Den senaste veckan har Kinas nationella folkkongress, samt landets folkets politiska rådgivande konferens sammanträtt i Peking. Evenemanget kallas för ”de två mötena”, och är en årlig händelse som är särskilt viktig var femte år, då politbyråns ständiga utskott, som är Kinas högsta politiska organ, utses.
Det var under detta evenemang som Xi Jinping i fjol officiellt utsågs till Kinas president. Då årets möten inte innehåller något ledarbyte av större vikt, fanns nu möjlighet att fokusera på andra frågor.
En reporter slängde vid en presskonferens slängde därför ut frågan: ”Varför är det så få kvinnor i den politiska toppen i Kina, samt i landets stora statliga företag?”. Detta trots att kommunistpartiet i 65 år utgett sig för att vara förespråkare för jämställdhet.
Faktum är att det aldrig någonsin suttit en kvinna i politbyråns ständiga utskott. I dagsläget finns det endast en kvinnlig partisekreterare i Kinas drygt 30 provinser, och endast en guvernör (motsvarande landshövding).
Vidare har andelen kvinnor i den cirka 350 man starka centralkommittén sjunkit från 6,4 procent (2007-2012), till 4,9 procent (2012-). Bland nationella folkkongressens nästan 3 000 medlemmar, har andelen kvinnor under samma tid visserligen ökat, men bara från 21,4 till 23,4 procent.
Vad beror då detta på? Jo, enligt den kvinnliga medlem i nationella folkkongressen som svarade på ovanstående reporters fråga, är anledningen att: ”Våra manliga ledare är helt enkelt för duktiga! Jag hoppas att vi kvinnor en dag kan bli lika skickliga som dem”.
Kinesisk politik är en utpräglad manshistoria. Bilden är från den partikongress i november 2012, där Xi Jinping utsågs till kommunistpartiets generalsekreterare.
Citatet säger en del om hur långt kommunistpartiet, trots sin policy, kommit vad gäller jämställdhetsarbete. Vidare konstaterar New York Times att de delegater som vid samma presskonferens valts ut för att representera kvinnorna, undvek politiska och ekonomiska frågor, och istället främst talade om kvinnors roll i barnuppfostran och att uppehålla familjetraditioner.
Dock fanns det även enstaka kvinnor som under dessa möten tog upp sina upplevda orättvisor. Lin Yinmiao, vice ordförande för den stående kommittén i Shanghais folkkongress, lade in en motion om att landets nationella statistikbyrå bör utföra noggrann undersökning gällande kvinnors förhållanden på arbetsmarknaden.
Lin menade att det var viktigt med exakt statistik för att kunna identifiera de problem som sannerligen föreligger inom detta område. För den kinesiska kvinnors position i yrkeslivet är tveeggad. Det är sant att kvinnor är sällsynta i politiken, och att systematisk diskriminering äger rum mot dem på arbetsmarknaden. Men samtidigt finns det större andel kvinnor i Kinas företagsledningar än i något annat land, och även andelen kvinnliga egenföretagare är större i Kina än i Sverige.
Hur detta hänger ihop kan ni lära er mer om via två artiklar som jag skrivit för tidningen Arbetet (tidigare LO-tidningen). Den första publicerades i fjol med rubriken ”Kvinnor tar makt”. Den andra publicerades nu i veckan med rubriken ”Gravid? Ful? Det kan kosta dig jobbet”.
Artiklarna berör två helt olika aspekter – och på samma gång motsatsförhållanden – vad gäller kvinnors situation i Kina:
Citat från ”Kvinnor tar makt”:
En rapport från Grant Thornton international, där över 6 600 företag i olika branscher undersöktes, visar dessutom att 51 procent av Kinas företagsledningar består av kvinnor. Det är högre än Sveriges 27 procent, och klart högre än de 24 procent kvinnor som tagit sig fram till företagsledningar i hela världen (se tabell härintill).
(…)
Varje år rankar företaget Hurun världens rikaste kvinnor. Enligt listan från oktober i fjol var hälften av världens 22 rikaste kvinnor kinesiskor, och Kina innehade fyra av de fem översta platserna. Dessa kvinnor är ofta entreprenörer. De två rikaste har startat egna fastighetsbolag. Rika kinesiskor är ofta också yngre än sina utländska motsvarigheter.
Citat från ”Gravid? Ful? Det kan kosta dig jobbet”:
På varje kinesiskt cv finns en bild. Yu Shan berättar att jobbansökningar utan foto ignoreras. Detta fenomen har fått antalet plastikoperationer att skjuta i höjden, särskilt när det gäller att göra näsan rakare eller lägga ett snitt i övre ögonlocken, för att få så kallade ”dubbla ögonlock”.
(…)
En undersökning från Peking university visade 2009 att en fjärdedel av alla kvinnor har nekats jobb på grund av sitt kön. Av de 3 000 tillfrågade hade dessutom 25 tvingats till klausuler i sina anställningskontrakt, med förbud att gifta sig eller bli gravid inom en viss tidsperiod. 20 procent uppgav att graviditet resulterade i lönesänkning, och 11 procent hade helt förlorat sitt jobb efter graviditeten.
