maj 2013

Veckan som gick: Nyhetsbrev från Kina/Asien vecka 21

Vill återigen passa på att är uppmärksamma det projekt som jag och en kinesisk vän tillsammans har satt igång för att dokumentera Pekings sista hutonger.

Vi har nu bytt crowdfunding-plattform från FundedByMe till Indiegogo, som inte är blockerat i Kina.

Vänligen överväg att stödja vårt projekt genom att bidra med fem dollar. Det gör vårt projekt möjligt, samtidigt som du får gåvor i form av foton, vykort eller en hel fotobok!

Hittills har vi efter fyra dagar endast fått ihop 265 dollar, av målet på 3 000 dollar.

Bland länkarna denna vecka finns The Economists mycket intressanta specialrapport från Burma, som innefattar en dryg handfull artiklar om hur och varför landet har öppnat upp sig de senaste åren.

Burma har över 60 miljoner människor, enorma naturresurser och ligger inklämt mellan Kina och Indien med en lång kuststräcka. Landets nya politiska vägval kommer få konsekvenser för hela regionen.

VECKAN SOM GICK: NYHETSBREV FRÅN KINA/ASIEN V. 21

EKONOMI & HANDEL

Nikkei Falls 7.3%, Most in Two Years – I torsdags fick vi veta att den senaste tidens snabba uppgång på världens börsindex, och då särskilt i Japan, är ytterst känslig för negativa signaler. Under torsdagen sjönk nämligen Nikkei-indexet med 7,3 procent, vilket är den största nedgången sedan landet drabbades av en jordbävning för drygt två år sedan. Förklaringen till denna kraftiga reaktion var svaga siffror gällande kinesisk tillverkning, och antydningar om att den amerikanska centralbanken möjligtvis kommer köpa mindre statsobligationer de kommande månaderna.

China Plans to Reduce the State’s Role in the Economy – Under ett möte i veckan lade Kinas premiärminister Li Keqiang fram flera konkreta förslag på politiska åtgärder för att minska statens inflytande i landets ekonomin, och istället släppa fram den innovationskraft som finns i små och medelstora företag. Entreprenörer i Kina har ofta svårt att tävla mot stora subventionerade konkurrenter, varför det länge varit tal om att minska de statliga jätteföretagens inflytande och fördelar, vilket nu alltså snart kommer ske. En intervjuad analytiker säger till New York Times att det rör sig om radikala förslag.

China’s trade surplus figures ’over-inflated’ – Statliga China Daily menar att Kinas handelöverskott för årets första fyra månader är kraftigt överdrivet på grund av siffertrixande. Om man inte räknar med ”falska överföringar” så är det egentliga handelsöverskottet för denna period endast sex miljarder dollar, istället för officiella 61 miljarder dollar, alltså en knapp tiondel så stor. Siffrorna kan jämföras med 18,8 miljarder dollars överskott för samma period förra året. De ”falska transaktionerna” handlar främst om pengar som förs in till Kina för att investeras på landets fastighetsmarknad eller i finanssektorn.

Goldman exits China’s ICBC, seven years and billions later – I veckan meddelade Goldman Sachs att man avser sälja av de sista aktierna man har kvar i världens största bank, Industrial and Commercial Bank of China, för knappt en miljard kronor. Enligt Reuters har Goldman därmed tjänat uppemot 10 miljarder kronor på sitt innehav i ICBC, sedan man köpte de första aktierna i den kinesiska banken 2006. Att en av världens mest välrenommerade investmentbanker nu säljer av sitt innehav i Kinas största bank kanske är ett tecken i tiden.

POLITIK & INTERNATIONELLA RELATIONER

Myanmar: A Burmese spring – Inledningen på The Economists specialrapport om Burma, med en enkel bakgrund om landet hamnat efter sina grannar utvecklingsmässigt efter 50 år av militärstyre. Nu får folk tala fritt och utländska företag etablerar sig med rasande fart. Delar av den luggslitna huvudstaden Rangoon håller på att rivas för att bygga nya bostäder åt invandrare som kommer med kapital och kunskap. Det finns dock mycket kvar att göra vad gäller att garanterna minoriteters rättigheter.

Geopolitical consequenses: Rite of passage – Med sin stora befolkning, sina oerhörda naturrikedomar och sitt viktiga politiska läge, kommer Burma utan tvivel bli en bricka på Asiens geopolitiska spelplan. Economist förklarar här hur Kina, Indien, Japan, Bangladesh och Thailand allihop redan har investerat i Burmas infrastruktur. Kina har ett visst försprång på denna front, men det ligger också i Burmas intresse att göra sig mindre beroende av ett enskilt land.

China’s Xi will meet Obama earlier than expected – I veckan blev det offentligt att Xi Jinping kommer åka på sin första resa till USA i egenskap av Kinas president. Statsbesöket kommer äga rum i Kalifornien 7-8 juni, vilket är tidigare än vad många analytiker trott. Enligt AP kan detta helt enkelt bero på att de båda länderna har mycket att samtala från – allt från Nordkorea till cyberkrig. De båda har talats vid på telefon i samband med att Barrack Obama valdes till president i slutet av fjolåret, och träffades då Xi var på besök i USA som vice president i februari 2012.

India and China: Parsnips unbuttered – Det var hjärtliga ord och handskakningar som utbyttes mellan premiärminister Li Keqiang och hans indiske like Manmahon Singh under Lis besök i Indien nu i veckan. Men The Economist påpekar att den fina fasaden till trots, så går motsättningarna mellan de båda länderna djupt, och inte något nytt eller konkret verkar ha kommit fram under statsbesöket. Indierna oroas fortfarande över det stora handelsunderskottet gentemot Kina, vad Kina kan komma att göra med de floder i Himalaya som förser Indien med vatten, samt hur den mycket starkare kinesiska militären blir allt mer aggressiv i gränsregionen vid Kashmir.

North Korea seizes another Chinese fishing boat, crew – I veckan kapades ytterligare en kinesisk fiskebåt i vattnen kring Nordkorea, varpå förövarna sedan krävde 100 000 dollar i lösensumma för båten och dess sexton besättningsmän. Det är inte första gången detta sker, och Los Angeles Times menar att aktiviteten i de nordkoreanska vattnen i allt väsentligt påminner om de pirater som härjar vid Somalias kust. I fjol togs tre kinesiska båtar till fånga av Nordkorea, och även om det inte är klart vem som ligger bakom alla dess kidnappningar, så misstänker kinesisk media att det rör sig om Nordkoreas militär.

North Korean leader sends special envoy to China – Efter att ha skapat oro genom att i månader ha ignorerat kinesiska varningar och uppmaningar om återhållsamhet, skickade Nordkorea under onsdagen en delegation med höga politiker till Kina för samtal. AP ser detta som ett tecken på att Nordkorea nu åter är villiga att förhandla med omvärlden, efter att ha hållit regionen på halseter med hot om krig och kärnvapenattacker. Det är den första resan till Kina som betydelsefulla nordkoreanska politiker gör i år, och ett av syftena kan enligt AP vara att be om mer bistånd.

Why China Can Handle Social Unrest – Varje år hålls minst 180 000 protester av något slag runtom i Kina, nu senast demonstrerade tusentals invånare i staden Kunming mot planer på en kemsik fabrik. På grund av utbildning och internet är folk mer missnöjda och kan enklare organisera motstånd än tidigare. Ändå lyckas kommunistpartiet utan hot eller bekymmer hålla kvar vid makten. The Atlantic försöker förklara varför, bland annat menar man att vreden främst är lokal, och att Kinas myndigheter noga bevakar aktivister och inte tillåter dem resa runt i landet.

Ishihara defends Hashimoto, blasts Japan-U.S. Security Treaty – Förra veckan skrev jag om hur Osakas borgmästare i ett tal menade att det var ”nödvändigt” för de japanska soldaterna att hålla sig med kinesiska och koreanska sexslavar under andra världskriget. Han får nu medhåll av Shintaro Ishihara, som tidigare tillhörde nuvarande regeringspartiet LDP, och var Tokyos borgmästare 1999-2012. Ultrakonservativa Ishihara går dock ännu längre, och menar bland annat att det är ”historieförfalskning” att alls tala om Japan som en aggressiv aktör under kriget.

INTERNET, TEKNIK & MEDIA

Preventing a U.S.-China Cyberwar – Då Xi Jinping möter Barrack Obama i början av juni, torde datahacking vara ett av de viktigaste samtalsämnena. Enligt uppskattningar som New York Times har tagit till vara på, kostar kinesiska datahackare USA över 300 miljarder dollar om året, då Kina är ansvariga för cirka 70 procent av all stöld online från företag eller av handelsdata.

The “Foxconn Suicide Scandal” That Isn’t – Elektroniktillverkaren Foxconn plågades för ett par år sedan av en ”självmordsvåg”, där tiotals anställda tog livet av sig dels på grund av långa löner och stressiga arbetsvillkor. Tidigare denna månad kom nya uppgifter om tre självmordsförsök vid Foxconns fabriker, vilket fick media att börja tala om en ny våg av självmord trots att företaget lovat bättre villkor. The Economic Observer påpekar dock mycket riktigt att Foxconn har en miljon anställda, och att dessa tre självmordsförsök till trots så placerar sig företaget under det nationella snittet för antalet självmord per capita i Kina.

ENERGI & MILJÖ

Xi warns officials they’ll be held responsible for pollution ’for life’ – I veckan sade Xi Jinping att politiker och tjänstemän som godkänner projekt som leder till miljöförstöring, kommer vara ”ansvariga för livet”. Enligt South China Morning Post är detta den kraftfullaste varningen hittills som länkar samman politikers framtida karriär och ansvar för miljön. Xi erkände att miljöförstöring nu var ett av Kinas största problem, och sade att ”ett system av ansvarstagande” måste etableras för att motverka detta.

China agrees to impose carbon targets by 2016 – Kina släpper ut en fjärdedel av hela världens växthusgaser, men i veckan kom uppgifter om att landets myndigheter nu avser införa sin första mål någonsin för att tygla dessa utsläpp. Det ges inga vidare detaljer om vad begränsningarna skulle innebära, men enligt The Independent skulle de kunna tas i bruk till år 2016. Intervjuade experter är lyriska, och menar att detta med all sannolikhet skulle öka chanserna till ett globalt samarbete för att stoppa jordens uppvärmning.

First-tier cities barely livable, report says – Enligt en rapport från en kinesisk tankesmedja, är majoriteten av Kinas storstäder knappt passande för människor att bo i, skriver China Daily i veckan. Anledningen är att miljön och ekosystemet lämnats i andra rummet trots snabb ekonomisk utveckling och bra investeringsförutsättningar. Av landets största städer är det endast Hongkong och Macao som placerar sig högt upp på listan över städer som det är bäst att bo i. Peking kommer i den absoluta toppen av listan vad gäller utbildning och ”intellektuell sfär”, men kommer först på 74:e plats passande att bo i, och på 119:e plats vad gäller ekologisk levnadsmiljö.

Water Scarcity and Social Equality in China – Förorenad luft till trots, så är bristen på vatten det kanske största direkta miljöhotet mot Kinas utveckling, som enligt The Diplomat även har potentialen att leda till sociala spänningar. I dag har över 400 kinesiska städer brist på vatten, varav 110 upplever en ”allvarlig vattenbrist”. Dessutom är 40 procent av Kinas vattendrag svårt förorenade, och 20 procent så giftiga att all kontakt med dem bör undvikas. Myndigheterna har börjat spendera stora summor pengar på att få bukt med detta, men frågan är om det räcker.

‘Cadmium Rice’ Is China’s Latest Food Scandal – Den senaste i raden av Kinas många matskandaler handlar om ris förgiftat med tungmetallen kadmium. Då myndigheterna i provinsen Guangdong utförde omfattande tester av risprodukter, visade sig 44 procent innehålla för höga värden av kadmium, som kan leda till sjukdomar i lever, lungor och skelettet. Kadmium finns i batterier som används till bland annat datorer och mobiltelefoner. Kina är en stor producent av dessa, och utvinner därmed mycket kadmium, ofta under tveksamma säkerhetsrutiner.

Indonesia’s forests: Logging the good news – Indonesiens president Susilo Bambang Yudhoyono har enligt The Economist gjort mycket de senaste åren för att rädda landets regnskogar. Bland annat har han lovat att sänka landets utsläpp med 26 procent 2009-2020, och har trots press från affärsintressen nyligen förlängt ett moratorium under vilket inga av landets urskogar får förstöras. Tack vare detta försvinner nu bara 450 hektar skog om året i Indonesien, jämfört med hela 3,5 miljoner hektar per år kring förra millenieskiftet.

SAMHÄLLE, KULTUR OCH HÄLSA

China’s Entrenched Gender Gap – En kinesisk kvinnlig journalist vill i veckan i New York Times slå hål på en myt om att Kina är ett land som främjar kvinnors arbetsliv och karriär. För trots att det ofta är kinesiska kvinnor som återfinns i toppen på listor över världens rikaste, så är helhetsbilden, särskilt på landsbygden, helt annorlunda. En mycket mindre andel kinesiska kvinnor arbetar nu än på 1970-talet, och dessutom späder statlig media på schablonbilden av framgångsrika kvinnor som oattraktiva fruar.

Chinese Single Women’s Ideal Men: ‘Secondhand’ Suitors Surprisingly Popular – Har du någonsin undrat vilka slags män kinesiska kvinnor vill gifta sig med? Tea Leaf Nation gav i veckan svaret, genom att återge en nationell undersökning där över 35 000 kvinnor fått denna fråga. Mest populär är ”en frånskild man som äger en bostad och en bil”, följt av ”en lyckad 40-plus-åring som går på blind dates men fortfarande är singel”. Den största farhågan kinesiska kvinnor har för sina män är otrohet, vilket förklarar varför man inte sätter ungdom och utseende högst på listan.

