I slutet av förra veckan sänkte kreditvärderingsfirman Standar & Poor’s USA:s kreditbetyg, och säger samtidigt att man kan sänka betyget ytterligare om landets ekonomiska situation inte förbättras.
Kinas statliga nyhetsbyrå Xinhua sade i helgen att USA ”måste leva efter sina tillgångar” och att frågor rörande den amerikanska dollarn kräver ”internationell tillsyn”.
De inledande paragraferna i nyhetsbyråns artikel gick hårt åt USA:
The days when the debt-ridden Uncle Sam could leisurely squander unlimited overseas borrowing appeared to be numbered as its triple A-credit rating was slashed by Standard & Poor’s (S&P) for the first time on Friday.
Though the U.S. Treasury promptly challenged the unprecedented downgrade, many outside the United States believe the credit rating cut is an overdue bill that America has to pay for its own debt addition and the short-sighted political wrangling in Washington.
Xinhua underströk också nödvändigheten i att USA minskar sina enorma försvarsutgifter och gör nedskärningar i sitt välfärdssystem.
Dessutom hade Dagong, Kinas egen kreditvärderingsfirma, sänkt USA:s betyg dagarna innan, med motiveringen att man tvivlar på landets förmåga att betala tillbaka sina egna skulder.
Det är dock viktigt att förstå att de hårda orden från Kina bygger mer på ilska, nervositet och oro än antagonism.
Inget annat land än Kina har nämligen lika mycket att förlora på ekonomiskt förfall i USA.
Kina har ju världens största utländska valutareserv, vilken uppskattas till 3,2 biljoner amerikanska dollar, eller drygt 20 000 miljarder kronor
Det mesta om hur dessa investeras är givetvis hemligt, men analytiker uppskattar att två tredjedelar av alla dessa miljarder är investerade i amerikanska statsobligationer eller annat som är relaterat till dollarn.
Att i denna osäkerhetens tid börja sälja av dessa investeringar skulle dock innebära finansiellt självmord för Kina, då landet är den största innehavaren av amerikansk statsskuld. Allting relaterat till dollarn skulle då sjunka dramatiskt i värde.
Kina riskerar då att dess investeringar – vilka är byggda på årtionden av ekonomisk utveckling och export – i praktiken blir värdelösa.
Zhou Xiaochuan, chef vid Kinas centralbank, sade dock föregående vecka att Kina nu kommer se sig om efter andra områden att investera sin stora och ständigt växande utländska valutareserv i.
Han och många andra anser helt enkelt att dollarn är för osäker, och att en spridning av riskerna är nödvändiga ”för att minimera skadan som den globala finansmarknadens fluktuationer kan ha på Kina”.
Kinas utländska valutareserv växer fortfarande med drygt 400 miljoner kronor varje timme, dygnet runt.
Och under årets första fyra månader har man kunna se ett gap på över 900 miljarder kronor, mellan Kinas ökade valutareserv och landets investeringar i amerikanska tillgångar.
Inget kan säkert säga vart Kina nu tänker investera resten av sina pengar.
Men tydligen har Kina de senaste året börja köpa mer japanska statsobligationer, och man har även märkt en ökning av inköpen av kanadensisk och australisk statsskuld från asiatiska förvaltare.
Det spekuleras också i om Kina planerar en stor investering för att rädda det krisdrabbade Europa, som är Kinas största exportdestination.
Situationen har också på nytt höjt röster för att något måste göras åt dollarns status som global reservvaluta; eventuellt med Kinas yuan, som ju nu är starkare än någonsin.
”Jag anser att USA:s skuldkris ytterligare förstärker nödvändigheten av den kinesiska regeringens kampanj att internationalisera vår egen valuta”, sade en kinesisk akademiker till BBC.
UPPDATERING: McClatchy Newspapers tar i dag upp en kolumn i Kinas partitidning Folkets Dagblad.
Rubriken i Folkets Dagblad säger: ”Kina måste med ’finansiella vapen’ straffa USA för att de säljer vapen till Taiwan”.
Idén förs fram av en av tidningens mer etablerade redaktörer, som menar att ”tiden nu är kommen” för dessa åtgärder samt att det också vore värt att överväga handelssanktioner mot USA.
