Helgkrönika: USA och Kina i svensk media

Detta är den första av de krönikor som nu kommer dyka upp på InBeijing varje helg. De rör aktuella händelser, och innehåller till skillnad från merparten av övriga artiklar på InBeijing också åsikter.

Se här hur du kan prenumerera på InBeijing för att gratis ta del av såväl krönikorna som de vanliga artiklarna och den veckovisa nyhetssammanfattning som också började den här veckan.

HELGKRÖNIKA: USA OCH KINA I SVENSK MEDIA

Samma vecka som valet i USA avgjordes, påbörjades också Kinas 18:e partikongress, ett ledarbyte som enligt experter är viktigare för omvärlden än det amerikanska.

Det är dock svårt att tro om man följer svensk media. Redan i början av oktober släppte Dagens Nyheter en 27-sidig bilaga om valet i USA. I november dedikerade samma tidning hela sin bilaga ”Världen” åt samma val. Vi fick läsa intervjuer med allt från soldater till bilmekaniker. Även efter valet fortsätter man på samma spår; i lördagens DN gällde en av frågorna i nyhetsquizet ”Har du koll?” namnet på Barack Obamas hund. Ingen av de sju frågorna handlade om Kina.

Och trots ovanstående exempel så är Dagens Nyheter långt ifrån värst, eftersom de faktiskt har en korrespondent i Kina. Förutom dennes så finns bara en handfull svenska journalister på plats i Kina under detta epokgörande ledarbyte. Sveriges största medier nöjer sig istället med att “rapportera” från skrivbordet i Stockholm, eller citera pressmeddelande från TT.

Ofta har jag talat med stolthet inför utländska kollegor om hur public service och presstöd gör att svensk media är objektiv och har resurser att rapportera på plats då något sker. Nu har jag dock fått omvärdera min åsikt i frågan.

För som frilansjournalisten Henrik Brandão Jönsson påpekar i en krönika för tidningen Journalisten, så innebär svenska mediers “besatthet av USA” en underrapportering från andra delar av världen.

Henrik tror denna besatthet beror på “samma mekanism som hos en bestseller”: Då en tidning börjar göra stora reportage om USA, följer de andra efter. Stämmer säkert delvis. Själv tror jag också att en del förklaringen är svenska mediers oförmåga att rapportera från andra delar av världen, främst där det inte pratas engelska.

Då världens tredje största ekonomi Japan ständigt byter president finns det ännu färre svenska journalister på plats än i Kina. För att inte tala om Afrika söder om Sahara, den kanske viktigaste geografiska delen för världens framtid. Men det är väl krångligare att installera en korrespondent eller stringer där, än att sätta någon på ett direktflyg till USA.

Företeelsen måste bero på oförmåga, för det har knappast att göra med mediakonsumenternas bristande intresse. Dagens Nyheters kunder skulle nog stanna upp och noggrant läsa en intervju med soldat Wang i Kina eller bilmekaniker Kome i Kongo, mitt bland skildringarna av amerikaner i alla åldrar, färger och samhällsgrupper.

Henrik Brandão Jönsson säger att inget annat land bevakar USA lika hårt som Sverige. Han menar att senaste valet fått mer medial uppmärksamhet än Estonia-katastrofen och Utöya.

Det måste till ett slut på detta överdrivna USA-intresse. Kanske såg vi början i samband med stormen Sandy, då irritationen i mitt twitter-flöde var stor över att svenska medier var så exalterade över skadorna i New Jersey, att man glömde nämna de dussintals offer som samma orkan skördade på redan ödelagda Haiti och Kuba.

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

1 Comment

Kommentera