Pope Francis urges China’s Catholics to stay loyal to Rome – Nya påven Benedict XVI dedikerade i veckan en bönestund till Kina 8-12 miljoner katoliker, och uppmanade dem att fortsätta vara lojala mot Vatikanen, snarare än att följa de regler som kommunistpartiet har satt upp. I Kina finns i dag två kyrkor; en som följer de regler och de biskopar som staten utser, samt en underjordisk med trohet mot Vatikanen. Reuters berättar att Kina och Vatikanen bröt som diplomatiska relationer då kommunistpartiet tog makten 1949.

Seven Days in Tibet – Det är svårt för att inte säga omöjligt för utländska journalister att få visum till Tibet just nu. En reporter från France 24 lyckades dock få en veckas turistvisum och reste runt för att filma i smyg i huvudstaden Lhasa med omnejd. Bilderna visar ett samhälle i skräck, med stor närvaro av militär och intervjuobjekt som under anonymitet berättar om hur de förföljs för sina religiösa övertygelser.

No new H7N9 cases for an entire week – Det har varit tyst i media om den nya fågelinfluensan H7N9 nu ett tag. Anledningen är att inga nya fall har upptäckts sedan 13 maj, skriver Shanghaiist. Anledningen tros vara det varmare vädret tillsammans med att man har stängt ner många boskapsmarknader. Sammanlagt smittades 130 personer med H7N9, varav 36 miste livet och 72 återhämtade sig helt.

Om Okinawa och japanska sexslavar

De senaste veckorna har de varit relativt tyst om Kina och Japans många motsättningar. Det har inte varit några våldsamma anti-japanska demonstrationer i Peking, och heller inga sammandrabbningar till sjöss.

Men vad gäller retoriken mellan de båda länderna så har den under maj månad fortsatt vara lika som tidigare, om inte ännu värre.

Det började med att kinesiska statliga tidningen Folkets dagblad ifrågasatte huruvida Okinawa egentligen är japanskt, eftersom det tillhör en ö-grupp som togs med våld av Japan från Kinas Qing-dynasti i slutet av 1800-talet.

Japanska tidningen Asahi Shimbun menade snabbt att uttalanden av denna sort endast resulterar i att Japan kommer sätta hårt mot hårt, och att landet politiker själva blir mer och kompromisslösa i sin ställning mot Kina.

Och det verkar som att Asahi Shimbun har helt rätt. Förra veckan sade nämligen Osakas borgmästare Toru Hashimoto vid ett politiskt möte att det var ”förståeligt” hur japanska soldater under andra världskriget höll sig med sexslavar från bland annat Kina och Korea. Under ”sådana omständigheter” behövdes dessa kvinnor för att ”lätta på pressen”, menade Hashimoto.

Hashimoto tillhör partiet Japan Restoration Party, som är kända för att ofta ha extrema uppfattningar i utrikespolitiska frågor, och blev Japans tredje största parti efter valet 2012. Efter att ha blivit ställd mot vägen av reportrar, vägrade han bestämt att ta tillbaka sina uttalanden.

Det tog sedan några dagar innan Hashimotos partikamrat Shintaro Ishihara stämde in, men även kom med kritik mot Hashimoto för att denne över huvudtaget talat om ”aggression” från Japans sida under andra världskriget.

Ishihara – som tidigare även förnekat Nanjing-massakern – menade att det är ”historisk ignorans” att tala om Japan som aggressivt under andra världskriget, och påpekade vidare att det finns många koreanska prostituerade i Japan än i dag, ett argument han använt för att ta bort epitetet ”sexslav” på de kvinnor som tvingades ha sex med japanska soldater.

Och Ishihara är ingen dussinpolitiker; han var Tokyos borgmästare 1999-2012, och således en av landets mäktigaste män. Han tillhörde tidigare premiärminister Shinzo Abes parti LDP, men blev i fjol medlem av det nybildade Japan Restoration Party.

abe kina japanPremiärminister Shinzo Abe och 731 – en slump eller inte?

Premiärminister Abe – själv ofta kallad för historierevisionist – har heller inte tagit något klart avstånd från dessa uttalanden. Hans kommentar var att Hashimotos syn på historien ”skiljde sig från LDP:s”, men att alla har rätt till sin egen åsikt och tolkning.

Abe gjorde heller knappast saken bättre genom att under förra veckan låta sig fotograferas i ett japanskt stridsflygplan med siffrorna 731 skrivet i rött på utsidan.

731 var namnet på den enhet som begick de hemskast tänkbara förbrytelserna mot kinesiska krigsfångar och civila under andra världskriget. ”Enhet 731” hade nämligen fria händer att utföra medicinska tester och prova kemiska vapen på levande människor.

Det har diskuterats huruvida det var en slump eller inte att just planet som Abe lät sig fotograferas i hade dessa siffror på utsidan. Men det verkar ju nästan otroligt.

Fotona och uttalanden väckte i vilket fall starka reaktioner såväl på internet som hos Kinas myndigheter. Även i Sydkorea protesterade folk på gatan, och högg knivar genom porträtt av Toru Hashimoto.

Kan Japans nyvunna kaxighet vara ett resultat av Kinas uttalanden om Okinawa? Kanske. Economist poängterade även i sitt förra nummer en viktig aspekt; Shinzo Abes ekonomiska politik har det senaste halvåret gett Japan ett nyvunnet självförtroende, vilket också gör att man blir mer mån att stå upp mot Kina.

Samtidigt som ekonomin tagit fart har röster också höjts för en starkare japansk, armé förklarar Economist:

Mr Abe believes that meeting China’s challenge means shaking off the apathy and passivity that have held Japan in thrall for so long. To explain the sheer ambition of his design, his people invoke the Meiji slogan fukoku kyohei: “enrich the country, strengthen the army”. Only a wealthy Japan can afford to defend itself. Only if it can defend itself will it be able to stand up to China—and, equally, avoid becoming a vassal of its chief ally, the United States. Abenomics, with its fiscal stimulus and monetary easing, sounds as if it is an economic doctrine; in reality it is at least as much about national security.

Gränsen mellan nyttig och farlig japansk nationalism är tunn. Räkna med att retoriken mellan Japan och Kina kommer bli allt tuffare, och att Shinzo Abe inte kommer backa.

Hälften av Kinas ris kan vara giftigt

Ett test som nyligen genomfördes av myndigheterna i Guangdong, visade att över 44 procent av det ris som säljs runtom i provinsen innehåller alltför höga nivåer av den giftiga tungmetallen kadmium.

Kadmium riskerar läcka ut i vattnet kring dåligt skötta gruvor där zink, bly eller koppar utvinns. Metallen absorberas sedan upp i ris och andra grödor genom grundvattnet eller bevattningskanaler.

Ämnet är mycket farligt för kroppen, då människans lever inte driver ut kadmium på naturlig väg. Den som regelbundet utsätts för denna tungmetall kan få problem med leverns funktion, och sedan drabbas av lung- eller bensjukdomar.

Trots den uppenbara hälsofaran, så vägrade myndigheterna i Guangdong först att avslöja vilka varumärken det rörde sig om.

Efter påtryckningar släppte man dock snart namnen på åtta livsmedelstillverkare vars risprodukter hade visat upp till dubbelt så höga värden av kadmium än vad som klassas som ofarligt i Kina.

Irritationen över testresultatet var stor bland Kinas internet, och blev knappast mindre då statlig media gick ut med ett råd till allmänheten att ”inte konsumera mat och vatten från samma område under en längre tid”, utan istället ”diversifiera risken” genom att rotera vad man äter samt vilket område ens mat produceras i.

ris kinaKinas risterasser är inte alltid lika perfekta som på bild

Kadmium används främst till batterier i kameror, datorer och mobiltelefoner. Eftersom Kina är en stor producent av dessa batterier, bryter man även kadmium i stor omfattning, och ofta med bristande säkerhetsrutiner.

Det är inte första gången kadmium-förgiftat ris är på agendan i Kina. För drygt två år sedan skrev jag här på InBeijing hur uppskattningar då gjorde gällande att en tiondel av hela Kinas årliga risskörd på 200 miljoner ton är förgiftat av kadmium.

Då uppmärksammades byar där kadmiumhalten i vattnet som används till risskörden var nästan 200 gånger över det tillåtna värdet, och vars invånare inte längre klarade av att gå några hundra meter, eftersom deras kroppar brutits ner av olika slags gifter från maten.

I samband med förra veckans avslöjande i Guangdong, varnar nu bland annat Wall Street Journal för matsäkerheten i de enorma mängder livsmedel som Kina varje år exporterar utomlands.

Det giftiga riset är bara toppen av Kinas matsäkerhets-isberg. De senaste månaderna har man bland annat hittat över 15 000 döda grisar i en flod, följt av tusentals döda ankor i en annan flod, samt arresterat dussintals personer för att ha sålt kött från råtta och räv.

Publicerat: Psykiska sjukdomar i Kina

I förra månadens nummer av Modern Psykologi finns en artikel av mig som handlar om psykiska sjukdomar och psykvård i Kina.

För bara några årtionden sedan, under Kulturrevolutionen, upphörde all konventionell vård av psykiska sjukdomar i Kina. De som visade symptom ansågs inte ha anammat den proletära världsåskådning, och ”botades” med hjälp av kroppsarbete och läsning av Maos lilla röda.

Under och efter de regimkritiska protesterna 1989, fick mentalsjukhusen ett användningsområde som kvarstår än i dag. Man spärrar in politiska fångar utan rättegång, där de ofta utsätts för elchocker och lobotomi.

Först 2001 blev psykoterapi och psykologisk rådgivning ett legaliserat yrke i Kina, och samma år upphörde homosexualitet att klassas som mentalsjukdom.

I fjol föreslogs en lag för att säkerställa rättigheterna för psykisk sjuka i Kina. De ska nu ha rätt till individuell diagnos, samt kunna överklaga tvångsvård.

Det tveksamma tillståndet för psykvården i Kina har inneburit att landet har en av världens högsta självmordsfrekvenser. Det har också kopplats ihop med de många attentat som de senaste åren gjorts mot skolor runt om i landet.

För en fördjupning i Kinas psykvård och dess utveckling, läs artikeln här nedan, eller i större version via Scribd.

Veckan som gick: Nyhetsbrev från Kina/Asien vecka 20

Under veckan har jag och en kinesiskt vän lagt upp projektet ”The last hutongs of Beijing” på den svenska crowdfunding-sidan FundedByME. Där söker vi hjälp med att dokumentera Pekings sista hutonger genom en fotobok och en hemsida.

Crowdfunding är en metod för att kunna finansiera projekt som annars inte kan bli av. De som bidrar med minst 5 euro till vårt projekt får ”priser” i utbyte, i form av bilder, berättelser eller en hel fotobok om dessa urgamla bostäder.

För att göra en bok om Pekings sista hutonger behöver vi minst 2 000 euro. Efter en vecka har vi bara samlat ihop en dryg åttondel av detta, trots att vi fått över 160 like på Facebook och nästan 100 delningar på Twitter.

Det finns alltså ett stort intresse för vårt projekt – hoppas bara att det är tillräckligt för att kunna göra det till verklighet och sammanställa Pekings sista hutonger såväl i bok som digitalt.

Om ni är intresserade av kinesisk kultur, eller uppskattar artiklarna här på InBeijing, vänligen överväg då att bidra med 5 euro via FundedByMe.

Du kan också hjälpa till genom att dela projektet via Facebook och Twitter. Se även projektets Facebook-sida, där vi uppdaterar med bilder och andra aktiviteter.

Annars är det mycket politik och ekonomi i veckans nyhetsbrev; särskilt några reflektioner om vad Japans nyvunna självförtroende och ekonomiska uppsving betyder för relationen med Kina.

VECKAN SOM GICK: NYHETSBREV FRÅN KINA/ASIEN V. 20

EKONOMI & HANDEL

China Home Prices Climb as Buyers Defy Government Curbs – Oron om en bubbla på Kinas bomarknad fortsätter i och med att landets fastighetspriser stiger allt fortare. Enligt nationella statistikbyrån steg bopriserna på årsbasis under april i 68 av de 70 städer som utgör myndigheternas index för landets fastighetsmarknad. Detta trots att en rad nya regler för att lugna ner bomarknaden nyligen har införts, bland annat en vinstskatt på 20 procent för att sälja vidare sin bostad i Peking. De största prisökningarna ägde under april rum i Peking, Shanghai, Guangzhou och Shanghai.

China property: bigger index, bigger bubble – Enligt Financial Times stiger fastighetspriserna dessutom mycket fortare än vad myndigheterna uppger. Tidningen utgår från ett nytt kinesiskt bostadindex från E-House, som omfattar 288 kinesiska städer och därmed är mycket bredare än det officiella indexet. Enligt E-House så steg priserna på Kinas bomarknad i april med 8,9 procent jämfört med samma månad året innan, vilket är en klar ökning från 7,2 procent prisökning i mars. Siffrorna från myndigheternas officiella index visar en prisökning för samma månader på 5,3 respektive 3,9 procent. Särskilt snabbt steg priserna enligt E-House i Peking och Shanghai – 12,5 samt 14,6 procent under april månad.

