oktober 2014

Volvo säljer sina första bilar till Kinas myndigheter

För knappt ett år sedan skrev jag för nyhetsmagasinet Fokus om hur Volvo hade möjligheten att ersätta Audi som kinesiska myndigheters tjänstebil.

Det vore i så fall en stor potentiell inkomst för Volvos ägare Geely, eftersom Kinas myndigheter varje år köper bilar för cirka 80 miljarder kronor.

Jag baserade denna artikel på två av varandra oberoende källor med nära anknytning till situationen:

Enligt uppgifter till Fokus har förhandlingar förts om att Volvo, tillsammans med Hongqi, snart kan bli största leverantör av bilar till Kinas myndigheter. Mötena ska ha ägt rum under oktober månad, bland annat i Shanghai, där Volvo har sitt kinesiska huvudkontor. Uppgifter säger också att ett avtal redan ska vara klart, som gör gällande att alla bilar som vissa av Kinas myndigheter i framtiden inhandlar i prisklassen över 180 000 yuan, ska vara antingen Volvo eller Hongqi.

Vid denna tid hade dessutom Xi Jinping just blivit president, och redan flera gånger talat om nödvändigheten av sparsamhet bland kinesiska tjänstemän. Bland annat sade Xi tidigt att landets tjänstemän gradvis bör ersätta utländska bilar med inhemska alternativ.

Som bekant har ju president Xi Jinping sedan han tillträde ägnat mycket tid åt en omfattande anti-korruptionskampanj. Denna har innefattat utredningar av flera höga politiker, samt även en betydande förändring av levnadsvanor och utgifter för alla Kinas tjänstemän.

Och nu verkar turen slutligen ha kommit även till tjänstebilarna. Wall Street Journal rapporterade i går att Geely sålt 20 Volvobilar till det kinesiska utrikesministeriet:

As China cracks down on luxury foreign rides for officials, Chinese car makers like closely held Zhejiang Geely Holding Group are looking for ways into the multibillion-dollar government fleet market.

On Thursday, the Hangzhou-based company is taking what it hopes is a step in that direction, signing a modest deal to sell 50 Geely and 20 Volvo cars to the Diplomatic Personnel Service Bureau, an arm of China’s Ministry of Foreign Affairs that provides logistics and other services to foreign diplomats and visiting dignitaries.

China has been overhauling its rules on who is entitled to use a public car and setting strict limits on the size and the price of vehicles.

Car privileges for the country’s military have also been curbed.

In addition, the government is spearheading a “buy China” campaign, eliminating foreign luxury car brands such as Audi from its sourcing lists.

Wall Street Journal påpekar vidare att ägaren Geely har lyckats se till att Volvo sedan ett tag tillbaka klassas som en kinesisk bil, trots att Geely och Volvo produceras som två olika märken. Det gör alltså Volvo till ett perfekt alternativ då Kinas tjänstemän ska till att beställa nya bilar.

Mycket riktigt tror Geely också att denna affär kan vara början på något större. Man hoppas nu på beställningar från fler ministerier, statliga företag och organisationer.

Vad betyder detta för Sverige? Förmodligen för tidigt att säga, men det vore ju lustigt om det inte fanns något samband mellan denna utveckling och Volvos nyanställning av 1 300 personer i Göteborg för ett par veckor sedan.

Varför demonstrerar de i Hongkong?

Det är nu ganska precis en månad sedan studentdemonstrationer i Hongkong fick polis att till tårgas, vilket ledde till att rörelsen Occupy Central ockuperade delar av centrala Hongkong.

Rörelsen spred sig fort, och snart var även områden som Causeway Bay, Wan Chai och Mongkok delvis ockuperade av demonstranter som vägrade flytta på sig innan de lovats utökade demokratiska rättigheter.

Den konkreta händelse som utlöste protesterna var ett beslut från Peking i slutet av augusti om att stadens invånare 2017 inte kommer få välja sin nästa regeringschef i fria allmänna val, vilket tidigare utlovats.

Men det är långt ifrån detta enskilda beslut som fått hundratusentals människor att ge sig ut på gatan för att visa missnöje. Tvärtom är den en lång händelseutveckling som har både med ekonomi och samhälle att göra.

