september 2012

Published on

Kinas nästa premiärminister Li Keqiang har ett brokigt förflutet

Inför Kinas kommande ledarbyte har det varit mycket skriverier kring Xi Jinping (习近平), som tros bli Kinas nästa president, medan Li Keqiang (李克强), som spås bli ny premiärminister, inte förekommit så värst mycket media.

Financial Times publicerade nyligen en artikel som belyser Li Keqiangs något brokiga förflutna som politiker.

Då Li 1998-2004 var provinsguvernör för Henan (河南) – en av Kinas folkrikaste provinser med nästan 100 miljoner invånare – dog hundratals invånare där i en rad bränder, för vilka Li inte avsattes eller ens tog något ansvar.

Än värre så härjade en aids-epedemi i Henan under Li Keqiangs tid som guvernör. Hans metod var att dölja problemet, och spärra av hela byar vars invånare lämnades att dö:

As infections spread in the late 1990s, entire villages were left to die. According to Henan health officials and Aids campaigners, Mr Li’s government focused on covering up the epidemic, and suppressing attempts by victims to seek help and by doctors and non-government organisations to inform and assist people. In a widely reported example, Gao Yaojie, a doctor, identified the problem early but was put under house arrest by provincial authorities and prevented from educating villagers and seeking policy debate higher up. Provincial authorities continued their persecution of doctors, villagers and Aids campaigners until Beijing intervened in 2003.

En intervjuad aids-aktivist menar att Li Keqiang som provinsguvernör hade det yttersta politiska ansvaret för detta, men att högsta ledningen i Peking försvarade honom, eftersom Li ”redan hade blivit utvald” att bli en av Kinas nästa ledare.

Financial Times menar nämligen att Li knappast tillhör de bästa politikerna, men är en av de som ”skickligast kan navigera i inrikespolitiken”, tack vare sitt breda kontaktnät och sina nära band till den sittande presidenten Hu Jintao (胡锦涛).

Li har en bakgrund som påminner om Hu; de kommer från samma provins och har arbetat sig upp från kommunisternas ungdomsliga, till provinsguvernör och partisekreterare. Enligt uppgift ska Li Keqiang undvika konflikter och vara lätt att komma överens med.

Det faller väl samman med teorin om att de skarpaste och mer nyskapande av Kinas politiker hålls nere, då man är rädd för snabba förändringar och föredrar ett konsensusbaserat ledarskap av politiker som är villiga att rätta in sig i ledet.

Ett exempel på en originell politiker som förlorade sin makt efter att ha oroat den högsta ledningen är givetvis Bo Xilai (薄熙来), som i egenskap av borgmästare i Chongqing styrde och ställde lite som han ville.

Li Keqiang kommer med största sannolikhet ersätta den relativt liberala och omtyckta Wen Jiabao (温家宝) som Kinas nya premiärminister

En anledning till konsensus i dag är viktigare än tidigare, sägs vara att dagens politiker inte har något ”politiskt kapital” eftersom de inte varit med i revolutionen. Alla politiker som stigit i leden efter Deng Xiaopings era i början av 1990-talet, har gjort det i egenskap av byråkrater snarare än revolutionära hjältar med politiska visioner.

”Nuförtiden prioriteras inte ideologi, det är personliga relationer och kontakter som är viktigast”, säger en Harvard-utbildad son åt en tidigare hög kinesisk ledare till Financial Times.

Därför är det möjligt för Li Keqiang att – trots sitt brokiga politiska förflutna – bli ny premiärminister, och förmodligen kommer han inte sticka ut vare sig liberalt eller konservativt i politiska frågor.

Sittande premiärminister Wen Jiabao har ju ofta setts som ”för liberal”, då han upprepade gånger hävdat att Kinas politiska reformer måste gå snabbare.

För en närmare presentation av de tiotalet ledare som är aktuella för högre poster i Kina efter ledarbytet, se denna artikel från Brookings.