Foreign Investment in China Misses Estimates Amid Growth Concern – Annan oroande makrostatistik för Kina rör utländska direktinvesteringar, som steg med endast 0,4 procent på årsbasis under april, vilket var betydligt lägre än de förväntade 6,2 procent eller förra månadens ökning på 5,7 procent. Enligt Bloomberg beror detta dels på oro för den kinesiska ekonomins tillstånd, men främst på ökade lönekostnader i Kina. ”Den gamla modellen fungerar inte längre”, säger en intervjuad ekonom som menar att många utländska företag nu dras till billigare alternativ genom att sätta upp produktion i andra länder än Kina.

Chinese graduates face toughest job market ever – I sommar tar 6,99 miljoner kineser studenten och ska ge sig ut för att söka jobb på vad Financial Times kallar ”den tuffaste arbetsmarknaden någonsin i Kina”. Samtidigt som antalet nyutexaminerade studenter i år är större än någonsin, så innebär Kinas ekonomiska inbromsning att allt färre nya jobb skapas. I Shanghai har ännu bara cirka 30 procent av studenterna som snart tar examen lyckas hitta jobb, vilket är ungefär 10 procent färre än tidigare år. Tidningen talar även med studenter som skickat ut över 100 arbetsansökningar utan framgång.

Economic reforms: Walking the talk – Den senaste tidens oro över Kinas ekonomi har fått många analytiker att skruva ner förväntningarna på landets BNP-tillväxt för i år, från tidigare 8-8,5 procent till omkring 7,5 procent, skriver Economist. I början av maj träffades Kinas centralregering för att diskutera en rad reformer som anses nödvändiga för en mer sund ekonomisk tillväxt, bland annat montera ner delar av de förlusttyngda statliga jätteföretagen och minska kontrollen över landets valuta. I en saklig artikel listar Economist några av den kinesiska ekonomins största dilemman och problem, samt vad som kan göras för att lösa dessa.

Exclusive – EU cites Chinese telecoms Huawei and ZTE for trade violations – Under veckan har EU-kommissionen klargjort sin avsikt att starta en utredning gällande prisdumping och olagliga subventioner hos de kinesiska telekombolagen Huawei och ZTE. Dessa två företag expanderar med rasande fart i Europa, där de nu tillsammans har en fjärdedel av marknaden för telekomutrustning, efter att ha tagit marknadsandelar från bland annat Ericsson och Alcatel-Luacent. EU menar nu att de kinesiska företagens utrustning helt enkelt är för billig och kan komma att införa strafftullar på deras varor. Som Reuters mycket riktigt påpekar är detta en olycklig utveckling, som kan leda till strafftullar även inom andra områden och utbredda handelskonflikter mellan Kina och EU.

Japan and Abenomics: Once more with feeling – Sedan Shinzo Abe blev Japans premiärminister i slutet av fjolåret har landets ekonomi tagit ordentlig fart. Economist pekar ut att Japans börsindex stigit med över 50 procent på ett halvår, och att yenen tappat en fjärdedel av sitt värde mot dollarn, vilket är positivt för landets många exportföretag. Tack vare målmedvetna centrala åtgärder tycks Japan nu skakat av sig den deflation som plågat landet de senaste 15 åren, under vilka BNP knappt har vuxit allt. Det finns dock viss anledning till oro i och med Japans snabbt åldrande befolkning, samt faktumet att nya stimulanspaket har satts in trots att landets stadsskuld redan uppgår till otroliga 240 procent av BNP.

POLITIK & INTERNATIONELLA RELATIONER

Japan: Abe’s master plan – På Economists omslag denna vecka finns en Shinzo Abe iförd stålmannen-dräket, och i en längre artikel spekulerar tidningen om vad Abes politik kommer innebära för Japan och omvärlden. För samtidigt som ekonomin har börjat växa de senaste månaderna, höjs också röster för en starkare japansk armé och att återupprätta en ”nationell stolthet”. Men det är en fin gräns mellan nytta och fara gällande japansk nationalism. Abe är känd för sina ofta konservativa värderingar gällande bland annat krigshistoria, vilket riskerar smitta av sig på stora delar av befolkningen nu när Shinzo Abes förtroendesiffror skjuter i höjden.

Japan Is Back – Shinzo Abe har varit premiärminister i Japan tidigare, i ungefär ett år 2006-2007, innan han avgick på grund av personliga skäl. Den gången var han inte alls lika populär bland väljarna, och fick inte heller ordning på ekonomin som nu. Foreign Affairs är en av få utländska publikationer som fått en pratstund med Abe, då man i veckan intervjuade premiärministern om läxor från sin förra mandatperiod, samt vilken vad han ser för framtid för Japans ekonomi och samhälle.

China furious as Japan reopens war wounds – En incident som uppmärksammades stort i Kina under föregående vecka var då Shinzo Abe lät sig själv fotograferas i ett stridsflygplan som, av en slump eller inte, hade siffran 731 skrivet i stora röda tecken just under cockpit. 731 är nämligen namnet på den japanska specialenhet som genomförde fruktansvärda medicinska experiment på otaliga levande kinesiska fångar under andra världskriget. Det står inte klart om det var en ”olycka” eller inte med siffran 731 vid detta fototillfälle, men The Telegraph påpekar att ilskna kinesiska internetanvändare i alla inte tror så.

Hashimoto sticks to guns on sex slaves – Ännu starkare känslor rörde Osakas borgmästare Tori Hashimoto upp då han i veckan sade att ”det var en nödvändighet” för japanska soldater att använda sig av kinesiska och koreanska sexslavar under andra världskriget. Hashimoto, som tillhör partiet Japan Restoration Party, en samarbetspartner till Shinzo Abes parti LDP, vägrade dessutom att ta tillbaka något av sitt uttalande då han blev ställd mot väggen av reportrar, skriver Japan Times. Abe ska ha sagt att Hashimoto har rätt att säga vad han vill, men att Hashimotos uppfattning i frågan ”skiljer sig väsentlig från LDP:s uppfattning”.

INSIGHT: China’s new claims over Okinawa may harden Japanese resolve – Japanska tidningen Asahi Shimbun menar att Kinas ifrågasättande av Okinawa som japanskt område knappast kommer försvaga Japans ståndpunkt i frågor gällande omstridda ö-grupper, utan snarare göra Japan än mer målmedvetet att stå upp mot Kina. Det var för knappt två veckor sedan som en ledare i Kinas statliga tidning Folkets dagblad menade att den ö-grupp som Okinawa tillhör, togs av Japan 1895 med våld från Kina. Intervjuade akademiker menar nu att uttalanden likt dessa gör att Japan kommer se än mer anledning att sätta hårt mot hårt i samtal länderna emellan.

Banyan: Seas of troubles – Economist menar även att bråken i de oroliga östasiatiska vattnen visar att Kina och Taiwan i allt väsentlig är två olika länder. Då en taiwanesisk fiskare blev ihjälskjuten av Filippinernas kustbevakning för en dryg vecka sedan, kom Kina visserligen till snabbt försvar genom att dess utrikesministerium fördömde mordet och sade sig vilja värna över sina invånares säkerhet. Men vad gäller bråket om ö-gruppen Diaoyu/Senkaku, så har Taiwan på egen hand slutit en överenskommelse med Japan, som ger båda länderna rättighet att fiska i de omkringliggande vattnen. De bevisar att Taiwan har förmåga att handla utrikespolitiskt på egen hand, och att man går emot Pekings vilja, även fast det är ett relativt Kina-vänligt parti som nu har makten i Taiwan.

China: what we think we know is wrong – På Open Democracy fördömer författaren Kerry Brown den ofta simpla bilden som återges av ”experter” vad gäller struktur och maktkamp inom Kinas kommunistparti. I samband med ledarbytet nu i vintras talade förstå-sig-påare som Cheng Li vid Brookings Institution om att de nya ledarna var delade i två fraktioner; en slags röd adel som kallades ”prinsar”, och en annan fraktion som stigit i graderna genom kommunistpartiets ungdomsorganisation. Liksom jag alltid själv har hävdat, säger Brown nu att denna simpla uppdelning är nonsens, eftersom de klickar och intressegrupper som finna i kinesisk politik är så många och olika att de går in i varandra i ett slags avancerat nät av personliga relationer.

Conversations with Tibet’s Exiled Prime Minister – I veckan var ju Lobsang Sangay, premiärminister för Tibets exilregering, på besök i Sverige, där han inte fick träffa några högre svenska regeringsföreträdare och myndigheternas lokaler inte ens fick användas till möten med ”lägre” svenska politiker. Givetvis sker detta av rädsla för Kinas vrede, då Peking verkar föra en hyfsat lyckad kampanj för att minimera den publicitet som Tibets exilregering är ute efter på sina utlandsresor. Sangay har ju nu varit premiärminister för denna regering i cirka två år, men är ändå ganska okänd i omvärlden. Är ni nyfikna på denna figur så kan ni läsa lite fakta och se en timslång intervju med Sangay via China Digital Times.

China and the Arctic: What’s the fuss? – I veckan fick Kina vid ett möte i Kiruna status som ”obeservatör” i Arktiska rådet, tillsammans med Indien, Japan, Sydkorea och Singapore. Många har uttryckt farhågor för att Kina är ute efter Arktis naturtillgångar, och har av miljöhänsyn därför ställt sig tveksamma till landets medlemskap i det råd som diskuterar Nordpolens framtid. The Interpreter menar dock att dessa farhågor är överskattade, dels för att Kina faktiskt har intressen i Arktis, men också för att Arktiska rådets makt och befogenheter är mycket begränsade.

Premier Li Keqiang’s visit: India and China in border row pledge – Kinas premiärminister Li Keqiang anlände nyligen till Indien, med anledning av den otäcka gränstvist som flammade upp länderna emellan tidigare denna månad. Li har redan träffat Indiens premiärminister Manmohan Singh, om kommer de närmaste dagarna att tala med denne om den omstridda gränsen i Kashmir-omårdet, där indiska och kinesiska trupper ofta står öga mot öga. I ett tal sade Li Keqiang att de båda länderna måste ”förbättra mekanismerna” för att lösa denna slags konflikter. BBC påpekar dock att det kommer bli svårt att komma fram till något konkret, eftersom de båda länderna är oense om vart den geografiska gränsen ska dras.

INTERNET, TEKNIK & MEDIA

Chinese internet: ’a new censorship campaign has commenced’ – Det är kärva tider för Kinas mikrobloggare, av vilka allt fler på senare tid har fått sin konton borttagna på politiska grunder helt utan vidare, trots att de är kända bloggar med miljontals fans. I The Guardian denna vecka skriver Murong Xuecun, som hade 8,5 miljoner fans på sina fyra konton vid olika mikrobloggar och webportaler, om hur han fick alla dessa konton raderade samtidigt efter att ha kritiserat vissa känsliga politiska frågor. Han talar även om en ”rädsla bland intellektuella” som liknar de farhågor som fanns i samband med Kulturrevolutionen och efter massakern på Himmelska fridens torg.

Tencent beats the street with Q1 2013 revenue of $2.16 billion and $645 million in profit – Tencent, det kinesiska internetföretag som förfogar över världens andra största sociala nätverk (Qzone) och världens största mikroblogg (Tencent Weibo), postade i veckan imponerande resultatsiffror för årets första kvartal. Företagets intäkter uppgick till över 13 miljarder kronor, vilket är en ökning med 40 procent på årsbasis, samtidigt som vinsten steg med drygt 37 procent. Tillväxten har varit störst i chattprogrammet WeChat, som nu har över 300 miljoner användare. Enligt The Next Web kan man nu kalla Tencent för världens tredje största internetföretag (”web firm”).

ENERGI & MILJÖ

China: High and dry – Financial Times uppmärksammar ett av Kinas allra största tillväxthot, nämligen dess brist på vatten. Bristen beror dels på att man från centralt håll prioriterar billigt vatten till stora industrier, men också att Kina till att börja med är ett torrt land med stor befolkning. Dess ”vattenresurser per capita” är en fjärdedel av det globala snittet. En intervjuad jordbrukare berättar att han snart tvingas flytta från sin jord i nordvästra Kina, för att han enbart har tillgång till vatten ungefär en timme var femte dag. Problemet kommer också förvärras eftersom över 300 miljoner kineser räknas flyttas in till städerna, där förbrukningen av vatten är högre än på landsbygden. Världsbanken uppskattade redan 2007 att vattenbrist orsakar Kina en ekonomisk förlust varje år motsvarande 2,3 procent av BNP, en siffra som enligt andra analytiker är långt högre.

Chinese protesters take to the streets in Kunming over chemical plant plans – I veckan har protester återigen blossat upp i sydkinesiska Kunming, vars invånare inte är särskilt förtjusta i att en stor kemisk fabrik ska byggas i stadens utkanter. Enligt ögonvittnen som The Telegraph talat med, ska det ha varit över 1 000 personer på gatorna, som bland annat haft banderoller med text om att detta är demokratins början. Kunmings borgmästare talade till folkmassan och sade att han inte kunde lova något om fabrikens vara eller icke vara, särskilt som det ”inte finns någon tradition av folkomröstningar” i Kina. Polisen ska sedan ha arresterat en man bland demonstranterna och tryckt in honom i en skåpbil, varpå hundratals människor i vrede slöt upp i protesterna och vecklade ut fler banderoller som dittills varit gömda.

SAMHÄLLE, KULTUR OCH HÄLSA

China’s Hukou System: A Passport to Health (Part 1/3) – Under veckan stod Asia Health Care blog för en utmärkt artikelserie i tre delar, bland annat om vad Kinas mantalsskrivningssystem ”hukou” har inneburit för landets sjukvård. I dag är ju bra sjukvård något få förunnat i Kina, och särskilt problematisk är situationen för de migrantarbetare som flyttat från landsbygden in till städerna, där de inte är folkbokförda och därför inte har rätt till billiga sjukhusbesök. Viktig läsning i tre delar om det ”nödvändigt onda” system som skapat enorma klasskillnader i dagens Kina.