Genom två långa inlägg på Finanslivs blogg försöker jag förklara de bakomliggande orsakerna till de växande missnöjet bland många av Hongkongs invånare. Den första artikeln har rubriken ”Varför Hongkong är splittrat, och hur det hotar stadens framtid”.

Där tar jag upp de samhälleliga och kulturella aspekterna som utlöst protesterna:

Det är förvisso sant att Hongkong inte var någon demokrati heller under brittiskt styre. Men staden åtnjöt icke desto mindre yttrandefrihet, akademisk frihet, mötesfrihet, pressfrihet, ett fristående rättsväsende och fritt kulturellt utbyte med omvärlden. Allt detta är rättigheter som kommunistpartiet i Kina motsätter sig – och som stadens invånare nu känner hotas i allt större utsträckning.

Hongkongs fria klimat har inte bara skapat några av världens bästa universitet och mest stabila juridiska institutioner – det har också gett upphov till en dynamisk populärkultur med framgångsrika filmregissörer, tv-serier och kantonesisk pop som konsumeras av utlandskineser världen över. Det är en stor kontrast från det kinesiska fastlandet där kommunistpartiet eftersöker monopol på kulturen, och hårda ideologiska tumskruvar finns på såväl media som läroinstitutioner och filmregissörer.

(…)

University of Hong Kong – mitt gamla universitet – genomför varje halvår sedan 1997 en opinionsundersökning där stadens invånare får svara på hur de kategoriserar sig själva. De sex svarsmöjligheterna innefattar: ”hongkongbo”, ”asiat”, ”global medborgare”, ”kines från ett etniskt perspektiv”, ”kines” samt ”medborgare av kinesiska folkrepubliken”.

De två svaren som myndigheterna i Peking helst skulle se att befolkningen svarade är givetvis: ”kines” och ”medborgare av kinesiska folkrepubliken”. Men andelen som vi senaste undersökningen svarade något av dessa två alternativ var lägre än någonsin förutom vid två tillfällen 1997 och 2007.

Samtliga andra fyra svarsalternativ nådde en högre andel, och obestridligt först kom kategorin ”hongkongbo”.

Den andra artikeln heter ”Hongkongs demonstrationer – det ekonomiska perspektivet”, och handlar om de ekonomiska orsakerna. Sedan Kina tog över styret av Hongkong från Storbritannien 1997 har stadens klassklyftor nämligen ökat snabbt.

Detta har flera anledningar. Dels inflödet av kinesiskt kapital som driver fastighetspriser och inflation i höjden, men även ett ljusskyggt samarbete mellan Hongkongs affärselit och politikerna i Peking:

Det senaste årtiondet har exempelvis stadens fastighetspriser mer än tredubblats, medan inkomstökning under samma tidsperiod blott var 3 procent.

Denna utveckling gynnar givetvis främst de redan välbeställda, vilket kan ses av faktumet att de fyra rika familjer som dominerar stora delar av Hongkongs ekonomi har aldrig varit rikare än i dag; deras sammanlagda tillgångar uppskattas nu till cirka 1 500 miljarder kronor.

Dessa familjer har alla blivit rika främst via fastighetssektorn. Samtidigt blir det allt svårare för under- och medelklass att alls köpa sig något eget boende.

Ytterligare ett tecken på att ginikoefficienten – ett internationellt etablerat mått för inkomst- och klasskillnader – i Hongkong har stigit från 0,518 år 1996 till 0,537 år 2011 vilket är det sista år som det finns kompletta data för. Det innebär att Hongkong är det i särklass mest ojämlikt i hela den industrialiserade världen.

(…)

Teorin om att kommunistpartiet och Hongkongs affärsmagnater lever i symbios fick vidare vatten på kvarn då Kinas president mitt under de pågående demonstrationerna bjöd in cirka 70 av stadens rikaste ”tycoons” till ett slutet möte i Folkets stora hall i Peking.

Syftet med mötet antogs vara att försäkra sig om affärsmännens lojalitet vad gäller Pekings inställning till demonstrationerna som ”olagliga”, och dessutom få de rika att stödja den ”demokrati” som Kina lovat Hongkong i form av val där kommunistpartiet på förhand utser kandidaterna som har möjlighet att bli Hongkongs nya statschef.

