Etablering i utlandet kan dock försvåras av att företaget flera gånger fått kritik för att censurera sina sökningar från ämnen och frågor som kinesiska myndigheter finner känsliga.

Baidu är sedan 2007 listat på Nasdaq i New York.


Alibaba: Internetportal som främst använder internet för som affärsplats och nu förfogar över Alipay, världens största online-betalningssystem räknat i omsättning av transaktioner.

På alibaba.com länkas otaliga kinesiska exportörer samman med utländska importörer. Det är världens största business-to-business plattform på internet, med över 65 miljoner registrerade användare i fler än 240 länder och områden.

Alibaba driver även Taobao, en tjänst där företag eller privatpersoner säljer sina varor till konsumenter. Taobao har snabbt övertagit sin västerländska like eBay i såväl trafik som omsättning, dels genom att man inte tar någon avgift för överföringar (som ju nästan uteslutande går via Alipay).

Alibaba har cirka 22 000 anställda, vilket är dubbelt så många som Baidu eller svenska Handelsbanken.


Tencent QQ: Viktigt att här skilja på Tencent (internetportal) och QQ (en service från Tencent). QQ är en instant messaging service, alltså med samma princip som MSN Messenger, som har nästan 700 miljoner registrerade konton, och därmed är ett av världens största sociala nätverkssajter. Vid flera tillfällen har QQ haft fler än 100 miljoner användare online samtidigt.

QQ är den tionde mest trafikerade sidan i hela världen, just ett snäpp bakom Twitter. Också Tencent hittas på Nasdaq-börsen, och är världens tredje största internetföretag räknat i börsvärde, bakom Google och Amazon.

Tencent erbjuder även exempelvis e-handel och onlinespel, men har här inte lyckats bli lika framgångsrika som med QQ. Icke desto mindre är Tencent, tillsammans med Baidu och Alibaba, ett av Kinas tre dominerande ”internetkonglomerat”.

Liksom Baidu har man relationer till Kinas regering. Det sägs att genom en installation av QQ följer också en programvara med som censurerar sökningar och blockerar känslig text.


Sina: Är den största kinesiska internetportalen med inriktningen infotainment, det vill säga blandning av främst nöje med information och kunskap. Själva portalen har drygt 100 miljoner användare registrerade världen över, då man skapat sidor särskilt utformade för kineser som bor i exempelvis USA, Japan eller Europa.

Sina äger också mikrobloggen Sina Weibo, som är Kinas största mikroblogg. Nyligen kom statistik på att Weibo nått över 200 miljoner registrerade användare – samma antal som världens (tidigare) största mikroblogg Twitter senast uppgav, och Weibo växer i dag betydligt snabbare än Twitter.

Det ryktas om att engelska Sina Weibo ska lanseras senare i år, vilket då kan bli ett alternativ till Twitter, då man erbjuder smidigare lösningar för att ladda upp exempelvis bilder och videos i det 140 tecken långa meddelandet.

Sina Weibo har också blivit en stor plattform för missnöjda internetanvändare som här skriver om allt från polisvåld till korruption och uppmanar till stora protester. Mängder med inlägg censureras därför varje dag av myndigheterna.

Sina är den tredje mest trafikerade sajten i Kina, och hamnar på plats nummer fjorton i världen. Man först av kinesiska internetföretag med börsintroduktion på Nasdaq år 2000.


Renren: Socialt nätverk närmast identiskt med Facebook gällande utseende och funktioner. Har 160 miljoner registrerade användare, varav fler än 30 miljoner är aktiva varje månad.

Kallas ofta för Kinas alternativ till Facebook, som ju är blockerat i Kina. Även Renren är kraftigt censurerat, och meddelanden eller bloggar med vissa ord försvinner direkt.

Användande uppmuntras med hjälp av bonuspoäng och olika nivåer som nås genom hög aktivitet. Även Renren genomförde i år sin börsintroduktion på Nasdaq i New York.


Youku: Då även Youtube är censurerat i Kina, finns också en stor marknad för publicering och delning av video. Störst av dessa sidor har Youku blivit, där det till skillnad från Youtube går att ladda upp hur långa videos och filmer som helst.

Youku samarbetar också med över 1 500 licensierade tv-kanaler, filmbolag och distributörer i Kina, som regelbundet lägger upp hela filmer och tv-serier på sajten.