För den som är nyfiken på Kinas nästa president Xi Jinping, finns följande artiklar att läsa från InBeijing:

Kinas nästa presidentfamilj avslöjad som korrumperad (26 jun 2012)
VIDEO: Porträtt av Kinas nästa president Xi Jinping (23 jan 2012)
Vice president Xi Jinping besöker USA (15 feb 2012)
Kinas vicepresident tecknar filmavtal med USA (24 feb 2012)
Möt Kinas nästa president (19 okt 2010)
Fenby om Xi Jinping (8 nov 2010)

Published on

Video: Världens största gruva öppnar i Mongoliet

I södra Mongoliet kommer världens största guld- och koppargruva att öppna vid årets slut.

Den heter Oyu Tolgoi, och står för cirka 30 procent av hela Mongoliets BNP redan innan invigningen, då utländska företag investerat över 40 miljarder kronor i gruvan.

Gruvan kommer nå full kapacitet 2018, och då stå för en tredjedel av värdet på hela Mongoliets produktion.

Det innebär nya jobbmöjligheter för tiotusentals mongoler, i ett land där 40 procent av befolkningen lever under gränsen för vad som kallas fattigdom.

Förändringen kan redan ses i Khanbogd, staden som ligger närmast Oyu Tolgoi, där befolkningen vars befolkning mer än tredubblats sedan gruvan började byggas.

I Khanbogd finns numera rinnande vatten, elektricitet och vägar.

Men givetvis för världens största gruva även med sig en rad problem.

Då NY Times nyligen skrev om gruvan, åkte även videojournalisten Jonah Kessel dit för att spela in en film, som blev över sju minuter lång.

I filmen talar han med en av de många herdar vars liv rycks upp av gruvans etablering.

Då herden var liten var området ”så vackert att det inte gick att beskriva”, nu finns här mest sand, och de allt färre djuren måste vallas omkring vid det fåtal gräsplättar som fortfarande återstår.

Mycket av detta tillskrivs vattenbristen. En gruva av denna storlek förbrukar enormt mycket vatten, vilket blir särskilt tydligt i Gobiöknens redan snustorra klimat.

Ett annat problem är att antalet respiratoriska sjukdomar ökat lavinartat i och omkring Khanbogd.

Förekomsten av lastbilar, bussar och andra fordon har ökat, vilket rör upp stora mängder damm i området. I filmen talar intervjuade läkare om att antalet patienter med dessa problem mer än tiodubblats de senaste åren.

Eftersom Oyu Tolgoi byggs i samarbete med Mongoliets myndigheter, så göms problem likt dessa undan, och istället fokuseras det på ekonomisk tillväxt: Mongoliets BNP ökade med 17 procent i fjol.

Tyvärr sker det på bekostnad av miljön, och ett svårare liv för de allra fattigaste, om de inte väljer att själva jobba i gruvan.

Se filmen (fullskärm), läs artikeln från NY Times, samt Jonah Kessels två intressanta blogginlägg om att göra filmen här och här.

Se här fler videos på andra ämnen via Kinamedia.

Published on

Publicerat: Skolidrott i Kina

Håller just nu på att samla ihop ett digitalt arkiv av alla arbeten jag skrivit från Asien. Fick i dag en artikel via mail som jag skrev förra året för tidningen Idrottsläraren.

Det var en av de roligaste och mest intressanta artikeln jag skrev förra vintern, och innehåller en hel del historia och politik, samt hur Kinas utbildningsväsende med fokus på idrott ändrats sedan kommunisternas maktövertagande 1949.

Det är givetvis en oerhörd utmaning för Kinas utbildningssystem att tillhandahålla skolidrott för 200 miljoner elever, med de knappa resurser som finns framför allt på landsbygden.

Läs mer om hur man löser det här nedan, eller i fullskärm via Scribd. Text och bilder av mig.

Published on

Bilder från Kina: Våldsamma upplopp mot Japan

En bild säger mer än tusen ord – därför infogar jag nedan ett par dussin bilder som China Digital Times plockat från kinesiska mikrobloggen Sina Weibo, postat av användare som själv närvarat vid de senaste dagarnas demonstrationer mot Japan.

