Min femte och sista artikel i en serie om miljö och energi i Kina, har nu publicerats i senaste numret av nordens största energimagasin ERA. Den handlar om Kinas snabba men relativt okända expansion av kärnkraft.
Vid tiden för kärnkraftsolyckan i Fukushima 2011, hade Kina elva kärnkraftverk i drift, som stod för blygsamma 2 procent av landets totala energibehov. Dock hade man nyss påbörjat världens största expansion av kärnkraft, med 26 kärnkraftverk under konstruktion enligt ett beslut från 2008 att öka kapaciteten från 9 GW om året, till 80 GW år 2020.
Till år 2030 ville planerade Kina återigen dubbla kärnkraftverkens kapacitet, och enligt planen skulle landets reaktorer år 2050 ha en samlad kapacitet på 500 GW. Som jämförelse var hela världens samlade kapacitet vid årets början 372 GW – Kinas plan var alltså att på några årtionden bygga mer kärnkraft än vad som fanns i resten av världen tillsammans.
Olyckan i Fukushima skapade dock viss oro. Såväl protester som genuin oro för säkerheten bland flera tjänstemän fick myndigheterna att tillfälligt lägga de snabba expansionsplanerna på hyllan.
Men efter att protesterna dött ut och ett par extra säkerhetskollar genomförts, har Kina nu i det tysta återigen börjat bygga kärnkraftverk enligt de ursprungliga planerna. Tidigt i våras meddelade myndigheterna att målet på 58 GW till år 2020 inte bara kommer uppnås, utan även överträffas.
Sammantaget hade Kina i februari i år, enligt Nuclear World Association, 20 reaktorer i bruk och 28 under konstruktion, varav 20 ska slutföras de kommande fyra åren. Slutmålet ligger nu på en total kapacitet om cirka 1 000 GW, och dessutom vill Kina bli en ledande exportnation av kärnkraft.
Kina är nämligen i dag kapabla att designa och bygga kärnkraftverk helt på egen hand. Genom åren har man importerat teknik från främst Frankrike, Ryssland och Kanada, som man sedan modifierat genom att exempelvis öka storlek och kapacitet.
Hittills har Kina levererat kärnkraftsreaktorer till Pakistan, och lägger bud på att bygga kärnkraftverk i Turkiet, Brasilien, Sydafrika och Argentina.
Dessutom kommer ett statligt kinesiskt företag stå för en dryg tredjedel av en ny reaktor i brittiska Hinkey Point, som är Storbritanniens första nya reaktor på decennier, och tillika första gången som Kina samarbetar med en etablerad kärnkraftsnation, vilket lär legitimera dess exportplaner.
Läs hela uppslaget om kärnkraft i Kina här nedan, eller i större version via Scribd.
Övriga artiklar i min serie för ERA innefattar:
Kinas globala jakt på råvaror
Kinas gröna revolution
Koleldningens hälsokonsekvenser i Kina
Framtiden på världens största elmarknad