Man kan även ”lagligt” se flera populära tv-serier och filmer från väst helt gratis på Youku, som är förbjudna på exempelvis Youtube på grund av copyright. Dessa lagar gäller nämligen inte i Kina.

Också Youku återfinns på börsen i New York. Andra populära videodelningssajter i Kina innefattar Tudou och 56.


Som jag nämnt i texten ovan har flera kinesiska tjänster och sidor på internet planer på att expandera utomlands.

Detta höjer givetvis tillväxtpotentialen, då flera av dem har tiotals eller hundratals miljoner användare trots att man endast finns i Kina.

Omvänt har det av flera anledningar varit svårt för utländska internetsidor och tjänster att etablera sig i Kina.

Enligt Wall Street Journal beror detta delvis på censur och krångliga registreringsprocesser.

Men det sägs också bero på att lokala aktörer är skickligare på att anpassa sidor och tjänster så de passar kinesiska användare.

Bara språket utgör ensamt ett stort problem, vilket inte är lika besvärligt för de kinesiska företagen som relativt enkelt kan använda sig av engelska för att locka utländska användare.

Linkedin, som knappt drabbats av någon censur, är ett av de mest framgångsrika utländska internet-communityn i Kina.

Trots det har man bara en dryg miljon registrerade användare här, jämfört med två miljoner i det i sammanhanget väldigt lilla Australien.

En karta från Oglivy som visar 50-60 av de viktigaste sociala medierna i Kina, samt visar vad de är till och för och jämför dem med tjänster och märken vi känner till i väst. Klicka på bilden för större version.

Ökenspridning i Kina: Video och fakta

Statliga China Daily uppmärksammade tidigare i veckan en av Kinas kanske tuffaste utmaningar: Ökenspridning.

Cirka 90 procent av Kinas 400 miljoner hektar gräsmark har dragits tillbaka, försämrats eller påverkats enligt en tjänstemän vid landets jordbruksdepartement.

I samband med uttalandet sades även att Kina skulle spendera de kommande tio åren med att stoppa denna utvecklingen genom att prioritera skydd av miljön.

Kinas regering lovar skattelättnader för de företag i området som ägnar sig åt miljövänlig verksamhet, eller har kommit med tekniska innovationer inom området.

Man kommer också ge subventioner till herdar i norra och västra Kina, vars djur inte ska få beta av de krympande gräsmarkerna.

”Trots regeringens strävanden att skydda dessa områden, kvarstår utmaningar för att skydda gräsmarkerna mot ökad mänsklig aktivitet, ökenspridning och katastrofer orsakade av möss och andra skadedjur”, skriver China Daily.

Alla är dock inte överens om orsakerna till ökenspridningen.

”Att bete ligger bakom [ökenspridningen] är bara myt och lögn. Våra djur har betat här i tusentals år, varför har ökenspridningen tagit fart bara de sista årtiondena?”, frågar sig en herde enligt CDT.

The Guardian belyste tidigare i år i stället problem som ökad och huvudlös användning av vatten och jord till en växande ekonomi och befolkning.

Stora delar av norra Kina är redan torrt som en öken, och då grundvattnet används för att försörja de växande städerna blir det svårare för naturlig växtlighet att breda ut sig.

Ökad industriell aktivitet är givetvis också ett problem: Våldsamheter i inre Mongoliet tidigare i år berodde exempelvis på att ett företag dödade en herde för att göra kolgruva av gräsmarken där hans djur betade.

En ökad temperatur till följd av klimatförändring sägs även var en bidragande orsak.

I The Guardian citeras kinesiska myndigheter säga att ökenspridning är Kinas största ekologiska hot, som kommer ta ytterligare 300 år att lösa.

Hur det än står till med orsakerna, så kan man genom den 10 minuter långa videon nedan få en insikt i ökenspridningens effekter.

I filmen besöks en by precis på gränsen till öken, och intervjuer görs med invånare där, liksom volontärorganisationer och tjänstemän.

Några av dem säger att en fjärdedel av Kinas mark i dag förstörd av ökenspridningen, och om inget görs åt problemet kommer det inte finnas någon odlingsbar mark alls i Kina om 200 år.


