Det duggar nu tätt med årsdagar angående första världskriget. I slutet av förra månaden var det 100 år sedan skotten i Sarajevo, och i morgon är det 100 år sedan första världskriget officiellt startade, i och med Österrike-Ungerns krigsförklaring mot Serbien.
Första världskriget var centrerat till Europa, men av realpolitiska anledningar var såväl Japan som Kina inblandade i konflikten. Till skillnad mot andra världskriget så stred de båda parterna här på samma sida; med den allierade ententen mot Tyskland och de andra centralmakterna.
Anledningen var att såväl Kina som Japan såg sin möjlighet att ta tillbaka eller ta över de små tyska kolonier som fanns i Asien, framför allt då staden Qingdao i provinsen Shandong på Kinas östkust.
Mindre strider fördes på plats i Asien, men vad som är relativt okänt är faktumet att Kina även skickade cirka 140 000 man att delta i första världskriget på plats i Europa, och ytterligare en halv miljon i Ryssland.
Några av de hundratusentals kineser som utnyttjades av den allierade ententen under första världskriget.
Detta hölls hemligt under krigets gång, och blev heller inte omtalat efter freden i Versailles, då den allierade ententen gick bakom ryggen på Kina och gav Japan kinesiskt territorium trots de stora kinesiska uppoffringarna.
Vid krigsutbrottet 1914 deklarerade republiken Kina – som bara var fyra år gammal – sin neutralitet i konflikten. Men i hemlighet erbjöd president Yuan Shikai den brittiska ambassadören att bistå Storbritannien med 50 000 kinesiska trupper på plats i Europa.
Britterna sade nej med anledning av att man vid en seger inte ville stå i tacksamhetsskuld till Kina, som då kunde ställa krav på brittiska intressen i Kina inklusive Hongkong. Dessutom rådde vid denna tid en konsensus om att asiater ändå inte är dugliga på slagfältet.
Men däremot var asiater kända som duktiga arbetare – och det var något som den allierade ententen behövde på plats i ett Europa där alla unga män skickades till slagfältet.
Således rekryterades hundratusentals män på plats i Kina, för att sedan i hemlighet skickas till krigets Europa. Britterna skickade sin gratis arbetskraft via Kanada och Panama-kanalen, medan fransmännen använde sig av Suez-kanalen eller vägen runt Afrikas södra spets.
Många kineser dog under den långa resan, och de som kom fram utnyttjades flitigt för att bygga järnvägar, röja minor, klippa taggtråd, tillverka vapen och annat hästjobb. Flera av dem ska också ha fått sätta sina liv till vid fronten.
Historien bakom dessa hårt arbetande kineser som hjälpte till med logistiken under första världskriget, uppmärksammas nu genom en imponerande multimedia-feature i South China Morning Post med rubriken: ”The forgotten army of the first world war: How Chinese labourers helped shape Europe”.
Här visas en rad gamla foton, kartor och samtida artiklar i media. Vi får även följa kineserna på fältet och veta närmare vilket slags arbete de tvingades utföra.
Sinica Podcast har även gjort en podcast med namnet ”The Chinese Labour Corps in World War One”, där detta diskuteras med en författare som skrivit en bok i ämnet.
De bortglömda kinesiska arbetsstyrkan är värd att uppmärksamma inte bara för dess viktiga insats i kriget. Faktumet att den allierade ententen gick bakom ryggen på Kina under fredsförhandlingarna i Versailles födde även den moderna kinesiska nationalismen.
Den orättvisa freden gav nämligen i Kina upphov till fjärde maj-rörelsen, som var banbrytande på så vis att den kinesiska allmänheten för första gången började visa intresse för politik. Rörelsen krävde nationell upprättelse och fostrade många av Kinas framtida politiska ledare.