Protesterna gäller en samling relativt obetydliga och obebodda öar, som kallas Diaoyu på kinesiska och Senkaku på japanska. InBeijing har de senaste dagarna skrivit om bakgrund och utveckling i konflikten här och här.

Bilderna nedan är från bland annat Xi’an och Qingdao, där protesterna gick våldsammare till än i det alltid hårt bevakade Peking. Många av bilderna har nu tagits bort från Sina Weibo.











Det är knappast första gången det hettar till om Diaoyu/Senkaku. InBeijing har skrivit om ämnet i över två år, se bland annat följande inlägg:

Senaste nytt om Diaoyu-öarna (17 sep 2012)
Kina uttalar sig officiellt i frågan om Diaoyu-öarna (10 sep 2012)
Upptrappning i bråk Kina-Japan om bestridd ögrupp (19 aug 2012)
Japans nya president möts av skepsis från Korea och krav från Kina (29 aug 2011)
Japan antar ny militär agenda (17 dec 2010)
Japans armé kan utökas (14 dec 2010)
Nya anti-Kina protester i Tokyo (8 nov 2010)
Diplomatisk bakslag för Kina (31 okt 2010)
Nya demonstrationer i Kina, Japan (17 okt 2010)
Diplomatisk kris – igen (11 sep 2010)

Händelseförloppet uppvaktas nu flitigt av media världen över, och några av de mest intressanta punkterna tycker jag är:

1) Våld mot personer har förekommmit, då japaner i bland annat Shanghai har blivit slagna och oprovocerat fått skålar med ramen-nudlar hällda över sig.

2) Som går att se nedan har japanska bilar blivit måltavlor för de ilskna folkhoperna. Många påpekar dock att det särskilt är polisbilar som slagits sönder. Även om de också är japanska, så vittnar det samtidigt i någon grad om missnöje mot polis och överhet.

3) Många har, så klart, utnyttjat protesterna till att plundra butiker. Men enligt inlägg på Twitter ska det också ha förekommit att demonstranter haft skyltar med krav på demokrati, eller frågor om korruption och skattebetalarnas pengar. Dessa har enligt uppgifter genast arresterats eller förts bort av polis.

4) Kinas största sökmotor Baidu – världens mest femte trafikerade internetsida – postade i dag en bild på sin startsida av en kinesisk flagga på en ögrupp. Man har även skapat en internetsida som deklarerar att Kina bör skydda Diaoyu.

5) Vad som skett har redan fått ekonomiska följder. Bland annat har japanska Panasonic stängt en fabrik i Kina (som delvis sattes i brand), och japanska intäkter från kinesisk turism har minskat sedan konflikten blossat upp.

6) Porträtt av Mao Zedong och Karl Marx har varit vanligt förekommande i demonstrationstågen, vilket ger obehagliga Kulturrevolutions-vibbar. Kanske är det därför media och myndigheter har manat till lugn nu efter helgen; ett tecken på att våldsamheterna kanske nått sitt klimax för denna gång.

Eller så fortsätter de i morgon, i och med 18 september är årsdagen av den så kallade ”Mukden-incidenten”, vilken ses som startskottet på Japans härjningar i Kina under andra världskriget.

Relaterat: DN, DN, SVT, SvD, SVT, DN, DN, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, GP

Published on

Hongkong överger ”patriotisk utbildning” efter ihållande protester

Tidigare i veckan skrev jag om pågående protester och hungerstrejk i Hongkong, i och med att invånarna där visade sitt missnöje mot myndigheternas planer på att införa ”patriotisk utbildning” som ett obligatoriskt ämne vid landets grundskolor.

Kritiker menar att denna slags utbildning är sanktionerad hjärntvätt från Kinas kommunistparti, som vill övertyga hongkong-borna om fördelarna med Kinas enpartisystem.