Kinas nyhetsbyrå: Cameron ”erkänner” bristerna med fritt internet

Storbritanniens premiärminister David Cameron förklarade i går att han överväger begränsa användningen av internet och därmed även yttrandefriheten i sitt land.

Detta med anledning av att sociala medier – främst Facebook, Twitter och Blackberry Messenger – misstänkts ha använts av de tusentals människor som gjort sig skyldiga till bränder och plundringar på Storbritanniens gator den senaste veckan.

David Cameron sade i går att han ”tillsammans med polis och säkerhetstjänst” undersöker möjligheterna att ”stoppa folk från att kommunicera via dessa medel då vi vet att de sysslar med våld och kriminalitet”.

Som väntat väckte uttalandet snabbt reaktioner, inte minst i Kina. Statliga nyhetsbyrån Xinhua publicerade i dag en artikel som konstaterar att Storbritannien gjort en total vändom i frågan om att övervaka internet.

Den brittiska regeringen har alltid förespråkat total frihet på internet, menar Xinhua, och citerar ett tal av David Cameron i Kuwait i februari i år:

”Yttrandefrihet ska respekteras lika mycket på Tahir-torget som på Trafalgar Square”, sade han då.

Xinhua konstaterar nu att David Cameron ”lärt sig en hård läxa genom bittra erfarenheter”, och att den brittiska regeringen nu ”till slut insett” att det behövs en balans mellan frihet och övervakning av sociala medier.

Nyhetsbyrån menar att Cameron ”erkände” detta, då han sade: ”Fritt informationsflöde kan användas till gott, men även till ont. Och när folk använder sociala medier i våldssyfte så måste vi stoppa dem”.

Man ifrågasätter varför ”västerländska ledare” beskyller andra länder för övervakning, och sedan tar för givet att de själva kan ta kontroll över internet.

Som en avslutning konstaterar Xinhua att internet är ett tveeggat svärd som hugger i båda riktningar: ”För allmänhetens skull är proper övervakning av internet laglig och nödvändig”.

David Cameron får i dag kritik för sina ord i ett oräkneligt antal tidningar – inte minst i de brittiska.

Och det är fler som gör den liknelse som Xinhua rör vid.

”Om Storbritanniens regering inför restriktioner på internet som svar på upplopp, vad skiljer dem då från tyrannerna i arabvärlden och Kina?”, frågar sig en kolumnist i The Guardian.

”I panik över sociala medier, sluter sig Mr Cameron till envåldshärskarna”, menar The Globe and Mail.

Det kommer bli väldigt svårt för västerländska politiker att förklara för Kina hur man samtidigt kan kritisera dem för internetcensur, och sedan ägna sig åt samma sak själv.

Och eftersom det här finns en (o)vana att klumpa ihop olika mindre länder i Europa, kommer David Camerons ord leda till att västerländska representanter i framtiden kommer få väldigt lite gehör för krav om yttrandefrihet och ett internet fritt från censur i Kina.

UPPDATERING: Även statliga Global Times publicerar i dag en ledare om David Camerons uttalande. Innehållet är mycket likt Xinhua, och i slutet av artikeln drar man samma slutsats:

As for China, advocates of an unlimited development of the Internet should think twice about their original ideas.

On the Internet, there is no lack of posts and articles that incite public violence. They will cause tremendous damage once they are tweeted without control. At that time, all governments will have no other choice but to close down these websites and arrest those agitators.

Turbulence must lead to self-examination, otherwise it’ll lead to great peril in one’s destiny.

De myndigheter som förespråkar censur på internet har nu alltså fått vatten på kvarn.

Älskarinnor allt vanligare i ett rikare Kina

”Att ha en älskarinna är ungefär som att spela golf – en dyr hobby”.

Så säger en rik och sedan 20 år tillbaka gift kines inom fastighetsbranschen, som intervjuas anonymt av NY Times.

Han såg det som ”ett naturligt steg” att skaffa en ung älskarinna, efter att redan ha köpt dyra bilar och omfattande konstsamlingar.

Han spenderar över 30 000 kronor i månaden på gåvor och annat till sin älskarinna, som han oftast träffar i en helt hemlig lägenhet vilken köpts endast för detta syfte.

NY Times menar att detta bara är ett exempel på en ny trend; återkomsten av älskarinnor som statuspryl i ett allt rikare kinesiskt samhälle.

