Komplement till SvD Näringslivs ”guide” om sociala medier i Kina

Ända sedan SvD:s journalist Ola Wong för någon månad sedan sade att han jobbade med en guide över sociala medier i Kina, har jag med spänning väntat på att se denna publiceras i tidningen.

Betydelsen av internet och sociala medier i Kina är på alla plan obeskrivligt stor, och ändå skrivs det nästan inget om detta ämne i svensk media.

I dag publicerades så Ola Wongs ”guide” i SvD Näringsliv. Den var väldigt kort, innehöll felaktigheter och missade dessutom att ens nämna flera viktiga punkter.

Jag ser visserligen inget egenvärde i att klaga på artiklar i SvD, men eftersom jag själv ofta skriver om Kinas sociala medier – i svenska magasin och på internet – vill jag här nedan ge mina läsare ett komplement på tidningens artiklar i ämnet.

I den artikel som i SvD Näringsliv kallas ”Guide för sociala medier i Kina”, uppges att Weibo är ett mycket verktyg för att göra affärer i Kina. Det stämmer visserligen, men ett av citaten är:

Det finns 230 000 märken med konton på Weibo.

Nu hävdar bolaget att de har över 500 miljoner registrerade användare, men många av dessa tros vara “zombie-konton”. Färre än 220 miljoner av dem har postat något inlägg. Dagliga användare är bara en tiondel, knappt 50 miljoner. Även om det inte kan mäta sig med Facebook så är ändå Weibo utan tvekan Kinas viktigaste sociala media.

Vad Ola Wong här missar att förklara är att ”Weibo” (微博) inte på något vis är ett företag, utan i själva verket det kinesiska ordet för ”mikroblogg”.

De två största mikrobloggstjänsterna i Kina är Sina Weibo (新浪微博) och Tencent Weibo (腾讯微薄). Eftersom båda tjänsterna har omkring 500 miljoner registrerade tjänster vardera.

weiboSina Weibo – Kinas mest omtalade mikroblogg, men inte dess enda eller ens största

Jag vet inte vilken av de kinesiska mikrobloggarna som det syftas på i SvD:s artikel. Men jag antar att det är Sina Weibo, som på grund av sin popularitet bland artister och frispråkiga bloggare är den tjänst som oftast omnämns i utländsk media.

Det är dock viktigt att påpeka att Tencent Weibo alltså har minst lika många användare som Sina Weibo (enligt vissa källor fler användare), och dessutom används av en annan målgrupp.

Medan Sina Weibo är populärare i storstäder och bland inflytelserika personligheter, används Tencent Weibo ofta i Kinas mindre städer (så kallade ”tier 2” och ”tier 3”), där inkomsten visserligen är mindre, med graden av utveckling också lägre, vilket är till fördel för flera affärsverksamheter.

Business2Community beskriver Tencent Weibo på detta vis:

Many of Tencent Weibo users share similar profile as its sibling services. They tend to be from smaller cities, including Taiyuan and Nanning. As a result, the average user education and income on Tencent Weibo are also not as high in comparison. Because Tencent is not as rigorous at censorship as Sina corporation, there are more conversations regarding politics on the platform. Other subjects that are more popular on Tencent than Sina include technology and business.

Att Tencent Weibo, med en halv miljard användare, utelämnas i SvD:s guide är under all kritik. Man har heller inte ens nämnt Qzone, Kinas absolut största och tillika världens näst störst sociala nätverk, med över 700 miljoner användare.

Men än värre är kanske Ola Wong helt har missat att ens ta upp Kinas massiva internethandel, och trycka på dess växande integration med landets sociala medier.

För att kort sammanfatta hur stor näthandeln är i Kina, kan sägas att Taobao sedan ett par år tillbaka är världens största marknadsplats online, före eBay och Amazon. Världens största betaltjänst online är inte heller längre Paypal, utan kinesiska Alipay.

För sex år sedan handlade bara 20 miljoner kineser online. Motsvarande siffra i fjol var 220 miljoner, vilket var en ökning med 25 procent från året innan, och innebär att långt fler personer nu handlar online i Kina än i USA. Antalet näthandlare i Kina beräknas dessutom öka ytterligare, till 423 miljoner år 2016.