Lao She’s Art Collection Auctioned Amid Enthusiasm – I veckan hölls en konstauktion i Peking där 16 målningar av nationalhjäten Qi Baishi såldes för sammanlagt över 160 miljoner kronor. Målningarna var en del av författaren Lao Shes privata samling. Lao She tog livet av sig under Kulturrevolutionen, efter att ha förföljts och misshandlats av rödgardister. Dagens intresse för hans privata konstsamling visar att Kinas intellektuella preferenser har förändrats en hel del sedan Kulturrevolutionen, och att nyrika kineser fortfarande är villiga att investera i konst – särskilt som bomarknaden ju blir allt mer orolig.

Specialrapport från Burma: Tre videoinslag

Många är nyfikna på vad som händer och sker i Burma nu, då landet den senaste tiden har börjat öppna upp sig efter nästan en livstid under militärdiktatur.

I svensk media är rapporteringen givetvis nästan obefintlig, och även för andra utländska journalister har det varit problematiskt att tillgå vissa områden av jättelandet. Främst är det svårt att besöka de områden där våldsamheter äger rum mellan muslimer och buddister, som ska ha resulterat i hundratals dödsoffer.

En annan viktigt fråga är vad som nu kommer ske med Burmas enorma och nästan orörda reserver av naturtillgångar. Sedan en tid tillbaka har ett antal kinesiska aktörer varit på plats för att utvinna dessa, som nu kommer även sällskap av företag från USA, Europa, Japan och Indien.

Som vanligt kommer civilbefolkningen i kläm. Min vän och granne Jonah Kessel, videojournalist för New York Times, kom nyligen tillbaka från Burma där han besökte en enrom kinesisk koppargruva som är i färd med att förstöra ett berg och förgifta vattnet runtomkring.

Genom tre videor ger Jonah en insikt om vad som egentligen sker på flera platser i Burma. Redan i december attackerade polisen munkar med fosforgas då dessa protesterade mot koppargruvan, och nu har de ingen hjälp att få då deras land beslagtas och skitas ner.

Kritiska röster i filmen menar att fredspristagaren Aung San Suu Kyi – som godkänt koppargruvan – knappast är någon frälsare för landets fattiga och förtryckta, utan en politiker minst lika profithungrig som många företrädare och kollegor.

Se här fler videos på andra ämnen via Kinamedia.

Publicerat: Kinas fastighetsmarknad ett tomt skal

I senaste numret av Fokus finns en artikel av mig om oron på Kinas fastighetsmarknad.

Oron för en kinesisk fastighetsbubbla var stor redan för ett par år sedan, och har återuppstått nu då priserna har börjat stiga igen de senaste tio månaderna.

Vad som talar för en bubbla är lätt kredit, och att fastighetspriserna på många platser har ökat med över 20 procent årligen det senaste decenniet, samtidigt som omkring 60 miljoner lägenheter står tomma runt om i Kina.

Vad som talar emot en bubbla är Kinas snabba urbanisering, samt den relativt låga belåningsgraden hos landets husköpare.

Det finns i alla fall redan tecken på minskad efterfrågan inom sektorer som stål och anläggningsmaskiner, vilket även drabbar svenska företag som Volvo och SSAB.

Skapa er en egen bild av situationen genom att läsa artikeln här nedan, eller i större version via Scribd. Texten finns också publicerad på Fokus hemsida.

Veckan som gick: Nyhetsbrev från Kina/Asien vecka 19

Jag får ofta frågan om jag tjänar några pengar på alla de timmar jag varje vecka lägger ner på att driva InBeijing. Svaret är nej. Jag gör det av två orsaker; 1) det är roligt 2) det är en metod att marknadsföra mig själv som journalist och författare.

Om du uppskattar detta nyhetsbrev, samt alla övriga artiklar som kommer varje månad, kan du hjälpa mig och InBeijing på något av följande vis:

* Börja prenumerera på InBeijing via RSS och email.

* Lägg till InBeijing på Twitter och Facebook. Dela och posta om artiklarna.

* I slutet av varje artikel finns ett kommentarsfält. Använd det för att ställa frågor eller skapa debatt.

* Berätta för alla som du vet är intresserade av Kina, Asien och nyheter om InBeijing. Uppmana dem att följa sidan.

* Erbjud länkutbyte eller något annat slags samarbete, via nätet eller på annat sätt.

På detta vis kan InBeijing växa, vilket skulle göra det motiverat för mig och sidans övriga skribenter att lägga mer tid på att skriva artiklar här. Dessutom skulle det vara möjligt att locka nya skribenter, och på så vis utöka antal artiklar och aktivitet ytterligare.

Tack på förhand!

VECKAN SOM GICK: NYHETSBREV FRÅN KINA/ASIEN V. 19

EKONOMI & HANDEL

China may not overtake America this century after all – Det har länge spekulerats inte om, utan när Kinas ekonomi kommer passera USA:s i storlek för att bli världens största. Men enligt en artikel i The Telegraph i veckan är det inte alls säkert att så kommer ske. Man uppger en rad orsaker, bland annat demografi, miljö och faktumet att mycket av landets ekonomiska statistik redan i dag är fejk. Som ett bevis på att Kinas ekonomi håller på att avstanna, framhåller The Telegraph att många byggprojekt runtom i landet har stannat av, eller inte ens påbörjats.

Chinese Exporters Looking Like Biggest Losers In Yen’s Slide – Det är inte bara i USA som den allt billigare japanska valutan uppmärksammas. Japans yen står nu i sin billigaste kurs jämfört med Kinas yuan på 15 år, vilket skapar stor oro bland många av Kinas exportföretag. Dessa konkurrerar nämligen direkt med många japanska företag, som under det senaste årtiondet tappat marknadsdelar på grund av Japans dyra valuta. Detta har redan satt stor press på många kinesiska aktörer, enligt en artikel i Wall Street Journal.

China takes big step towards fully convertible yuan – Enligt South China Morning Post kommer Kina senare i år sjösätta en plan för att göra sin valuta fullt konvertibel. Det skulle i så fall kunna innebära inte bara att värdet på yuan med största sannolikhet skulle öka, utan även att det fritt skulle gå växla yuan, och därmed möjliggöra för kineser att investera sina pengar i utlandet. Det kommer dock med största sannolikhet finnas begränsningar till en början, och först 2015 skulle yuan kunna bli fullt konvertibel, enligt artikeln.

Why Chinese Stocks Are Alluring – Flera rapporter de senaste veckorna menar att nu kan vara rätt tid att överväga kinesiska aktier. Enligt Wall Street har kinesiska aktier i princip inte ökat alls i värde under det senaste årtiondet, trots att Kina under samma tid varit världens snabbast växande ekonomi. Flera investerare, som Warren Buffet och Norges pensionsfond, funderar nu över hur man på bästa vis kan tjäna pengar på Kinas billiga aktier. Wall Street Journal avråder från fastighetsmarknaden, och rekommenderar fonder.

Wal-Mart Invests $16.3 Million in China Food Safety – I veckan offentliggjorde Walmart en satsning på cirka 100 miljoner kronor för att öka matsäkerheten i sina butiker runt om i Kina. Företaget kommer bland annat förbättra medvetenheten hos personalen, och utöka testerna av livsmedel vid sina försäljningsställen. InfoseekChina påpekar att detta initiativ följer tätt på ett uppmärksammat fall där utgångna ägg använts till att baka produkter som sedan sålts i Walmart-butiker i staden Nanning i södra Kina.

POLITIK & INTERNATIONELLA RELATIONER

US accuses China government and military of cyber-spying – I veckan släppte USA:s försvarsdepartement sin årliga rapport angående Kinas militär, därmed man bland annat menar att landet i själva verket spenderade upp till dubbelt så mycket på sina väpnade styrkor under 2012, än den officiella siffra på 114 miljarder dollar som Kina själva uppger. Men det som fått mest uppmärksamhet i rapporten är att man öppet anklagar Kina för att hacka sig in i amerikanska datanätverk och stjäla information som sedan används i militärt syfte, bland annat till att bygga stridsflygplan. Enligt BBC:s korrespondent är detta den klaraste anklagelsen hittills från amerikanska officiellt håll om att Kinas myndigheter och militär ligger bakom dataintrången. Föga förvånande så förnekar Kina kategoriskt alltihop.

People’s Daily Commentary Challenges Japan’s Claim on Okinawa – Enligt devisen mycket vill ha mer, skrev statliga Folkets dagblad i veckan en ledare som ifrågasätter faktumet att Okinawa i dag tillhör Japan. Ordagrant talade man om en ”omvärdering” angående den historiska statusen av ö-gruppen Ryukyu, i vilken bland annat Okinawa ingår. Ett antal kinesiska forskare menar nämligen att Kinas Qing-dynasti under 1800-talet försvagats så pass av utländska makter, att man ”inte kunde hindra Japans allt aggressivare framfart i regionen”. Enligt Wall Street Journal tonade en forskare dock ner dessa anspråk i en intervju efter att ledarartikeln publicerats.

Taiwan asks Philippine response to fisherman killing in 72 hours – I torsdags morse sköts en taiwanesisk fiskare ihjäl av filippinsk kustbevakning i Sydostasiens oroliga vatten. Den döda 65-åringen var en av fyra besättningsmän på en mindre fiskebåt. Detaljerna kring händelsen är oklara, varför Taiwans president Ma Ying-jeou under gårdagen gav filippinska myndigheter 72 timmar på sig för att förklara situationen, be om ursäkt och kompensera den avlidnes familj. Annars kommer Taiwan vidta ”åtgärder i hämnd”, vilket enligt Xinhua bland annat innebär att kasta ut en rad diplomater från Taiwan, samt underkänna taiwanesiska arbetstillstånd för filippinska invånare.

Chinese vet who fought for N. Korea: China will prevent further war – CNN tar sig för att intervjua några gamla kinesiska veteraner som överlevt Koreakriget, och som tror att det inte kommer bli någon ny väpnad konflikt på koreahalvön för att inget av länderna vill genomgå samma hemskheter ännu en gång. Många av de som talar med CNN har skador från kriget, och berättar glatt om sina minnen, plus som uppriktiga tro om att den nordkoreanska befolkningen var i behov av att skyddas. Intervjuerna har klippts ihop till en sevärd video.

Xi Jinping’s Unwillingness to Break with Mao Splits Weiberati – Då Kinas nya president Xi Jinping kom till makten fanns ju förhoppningar om en hel del reformer och ändringar, varav en var att ”göra upp med landets förflutna” genom att erkänna fel och brister med Mao Zedongs ledarskap. Men nu ser Tea Leaf Nation tecken på att Xi inte är beredd att förkasta Mao, utan använder istället denne allt oftare som referenspunkt för kommunistpartiets framgång, vilket tyder på att några större politiska reformer knappast är att vänta. På Kinas mikrobloggar råder som alltid delade meningar.

Guangzhou moves to abolish rural hukou – Ända sedan Mao Zedongs dagar har Kinas omstridda mantalsskrivningssystem ”hukou” fråntagit bönder flera rättigheter som stadsbor haft. De senaste åren har debatten gått på högvarv angående detta systems vara eller icke vara, och enligt China Daily planerar nu megastaden Guangzhou i södra Kina att överge hukou. Därmed kommer invånare i stadens utkanter under de närmaste månaderna få tillgång till samma utbildning, sjukvård och pensionssystem som de som råkar bo i Guangzhous centrala delar. Rädslan med att överge hukou i Peking och Shanghai är ju att städerna snabbt skulle bli (ännu mer) överbefolkade, men Guangzhous lokala myndigheter menar istället att åtgärden ”hjälper urbaniseringen”.

INTERNET, TEKNIK & MEDIA

Online retailer Alibaba eyes markets outside China – Har tidigare ofta på InBeijing uppmärksammat näthandelns otroliga utveckling och potential i Kina. Den senaste tiden har Taobao – världens största marknadsplats online – börjat expandera sin verksamhet utanför Kina, bland annat genom att i veckan lansera en internetsida speciellt designad för Hongkong, där Taobao redan har 1,4 miljoner användare. Förutom Kina och Hongkong, finns Taobao i dag i Malaysia, Singapore och Taiwan, skriver Channel News Asia. Chefen för Taobaos utlandsverksamhet sade dock att en engelskspråkig version av sidan inte är att vänta den närmaste framtiden.

Sina Weibo Will Monetize Through E-Commerce, Not Ads, Alibaba CTO Jian Says – Twitter, Facebook och andra sociala medier i väst som letar efter en intäktsmodell, bör med intresse följa Kinas största mikroblogg Sina Weibo, som enligt Tech Crunch kommer tjäna stora pengar på e-handel framöver. Under fjolåret hade Sina Weibo omkring 50 miljoner i intäkter, med sedan näthandelsjätten Alibaba köpt nyligen köpt en andel av Sina Weibo, tros nu integrationen mellan mikrobloggen och Kinas plattformar för internethandel att öka. En modell som kan bli banbrytande.

WeChat Now Has 190 Million Active Users, Close to Passing Whatsapp – Den kinesiska messenger-appen Wechat, också känd som Weixin, expanderar fort och har nu 190 miljoner aktiva användare, skriver Tech in Asia. Därmed spås man snart passera Whatsapp, som enligt senaste siffrorna hade 200 miljoner aktiva användare under den senaste månaden. Wechat beräknas nämligen fortsätta expandera i utlandet. I dag har Wechat endast 40 miljoner aktiva användare i utlandet, en siffra som dock växer fort, förmodligen tack vare appens användarvänlighet och kineser som bor eller studerar utomlands.