Man menar att Kina har en lång tradition av polygami som status, vilket exempelvis kan ses i att de gamla kejsarna uppmuntrades ha hundratals konkubiner.

NY Times listar sedan en rad exempel från i år på att denna tradition nu tycks ha återupplivats bland företagare, politiker och tjänstemän:

* Just vid nyår arresterades en tjänsteman i provinsen Hubei för att ha strypt en av sina älskarinnor och dumpat hennes döda kropp i en flod. Hon var gravid med hans tvillingar och krävde giftermål eller en större summa pengar.

* I februari i år avskedades landets 58-åriga järnvägsminister för att ha förskingrat väl över en miljard kronor. Dessutom läckte propagandadepartementets hemliga order till media ut: ”Ingen media får skriva om att järnvägsministern haft 18 älskarinnor”.

* Någon månad tidigare dömdes en partitjänsteman i provinsen Guangdong till döden för att ha förskingrat tiotals miljoner kronor, genom att bland annat köpa nya bilar till en älskarinna.

* I Juli i år avrättades vice-borgmästaren i den rika mångmiljonstaden Hangzhou. Han hade förskingrat omkring 200 miljoner kronor, och blev också känd som ”mycket Xu”, för att han haft ”dussintals älskarinnor”.

Fenomenet har blivit besvärligt för myndigheterna, då de fall som nystas upp sprider sig fort på internet och är källa till stort missnöje bland Kinas invånare.

De finns därför knappt någon statistik i frågan, men NY Times citerar landets högsta åklagare 2007 säga att ”90 procent av landets högsta tjänstemän som fällts för korruption de senaste åren, har också haft älskarinnor”.

Högsta domstolen överväger nu ett lagförslag för att försvåra denna typ av relationer för båda parter.

Älskarinnorna ska då inte ha någon laglig rätt till pengar, egendom eller kompensation då fall likt dessa går till domstol.

Männen i fråga ska heller inte ha någon rätt att kräva tillbaka pengar eller egendomar som tidigare givits bort till älskarinnorna.

Lokala myndigheter har också gripit in på sina egna vis; i Guangdong med start denna höst kommer alla flickor på mellanstadiet få en kurs i ”självkänsla, självförtroende, samt ökad tillit på sig själv och förbättring av egen karaktär”.

I Peking tidigare i år stängde polisen en skola som lovade att presentera sina elever för ”rika beundrare”, som skulle innebära en ”extra årsinkomst” på upp till över en halv miljon kronor.

Att skolor ger liknande löften är inte ovanligt i Kina, vilket har gett upphov till termen ”college concubine agency”.

NY Times intervjuar även en advokat i Peking, som menar att ”Kinas elit, inklusive domare och politiska tjänstemän, har ingen större önskan att ändra på situationen”.

”De har älskarinnor själva, så det ligger i deras eget intresse att försämra älskarinnornas rättigheter”, menar advokaten.

Han startade en internetsida 2006 där han erbjöd rättslig hjälp och rådgivning för älskarinnor.

Efter att snabbt ha fått över 600 svar stängdes sidan ner.

Tågolycka skapar oro för Kinas kärnkraftsexpansion

Tankesmedjan Carneige Endowment gör en inte helt irrelevant jämförelse mellan orsaker till och behandlingen av tågolyckan vid Wenzhou (温州), och Kinas pågående kärnkraftsexpansion.

Tågolyckan, som krävde minst 39 liv och över 200 skadade, skedde enligt Carnegie Endowment inte på grund av fysiska fel med vagnar eller spår.

I stället berodde det på detaljfel i signalsystemet och otränad personal, menar man med hänvisning till en nytillsatt tjänsteman vid Shanghais järnvägsbyrå.

Carnegie Endowment pekar också på den korruption som plågat Kinas järnvägsministerium; tidigare tågministern avskedades i februari efter en muthärva i storleksordningen en miljard kronor, medan flera andra tjänstemän inom samma byrå utreds eller har redan dömts för liknande brott.

Det misstänks att mutorna har inneburit att det tullats på säkerheten. Bygget har gått snabbt, liksom hastigheten på själva tågen.

Den nya tågministern har redan sagt att hastigheten på de snabbaste tågen ska sänkas från 350 till 300 km/h på grund av ”säkerhetsskäl”, som tydligen inte upptäckts tidigare.