Än så länge handlas det visserligen för en lägre summa totalt online i Kina än i USA. Men senast år 2015 blir det ändring på det, och Kina kommer bli det land där näthandeln omsätter mest pengar i hela världen.

taobaoTaobao – världens största marknadsplats online, vars ägare just köpt 18 procent av Sina Weibo

I ett tidigt skede av Kinas internethandel var eBay den största aktören. Men mellan åren 2003-2005 minskade det amerikanska företagets andel av näthandeln här från 79 till 36 procent, samtidigt som Taobaos andel ökade från 8 till 59 procent under samma tid. Året efter lämnade eBay Kina efter att helt enkelt ha konkurrerats ut från marknaden.

En stor anledning till detta tronskifte var de inhemska aktörernas förmåga till integration med landets sociala medier.

Att detta inte nämns i SvD är märkligt, särkilt som den andra artikeln i Ola Wongs ”guide” har rubriken ”Så funkar sociala medier i Kina”.

Där intervjuas ägaren till en konsultfirma i Shanghai, som har bland annat Ikea som kund. Hon talar visserligen om en mindre e-handelssajt som är integrerad med (Sina?) Weibo, och att det är vanligare att integrera och kommunicera med varumärken online i Kina än i väst.

Men vad som inte nämns i SvD:s artikel är den absoluta nödvändigheten för ett mindre företag att själva öppna en butik online i Kina, om man effektivt vill nå ut till marknaden.

För om man inte är Ikea, och har råd med stora lokaler i centralt läge, så är det mest kostnadseffektiva viset att nå ut till kinesiska kunder att öppna en butik på Taobao eller Alibaba, som man sedan i sin marknadsföring integrerar med inhemska sociala medier.

Taobao är som sagt världens största marknadsplats online, och Tmall är den största plattformen för försäljning business-to-consumer, vars försäljning nu överstiger 100 miljarder dollar årligen. Såväl Taobao som Tmall ägs av Alibaba, världens största internethandelsföretag. Inget av dessa tre namn nämns en enda gång i SvD:s ”guide”.

Den starka länken mellan sociala medier och näthandel kan ses genom att en kinesisk användare av sociala medier i snitt följer åtta märken, och att 61 procent av landets internetanvändare fattar beslut om shopping efter kampanjer på sociala medier.

Att detta samspel kommer öka ytterligare kommer öka i framtiden, står utom tvivel sedan Alibaba i veckan offentliggjorde sitt köp av 18 procent i Sina Weibo, för motsvarande över tre miljarder kronor.

I all hast nämner SvD:s ”guide” hur framtiden för annonsörer i Kina ligger på smarta telefoner, och att antalet kineser som surfar via smarta telefoner nu har överstigit det antal som surfar via dator.

Det stämmer, och utvecklingen på detta område är så betydelsefull att siffrorna förtjänar en närmare titt.

Enligt den senaste statistiken surfar nu 388 miljoner kineser via mobiltelefon eller surfplatta, jämfört med 380 miljoner via en dator.

I år beräknas handeln via mobiltelefon i Kina uppgå till 15,7 miljarder dollar, vilket är nästan tio gånger så mycket som för bara två år sedan. Den summan kommer sedan nästan dubblas ytterligare till nästa år, då Kina beräknas passera USA även i handel via mobiltelefon.

Då mobiltelefoner även är ett snabbt växande medium för sociala medier, kan man lätt räkna ut värdet av att optimera sin butik eller sin information online till mobila plattformar, och sedan integrera dessa med lokala sociala medier.

Om man som företagare vill använda sociala medier i Kina till sin fördel, är det alltså viktigt att tänka på följande:

* Ordna en webbshop eller öppna en gratis butik på Taobao eller Tmall. Integrera med lokala sociala medier.

* Analysera vilka sociala medier (Tencent Weibo, Sina Weibo, något annat?) som passar just ditt företag eller din idé, och var extra aktiv där.

* Lägg mycket krut på mobila plattformar.

* Använd bara lokala tjänster. Exempelvis viktigt att ha Alipay (som är gratis) istället för Paypal (som tar avgift), eftersom kineser är extremt prismedvetna.

* Med prismedvetenheten i bakhuvudet, ordna enkla tävlingar som renderar i ompostningar eller rekommendationer på sociala medier.

Eftersom SvD:s ”guide” publiceras i bilagan Näringsliv, handlar den ju främst om sociala medier i Kina från ett affärsperspektiv. Ett par gånger kommer SvD dock in på andra sidospår, som politik och censur.

