Rubriken, för den som verkar, lever och hostar i någon av Kinas storstäder, kan ju te sig aningen absurd.
Tidningen USA Today skrev igår om en rad nya projekt byggnadsprojekt som dragits igång av Kina i och med landets försök att avsluta sin kärleksaffär med fossila bränslen.
Man citerar en studie gjord av Westminster-universitet i London och påstår att Kina nu är det land i världen som bygger allra flest s.k. ekologiska städer. På andra plats finner man USA.
Ett av de största och mer framstående bland alla dessa framtidsprojekt är kanske Tianjin Eco-city som väntas stå klart år 2020. Utvecklat av Surbana Urban Planning Group kommer eko-staden, när den står färdig, att ha en spännvidd på mer än 30 kilometer och dessutom kunna flasha med allt det senaste inom grön teknologi. Förutom interna transportnät kommer kunder att mötas av personligt utformade boendealternativ där man exempelvis kan välja mellan grönare design och landskap helt drivna genom solteknologi. Hållbara energikällor som vindkraft, solenergi, återvinning av regnvatten, sopåtervinning och avsaltning av havsvatten kommer stå som grund för att staden ska kunna gå runt.
Bild på planerade Tianjin Eco-city som kommer stå klart 2020. Bild genom Inhabitat.com
Med ros kommer också ris.
USA Today nämner i sin artikel andra liknande projekt som trots vision och vilja ändå slutat på historiens soptipp. Bland dem finns samarbetet mellan Brittiska designfirman Arup och Shanghais stadsregering, där en planerad eko-stad i utkanten av Shanghai upprepade gånger skjutits upp på obestämd tid. Samma är det med den planerade Wanzhuang, som är tänkt att byggas i närheten av Peking. I vissa fall handlar det inte om en ovilja att stödja denna typ av projekt, utan är direkt korrelerat till mer politiskt finkänsliga frågor där korruption på hög regeringsnivå och dess onda tvilling i form av landsförsäljningar har huvudrollerna och så skjuter upp resandet av eko-städerna.
För projekt som Tianjin Eco-city, Wanzhuang och Dongtan har prislappen på en bostad ännu inte presenterats för potentiella köpare. En sak är dock säker: Denna typ av konceptuella feel-goodprojekt är inte framtagna som miljonprojekt för att stilla hungern på unga husköpare i Kina med begränsade plånböcker. Priset kommer naturligtvis att vara högre än en vanlig bostad utan det senaste inom grön teknologi.
Kanske blir ämnet ”eko-städer” en het potatis för de som menar att klyftorna i Kina nu inte bara representeras av materiella ting som lägenheter, ädelstenar och utlandsresor, utan även av huruvida man har rätten till mat utan miljögifter och luft som inte förpestats av föroreningar. Detta symboliseras av en debatt som flammade upp förra året då Kinas befolkning förargades över rapporter om att Kinas högsta ledare erbjuds speciella luftreningsfilter i såväl kontor som hem och bilar. Därtill faktumet att högre medlemmar inom kommunistpartiet äter mat som växer på speciella, ekologiska parti-bondgårdar utanför storstäderna.
Kanske kan de rika i Kina nu skilja ut sig genom att även bo privilegierat. Eller ekologiskt.
Alltid intressant med ambitiösa planer. Skrev för något år sedan om Tianjins ekostad här på bulletinen, i samband med norra Kinas extremt svåra vattenbrist: http://inbeijing.se/bulletin/2011/01/27/norra-torra-kina/
Personligen tror jag att det blir problem med finansieringen, liksom i många av Kinas andra jätteprojekt, och att man därför kommer få skjuta på bygget, eller kompromissa dess utformning.
Samma sak hände här i Sweden under 2008. Ett helt nytt lägenhetsvåning på 17 våningar skulle byggas, blev väll mer eller mindre 10 våningar istället. L O L!
Ja i Sverige kommer man ju oftast inte ens så långt att planerna godkänns :)