Man menar att olyckan och dess efterspel visar på en klar brist i drift- och ledningsförmåga hos Kina.

Detta förklaras dels med att Kina inte har nog med kunniga tekniker eller personal, för att man hastigt kopierat och infört avancerad teknik på stor skala.

Exempelvis skrev partitidningen Folkets Dagblad i december 2010 att man ”inte hade tid” att ge förare till snabbtågen de 2-3 månaders träning som tyska Siemens rekommenderade, utan kortade ner tiden till 10 dagar.

Antalet planerade kärnkraftsreaktorer för olika länder tidigare i år. Statistik från World Nuclear Organization.

Skulle samma tankesätt, metod och logik användas i Kinas pågående utbyggnad av kärnkraft, är Carnegie Endowment mycket oroade för följderna.

Jag har tidigare skrivit om Kinas enorma kärnkraftsexpansion i bland annat följande inlägg på InBeijing Bulletin:

Kärnkraft på frammarsch i Kina (30 juli 2010)
Kärnkraft i Kina – risker och åtgärder (17 mars 2011)
Kina säljer kärnkraft till Pakistan (25 mars 2011)
Kina fortsätter expansion av kärnkraft (27 mars 2011)
Nytt ”genombrott” av kinesiska kärnkraftsforskare (21 juli 2011)

Det handlar om en enorm utbyggnad av Kinas kärnkraft, från dagens cirka 10 GWe till över 80 GWe år 2020.

Om ytterligare 30 år ska kapaciteten ha ökat med 40 gånger, till 400 GWe, vilket kan jämföras med 370 GWe för alla världens samlade kärnkraftsreaktorer i dag.

Se mer fakta och siffror från World Nuclear Association.

”Personal, träning och säkerhetsrestriktioner är de områden där jämförelsen [mellan snabbtåg och] Kinas kärnkraftsprogram är viktigast”, säger Carnegie Endowment.

Man menar att det efter Fukushima fanns tendenser på att Kina skulle sakta ner och förbättra säkerheten gällande nya kärnkraftverk, men att förespråkarna för en snabb expansion nu fått överhanden igen.

Tydligen håller man på och ”förbättra” en viss typ av reaktor genom att öka dess kapacitet. Detta ska bli klart till 2015, men skulle enligt Carnegie Endowment ta mycket längre tid i ett OECD-land.

Likheterna mellan den hastiga utbyggnaden av snabbtåg och kärnkraft är slående.

Man har köpt in avancerad teknik från många olika länder, som man nu modifierar och bygger ut i en rasande takt.

Men även om tekniken i teorin är perfekt, så kan fortfarande den mänskliga faktorn bidra till olyckor, något som Carnegie Endowment menar att tågolyckan vid Wenzhou är ett utmärkt exempel på.

Handlar det nästa gång om en kärnkraftverk, så förstår alla att följderna skulle bli långt mer allvarliga.

Nervöst i Kina efter att USA:s kreditbetyg sänks

I slutet av förra veckan sänkte kreditvärderingsfirman Standar & Poor’s USA:s kreditbetyg, och säger samtidigt att man kan sänka betyget ytterligare om landets ekonomiska situation inte förbättras.

Kinas statliga nyhetsbyrå Xinhua sade i helgen att USA ”måste leva efter sina tillgångar” och att frågor rörande den amerikanska dollarn kräver ”internationell tillsyn”.

De inledande paragraferna i nyhetsbyråns artikel gick hårt åt USA:

The days when the debt-ridden Uncle Sam could leisurely squander unlimited overseas borrowing appeared to be numbered as its triple A-credit rating was slashed by Standard & Poor’s (S&P) for the first time on Friday.

Though the U.S. Treasury promptly challenged the unprecedented downgrade, many outside the United States believe the credit rating cut is an overdue bill that America has to pay for its own debt addition and the short-sighted political wrangling in Washington.

Xinhua underströk också nödvändigheten i att USA minskar sina enorma försvarsutgifter och gör nedskärningar i sitt välfärdssystem.

Dessutom hade Dagong, Kinas egen kreditvärderingsfirma, sänkt USA:s betyg dagarna innan, med motiveringen att man tvivlar på landets förmåga att betala tillbaka sina egna skulder.