ENERGI & MILJÖ

Hazardous air: What goes into your lungs on a bad day in Beijing – I ytterligare en skrämmande rapport om Pekings notoriska luftföroreningar, lät Greenpeace under några skitiga dagar ett dussintal personer bära runt på filter som simulerar en dags andning. Resultat av filtrers innehåll blev, enligt Greenpeace, ”en cancerframkallande cocktail”, som innehöll bland annat bly, arsenik och kvicksilver. Detta sägs utan tvekan ha ett samband med att utbredningen av cancer i Peking ökar fort, och uppskattningar gör gällande att 20 procent av alla lungcancerfall i Kina beror på utomhus luftförorening.

Beijing Walking a Fine Line With Environmental Protests – Kina-passerade advokaten Russell Leigh Moses sammanfattar hur allt fler och större protester angående miljön ger Kinas myndigheter huvudvärk. Med anledning av de två händelserna i Kunming och Chengdu för två veckor sedan (båda dessa förklaras i mitt förra nyhetsbrev), skrev statliga Folkets dagblad i veckan en ledare som beskyllde många lokala myndigheters expansionsplaner för att vara dåligt planerade, eftersom de inte involverade eller lyssnade på allmänheten. Tidningen ger skulden till företag och myndigheter, snarare än till demonstranterna. Enligt Moses är detta ett tecken på att högre krav kommer ställas för att undvika en ökning av antalet miljö-relaterde protester.

China doesn’t want your trash anymore—and that could spell big trouble for American cities – USA:s största export till Kina har länge varit sopor; återvinningsbart material som plast och papper. I Kina har man nämligen utvecklat en stor industri för att tjäna pengar på återvinning. Men under de senaste årens ekonomiska oroligheter, och på grund av en nya miljölagar i Kina, har efterfrågan på återvinningsbart material här sjunkit. Enligt Quartz kan detta innebära stora problem för USA, som alltid skeppat sina sopor till Kina och själva inte utvecklat någon återvinningsindustri. Redan nu ligger stora mängder plast på lager i bland annat Oregon, som ingen vet var man ska göra av.

SAMHÄLLE, KULTUR OCH HÄLSA

H7N9 Bird Flu Kills In Shanghai As Health Authorities Declare Emergency Over – Det har varit tyst ett tag nu angående nya fågelinfluensan H7N9, och i veckan förklarade de lokala myndigheterna i Shanghai att det inte längre gällde något nödläge angående viruset. Medical Daily uppmärksammar dock att ytterligare en kvinna dog av H7N9 i Shanghai i fredags, vilket får den totala dödssiffran i jättestaden att uppgå till 14, vilket är nästan hälften av de 33 smittade. Ytterligare 458 personer som varit i kontakt med de smittade har undersökts, men släppts då de visat sig vara friska. Det finns därmed inga tecken på att viruset smittar mellan människor.

Chinese Women With HIV Suffer Harassment and Stigma – Genom en intervju med en av Kinas ledande aktivister och experter gällande aids, uppmärksammar Radio Free Asia i veckan den tuffa situationen för kvinnor i Kina som smittats med viruset. Då såväl information som medierapportering i ämnet saknas, är det inte ovanligt att kvinnor med aids fryses ut socialt och till och med tvingas iväg från sin hemort. Enligt den intervjuade experten smittades upp till 100 000 personer i provinsen Henan med aids genom blodtransfusioner på 1990-talet, en incident som myndigheterna fortfarande mörkar.

Domestic violence by men ’shocking’: survey – China Daily citerade i veckan resultaten från en internationell undersökning av sex länder angående mäns våld mot kvinnor. FN-personal som relaterade med studien beskriver situationen i Kina som ”chockerande”. Av de över 2 000 män i åldern 18-49 som intervjuades, erkände hälften att de misshandlat sin partner fysisk eller sexuellt, och en fjärdedel sade att de begått våldtäkt.

Food scandals are undermining trust in China’s new regime – The Guardian sammanfattar några av de matskandaler som ägt rum i Kina den senaste tiden; råttkött, giftig mjölk och farliga bekämpningsmedel. Man menar att oförmågan att hindra dessa är ett av de bekymmer som undergräver medelklasskinesens förtroende för ledarskapet allra mest. Under åren 2010-12 noterades inte mindre än 1 533 fall där giftig eller på andra vis farlig mat var till salu. En undersökning från fjolåret visade att 41 procent av kineserna är bekymrade över landets matsäkerhet, jämfört med bara 18 procent år 2008.

Beijing police and protesters clash over migrant worker’s death – Under veckan hittades en ung flicka från provinsen Anhui död i södra Peking, efter vad myndigheterna menade var ett självmord. De vägrade dock visa övervakningsfilmen från gallerian vars tak flickan sades ha hoppat från, eller ens ge tillbaka kroppen till hennes familj. Detta gav snabbt upphov till rykten om att flickan i själva verket våldtagits av säkerhetspersonal och sedan kastats ner från gallerians tak. Genast organiserades via sociala medier protester där tusentals migrantarbetare från provinsen Anhui deltog, och vid flera tillfällen hotade att marschera upp till Himmelska fridens torg. Flera gator i södra Peking spärrades därför av, och ett stort antal poliser kallades snabbt till platsen.

“I Just Want to Write” — Chinese Nobel Laureate Asks China, and World, to Leave Him Alone – Mo Yan, senaste nobelpristagaren i litteratur, är knappast någon som trivs med sitt nyvunna kändisskap. I ett tal vid en konferens i Peking i helgen vädjade han enligt Tea Leaf Nation att ”bara få skriva”, och hoppas att ”ingen kommer bry sig om mig längre” efter det att nästa nobelpristagare i litteratur utses. Frågan som har pressat honom ända sedan utmärkelsen är huruvida kända författare som honom bör ta ett större socialt ansvar, särskilt eftersom Mo Yans egen yrkesgrupp inte åtnujter någon vidare frihet i sitt yrke. Själv anser Mo Yan att Nobelpriset inte innebär något sådant ansvar, eftersom prissumman inte kommer från skattebetalarna. Dessutom har han ”varken kunskap eller intresse nog att bli politiker”.

Sinica: Humor in China – Sinica podcast bjuder denna vecka på ett intressant avsnitt, där man jämför humor i Kina och USA. Visserligen inga paralleller till svensk eller europeisk humor, men väl med den amerikanska humor-kulturen som i alla fall ligger närmare de flesta svenskar än vad kinesisk humor gör. Relevanta jämförelser gällande bland annat ironi och politik.

Relaterat: GP, Affvä, SR, SvD, SvD

Nostalgi: USA förlorar Vietnamkriget

Har just spenderat ett par dagar med att skriva en lång historisk feature om Vietnamkriget för ett svenskt magasin, som ska publiceras efter sommaren. Detta krig är närmast mytomspunnet i väst, där få förstår hur lilla Vietnam kunde slå supermakten USA. Genom en abstrakt text här nedan, ska jag försöka förklara hur detta krig handlade om politik och beslutsamhet, snarare än militär teknik.

Det måste varit extra skönt för general Vo Nguyen Giap då hans trupper 1954 stormade fransmännens fort vid Dien Bien Phu. Generalens far, mor, fru, syster och svärdotter hade nämligen något årtionde tidigare alla torterats och dödas av den franska kolonialmakten. I och med slaget vid Dien Bien Phu tvingades Frankrike nu lämna inte bara Vietnam, utan hela Indokina.

Fransmännens historia i Vietnam var knappast något att vara stolt över. Än i dag kallas det första Indokina-kriget (1946-54) för ”det smutsiga kriget” i Frankrike, och innan dess gjorde man som kolonialmakt sig skyldig till kanske ännu värre övergrepp. Exempelvis orsakade man – tillsammans med amerikanska bombningar och japansk plundring – en svältkatastrof som 1945 tog livet av upp till två miljoner människor i Nordvietnam, vilket i så fall var motsvarade en femtedel av områdets totala befolkning.

Det var med andra ord inte svårt för Vietnams revolutionsledare Ho Chi Minh att vinna anhängare för att verkställa den dröm han redan i tidiga år varit besatt av: Att befria Vietnam från utländska kolonisatörer och ena landet under ett gemensamt styre.

De soldater som från 1941 stred för Ho Chi Minh och hans eviga general Vo Nguyen Giap fick dock tidigt vänja sig vid att kämpa i hopplöst militärt underläge. Det kostade över 200 000 vietnamesiska soldaters liv att kasta ut Frankrike, varpå man sedan fick finna sig i att bli lurade vid förhandlingsbordet. De fredssamtal som följde på den franska förlusten ägde rum under kalla kriget, i samband med att även den koreanska halvöns öde skulle bestämmas efter flera års krig där.

Bland annat USA, Kina och Sovjet var inblandade uppgörelser som delade inte bara Korea utan även Vietnam i två delar. Medan läget i Korea var helt låst, så sades det att det att demokratiska val skulle hållas 1956 i syfte att ena Vietnam. Men då amerikanska analytiker uppskattade att Ho Chi Minhs koalition skulle få upp till 80 procent av rösterna, så stoppades valet utan vidare förklaring. I takt med att det kalla kriget intensifierades, blev det nämligen allt viktigare för USA att förhindra kommunismens spridning i Sydostasien.

Det stort nu klart för nordsidan att ett nytt krig skulle bli nödvändigt. Man började bygga upp sin infrastruktur, och skapade 1960 milisen Vietcong, som kom att föra gerillakrig från den täta djungeln och de oframkomliga träskmarkerna i de allra sydligaste delarna av Vietnam fram i 15 år framöver.

Amerikanska soldater stirrar ner i en ingång till Vietcongs tunnlar; ett system på hundratals kilometer som var nödvändigt för dess gerillakrig

Amerikanerna slussade vid det här laget årligen in miljardtals dollar till Sydvietnam korrupta regim, som även fick praktisk hjälp med att bygga upp en av världens starkaste militärmakter. Trots detta så förlorade Sydvietnams armé (ARVN) allt större delar av sitt land till det målmedvetna Vietcong, vars styrkor främst utgjordes av hårdnackade nordvietnameser som blivit kvar i södern efter krigen mot Frankrike och Japan.

Vietcong började i allt större utsträckning stöta på amerikanska piloter och ”rådgivare”, vars egentliga uppgift var att utbilda ARVN, men som allt oftare själva deltog i direkta strider. Över 20 000 amerikaner fanns redan på plats i Vietnam då USA 1964 började skicka in regelrätta stridstrupper i landet, efter en oklar incident vid kusten, där de uppgavs av nordvietnameser upprepade gånger attackerat en samling amerikanska fartyg. Det skulle senare visa sig vara ett falskt påstående.

Icke desto mindre påbörjade amerikanerna 1965 ”Operation Rolling Thunder”, en av världens största bombkampanjer någonsin, där över en miljon ton bomber släpptes över Nordvietnam, vilket var sex gånger fler än vad Japan fick ta emot under hela andra världskriget. Industri och infrastruktur lamslogs, och det mänskliga lidandet blev givetvis oerhört. Minst 50 000 civila dog under de drygt tre år som bombkampanjen pågick.

USA hoppades nämligen genom sin överlägsenhet bomba det fattiga Nordvietnam till eftergifter. Något som inte alls skulle lyckas med. I ett eldigt tal sommaren 1965, medan delar av Hanoi stod i brand, sade politbyråns generalsekreterare Le Duan att ”det inte spelar någon roll” hur stor skada bombplanen gör, eller hur många amerikanska trupper som skickas till Vietnam. USA skulle ändå förlora kriget till slut.

Nordsidan bemötte sin tekniskt överlägsna fiende genom ett ”folkkrig”, där de politiska aspekterna sågs som långt viktigare än de militära. Genom utstuderad propaganda hade kommunisterna civilbefolkningen på sin sida i såväl södra som norra Vietnam. Man kunde räkna med folkets fortsatta stöd oavsett vad som hände, allt kriget skulle framkalla protester i USA. Nordvietnam räknade med att ju längre tiden gick, desto mer pressade skulle USA:s politiker bli, och desto lägre skulle moralen bli hos de amerikanska trupperna.

Det enda Nordvietnam behövde göra, menade Le Duan, var att inte ge upp. I Nordvietnam bodde vid denna tid 17 miljoner människor, och man hade miljontals sympatisörer i Sydvietnam. Skulle USA döda allihop?

Förutom att bomba Nordvietnam till stenåldern, såg amerikanska plan också till att förgifta en sjundedel av Sydvietnams yta med kemiska avlövningsmedel som Agent Orange, för att Vietcong inte skulle kunna gömma sig i djungeln. I jakt på Vietcongs soldater gav man sig allt oftare på de civila vietnameser som man sade sig vill skydda. För alla som såg förödelsen, och inte visste något om det kalla kriget eller om realpolitik, framstod USA som en besinningslös marodör snarare än en kämpe för folk och frihet.

Just innan nyåret 1968-69 lovade den amerikanska presidenten Lyndon Johnson en allt mer krigstrött hemmaopinion att segern i Vietnam nu var nära. Efter tre års bombningar och krig mot en halv miljon amerikanska soldater var nordsidan så illa åtgången att de längre inte kunde företa sig några militär operationer, menade Johnson. Men Nordvietnam slog snart återigen världen med häpnad genom sin målmedvetenhet. Mitt under det vietnamesiska nyårsfirandet i slutet av januari 1969 drog man igång en offensiv där 85 000 soldater vid nästan exakt samma tidpunkt attackerade över 100 städer och ännu fler symboliska mål runt om i Sydvietnam.