För den som är nyfiken på detta, och vill veta mer om internet och sociala medier från ett politiskt eller samhälleligt perspektiv, har jag tidigare skrivit bland annat dessa artiklar här på InBeijing:

Publicerat: Kinas censurerade internet (13 maj 2013)
Publicerat: Digitala Peking (27 apr 2013)
Kina passerar USA i näthandel, och handel via mobiltelefon (20 mars 2013)
Ny statistik: 597 miljoner kineser använder nu sociala medier (grafik) (17 mar 2013)
Skype låter Kinas myndigheter lyssna av telefonsamtal och se chattloggar (13 dec 2012)
Publicerat: ”Kriget mot det fria ordet” (21 nov 2012)
Grym grafik över Kinas internet (19 jul 2012)
Censur, 23 år efter massakern på Himmelska fridens torg (4 jun 2012)
”Poängsystem” ska hindra kritik mot myndigheterna på Kinas internet (29 maj 2012)
Mitt inlägg tas bort av Kinas internetpolis (17 nov 2011)
Weibo, Kinas eget Twitter, nu 250 miljoner konton och växer fort (26 okt 2011)
Guide för Kinas sociala medier (15 aug 2011)

Således torde InBeijing – åtminstone till motsatsen är bevisad – vara den mest informativa svenska nyhetskällan som finns i ämnet sociala medier och internet i Kina.

Har nyligen också skrivit två omfattande guider för Ajour: ”Kina präglar listan över världens största sociala medier”, samt ”Kinesiska tjänster dominerar världens näthandel”.

Vill man sedan ha en ännu mer professionell och omfattande bild av detta ämne, kan jag rekommendera Economist, som i mitten av april hade en specialrapport om just Kinas internet. Rapporten utgörs av följande artiklar:

China’s internet: A giant cage
The machinery of control: Cat and mouse
Microblogs: Small beginnings
The Great Firewall: The art of concealment
E-commerce: Ours, all ours
Cyber-hacking: Masters of the cyber-universe
Internet controls in other countries: To each their own
Assessing the effects: A curse disguised as a blessing?
Shutting down the internet: Thou shalt not kill

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

3 Comments

  1. Herregud vilket sparsmakat litet missfoster det blev av SvD-guiden. Mer info hade kunnat manglas in på ett simpelt ”weibo”-inlägg, för att låna lite terminologi. Kort och gott tror jag Wong var ute och betade på marker han varken bryr sig om eller behärskar. Är annars ett stort fan. Dock borde man ställa sig frågan om kanske ska krävas en särskiljning mellan Tencent och Sina från en Kina-korrespondent på en av Sveriges största dagstidningar. Alla som aspirerar på kännedom om det moderna Kina borde åtminstone införskaffa grundläggande kunskaper om medielandskapet (som att det inte finns en plattform som bara heter Weibo). Här blir det ju uppenbart vilken klasskillnad det är på lirare som Ola Wong och Gady Epstein (som skötte merparten av Economist-rapporten som refereras ovan). Lathet, SvD och Wong!

    När han i artikeln refererar till ”folk på min arbetsplats”, vad menar han då? Har Ola Wong ett vanligt day job och skriver på fritiden?

    Bra komplement det här förresten Joe!

    • Det råder ju ingen tvekan om att Ola Wong är en bra journalist. Men vad gäller internet och sociala medier verkar han sakna vissa kunskaper. Hans egna röriga hemsida uppdateras sällan, och har tweetat färre än 400 gånger från sitt eget Twitter-konto.

      I sig är det givetvis inget fel att vara ointresserad av sociala medier – det finns ju journalister som avgudar dem så att det räcker ändå. Men om man ska skriva om ämnet, och inte har stor kunskap, ja då måste man göra mer noggrann efterforskning..

  2. Jo sant. Vet att en av världens mest aktade korrar Robert Fisk (mellanöstern) inte ens har e-mail. Svarar bara på brev, faxar storys som är skrivna på skrivmaskin och fotar analogt. Så det är knappast fallet att grad av sociala medier-kompatibilitet är en måttstock på framgångsrik journalistik. Dock är slöhet och (o)nyfikenhet ett bra mått på dålig sådan. Håller med dig i övrigt!

Kommentera