Det är dock viktigt att förstå att de hårda orden från Kina bygger mer på ilska, nervositet och oro än antagonism.

Inget annat land än Kina har nämligen lika mycket att förlora på ekonomiskt förfall i USA.

Kina har ju världens största utländska valutareserv, vilken uppskattas till 3,2 biljoner amerikanska dollar, eller drygt 20 000 miljarder kronor

Det mesta om hur dessa investeras är givetvis hemligt, men analytiker uppskattar att två tredjedelar av alla dessa miljarder är investerade i amerikanska statsobligationer eller annat som är relaterat till dollarn.

Att i denna osäkerhetens tid börja sälja av dessa investeringar skulle dock innebära finansiellt självmord för Kina, då landet är den största innehavaren av amerikansk statsskuld. Allting relaterat till dollarn skulle då sjunka dramatiskt i värde.

Kina riskerar då att dess investeringar – vilka är byggda på årtionden av ekonomisk utveckling och export – i praktiken blir värdelösa.

Zhou Xiaochuan, chef vid Kinas centralbank, sade dock föregående vecka att Kina nu kommer se sig om efter andra områden att investera sin stora och ständigt växande utländska valutareserv i.

Han och många andra anser helt enkelt att dollarn är för osäker, och att en spridning av riskerna är nödvändiga ”för att minimera skadan som den globala finansmarknadens fluktuationer kan ha på Kina”.

Kinas utländska valutareserv växer fortfarande med drygt 400 miljoner kronor varje timme, dygnet runt.

Och under årets första fyra månader har man kunna se ett gap på över 900 miljarder kronor, mellan Kinas ökade valutareserv och landets investeringar i amerikanska tillgångar.

Inget kan säkert säga vart Kina nu tänker investera resten av sina pengar.

Men tydligen har Kina de senaste året börja köpa mer japanska statsobligationer, och man har även märkt en ökning av inköpen av kanadensisk och australisk statsskuld från asiatiska förvaltare.

Det spekuleras också i om Kina planerar en stor investering för att rädda det krisdrabbade Europa, som är Kinas största exportdestination.

Situationen har också på nytt höjt röster för att något måste göras åt dollarns status som global reservvaluta; eventuellt med Kinas yuan, som ju nu är starkare än någonsin.

”Jag anser att USA:s skuldkris ytterligare förstärker nödvändigheten av den kinesiska regeringens kampanj att internationalisera vår egen valuta”, sade en kinesisk akademiker till BBC.

UPPDATERING: McClatchy Newspapers tar i dag upp en kolumn i Kinas partitidning Folkets Dagblad.

Rubriken i Folkets Dagblad säger: ”Kina måste med ’finansiella vapen’ straffa USA för att de säljer vapen till Taiwan”.

Idén förs fram av en av tidningens mer etablerade redaktörer, som menar att ”tiden nu är kommen” för dessa åtgärder samt att det också vore värt att överväga handelssanktioner mot USA.

30 000 hundar ska dödas i Kina, eller?

Tidigare i veckan rapporterades det att de lokala myndigheterna i staden Jiangmen (江门), provinsen Guangdong (广东), avsåg att helt rensa staden från hundar.

Förbudet motiverades med en rädsla för spridning av rabies, samt den goda viljan att förbättra stadens allmänna sanitära tillstånd.

Enligt myndigheterna hade 42 invånare i Jiangmen dött som en följd av rabies under de tre senaste åren.

Alla hundar som sågs ute på gatorna i något av stadens tre centrala distrikt efter att förbudet trätt i kraft 26 augusti, skulle därför helt enkelt tillfångatas eller avlivas på plats.

Vakthundar skulle fortfarande tillåtas, men endast för företag med egendomar värda minst motsvarande fem miljoner kronor.

Eftersom Jiangmen är en stor stad med cirka fyra miljoner invånare, beräknades förbudet röra minst 30 000 hundar, som alltså hade en knapp månad på sig att på något vis skiljas från sina ägare för att undkomma döden.

”De [hundar] som påträffas med sjukdom kommer vi avliva på ett humant vis. Vi kommer teckna en överenskommelse med ägaren innan vi ’tar ner’ deras hundar”, sade en tjänsteman vid stadens enhets för kontroll av smittsamma sjukdomar.

