Kinas nästa presidentfamilj avslöjad som korrumperad

Xi Jinping (习近平) kommer med största sannolikhet bli Kinas näste president vid ledarbytet i oktober i år. Han har ofta hyllats som frugal och hederlig.

Då han 2004 var partichef för provinsen Zhejiang (浙江) sade han till sina tjänstemän: ”Tygla era makar, barn, släktingar, vänner och personal, och lova att aldrig mer använda makt för personliga vinningar”.

Men nu visar en omfattande utredning av Bloomberg hur Kinas näste president i högsta grad är en del av den traditionella korruption som förpestar politiken i Kina.

Bloombergs artikel börjar såhär:

As Xi climbed the Communist Party ranks, his extended family expanded their business interests to include minerals, real estate and mobile-phone equipment, according to public documents compiled by Bloomberg.

Those interests include investments in companies with total assets of $376 million; an 18 percent indirect stake in a rare- earths company with $1.73 billion in assets; and a $20.2 million holding in a publicly traded technology company. The figures don’t account for liabilities and thus don’t reflect the family’s net worth.

Sedan utreds en rad ägarförhållanden och investeringar som involverar familjen Xi.

Flest tillgångar ska ha spårats till Xi Jingpings syster, Qi Qiaoqiao, hennes make, Deng Jiagui, och deras dotter. Bland annat äger de en del värd två miljarder kronor i ett statligt fastighetsbolag.

Xi Jinpings svåger styr ett telekombolag som fått kontrakt värda hundratals miljoner från Kinas statliga mobilföretag.

Xis yngre bror har startat och är ordförande åt rådgivande organisation inom Kinas starka energisektor.

Hans systerdotter förvaltar med sin make en kinesisk fond i USA, värd sju miljarder kronor.

Och så vidare, och så vidare. Läs den långa och väl efterforskade artikeln här.

Ajdå. Familjen avslöjad redan innan jag tillträder.

Bloomberg säger alla dessa familjemedlemmars framgångar inte nödvändigtvis har givits till dem av Xi Jinping.

Men man påpekar samtidigt att många mäktiga kinesiska politiker förser sina släktingar med möjligheter inom såväl näringsliv som politik.

Xi Jinping har säkert själv fått hjälp i karriären genom att vara en så kallad ”princeling”, en avkomma från Kinas tidigare generation av toppolitiker.

Hans far, Xi Zhongxun, stod nämligen Mao Zedong nära redan innan Folkrepubliken Kina grundades 1949.

Bloomberg menar kort och gott att allt handlar om ”guanxi” (关系), termen för ”nätverk” eller ”relationer”, som betyder så mycket för att göra affärer i Kina.

Visserligen spårar Bloomberg relativt få tillgångar till Xi Jinping, hans fru och deras dotter: Man fann att de äger minst sju fastigheter i Hongkong, tillsammans värda nästan 200 miljoner kronor.

Men att hans familj har stora tillgångar inom områden med statligt monopol (telekom, bygg), visar att det knappast är någon nackdel att vara en ”princeling” i Kinas icke-transparenta företagsvärld.

Det ifrågasätter också om landets näste president verkligen lever som han lär.

Och ja: Efter att nyheten publicerades så blockerades Bloomberg på internet i Kina.

Relaterat: SvD, SvD

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

24 Comments

  1. Är det någon president/statsminister som verkligen lever som han lär? (Jo i media kanske)

    Göran Persson *host* *host*

    • Ja, men sedan kan man ju dra det olika långt – det finns ju en gråskala också.

      Tror knappast att Reinfeldts familj har tillgångar på flera miljarder, som de fått för att pappa är gammal revolutionär.

  2. ”Men man påpekar samtidigt att många mäktiga kinesiska politiker förser sina släktingar med möjligheter inom såväl näringsliv som politik.”

    Jaha, de gör som de privilegierade gör i väst.

    • Jag har inte sagt att politiker i väst är helt fria från korruption. Det är ingen ”tävling” öst mot väst, utan det handlar om att Xi inte lever som han lär – som många politiker i andra länder.

      Med det sagt så tror jag ändå inte (se ovan) att Reinfeldts familj har tillgångar på flera miljarder för att pappa var revolutionär. Det finns olika nivåer av korruption, och enligt de flesta undersökningar placerar sig Kina över (under) länder med fri media och/eller folkvalda ledare.