Protesterna fick upp till 40 000 personer att under föregående helg samlas vid stadens regeringsbyggnader, och tio demonstranter att påbörja en hungerstrejk som slutade på sjukhus för minst en av dem.

Missnöjesyttringarna har fortsatt hela veckan, och under denna fredag deltog så många som 120 000, varav många stannade kvar utanför regeringsbyggnaderna hela natten.

Det verkar ha givit en viss effekt, eftersom stadens högste politiker Leung Chun-ying under lördagskvällen klargjorde att den patriotiska utbildningen ska bli frivilliga, i stället för obligatorisk från 2015 vilken var meningen från början.

Nu kommer alltså varje skola själva få avgöra om och hur de ska undervisa sina elever i det bestridda ämnet.

Protester i centrala Hongkong i helgen. Många deltagare valde att klä sig i svart.

Men trots Leungs löfte uttrycktes under kvällen såväl missnöje som misstänksamhet.

Demonstranter som NY Times talat med nöjer sig inte med att ämnet blir frivilligt, utan vill att det ska strykas helt och hållet från läroplanen.

Andra uttrycker farhågor om att detta bara är en gest från Leung för att förbättra sina egna utsikter i det val till regeringen som kommer hållas under söndagen.

Så även fast de envisa demonstranterna fått den Peking-vänlige Leung att göra en kovändning, så är knappast sista ordet sagt i frågan om ”patriotisk utbildning”.

Dessutom har oroande jämförelser med massakern vid Himmelska fridens torg 1989 börjat dyka upp.

Återigen rör det sig om studenter som genomför långa sitt-protester och hungerstrejker, och även denna gång protesterar de också mot den korruption som blir allt mer uppenbar bland stadens politiska toppskick och affärselit.

Under helgen har studenterna till och med byggt en frihetsgudinna, vilken också ställdes upp mittemot Mao-porträttet på Himmelska fridens torg 1989 för att irritera Kinas politiker.

Rykten gör gällande att Hongkongs regering under helgen skickat ut provokatörer i folkmassan som skulle ge polisen anledning att med våld upplösa protesterna.

Detta förnekades bestämt av Leung, som istället sade att han försett demonstranterna med paraplyer och regnkläder.

Relaterat: SR, DN

Published on

Publicerat: Var är arbetarna?

Delar i dag med mig av en artikel jag skrev i våras för Arbetet (gamla LO-Tidningen), om allt högre krav bland Kinas ungdomar, som i dag är bättre utbildade och vill ha högre löner än tidigare.

Det leder till svårigheter att anställa för småföretagare som lever på marginalerna.

I artikeln intervjuar jag Hou Hui, som äger en liten fotobutik just vid OS-arenan i Peking. För knappt fem år sedan betalade sin anställda 600 kronor i månaden, men i dag kan han inte hitta någon som är villig att arbeta för under 1 500 kronor.

Det är en tredubbling av lönen, och det är långt ifrån alla småföretagare som klara av att öka sina intäkter lika mycket under lika kort tid.

Läs artikeln nedan eller via Scribd.

Published on

Hungerstrejk och protester mot kinesisk utbildning i Hongkong

De senaste dagarna har tiotusentals studenter och föräldrar samlats utanför Hongkongs regeringsbyggnad för att protestera mot planerna att införa ”patriotisk utbildning” vid stadens skolor.

Bland dem finns också tio stycken som hungerstrejkar sedan i fredags, varav minst en fördes till sjukhus under gårdagen, men återstoden rapporteras fortsätta hungerstrejken fortfarande i dag tisdag.

Planen med så kallad ”moralisk och nationalistisk utbildning” (国民教育) för Hongkong antogs redan 2010, och sägs syfta till att ”fostra en bättre patriotisk medvetenhet” bland befolkningen.

Kritiker menar dock att det handlar om propaganda och hjärntvätt sanktionerad av de kinesiska myndigheterna.