Men från dag ett uppstod – givetvis – högljudda protester från såväl hundägare som andra anställda inom enheten för kontroll av smittsamma sjukdomar.

Kritikerna menade att beslutet var inhumant, kortsiktigt och ej baserat på vetenskapliga fakta.

Det bästa sättet att komma till rätta med epidemier är massvaccinering, inte avlivning, menade flera experter.

Endast en femtedel av Kinas 75 miljoner hundar uppges vara vaccinerade mor rabies.

Protesterna blev så omfattande att myndigheterna i Jiangmen beslutade sig för att överge det nya lagförslaget.

I stället ska hundar nu ”bara” förbjudas på allmänna platser som exempelvis parker, torg och köpcentrum. Invånare som ändå tar med sig hunden dit ska bli ”rådda att lämna platsen”.

Dessutom ska ägaren alltid vara skyldig att betala sjukvårdskostnaderna om hunden attackerar, samtidigt som ägaren även kan ”förlora lön och annan kompensation”.

Över 12 000 människor uppges ha skadats av hundar i Jiangmen de tre senaste åren.

Förutom grymhet, är hela situationen ett nytt bevis på hur lokala myndigheter allt oftare tvingas lyssna på en allmänhet som nu vågar protester mer högljutt än förr.

Tidigare i veckan meddelades det ju att de nya tuffa restriktionerna på internet i Peking inte skulle bli av, vilken åtminstone delvis förmodligen beror på protester.

Hundarna i staden Hanzhong (汉中), provinsen Shaanxi (陕西), hade dock inte lika tur. I en liknande kampanj av de lokala myndigheterna dödades där minst 36 000 hundar under 2009.

Myndigheterna skickade ut personal på gatorna vars enda uppgift var att leta rätt på och genast slå ihjäl alla hundar.

Robotar, internet och undantagstillstånd i Xinjiang

Tänkte uppdatera två nyheter som tidigare tagits upp här på Kinamedia. Till att börja med har statlig media ifrågasatt detaljerna kring de nya tuffa restriktionerna av internet i Peking, som jag skrev om förra veckan.

Global Times frågar sig om den mjukvara som polisen vill påtvinga ägare till kaféer och restauranger i själva verket är laglig.

Anledningen ska vara att företaget som tagit fram mjukvaran har uppkommit efter investeringar ”i Hongkong, Macao eller Taiwan” och räknas då i detta avseende som ett utländskt företag.

Av säkerhetsskäl får sådana företag inte vara involverade i att kontrollera personliga nätverk, enligt regelverket från den myndighet som ska skydda kinesiska statshemligheter.

Många spekulerar i vad detta egentligen innebär, men då statlig media tar upp detta problem innebär det rimligtvis att förändringar måste ske innan (eller om) detta system tas i bruk.

Det också vara ett mindre pinsamt sätt att avvisa ett förslag som polisen kom med, och som har väckt stora protester bland allmänheten.

Samma mönster kunde ses då jätteprojektet med ett nationellt internetfilter kallat Green Dam lades på hyllan 2009.

Skrev tidigare i veckan också om våldsdåden i staden Kashgar (喀什), provinsen Xinjiang (新疆). Situationen har förvärrats sedan de kinesiska myndigheterna återigen valt att sätta hårt mot hårt.

Den lilla staden Kashgar såg under helgen två våldsdåd: Under lördagen kapades en lastbil av två män som sedan körde in den i en folkmassa och anföll förbipasserande med kniv, och under söndagen satte en handfull män eld på en restaurang.

Dödssiffran skrevs till minst 19, då polisen jagade efter och sköt ihjäl minst fyra misstänkta på plats.

Minst 100 muslimska uigirer ska ha arresterats under helgen. Det ska nu råda undantagstillstånd i Kashgar, med stängda affärer och patrullerande kravallpolis på gatorna.

Kinesiska myndigheter upprepar sin tro att gärningsmännen tränats av en terroristgrupp vid namn East-Turkestan-Islamic-Movement, som är baserade i Pakistan och slåss för ett självständigt Xinjiang.

En av gärningsmännen ska även ha erkänt detta, vilket det dock inte framförts några bevis på.