Attacken blev känd som ”Tet-offensiven” och hade smidits under månader i tunnlar och grottor, i djungeln och genom ordonanser. Det handlade om rena självmordsuppdrag, som attacker av mindre grupper mot utmärkta mål i Saigon, bland annat det välbevakade presidentpalatset och USA:s ambassad. Soldater som skickades ut visste tidigt att de inte skulle överleva. 70 procent av alla Nordvietnamesiska trupper som deltog i Tet-offensiven miste också mycket riktigt livet. Men det spelade dem ingen roll; Nordvietnam kunde fylla på sina militära reserver helt utan politiska konsekvenser eller någon sviktande moral hos de nya rekryterna.

MPs  With Captured Vietcong GuerrillaAv de nitton soldater som utförde en självmordsattack mot amerikanska ambassaden under nyåret 1969 så överlevde bara en

Tet-offensiven blev en enorm PR-seger för nordsidan, som direkt resulterade i att den amerikanska presidenten Lyndon Johnsons inte ställde upp i omval, och ett slut på de dyra och fullständigt verkningslösa bombningarna av Nordvietnams städer. Och Nordvietnam fortsatte skicka mer män och material söderut med hjälp av bambupålar och cyklar, på bergiga djungelstigar i grannländerna Kambodja och Laos allt medan de amerikanska B-52:orna ven över deras huvuden.

I slutet av 1969 tillträde Richard Nixon om USA:s nya president. Han försökte tvinga Nordvietnam till fred genom att i hemlighet intensifiera bombningarna och dessutom invadera Kambodja i jakt på nordvietnamesiska trupper och förråd. Nixon, som vunnit valet med ett löfte om att avsluta kriget, orsakade genom sina handlingar landsomfattande och våldsamma protester på hemmaplan. Dussintals studenter sköts vid USA:s universitet, varav fyra till döds vid Kent State University i Ohio. Runtom i landet sattes militära träningsanläggningar i brand och attackerades med bomber. USA var på gränsen till inbördeskrig, mycket på grund av vad som utspelade sig i Vietnam.

I kontrast så skedde ingen maktkamp eller några manifestationer alls då Nordvietnams ledare Ho Chi Minh dog 1969. Efter en ärofylld men lugn begravning fortsatte en konsensusbaserad samling av landets högsta politiker att driva på kampen precis som tidigare, utan något märkbart krigsmotstånd bland sin luttrade befolkning.

Nixon tvingades snart dra sig ur Vietnam. Efter ytterligare några fruktansvärda bombräder mot Hanoi med omnejd, slöts ett avtal om eldupphör i början av 1973, varpå alla amerikanska trupper raskt lämnade landet. Detta innebar givetvis en stor motivationskick för nordsidan, som nu dock stod mot ett ARVN som i början av 1970-talet var en av världens på pappret starkaste arméer. ARVN hade över en miljon man i tjänst, och förfogade över den allra senaste militära tekniken.

Snart fick USA återigen en ny president, Gerald Ford hette han, som på grund av politisk press genast drog in all hjälp till Sydvietnam, vars ekonomi var helt byggt på amerikanskt bistånd. Genast stod man inför skenande inflation, och snart hade ARVN inte ens råd med bränsle till sina egna fordon. Moralen sjönk i botten. Lägg därtill att ARVN:s soldater var avskydda i hela Vietnam, samt att administrationen var korrupt och icke-funderande från den meniga soldaten ända upp till den samvetslösa presidenten Nguyen Van Theiu som under alla år stoppat stora delar av biståndet i egen ficka.

Boeing B-52FEtt bombplan av modell B-52 dumpar sin last över Vietnam. På ett drygt årtionde släppte USA mer än fyra miljoner ton bomber över Vietnam, Kambodja och Laos.

Då nordsidan – som alltid militärt underlägsen men motivationsmässigt överlägsen – attackerade flydde ARVN:s befälhavare med soldaterna i släptåg så fort att nordvietnameserna ibland hade problem att hänga med. Vidriga vittnesmål gjorde gällande hur ARVN:s soldater sköt ihjäl bybor för att ta deras kläder och smälta in bland lokalbefolkningen. Snart var man framme i Saigon, en spökstad, varifrån tiotusentals amerikaner och sydvietnamesiska militärer eller tjänstemän nyss flugits ut i världens största helikopterbaserade evakuering.

De nordvietnamesiska stridsvagnarna hade bara att ramma grindarna till presidentpalatset, där man fann en general som ville förhandla om vapenvila genom att lämna över makten. ”Man kan inte lämna över något man inte har”, blev svart från nordvietnameserna som sedermera bytte namn på staden till ”Ho Chi Minh City”. Sammanlagt kom fyra miljoner vietnameser att stryka med under Vietnamkriget, det stora flertalet givetvis civila.

Amerikanarna hade ju redan lämnat landet, men Vietnams befolkning hade fortfarande några tuffa årtionden framför sig. Utrensningar tog vid, fattigdom och repression följde, liksom nya vietnamesiska krig. Först mot det före detta allierade Kambodja, sedan mot den gamla kommunistbrodern Kina och till slut mot rebellgrupper understödja av såväl Kina som USA på samma gång. Först under de senaste två årtiondena har grundläggande rättigheter som mat, utbildning och sjukvård blivit tillgängligt för Vietnams befolkning.

Ho Chi Minh fick aldrig möjlighet att se sin livslånga dröm om ett återförenat Vietnam bli verklighet. Även Nixon, Johnson, och Ford är i dag döda. General Vo Nguyen Giap lever dock fortfarande; han fyller snart 102 år och hyllas som nationalhjälte i sitt älskade Hanoi, för att ha lett sina trupper till segrar mot japaner, fransmän, amerikaner och sydvietnameser. Han är ännu en övertygad nationalistisk socialist, som förbannar dagens Kina för att ha gjort ett felaktigt vägval.

I en intervju med New York Times 1990, då Giap snart skulle fylla 80 år, lade den den amerikanska journalisten märke till hur klar generalen var i huvudet och hur han drog kvicka skämt – på oklanderlig franska, givetvis – i sin villa i ett av Hanois finaste kvarter dit han bjudit in journalisten för intervju.

Men då journalisten frågade Giap hur länge Nordvietnam egentligen hade kunnat slåss mot en så överlägsen fiende som USA, så svarade generalen genast, med allvarlig röst: ”20 år till, eller 100 år till, så länge det hade tagit att vinna, oavsett kostnad”.

giap vietnamGeneral Vo Nguyen Giap fyller 102 i år

Veckan som gick: Nyhetsbrev från Kina/Asien vecka 18

Under föregående vecka har gränsoroligheterna mellan Kina och Indien dragits till sin spets, efter att kinesiska trupper slagit upp tält ett par mil in på indiskt område. De båda ländernas militärer befann sig bara meter från varandra, innan krisen avvärjdes genom förhandlingar.

”Arbetardagen” 1 maj passerade annars utan några större högtidligheter här i kommunistkina. Noterbart är att många kontorsarbetare visserligen var lediga, men att arbetare lågbetalda yrkesgrupper som byggarbetare och sophämtare verkade va uppe lika tidigt och jobbade lika hårt som under en vanlig onsdag.

Mycket politik och ekonomi i veckans nyhetsbrev. Inga stora nyheter inom områden som internet eller miljö, förutom en stor (men fredlig) protest mot en kemisk fabrik i staden Kunming, som organiserades via mikrobloggen Sina Weibo.

InBeijings veckovisa nyhetsbrev är det enda i sitt slag på svenska; vidarebefordra det gärna till vänner och bekanta.

Se även till att följa InBeijing på Twitter och Facebook, för att hålla er konstant uppdaterade om Kina/Asien.

VECKAN SOM GICK: NYHETSBREV FRÅN KINA/ASIEN V. 18

EKONOMI & HANDEL

The property market: Cat and house – Oron börjar återigen hopa sig kring Kinas fastighetsmarknad, där priserna har börjat stiga de senaste månaderna, efter en längre tid av stiltje eller rentav nedgång. Economist menar att Kinas urbanisering visserligen är ett argument för att fastighetspriserna bör stiga, men att priserna å andra sidan redan i dagsläget är oproportionerligt höga jämfört med medelklassens inkomst, vilket är ett tecken på att många fastighetsköp gör i spekulationssyfte. Dessutom står tiotals miljoner av Kinas nya lägenheter tomma, efter att investerare köpt dem och bara låter dem stå. Economist menar att det är svårt att få bukt med situationen i och med att lokala myndigheter är så pass beroende av intäkterna från fastighetssektorn, men att det skulle vara möjligt om man från centralt håll inför en fastighetsskatt.

Oil giants’ huge subsidies may fade under reforms – De kinesiska oljejättarna PetroChina och Sinopec är i dag två av världens största företag. De båda är statliga jätteföretag som går med förlust, 33 respektive 11 miljarder kronor i fjol. Liksom är fallet med andra statliga företag så täcks oljebolagens förluster upp av statliga subventioner. Nu kan det dock vara slut med detta, skriver statliga Global Times, eftersom Kinas regering är i färd med att reformera energisektorn och prissättningen inom denna. Det är allmän kännedom att de ineffektiva, statliga jättarna inte bara går med förlust, utan även försvårar verksamheten för privata företag inom respektive sektor. Under fjolåret fick de tio största statliga företagen subventioner på över 20 miljarder kronor, vilket var viktigt för att hålla många av dem vid liv.

Africa’s future leaders benefit from Beijing’s aid programme – Förra sommaren lovade Kinas dåvarande president att landet skulle utbilda 30 000 afrikanska ”experter” inom olika områden, och förse afrikanska politiker och tjänstemän med 18 000 stipendier för att plugga i Kina. Initiativet beskrevs av media och myndigheter som ”hjärtligt välmenande” och att syfta till att förbättra relationen och samarbetet mellan Kina och den afrikanska kontinenten. Mail & Guardian skriver om hur detta program nu satts i rörelse, och talar med en kenyansk politiker som redan är i Kina för utbildning. Studier och boende är gratis, liksom banketter och biljetter till olika slags evenemang. Något som utan tvekan kommer få Afrikas framtida ledare vänligt inställda till Kina.

New database focuses on China’s secretive aid to Africa – En amerikansk databas har nu satts upp i syfte att kartlägga Kinas bistånd till Afrika, eftersom den ekonomiska statistiken från Kinas håll kring detta bistånd är grumlig och icke-transparent. Enligt Reuters innehåller den nya databasen 1 673 projekt, värda 75 miljarder dollar som lanserats i 50 olika afrikanska länder tidsperioden 2000-2011. Informationen har samlats in av rapporter från kinesisk och engelskspråkig media, och gjorts till bland annat en interaktiv karta där man kan se statistik gällande belopp och typ av projekt för varje afrikanskt land.

Taiwan: poor GDP will spread gloom far beyond Taipei – Taiwan rapporterade i veckan svag ekonomisk statistik, med en ökning BNP-ökning på endast 1,5 procent för årets första kvartal, betydligt lägre än analytikernas förväntningar på 3,1 procent. Taiwan är visserligen en relativt liten ekonomi, men Financial Times menar att landets omfattande handelsrelationer med hela världen gör att dess svaga utveckling kan ses som ytterligare en varning på att den globala ekonomins tillväxt återigen börjar sakta ner.

Golden Week becomes gold-buying week in Hong Kong – Efter att guldet nyligen fallit kraftigt i pris, upplevde guldhandlare i Hongkong några stressiga dagar i samband med helgledigheten kring 1 maj. Då besökte nämligen kinesiska turister Hongkong i flock, och de var mer sugna än på länge att köpa guld. En intervjuad guldhandlare menar att han inte sett en så pass stor efterfrågan på flera år, och guldsmycken uppges ha sålts slut i flera affärer i Hongkong under den föregående veckan. Efterfrågan på guld i Hongkong uppges ha sjufaldigats under den senaste månaden, och ökat ytterligare 30-40 procent just innan majledigheten. Ett tecken på att guld är immunt från att falla alltför mycket i pris, i alla fall i Kina.

Gamblers not so anonymous: Beijing keeps closer eye on Macau – Ytterligare ett steg i ledet för att bekämpa korruption, kan ses genom att Kina nu skickar en politiker med rykte om sig att vara särskilt tuff, för att överse det särskilda administrativa området Macao. Liksom Hongkong, så är Macao en gammal koloni som nu är i färd med att integreras med Kina. Två tredjedelar av Macaos intäkter kommer från områdets kasinon, där korrupta kinesiska politiker och tjänstemän är en vanlig syn. Länge har dessa kunnat spela bort eller tvättat stora summor pengar i Macaos vip-rum, där anonymitet garanterats. Nu kan det vara slut med det, menar Reuters, som även pekar på nya lagar i Maccao som ska ”upptäcka suspekta transaktioner” från kinesiska bankkonton.

POLITIK & INTERNATIONELLA RELATIONER

India and China withdraw troops from Himalayan face off – Under denna vecka har det rapporterats friskt om en gränsdispyt mellan Kina och Indien, där det verkar som att kinesiska trupper slagit upp ett antal tält 19 kilometer innanför den vagt definierade gräns i Kashmir som skiljer Kina från Indien. Mycket av informationen är motstridig, men enligt Reuters ses handlingarna i denna dispyt som de värsta på flera år i gränsområdet, och ska ha pågått i tre veckor. Det hela ska ha lugnat ner sig först under gårdagen, då de båda sidornas militär, som befunnit sig bara meter från varandra, ska ha backat samtidigt efter att befälhavare nått en överenskommelse.