Lektionerna är tänkta att bli obligatoriska senast 2015, men började ges på frivillig basis redan under detta läsår, som påbörjades nu i veckan och alltså gav upphov till omfattande protester.

Under lördagen trotsade så många som 40 000 demonstranter regnet för att visa sitt missnöje mot detta i Hongkongs centrum.

Demonstrationer är ett vanligt inslag på Hongkongs gator. Här en bild från då Kinas president Hu Jintao senast besökte staden.

Trots att regeringen säger sig vilja lyssna på demonstranternas åsikter och argument, och flera gånger ropat efter Hongkongs högsta politiker Leung Chun-ying, så har denne inte visat sig under de senaste dagarnas protester.

Istället nöjde sig lägre representanter för stadens regering med att säga att man kommer fortsätta med tidsplanen för att införa moralisk och nationalistisk utbildningen vid grundskolorna.

Det var heller inte första gången missnöjet ventilerades; i juli i år gav sig 90 000 hongkongbor ut på gatorna för att säga sitt, då läromaterial som hyllade Kinas kommunistparti och ifrågasatte demokratiska värderingar distribuerats vid stadens skolor.

Det spridda läromaterialet beskrevs då så här i Wall Street Journal:

A teaching booklet commissioned by the government and entitled ”The China Model” calls the ruling party a ”progressive, selfless, and united ruling group.” It praises China’s system as ”close to the ideal type of government that social scientists aspire to.” In contrast, the U.S. multiparty system ”creates endless inter-party feuds that bring disaster to the people.”

Hur het frågan är, kunde ses då Kinas olympier i augusti åkte till Hongkong för en presskonferens, och till sin förvåning blev korsförhörda inte om idrott, utan om patriotisk utbildning.

De senaste dagarnas protester är bara de senaste i raden av många politiska bråk mellan Kina och Hongkong.

Då 14-års-dagen för överlämningen från Storbritannien till Kina skulle ”firas” i Hongkong föregående sommar, slutade det med tårgas och 231 arresterade, från ett demonstrationståg med hela 200 000 personer.

Ett bråk om språk och kultur blossade upp tidigare i år, och kulminerade med att en framträdande kinesisk professor i tv kallade hongkong-bor för ”idioter och omoraliska hundar”, som bör lära sig tala kinesiska snarare än den lokala dialekten kantonesiska.

Kina har gradvis förökt påverka Hongkong politiskt sedan överlämnandet 1997. Då Leung Chun-ying under sommaren blev vald till ny högsta politiker (Chief Executive) under sommaren, tros denna trend kunna påskyndas ytterligare. Leung anses nämligen ha nära band till regeringen på det kinesiska fastlandet.

Men politikernas initiativ verkar få föga gehör bland befolkningen. En nyligen genomförd undersökning visar att Leung Chun-yings popularitet är låg, och att endast 37 procent av Hongkongs invånare är ”stolta över att vara kineser”, den lägsta siffran sedan 2001.

På China Media Project skriver Chang Ping om proteströrelsen mot patriotisk utbildning i Hongkong.

Han menar att den bara börjat, och att den unga generationen i Hongkong inte komma den frihet som saknas på det kinesiska fastlandet:

If a curriculum of this type is rolled out in Hong Kong, this will be the territory’s fate as well. The vast majority of people will have the wool pulled over their eyes while the elite muddle along, and in the end China will have deprived itself of a valuable window that can ventilate the country with ideas.

Fortunately, this movement has already begun, and it won’t possibly end, as the Global Times suggests, with “victory for China.” This process of resistance is the real “national education.” And the young people who receive this education will only identify more deeply with freedom of thought and cultural diversity under a system of democratic politics.

InBeijing kommer följa denna fråga, och de politiska tvisterna mellan Kina och Hongkong, noga i framtiden.

Published on

Jag skriver om finans, ekonomi och fastighetsmarknad i Kina

Den uppmärksamme läsaren har säkert sett att jag de senaste månaderna här skrivit allt mer sällan om ekonomi, finans och fastighetsmarknaden.

