Om Okinawa och japanska sexslavar

De senaste veckorna har de varit relativt tyst om Kina och Japans många motsättningar. Det har inte varit några våldsamma anti-japanska demonstrationer i Peking, och heller inga sammandrabbningar till sjöss.

Men vad gäller retoriken mellan de båda länderna så har den under maj månad fortsatt vara lika som tidigare, om inte ännu värre.

Det började med att kinesiska statliga tidningen Folkets dagblad ifrågasatte huruvida Okinawa egentligen är japanskt, eftersom det tillhör en ö-grupp som togs med våld av Japan från Kinas Qing-dynasti i slutet av 1800-talet.

Japanska tidningen Asahi Shimbun menade snabbt att uttalanden av denna sort endast resulterar i att Japan kommer sätta hårt mot hårt, och att landet politiker själva blir mer och kompromisslösa i sin ställning mot Kina.

Och det verkar som att Asahi Shimbun har helt rätt. Förra veckan sade nämligen Osakas borgmästare Toru Hashimoto vid ett politiskt möte att det var ”förståeligt” hur japanska soldater under andra världskriget höll sig med sexslavar från bland annat Kina och Korea. Under ”sådana omständigheter” behövdes dessa kvinnor för att ”lätta på pressen”, menade Hashimoto.

Hashimoto tillhör partiet Japan Restoration Party, som är kända för att ofta ha extrema uppfattningar i utrikespolitiska frågor, och blev Japans tredje största parti efter valet 2012. Efter att ha blivit ställd mot vägen av reportrar, vägrade han bestämt att ta tillbaka sina uttalanden.

Det tog sedan några dagar innan Hashimotos partikamrat Shintaro Ishihara stämde in, men även kom med kritik mot Hashimoto för att denne över huvudtaget talat om ”aggression” från Japans sida under andra världskriget.

Ishihara – som tidigare även förnekat Nanjing-massakern – menade att det är ”historisk ignorans” att tala om Japan som aggressivt under andra världskriget, och påpekade vidare att det finns många koreanska prostituerade i Japan än i dag, ett argument han använt för att ta bort epitetet ”sexslav” på de kvinnor som tvingades ha sex med japanska soldater.

Och Ishihara är ingen dussinpolitiker; han var Tokyos borgmästare 1999-2012, och således en av landets mäktigaste män. Han tillhörde tidigare premiärminister Shinzo Abes parti LDP, men blev i fjol medlem av det nybildade Japan Restoration Party.

abe kina japanPremiärminister Shinzo Abe och 731 – en slump eller inte?

Premiärminister Abe – själv ofta kallad för historierevisionist – har heller inte tagit något klart avstånd från dessa uttalanden. Hans kommentar var att Hashimotos syn på historien ”skiljde sig från LDP:s”, men att alla har rätt till sin egen åsikt och tolkning.

Abe gjorde heller knappast saken bättre genom att under förra veckan låta sig fotograferas i ett japanskt stridsflygplan med siffrorna 731 skrivet i rött på utsidan.

731 var namnet på den enhet som begick de hemskast tänkbara förbrytelserna mot kinesiska krigsfångar och civila under andra världskriget. ”Enhet 731” hade nämligen fria händer att utföra medicinska tester och prova kemiska vapen på levande människor.

Det har diskuterats huruvida det var en slump eller inte att just planet som Abe lät sig fotograferas i hade dessa siffror på utsidan. Men det verkar ju nästan otroligt.

Fotona och uttalanden väckte i vilket fall starka reaktioner såväl på internet som hos Kinas myndigheter. Även i Sydkorea protesterade folk på gatan, och högg knivar genom porträtt av Toru Hashimoto.

Kan Japans nyvunna kaxighet vara ett resultat av Kinas uttalanden om Okinawa? Kanske. Economist poängterade även i sitt förra nummer en viktig aspekt; Shinzo Abes ekonomiska politik har det senaste halvåret gett Japan ett nyvunnet självförtroende, vilket också gör att man blir mer mån att stå upp mot Kina.

Samtidigt som ekonomin tagit fart har röster också höjts för en starkare japansk, armé förklarar Economist:

Mr Abe believes that meeting China’s challenge means shaking off the apathy and passivity that have held Japan in thrall for so long. To explain the sheer ambition of his design, his people invoke the Meiji slogan fukoku kyohei: “enrich the country, strengthen the army”. Only a wealthy Japan can afford to defend itself. Only if it can defend itself will it be able to stand up to China—and, equally, avoid becoming a vassal of its chief ally, the United States. Abenomics, with its fiscal stimulus and monetary easing, sounds as if it is an economic doctrine; in reality it is at least as much about national security.

Gränsen mellan nyttig och farlig japansk nationalism är tunn. Räkna med att retoriken mellan Japan och Kina kommer bli allt tuffare, och att Shinzo Abe inte kommer backa.

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

Bli först med att kommentera

Kommentera