      Det är fakta: http://www.guardian.co.uk/news/datablog/2011/dec/01/corruption-index-2011-transparency-international

  3. Tycker nivån sjunker mer och mer här på Inbeijing, ”Ajdå. Familjen avslöjad redan innan jag tillträder” tex kändes bara onödigt, omotiverat och ganska barnsligt. Inget svensk media skulle vilja basera sina artiklar på tror jag (som är din ambition med den här hemsidan från första början?).

    Hans ”korrumption” är alltså att han har mycket stålar? Hur skiljer det här sig gentemot amerikanska presidentkandidater och forna presidenter? Du har börjat skriva väldigt vinklade artiklar tycker jag.

    • Måste hålla med här, känns lite som om journalistiken här har sjunkit i nivå helt klart, denna sida har blivit lite av en ”skvallerblaska blog med temat ”alla negativa artiklar mot Kina är bra artiklar” .

    • Jag kan lova dig att svensk media inte är min förebild då det gäller Kina-rapportering. Idén med InBeijing är ju att ta upp saker som inte skrivs i svensk media.

      Jag försökte skriva en rolig liten text, som passade till ansiktsuttrycket på bilden. Det har ju givetvis inget med artikeln att göra.

      I övrigt: se mina svar ovan och nedan.

    • Du kan ju inte mena allvar Erik! Är du medveten om gradskillnaden mellan korruptionen i Kina och i USA? Vad händer om du som journalist skriver om ngt sånt i USA och om du gör det som kinesisk journalist? Vi pratar om ett land där pappan som ville varna andra föräldrar för det giftiga mjölkplulvret själv fick mer än 2 års fängelse.

  4. Anledningen till att innehållet på InBeijing har förändrats, är att Kina har förändrats. Då jag började skriva här för några år sedan så gick Kina starkt framåt, en avund för en omvärld i finanskris.

    Men det senaste året har vi sett en rad skandaler: Bo Xilai. Chen Guangcheng. Yue Yue. Ökad kontroll av internet. Minskad frihet i media. Utländska journalister utvisas. Tillväxten stagnerar. Konflikter i partitoppen har avslöjats.

    Om ni händelsevis läser utländsk journalistik, så kan ni se hur tonen ändrats även i FT, WSJ, NYT, The Guardian och andra världsledande medier.

    Idén med InBeijing är inte att balansera artiklarna i någon slags ”50-50-bra-dålig-balans”, utan att återge viktiga händelser i Kina som svensk media inte tar upp (och ibland även lägga ut egna arbeten).

    Så nu, då skandalerna duggar tätt i Kina, blir det givetvis mer negativa artiklar här. Jag som bott här i fem år kan se en klar skillnad i stämningen på gatan och bland mina kinesiska vänner. Hur framtidshopp för några år sedan, nu är utbytt mot frustration och hjälplöshet mot korruption och minskad insyn i det politiska systemet.

    Jag har givetvis inget egenintresse av att skriva negativa artiklar om Kina, som någon här ovan antyder. Jag älskar Kina, annars skulle jag inte bo här. Men vad jag älskar är det kinesiska folket och dess kultur – inte den lilla klick korrupta politiker som skor sig på att ärva makten och bryta mot lagen.

    • Jag gillar verkligen Inbeijing och kollar in här nästan varje dag för att se om det lagts upp något nytt, men jag kan inte sluta tänka på att tonen blivit, som personen nedan skrev, mer aftonbladet-aktig. Det känns numera som om man läser valfri annan tidning i väst och deras artiklar som också brukar innehålla tonen ”Kina är sämst” även om dom inte skriver det i klartext.

      Det är klart att det på senaste tiden hänt mycket dåligt i Kina, men här har du istället din chans att visa en professionell sida av Inbeijing, ett ljus i mörkret som inte låter sig påverkas av hur andra sidor skriver sina artiklar. Jag började läsa och kolla Inbeijing dagligen eftersom du var ovinklad, opartisk och rättvis i dina artiklar. Du skrev om det dåliga utan att låta det här påverka tonen i inlägget. Det känns som om du låter negativa känslor kopplas in när du numera rapporterar, och det är en oroande utveckling för Inbeijing om du frågar mig.