What the hell is going on with China and India? An explainer – Shanghaaist erbjuder en enkel men utförlig förklaring om konflikten Kina-Indien, och märker ut det oroliga gränsområdet på karta. Man berättar också kort bakgrunden till oroligheterna kring gränsen, som går bak till 1962 då Indien förodmjukades i en väpnad konflikt mot Kina. Sedan dess har Indien satsat mycket på sin militära närvaro i vid gränsområdet, och har nu omkring 100 000 soldater i området, i hopp om att avskräcka Kina. Det sägs heller inte finnas något klart motiv till att korsa gränsen vid just denna tidpunkt, och Indiens regering har fått kritik från oppositionspartier för att inte svarat snabbt och hårt nog på överträdelsen.

Manmohan extends Japan trip, sends a strong message to China – Indiens premiärminister Manmohan Singh hade redan innan oroligheterna vid gränsen till Kina planerat ett statsbesök till Japan i slutet av maj. Nu kommer han utöka besöket där, och stanna två dagar istället för en dag. Det ses av Times of India som ett klart budskap till Kina, och förutom att träffa president Shinzo Abe, kommer Singh nu även möta en rad höga politiska ledare för att diskutera bland annat konflikten med Kina. Enligt Times of India har flera indiska säkerhetsexperter under de senaste veckorna föreslagit att Singh genast bör ringa upp Abe för att tala om utvecklingen i Kashmir.

Banyan: Thunder out of China – Med anledning av situationen i Kashmir, sammanfattar Economist Kinas allt mer besvärligare relation till flera av sina grannländer. Förutom Indien, har Kina de senaste veckorna verkat allt aggressivare mot Japan, Vietnam och Filippinerna. Var och en för sig kan handlingarna i dessa konflikter verka berättigade, men tillsammans bevisar de att Kinas utrikespolitiska beslutsfattare är oförmögna att fatta koordinerade beslut, menar Economist. Istället för att lösa konflikterna en och en, tar man sig an alla på en gång, vilket ger landet en negativ bild och leder till att fiender närmar sig varandra, likt exemplet Indien och Japan här ovan. Dessutom ökar risken för ”upptrappning genom olycka”, då det kan räcka med ett individuellt misstag vid de känsliga gränserna för att utlösa en eskalering.

Can China’s Top Guns Fly? – Nyligen laddades ett anonymt videoklipp upp på Youtube, som ska föreställa ett kinesiskt stridsplan krascha vid kusten vid Shandong-provinsen, med en död pilot som följd. Det får Foreign Policy att återigen ifrågasätta den kinesiska arméns kapacitet, särskilt då flygvapnet, vars piloter får betydligt mindre träning än sina likar i USA, Japan eller Taiwan. Kina sjösatte nyligen sitt första hangarfartyg under mycket pompa och ståt, men enligt källor har Kina bara ett dussin piloter som kan flyga de plan som kan användas tillsammans med fartyget. Träning behövs bland annat gällande landning, och flygning i mörker. Kinesiska officerare menar dock att riskviljan inom träning har ändrats under Xi Jinping, och att ”olyckor är priset vi måste betala för ökad färdighet”.

Netanyahu Heads to China to Discuss Trade Amid Tension – Israels premiärminister Benjamin Netanyahu anländer i dag till Kina på ett fyra dagar långt stadsbesök, med främsta uttalade syfte att öka handeln mellan de båda länderna. Bloomberg menar dock att Israel även kommer passa på att uttrycka sin önskan om en hårdare kinesisk linje mot Syrien och Iran. De båda länderna ligger också i konflikt över Palestina, eftersom Kina stödjer palestiniernas ambition om ett medlemskap i FN, och dessutom kommer Palestinas president Mahmoud Abbas möta kinesiska politiker i Peking samtidigt som Netanyahu i dag landar i Shanghai.

Malaysia vote: PM Najib Razak’s Barisan Nasional wins – Under helgen har det varit val i Malaysia, där sittande premiärministern Najib Razaks koalition Front National fick en majoritet genom att ta 133 av parlamentets 222 platser. Röstdeltagandet var hela 80 procent, och Front National har nu suttit vid makten i 56 år, sedan Malaysia blev självständigt från Storbritannien i mitten av 1950-talet. BBC påpekar dock att detta är Front Nationals värsta valresultat någonsin, och att den samlade oppositionen fick 89 platser, vilket torde leda till självrannsakan hos Front National, som knappt fick några röster alls av landets stora och ekonomiskt betydande kinesiska minoritet.

INTERNET, TEKNIK & MEDIA

China falls behind as world marks Press Freedom Day – Under veckan har det även varit pressfrihetens dag, varför ITV påpekar att Kina placerar sig först på plats 179 bland de 196 länder som årligen rankas i pressfrihet av Internationella journalistförbundet. För inhemska journalister har självcensur och risken om att förlora sitt jobb eller bli fängslad länge varit verklighet. Under det gångna året har osäkerheten ökat även för utländska reportrar i Kina. Bland annat fick ett tyskt tv-team sin utrustning sönderslagen då de rapporterade från en ”cancerby”, och ITV:s egen korrespondent Angus Walker berättar om alla de gånger som han och de kinesiska assistenterna blivit frihetsberövad.

Foxconn relaxes harsh labor rules after suicide specter resurfaces – Världens största elektroniktillverkare Foxconn, som bland annat tillverkar ett stort antal komponenter åt Apple, råkade i samband med 1 maj ut för ytterligare två självmordsförsök vid sin fabrik i Zhengzhou, provinsen Henan. För att återfå sitt förtroende har företaget nu lättat på de anställdas arbetsvillkor och även tillåtit dem att tala med media, skriver ZDNet. För ett par år sedan pågick en självmordsepedemi vid Foxconns fabriker runtom i Kina, som företaget mötte bland annat genom att spärra upp nät under sina fabrikers sovsalar, så att de anställda inte kunde ta livet av sig genom att hoppa från taket. Foxconn anställer omkring en miljon arbetare i Kina.

Alibaba Seen Avoiding Facebook Flop With IPO Below $100 Billion – Alibaba, världens största näthandelsföretag, planerar en börsintroduktion som tros äga rum antingen i år eller under 2014. Analytiker värderar företaget till 100 miljarder dollar, vilket är i samma storleksordning som Facebook. Men enligt Bloomberg är det mer sannolikt att företaget kommer utfärda aktier till ett mindre värde, omkring 60 miljarder dollar, för att inte göra om samma misstag som Facebook, vars börsintroduktion ju följdes av att aktien genast försattes i fritt fall. Alibaba dominerar Kinas snabbt växande näthandel, och företagets nettoinkomst i år förväntas fördubblas till över två miljarder dollar.

Why Many in China Hate Iron Man 3’s Chinese Version – Iron Man 3 gick i veckan upp på biograferna här i Kina, och biljettförsäljningen har slagit en rad rekord. Men alla är inte nöjda med premiären här i Kina, då det lagt till några extra minuters material i en särskild ”kinesisk version” av filmen. Bland annat påstås det att Iron Man från sin kraft från att dricka mjölk av det kinesiska märket Yili, och den kända skådespelerskan Fan Bingbing – som inte alls finns med i filmens originalversion – gör en roll som assistent då Iron Man plötsligt måste ta sig till Kina för en sjukhusoperation, skriver Kotaku.

ENERGI & MILJÖ

Plans to Harness Chinese River’s Power Threaten a Region – Kinas myndigheter planerar att bygga ett flertal dammprojekt längs med floden Nu i provinsen Yunnan. Enligt New York Times är detta en av Asiens vildaste och renaste floder, som tar sin början uppe på den tibetanska högplatån, och sedan faller ett par tusen kilometer innan den går ut i Andamansjön. De planerade dammprojekten skulle inte bara vara förödande för naturen och djurlivet i Yunnan, utan även hota försörjningen för miljontals bönder och fiskare i Thailand och Burma. Kinas omledning av olika floder har lett till oro i Indien, Ryssland, Kazakstan, Burma och Vietnam, skriver New York Times, och lägger till att Kina konsekvent vägrar skriva under ett avtal om vattendelning som FN utarbetat.

Anatomy of a Protest: Kunming citizens voice concern over chemical plant – I helgen gick 2 000 invånare ut på gatorna i Kunming för att protestera mot en kemisk fabrik som planeras byggas i staden till år 2018. Minst 200 poliser ska ha kallats ut på gatorna, och demonstrationerna ska ha pågått i tre timmar utan några våldsamheter eller arresteringar, skriver East by Southeast, vars skribent själv medverkade. Protesten ska ha anordnas främst via kinesiska mikrobloggen Sina Weibo. Liknande protester i bland annat Dalian och Xiamen har tidigare resulterat i att planerade kemiska fabriker lagts ner eller flyttats.

Unable to walk the walk, Chengdu residents talk the talk – Invånarna i Chengdu, i provinsen Sichuan, demonstrerade 2008 mot att en petrokemsik anläggning planerades just i utkanten av deras stad. Just denna protest fick inte gehör, och anläggningarna som kommer hantera 10 miljoner ton råolja om året är nu snart färdigbyggda. I veckan inföll femårsdagen för protesterna mot fabriken, och Chengdus polisvar på helspänn. Man utfärdade en varning via mikrobloggar om att polisen under femårsdagen skulle hålla ”stridsträning” i staden, och arbetsgivare och företag fick brev från myndigheterna om att sysselsätta de anställda för att hålla dem borta från gatorna. Informationsblad med varningar delades ut i bostadsområden, och man uppmuntrade även angiveri mot invånare som försökte trycka egna informationsblad eller på annat vis organisera sig. Protesterna uteblev därmed helt, även om frustrationen var stor på internet.

SAMHÄLLE, KULTUR OCH HÄLSA

Peking- Förändringarnas stad – Nu ligger en teaser om min nya bok ”Peking – förändringarnas stad” uppe på förlaget Laurella & Wallins hemsida. Boken är resultatet av ett par års arbeten och dussintals intervjuer med allt från pensionärer till punkmusiker. Den kommer släppas i augusti/september, och kan redan nu förhandsbeställas på Adlibris.

China arrests 19 over Xinjiang deadly clashes – Efter våldsamheterna i Xinjiang i slutet av april, där 21 personer miste livet, har Kina tagit i med hårdhandskarna och under veckan arresterat minst 19 personer tillhörande den muslimska minoritetsgruppen uigurer. Enligt officiella uttalanden tillhör de 19 en terrorgrupp som skapades i september i fjol, som ”regelbundet ser på videos som uppmuntrar religiös extremism, och hänger sig åt olagliga böneceremonier”, skriver The Guardian. Uiguriska aktivister förnekar detta, och menar att våldsamheterna började efter att en kinesisk polis skjutit ihjäl en uigiur i dennes hem.

Over 900 arrested in China for meat-related crimes – I veckan offentliggjorde Kinas säkerhetsministerium att över 900 personer arresterats i en tre månader lång kampanj för ”kött-relaterade brott”. Det handlar återigen om Kinas bristande matsäkerhet, och de arresterade misstänks bland annat varit inblandade i att göra falskt nöt- och fläskkött av räv och råtta. Kött från döda eller sjuka djur ska också ha sålts, skriver Folkets dagblad, och lägger till att över 20 000 ton kött beslagtagits sedan slutet av januari.

Asia’s 50 Best Restaurants 2013 – I en årlig omröstning som sedan 2002 genomförs av William Reed Business Media i Storbritannien, utsågs Asiens 50 bästa restauranger i veckan. Tokyo tar de två översta platserna genom restaurangerna Narisawa och Nihonryuri Ryugin. Förutom Japan, så märks särskilt Hongkong och Singapore med flertalet utmärkelser på den exklusiva listan. Peking har ingen restaurang på listan, men Shanghai har fyra stycken.

Relaterat: Affvä, Affvä, SvD, DN, DN, SvD

Komplement till SvD Näringslivs ”guide” om sociala medier i Kina

Ända sedan SvD:s journalist Ola Wong för någon månad sedan sade att han jobbade med en guide över sociala medier i Kina, har jag med spänning väntat på att se denna publiceras i tidningen.

Betydelsen av internet och sociala medier i Kina är på alla plan obeskrivligt stor, och ändå skrivs det nästan inget om detta ämne i svensk media.

I dag publicerades så Ola Wongs ”guide” i SvD Näringsliv. Den var väldigt kort, innehöll felaktigheter och missade dessutom att ens nämna flera viktiga punkter.

Jag ser visserligen inget egenvärde i att klaga på artiklar i SvD, men eftersom jag själv ofta skriver om Kinas sociala medier – i svenska magasin och på internet – vill jag här nedan ge mina läsare ett komplement på tidningens artiklar i ämnet.

I den artikel som i SvD Näringsliv kallas ”Guide för sociala medier i Kina”, uppges att Weibo är ett mycket verktyg för att göra affärer i Kina. Det stämmer visserligen, men ett av citaten är:

Det finns 230 000 märken med konton på Weibo.

Nu hävdar bolaget att de har över 500 miljoner registrerade användare, men många av dessa tros vara “zombie-konton”. Färre än 220 miljoner av dem har postat något inlägg. Dagliga användare är bara en tiondel, knappt 50 miljoner. Även om det inte kan mäta sig med Facebook så är ändå Weibo utan tvekan Kinas viktigaste sociala media.

Vad Ola Wong här missar att förklara är att ”Weibo” (微博) inte på något vis är ett företag, utan i själva verket det kinesiska ordet för ”mikroblogg”.

De två största mikrobloggstjänsterna i Kina är Sina Weibo (新浪微博) och Tencent Weibo (腾讯微薄). Eftersom båda tjänsterna har omkring 500 miljoner registrerade tjänster vardera.

weiboSina Weibo – Kinas mest omtalade mikroblogg, men inte dess enda eller ens största

Jag vet inte vilken av de kinesiska mikrobloggarna som det syftas på i SvD:s artikel. Men jag antar att det är Sina Weibo, som på grund av sin popularitet bland artister och frispråkiga bloggare är den tjänst som oftast omnämns i utländsk media.

