Kan Kinas ekonomiska tillväxt fortsätta?

Kina har ju som bekant de senaste årtiondena gjort en ekonomisk resa utan like, med ett BNP som ökat med över 10 procent på årsbasis, och en ekonomi som trettiofaldigats i storlek de senaste 30 åren.

Det finns nu allvarligare farhågor än någonsin för att denna tillväxt kan komma att mattas av – eller rent av kollapsa.

I början av denna vecka var det dags att offentliggöra BNP-tillväxten för fjolårets sista kvartal, och därmed också för hela 2011.

En ivrig presskår fick veta att Kinas BNP på årsbasis ökade med 8,9 procent under förra årets sista kvartal, vilket faktiskt var något högre än förväntat, och fick börserna runtom i regionen att stiga.

Sammantaget skrevs Kinas ekonomiska tillväxt 2011 till 9,2 procent. Det är visserligen en minskning från 10,4 procent år 2010, men ändå en tillräckligt liten minskning för att tala om recession eller kollaps.

Det finns dock de som allvarligt tvivlar på att dessa siffror stämmer.

En analytiker som Wall Street Journal talar med, menar att tillväxten med all säkerhet är lägre, med hänvisning till kraftigt minskad försäljning av bilar och fartyg. Dessutom minskade ökningen av oljeimport från 17,5 procent (2010) till 6 procent (2011).

Det påpekas också att efterfrågan på anläggningsmaskiner minskat.

Det senaste årtiondet har ”investeringar” kommit utgöra en allt större andel av Kinas ekonomiska tillväxt. Det handlar främst om bygge av fastigheter och infrastruktur, vilkas tillväxt nu kan komma att bli negativ. Grafik från marketobservation.com.

Tvivel angående Kinas ekonomiska statistik är inget nytt. Till och med Li Keqiang (李克强), som spås bli Kinas nästa premiärminister, har tidigare sagt att Kinas BNP-siffror är konstgjorda och bör användas som ”referens” snarare än vetenskap.

Detta beror på ett politiskt system där lokala politikers förtroende och befordran står och faller med ekonomisk tillväxt.

Även under den asiatiska finanskrisen 1998-99, rapporterades Kinas tillväxt officiellt till 7,7 procent, samtidigt som mer självständiga källor uppskattade tillväxten från negativ till max 2 procent positiv.

Det är självklart så att Kinas ekonomiska tillväxt inte kan fortsätta i denna takt för evigt, liksom en metall eller aktie inte kan öka i värde med 10 procent varje år.

Tillväxten måste mattas av förr eller senare. Det är främst en fråga om hur myndigheterna ska lyckas minska den gradvis, för att undvika en ekonomisk kollaps där BNP sjunker med flera procentenheter mellan två år.

Falsk statistik gör det givetvis svårare att fatta rationella politiska beslut.

För att sänka tillväxten steg för steg och samtidigt göra den mer stabil, vill myndigheterna ställa om Kinas ekonomi från export och statliga investeringar, till inhemsk konsumtion. Om man inbillar sig att tillväxten är högre än vad den egentligen är, blir det svårare att veta när och till vilken grad detta måste göras.

Som jag tidigare nämnt utgörs Kinas ekonomi till cirka 40 procent av statliga investeringar, en andel ungefär dubbelt så stor som Sverige eller USA.

En stor majoritet av dessa görs inom byggsektorn, främst i fastigheter eller infrastruktur.

Detta kan givetvis inte pågå för evigt, särskilt som en fastighetsbubbla har börjat spricka i Kina. Vad skulle då ett stopp i byggsektorn innebära för Kinas BNP?

Patrick Chovanec, amerikansk professor vid universitetet Tsinghua här i Peking, har gjort en rad intressanta uppskattningar av detta på sin blogg.

Då han är ”snäll” i sina beräkningar, utgår han från att det kommer byggas lika mycket i Kina under 2012 som under 2011.

Detta skulle påverka Kinas tillväxt negativt (eftersom tillväxten alltid berott på en ökning inom byggsektorn), och om alla andra ekonomins områden växte som tidigare, men byggsektorn står still, skulle Kinas BNP-ökning 2012 endast bli 6,6 procent.

Nu är det ju dock många som tror att den kinesiska byggsektorns tillväxt kan bli negativ under 2012, eftersom det är svårt att sälja redan färdiga fastigheter och antalet startade fastighetsprojekt under december faktiskt minskade en fjärdedel jämfört med samma månad 2010.

Dessutom har järnvägsministeriet fått skära ner investeringarna för 2012 med nästan hälften, på grund av problem med finansieringen.

Kina sänkte i veckan själva prognosen för 2012 års tillväxt, från 9 till 8,2 procent.

Mycket pekar på att Kinas otroliga ekonomiska utveckling de kommande åren når sitt slut. Utmaningen ligger nu i att sänka den metodiskt för att undvika en ekonomisk kollaps.

För att åstadkomma detta krävs tillförlitlig ekonomisk statistik från vilken passande politiska beslut kan fattas.

Många drar paralleller till svältkatastrofen under Det stora språnget i slutet av 1950-talet. Då fick 30 miljoner kineser sätta livet till på grund av falsk rapportering från gräsrötterna upp till toppen.

Relaterad läsning:
Analysis: China’s housing slowdown to cut a big hole in GDP (Reuters)
China’s GDP: How Bad Was It Really? (WSJ)
Housing bubble: Reasons and ways out (China Daily)

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

3 Comments

  1. Läste på inbeijing om den nya 5-årsplanen (tror jag?) som bland annat innebar en större satsning på miljö, och en mer lagom och stabil ekonomisk tillväxt (har för mig att siffran låg på omkring 7 eller 5%), hur har det gått med den? Är det kanske den som är på väg att ”införas” i Kina rent ekonomiskt nu?

    Vad innebär en ekonomisk kris/kollaps/nedgång för grannländer som Japan, Hong Kong och Taiwan? Skulle vara intressant att veta lite mer om hur det påverkar deras ekonomi, även om det kanske finns väldigt lite fakta och det mest skulle vara spekulationer från din sida. Många av dessa länderna har ju anpassat sina ekonomier att nästan snålåka lite på Kinas tillväxt.

    • De kommer få införa den lägre tillväxten vare sig de vill eller inte :)

      Problemet är att ställa om ekonomin så att kineserna själva konsumerar mer, vilket är svårt då det saknas socialt skyddsnät och välfärdssystem.

      Vad det innebär med kris i Kina för omvärlden beror givetvis på sektorer och omfattning. Det är dock främst privata företag snarare än enskilda länder som kommer drabbas ur exportsynpunkt.

      Glöm heller inte råvaror – stor del av Kinas import är ju råvaror som behövs till bygge och industrier. Skulle efterfrågan upphöra drabbar det exempelvis Australien och Brasilien – men även svenska gruvor som ju säljer mycket järnmalm till Kina.

Kommentera