      Jag skriver inte det här för att klaga på dig Joe, jag vill bara ditt och Inbeijings bästa. Jag vill inte ha feel good-artiklar om hur bra Kina är, men jag vill inte heller se att du hoppar på hattåget bara för att det känns bra. Jag vet inte längre om jag kan lita på artiklarna på Inbeijing eftersom det inte känns som ovinklad rapportering (som förövrigt inte behöver vara tråkig bara för att den är ovinklad), utan personliga åsikter om andra tidningar/bloggars artiklar. Jag ber dig inte att sluta rapportera negativa saker från Kina, tvärt om, det är jättebra, men tänk på att hålla dig rättvis när du skriver.

    • Bra skrivet.
      Kanske har det hänt Joe i Kina som gjort som han agerat som han gjort…omedvetet…eller medvetet, kanske efter Yang Rui uttalandet.

      Jag rekommenderar dig att åka till Tibet och rannsaka dig själv.

      MvH:
      Psykologen Xi Jinping ;)

    • Jag ska försöka ta åt mig av kritiken. Samtidigt är det väldigt svårt att inte vara partisk då det gäller ett fall som Chen Guangcheng, eller då friheten på internet och i medier begränsas.

      Artiklar – i alla tidningar och magasin – bygger ju just på att man har en särskild vinkel.

    • Förresten, kan du fixa tillbaka Twitter-flödet? Det var också en grej som fick mig att titta tillbaka hit även om det inte fanns nya artiklar uppe. Twitter-flödet med intressanta artiklar var ett enkelt sätt att hålla koll på vad som händer i Kina, och andra små roliga saker.

    • Ska försöka hitta någon ny widget till det. Den gamla är för bred för sidans nya design.

  5. Tack for att du har skapat en nyhetssite om kina pa svenska. Det behovs! Artiklarna ar dock enligt min smak helt for negativa och aftonbladetmassiga. Smutskasta Kina med personliga varderingar gors det tillrackligt med i svensk pk media. Koppla dina artiklar till nationalekonomiska och statsvetenskapliga teorier istallet. Men det e klart – du skriver ju vad du vill och jag behaver inte lasa.

    (har last dina kommentarer)

    • Vänta nu, nog för att artiklarna på sistone behandlat negativa aspekter, men personliga värderingar är jag i alla fall noga med att hålla borta! Säg gärna till om du hittar några sådana, för då ska de bort.

    • ”nationalekonomiska och statsvetenskapliga teorier”!! Är det det viktiga för dig i ett land där moral och värderingar ofta saknas eller är vidriga, där orättvisorna är enorma och brutala och där en bråkdel av befolkningen profiterar på majoritetens misär? Att inte se det innebär att man är blind eller har obehagliga värderingar. En del svenskar som skickas till Kina verkar lida av en kombination.

    • Jag tror många läsare här är väldigt pro-Kina. Det är inget fel i det, och det var jag själv förut, men inte längre. Efter ett tag så ser man hur utvecklingen här främst kommer en privilegierad tjänstemannaklass till nytta.

      De är inte folkvalda utan håller sina positioner på liknande vis som ledarna i Kuba, Iran och Burma. Det är givetvis värt att skriva om, men kommer samtidigt blanda in ekonomi, kultur och samhällsutveckling i stort.

  6. Joe,
    Även jag har märkt (och vid något tillfälle kommenterat) att du har svängt mot kvällstidningsjournalistik, och det blev jag lite besviken på då jag (liksom uppenbarligen en del andra) tidigare uppskattade din mycket raka och neutrala rapportering.
    När jag hittade din bulletin för några år sedan så utmärkte den sig mot andra medier med att ge två sidor på de flesta händelser och fenomen, men numera är det oftast bara en sida – och man får en känsla av att den är tillspetsad.
    Jag kan förstå att du måste göra så här för att få artiklarna publicerade i andra medier som kräver skandaljournalistik, men jag tycker du kan välja en neutralare ton här i bulletinen där jag gissar att du inte på samma sätt är beroende av sponsorer som kräver en viss vinkling.

    Visst stämmer det som du skriver att Kina förändrar sig, men det är definitivt även så att du har förändrat ditt sätt att föra fram nyheter – vilket du naturligtvis är helt fri att göra, men jag skulle uppskatta om du återgick mot den tidigare stilen.

    Mvh

    • I artiklar om korruption är det ganska svårt att ”ge två sidor”, när allt den ena sidan gör är att antingen tysta ner eller förneka utan att motivera.

    • Exakt. Du är en av få journalister jag har förtroende för. Stå på dig. Majoriteten i Sverige hade inte rätt när det gällde tyskland på fyrtiotalet.

Kommentera