Det är dock viktigt att påpeka att Tencent Weibo alltså har minst lika många användare som Sina Weibo (enligt vissa källor fler användare), och dessutom används av en annan målgrupp.

Medan Sina Weibo är populärare i storstäder och bland inflytelserika personligheter, används Tencent Weibo ofta i Kinas mindre städer (så kallade ”tier 2” och ”tier 3”), där inkomsten visserligen är mindre, med graden av utveckling också lägre, vilket är till fördel för flera affärsverksamheter.

Business2Community beskriver Tencent Weibo på detta vis:

Many of Tencent Weibo users share similar profile as its sibling services. They tend to be from smaller cities, including Taiyuan and Nanning. As a result, the average user education and income on Tencent Weibo are also not as high in comparison. Because Tencent is not as rigorous at censorship as Sina corporation, there are more conversations regarding politics on the platform. Other subjects that are more popular on Tencent than Sina include technology and business.

Att Tencent Weibo, med en halv miljard användare, utelämnas i SvD:s guide är under all kritik. Man har heller inte ens nämnt Qzone, Kinas absolut största och tillika världens näst störst sociala nätverk, med över 700 miljoner användare.

Men än värre är kanske Ola Wong helt har missat att ens ta upp Kinas massiva internethandel, och trycka på dess växande integration med landets sociala medier.

För att kort sammanfatta hur stor näthandeln är i Kina, kan sägas att Taobao sedan ett par år tillbaka är världens största marknadsplats online, före eBay och Amazon. Världens största betaltjänst online är inte heller längre Paypal, utan kinesiska Alipay.

För sex år sedan handlade bara 20 miljoner kineser online. Motsvarande siffra i fjol var 220 miljoner, vilket var en ökning med 25 procent från året innan, och innebär att långt fler personer nu handlar online i Kina än i USA. Antalet näthandlare i Kina beräknas dessutom öka ytterligare, till 423 miljoner år 2016.

Än så länge handlas det visserligen för en lägre summa totalt online i Kina än i USA. Men senast år 2015 blir det ändring på det, och Kina kommer bli det land där näthandeln omsätter mest pengar i hela världen.

taobaoTaobao – världens största marknadsplats online, vars ägare just köpt 18 procent av Sina Weibo

I ett tidigt skede av Kinas internethandel var eBay den största aktören. Men mellan åren 2003-2005 minskade det amerikanska företagets andel av näthandeln här från 79 till 36 procent, samtidigt som Taobaos andel ökade från 8 till 59 procent under samma tid. Året efter lämnade eBay Kina efter att helt enkelt ha konkurrerats ut från marknaden.

En stor anledning till detta tronskifte var de inhemska aktörernas förmåga till integration med landets sociala medier.

Att detta inte nämns i SvD är märkligt, särkilt som den andra artikeln i Ola Wongs ”guide” har rubriken ”Så funkar sociala medier i Kina”.

Där intervjuas ägaren till en konsultfirma i Shanghai, som har bland annat Ikea som kund. Hon talar visserligen om en mindre e-handelssajt som är integrerad med (Sina?) Weibo, och att det är vanligare att integrera och kommunicera med varumärken online i Kina än i väst.

Men vad som inte nämns i SvD:s artikel är den absoluta nödvändigheten för ett mindre företag att själva öppna en butik online i Kina, om man effektivt vill nå ut till marknaden.

För om man inte är Ikea, och har råd med stora lokaler i centralt läge, så är det mest kostnadseffektiva viset att nå ut till kinesiska kunder att öppna en butik på Taobao eller Alibaba, som man sedan i sin marknadsföring integrerar med inhemska sociala medier.

Taobao är som sagt världens största marknadsplats online, och Tmall är den största plattformen för försäljning business-to-consumer, vars försäljning nu överstiger 100 miljarder dollar årligen. Såväl Taobao som Tmall ägs av Alibaba, världens största internethandelsföretag. Inget av dessa tre namn nämns en enda gång i SvD:s ”guide”.

Den starka länken mellan sociala medier och näthandel kan ses genom att en kinesisk användare av sociala medier i snitt följer åtta märken, och att 61 procent av landets internetanvändare fattar beslut om shopping efter kampanjer på sociala medier.

Att detta samspel kommer öka ytterligare kommer öka i framtiden, står utom tvivel sedan Alibaba i veckan offentliggjorde sitt köp av 18 procent i Sina Weibo, för motsvarande över tre miljarder kronor.

I all hast nämner SvD:s ”guide” hur framtiden för annonsörer i Kina ligger på smarta telefoner, och att antalet kineser som surfar via smarta telefoner nu har överstigit det antal som surfar via dator.

Det stämmer, och utvecklingen på detta område är så betydelsefull att siffrorna förtjänar en närmare titt.

Enligt den senaste statistiken surfar nu 388 miljoner kineser via mobiltelefon eller surfplatta, jämfört med 380 miljoner via en dator.

I år beräknas handeln via mobiltelefon i Kina uppgå till 15,7 miljarder dollar, vilket är nästan tio gånger så mycket som för bara två år sedan. Den summan kommer sedan nästan dubblas ytterligare till nästa år, då Kina beräknas passera USA även i handel via mobiltelefon.

Då mobiltelefoner även är ett snabbt växande medium för sociala medier, kan man lätt räkna ut värdet av att optimera sin butik eller sin information online till mobila plattformar, och sedan integrera dessa med lokala sociala medier.

Om man som företagare vill använda sociala medier i Kina till sin fördel, är det alltså viktigt att tänka på följande:

* Ordna en webbshop eller öppna en gratis butik på Taobao eller Tmall. Integrera med lokala sociala medier.

* Analysera vilka sociala medier (Tencent Weibo, Sina Weibo, något annat?) som passar just ditt företag eller din idé, och var extra aktiv där.

* Lägg mycket krut på mobila plattformar.

* Använd bara lokala tjänster. Exempelvis viktigt att ha Alipay (som är gratis) istället för Paypal (som tar avgift), eftersom kineser är extremt prismedvetna.

* Med prismedvetenheten i bakhuvudet, ordna enkla tävlingar som renderar i ompostningar eller rekommendationer på sociala medier.

Eftersom SvD:s ”guide” publiceras i bilagan Näringsliv, handlar den ju främst om sociala medier i Kina från ett affärsperspektiv. Ett par gånger kommer SvD dock in på andra sidospår, som politik och censur.

För den som är nyfiken på detta, och vill veta mer om internet och sociala medier från ett politiskt eller samhälleligt perspektiv, har jag tidigare skrivit bland annat dessa artiklar här på InBeijing:

Publicerat: Kinas censurerade internet (13 maj 2013)
Publicerat: Digitala Peking (27 apr 2013)
Kina passerar USA i näthandel, och handel via mobiltelefon (20 mars 2013)
Ny statistik: 597 miljoner kineser använder nu sociala medier (grafik) (17 mar 2013)
Skype låter Kinas myndigheter lyssna av telefonsamtal och se chattloggar (13 dec 2012)
Publicerat: ”Kriget mot det fria ordet” (21 nov 2012)
Grym grafik över Kinas internet (19 jul 2012)
Censur, 23 år efter massakern på Himmelska fridens torg (4 jun 2012)
”Poängsystem” ska hindra kritik mot myndigheterna på Kinas internet (29 maj 2012)
Mitt inlägg tas bort av Kinas internetpolis (17 nov 2011)
Weibo, Kinas eget Twitter, nu 250 miljoner konton och växer fort (26 okt 2011)
Guide för Kinas sociala medier (15 aug 2011)

Således torde InBeijing – åtminstone till motsatsen är bevisad – vara den mest informativa svenska nyhetskällan som finns i ämnet sociala medier och internet i Kina.

Har nyligen också skrivit två omfattande guider för Ajour: ”Kina präglar listan över världens största sociala medier”, samt ”Kinesiska tjänster dominerar världens näthandel”.

Vill man sedan ha en ännu mer professionell och omfattande bild av detta ämne, kan jag rekommendera Economist, som i mitten av april hade en specialrapport om just Kinas internet. Rapporten utgörs av följande artiklar:

China’s internet: A giant cage
The machinery of control: Cat and mouse
Microblogs: Small beginnings
The Great Firewall: The art of concealment
E-commerce: Ours, all ours
Cyber-hacking: Masters of the cyber-universe
Internet controls in other countries: To each their own
Assessing the effects: A curse disguised as a blessing?
Shutting down the internet: Thou shalt not kill

Dödsstraff på frammarsch i Japan

Under förra veckoslutet hängdes två dödsdömda fångar i Japan. Det betyder att antalet avrättningar under Shinzo Abes nya konservativa administration nu uppgår till fem, sedan han valdes till premiärminister i december i fjol.

Det tog inte längre än två månader efter maktskiftet i december, innan Shinzo Abes nya justitieminister Sadakazu Tanigaki började beordrade avrättningar. Och även efter helgens två hängningar, sade Tanigaki att han inte kommer tveka att underteckna order om fler avrättningar i framtiden.

Såväl Abe som Tanigaki hänvisar till att dödsstraffet har ett starkt stöd bland folket. Enligt en undersökning från 2009 är 86 procent av japanerna för denna form av straff.

Enligt analytiker har detta stöd ökat på grund av en rad vansinnesdåd som genomförts i Japan på senast år, som gasattacker i Tokyos tunnelbana, knivmän som löper amok och medveten servering av mat med arsenik i.

De två fångarna som avrättades nu senast tillhörde den undre världen i Tokyo, och deltog i en dödsskjutning på en av stadens restauranger. Att försätta allmänheten i fara var den avgörande faktorn till deras hårda straff.

Japan-JurorJapaner protesterar mot dödsstraffet. Bland allmänheten finns dock – liksom i Kina – ett brett stöd för avrättningar.

Icke desto mindre fördömer Amnesty International vad de anser vara en ”obehaglig eskalering” i antalet avrättningar sedan Shinzo Abe tog makten i december.

Catherine Baber, organisationens ordförande i området Asia-Pacific, säger besviket att de senaste avrättningarna med tydlighet visar att Japans nya administration inte avser föra någon genuin debatt om dödsstraffets vara eller icke vara.

Då vänster-centerkoalitionen Democratic Party of Japan (DPJ) styrde landet 2009-2012, fanns nämligen hopp om att dödsstraffet skulle överges.

2010 blev det första året sedan nitton år tillbaka då inga avrättningar ägde rum i Japan. Det dröjde sedan hela arton månader innan det första dödsstraffet beordrades med DPJ vid makten.

För landets nya premiärminister Shinzo Abe är dödsstraff dock inget nytt. Då Abe ledde Japan under ett års tid med början september 2006, avrättades inte mindre än tio fångar.

Det bådar inte gott för de 134 japanska fångar som redan dömts till döden och nu sitter på ”death row”, i väntan på att straffet ska verkställas.

Japan tycks också ignorera en FN-resolution från december i fjol, som förespråkar uppskov av, eller i alla fall större insyn i hur dödsdömda fångar behandlas.

I Japan är det fortfarande praxis att fångarna får reda på tidpunkten för avrättningen bara ett par timmar innan den äger rum. Familj och advokater underrättas först i efterhand.

shinzo abeAvrättningar är inget nytt för Japans nya konservativa premiärminister Shinzo Abe

InBeijings Linus Magnusson skrev för två veckor sedan om hur samma utveckling kan ses i Taiwan.

Nyligen avrättades nämligen sex fångar i Taiwan, vilket innebär att tolv taiwaneser nu gått detta öde till mötes på mindre än ett halvår. Sammantaget har landet verkställt 21 dödsdomar sedan regeringen i april 2010 efter ett långt uppehåll återigen började avrätta dödsdömda fångar.

Nyligen släppte Amnesty International sin nya rapport om dödsstraffet runtom i världen 2012.

Organisationen gav i stort en positivi bild av utvecklingen, och påpekar att endast 21 länder använde sig av dödsstraffet i fjol, vilket är sju mindre än 2003.

Dock ägde 682 avrättningar officiellt rum under 2012, vilket är två mer än året innan. Iran bidrog under fjolåret med 314 avrättningar, Irak med 129, Saudiarabien med 79 och USA med 43.

Med i denna statistik finns dock inte Kina, som vägrar avslöja hur många fångar man avrättar med hänvisning till att det är ”en statshemlighet”. Amnesty har sedan några år tillbaka även slutat uppskattat hur många dödsdomar som verkställs i Kina.

Men det mesta pekar på att Kina – till skillnad mot Japan och Taiwan – under de senaste åren minskat antalet avrättningar betydligt.

För två år sedan skrev jag här på InBeijing om hur antalet brott som i Kina kan beläggas med dödsstraff minskade, från 68 till 55.

En tidigare åtgärd kunde ses i Kina 2007, då det bestämdes att samtliga dödsdomar ska handläggas av landets högsta domstol, och inte kunna dömas ut på lokal nivå vilket tidigare var fallet.

Dessutom har myndigheterna nu gett direktiv om att man ska avvakta med själva avrättningen i minst två år, om inte ”omedelbar avrättning är absolut nödvändig”.

Sammantaget har dessa åtgärder fått Duihua Foundation att uppskatta antalet årliga avrättningar i Kina till cirka 5 000, jämfört med över 10 000 för något årtionde sedan.

Räknat antalet avrättningar i förhållande till befolkningsmängd är det dock tiotalet länder som är värre än Kina.

Liksom i Japan, har dödsstraffet ett brett stöd bland Kinas befolkning.