Statlig media har också hittat en imam från Xinjiang att citera, som säger att ”terrorism, separatism och extremism inte hör hemma bland muslimerna i Kashgar och Xinjiang”, och att dessa krafter inte ska få störa relationen mellan uigurer och majoritetsgruppen Han-kineser, som bygger på ett ömsesidigt beroende.

En annan nyhet värd att uppmärksamma är elektroniktillverkaren Foxconns planer på att ersätta stora delar av sin dryga miljon kinesiska arbetare med robotar.

Foxconn, som gör Apples produkter, är en av Kinas största arbetsgivare och har cirka 500 000 anställda vid en enda jättefabrik i staden Shenzhen (深圳).

Företaget har dock drabbats av en rad självmord bland sina anställda, vilket enligt många beror på odrägliga arbetsvillkor.

Minst 16 anställda tog livet av sig i fjol, och även i år har självmorden fortsatt, om än i något långsammare takt.

Nu då de kinesiska arbetarnas löner behöver höjas, tycker Foxconn alltså att det blir för dyrt. Man planerar installera 300 000 robotar under nästa år, och en miljon robotar inom tre år

Bra läsning från Economist: ”Foxconn: Robots don’t complain or die”.

Kinas senaste kopia: Falsk Ikea-affär på fyra våningar

Montreal Gazette uppmärksammar hur ett kinesiskt möbelvaruhus vid namn ”11 Furniture” utgör en fyra våningar hög och 10 000 kvadratmeter stor uppenbar kopia av Ikea.

Affären – belägen i den sydkinesiska staden Kunming (昆明) – är blågul i färgen, har en matsal i minimal design och till och med likadana små blyertspennor som kunderna kan anteckna inköpen med.

Ägaren till 11 Furniture gick inte att nå för en kommentar, och de anställda sade sig bara vara intresserade av att ge bästa möjliga service, och inte svara på frågor angående copyright.

Ikea har varit relativt långsamma med sin etablering på Kinas jättemarknad; här finns endast nio butiker, vilket är en mer än i Polen och två mer än Schweiz.

I en mångmiljonstad som Kunming finns ännu ingen Ikea-affär, och 11 Furniture kan därmed rida på konceptet att påminna om den svenska möbeljätten.

En lokalinvånare som intervjuas i artikeln sade att hon först tänkt frakta Ikea-möbler till sitt hem från Peking eller Shanghai, men nu ändrat sig eftersom ”det är lättare att gå hit”.

Butiken på bilden ovan är äkta…

Ikea sade till Reuters att de har ett stort team som arbetar globalt med frågor relaterade till copyright.

Men frågan är vart de ska vända sig. Butiker som är ”inspirerade” av märken eller koncept är ett mycket vanligt fenomen i Kina; se exempelvis denna roliga bildsamling.

Montreal Gazette påpekar att det visserligen finns en lag i Kina som förbjuder företag att ”kopiera utseende och känsla” av andra affärer.

Men då måste detta varumärke registreras i Kina, och även då hålls lagen efter mycket dåligt.

En intervjuad västerländsk advokat säger att domstolarna i Kina inte har tillräcklig makt för att se till att deras beslut verkställs, och att myndigheterna ”ibland träder in, ibland inte”.

Alla som någonsin varit på en turistmarknad i någon av Kinas större städer vet att kopiorna där flödar ganska så fritt. Regelverket sägs vara ännu slappare ute i de mindre städerna.

…men denna bild är tagen inne i Kunmings inte fullt så originella butik ”11 Furniture”.

Det var också i Kunming som en amerikansk bloggare tidigare i juli upptäckte en helt fejkad Apple-butik, komplett med logotype och anställda klädda i blå Apple-kläder.

Hon fotograferade butiken och lade ut bilderna på internet. Efter en utredning visade det sig att inte bara denna butik, utan ytterligare en till likadan i samma stad, helt saknade licens och tvingades stänga.

Montreal Gazette såg även fyra Nike-butiker på en enda gata i Kunming, och kunde efter ett telefonsamtal till Nike slå fast att åtminstone en av dem är helt falsk.

UPPDATERING: Se ett bildspel med 14 bilder inifrån den falska Ikea-butiken.

Vill du ha fler nyheter likt dessa? Följ InBeijing på Twitter, gilla InBeijing på Facebook och prenumerera på InBeijing via RSS eller mail.

Relaterat: E24, DN, Affärsvärlden