Anledningen är att jag täcker just dessa ämnen på en blogg för magasinet Finansliv, och inte vill skriva samma artiklar på två olika sidor.

Det finns nu anledning att hålla kolla på dessa områden, i och med allt mer oroande rapporter från Kina om exempelvis minskande export och industriproduktion.

Tipsar därför här om några artiklar jag skrivit hos Finansliv de senaste veckorna:

”Priskrig i Kina!” (24 aug 2012), om hur flera produkter i Kina läggs på hög i varulager och hamnar. Detta då såväl inhemsk försäljning som omvärldens importbehov sjunker drastiskt.

Bland annat växer inventariet av osålda bilar, hemelektronik och järnmalm, vilket lett till ett priskrig bland många kinesiska återförsäljare. Utdrag ur texten:

Och mycket riktigt pekar NY Times i dag på bilindustrin som särskilt utsatt. Antalet nya bilar vid återförsäljarnas lager ökade från 900 000 till 2,2 miljoner, mellan december i fjol och juni i år.

Det har byggts så många bilfabriker i Kina de senaste åren, att produktionen vid fabrikerna nu ligger på 65 procent, en bra bit under de 80 procent som krävs för lönsamhet, enligt NY Times.

Men enligt officiell statistik byggs det just nu ändå så många nya bilfabriker i Kina, att kapaciteten de närmaste tre åren kommer öka med lika mycket som den sammanlagda årliga produktionen vid Japans alla bilfabriker.

”Stimulanspaket räddar Kinas ekonomi. Eller?” (27 aug 2012), om hur kinesiska myndigheter just utlovat stimulanspaket för flera biljoner kronor, som ska få i gång landets stagnerande ekonomiska tillväxt.

Men frågan är om dessa pengar verkligen finns, eller om det handlar om tomma löften från politiker med stora ambitioner som vill ha uppmärksamhet och bli befordrade. Ur texten:

Under de senaste veckorna har dussintalet mindre kinesiska städer också annonserat ut planer på stimulanser. Tillsammans med ovanstående åtgärder överträffar detta med råge det enorma stimulanspaket på 4 biljoner kronor som sjösattes 2008-09, för att rädda Kinas tillväxt undan dåtidens globala finanskris.

Det är mer än befogat att ställa sig frågan: Vart ska pengarna komma från? Financial Times tittar närmare på detta.

Flera intervjuade analytiker, ekonomer och tjänstemän menar att dessa siffror inte återger vad de lokala myndigheterna själva vill eller kan spendera, utan snarare hur mycket kapital de hoppas attrahera från utländska och kinesiska företag, samt från centralregeringen.

”Case study: Staden Ordos och Kinas fastighetsmarknad” (31 aug 2012), om hur staden Ordos visar på hur illa det kan gå för de många kinesiska städer vars tillväxt bygger på statliga investeringar i infrastruktur och byggsektor.

Staden ligger avlägset i provinsen inre Mongoliet, men har ändå lyckats locka till sig investeringar med löften om hög avkastning. Och nu då byggprojekten inte är lönsamma, försöker man ”lösa” problemen genom ännu mer lån. Utdrag ur texten:

Enligt intervjuad personal i ett fastighetsbolag har 70 procent av alla byggprojekt i tätorten nu stoppats, helt enkelt för att det inte finns några pengar.

Första kvartalet 2012 sjönk försäljningen av bostäder i ett av stadens distrikten med 93 procent, jämfört med samma period i fjol.

Bankerna vill inte vara med längre. Den statliga jätten China Construction Bank har slutat låna ut pengar till fastighetsbolag i Ordos, och endast större byggbolag får låna från Industrial and Commercial Bank of China.

Så om ni vill läsa det senaste om finans, ekonomi, investeringar, tillväxt och fastighetsmarknaden i Kina, se till att hålla koll på min blogg på Finansliv.

Relaterat: Affärsvärlden, Affärsvärlden, SvD, SvD