De två inläggen jag skrivit på Finanslivs blogg är förvisso väldigt långa, men att läsa dem torde ge en gedigen bakgrund och förståelse för vad det är som får stora delar av Hongkongs befolkning att vara missnöjda med den pågående samhällsutvecklingen.

Mina bilder från protesterna i Hongkong, del 3

Postade för ett par veckor sedan här ett gäng bilder från protesterna i Hongkong, som i slutet av september blev våldsamma med sammanstötningar mellan demonstranter och polis.

Veckorna efter – då protesterna tog en något lugnare karaktär – besökte jag också så gott som dagligen de områden som demonstranterna ockuperade, för att tala med folk och fotografera.

Postade då som hastigast några bilder jag tog med telefonen; nu vill jag här nedan dela med mig av ytterligare ett drygt dussin foton tagna med min kamera.

Och för de som vill läsa vad jag hittills skrivit relaterat till protesterna, se länkarna nedan:

SvD: ”Kina vill tysta ner upplopp i Hongkong
SvD: ”Demonstranterna höjer insatsen
Arbetet: ”Protester utan civilsamhälle
Axess: ”Ett land i förfall
Fokus: ”Utrensning pågår
Finansliv: ”Tårgas, gatuslagsmål och splittringar i Hongkong
Finansliv: ”Varför Hongkong är splittrat, och hur det hotar stadens framtid

Fler artiklar i ämnet är på väg, vilket innefattar minst en lång magasinsfeature om mekanismerna bakom Occupy Central. Men först alltså håll till godo med dessa bilder:

daylight-2Ockuperade gator vid Admiralty, där myndigheterna har sitt högkvarter.

daylight-3Samma gator i Admiralty – där den kinesiska flaggan kan ses vaja vid PLA:s högkvarter till höger.

handheld-signsDemonstranter med skyltar som uppmanar till fortsatt kamp mot myndigheterna.

youngcoupleUngt par som suttit i dagar på gatorna vid Admiralty.

blackbannerBanner med text efter misstankarna att polisen samarbetat med inhyrd maffia som misshandlat flera av de fredliga demonstranterna.

white-notesLappar med budskap från demonstranter och andra invånare som sympatiserar med protesterna.

subway-wallUppklistrade lappar vid Admiraltys tunnelbana.

daylight-1Gatorna vid Admiralty någon dryg vecka efter de första våldsamheterna.

lennonwall-1En vägg med post-it-lappar vid gatorna i Admiralty, som kom att kallas ”Lennon Wall”.

darkness-1Folk promenerar över den text som normalt leder bilar på rätt väg genom viadukterna vid Admiralty.

lennonwall-2Kvinna i hörnet vid Lennon Wall.

darkness-2Ännu en ovanlig natt i centrala Hongkong.

lennonwall-3Ännu en lapp adderas till de tusentals redan uppklistrade vid Lennon Wall.

darkness-3De cementklumpar som vanligtvis leder in fordon på rätt sidan av väggen blev snabbt populära soffor under Occupy Central.

Ockupationen av Hongkong pågår alltjämt fortfarande – om än i något mindre omfattning – och för den som vill följa mer noggrant vad som händer rekommenderar jag South China Morning Posts liverapportering som uppdateras flera gånger dagligen och dessutom ligger utanför tidningens betalvägg.

Kinas kulturella kollaps, och våldet som följer i dess spår

Dessa två veckor i Hongkong har varit lite av en ögonöppnare. Som jag skrev förra veckan har jag ändrat uppfattning om den unga genrationen invånare i Hongkong. De har visat stort mod genom att målmedvetet försvara sina politiska rättigheter med fara för egen säkerhet.

Hongkongs befolkning har ju ett rykte om sig att vara mer intresserade av pengar än politik. Men det är politik och framför allt kulturell identitet som fått ut folk på gatorna under dessa veckor. I dag postade jag en längre text i detta ämne på den blogg jag skriver för Finansliv:

Hongkongs fria klimat har inte bara skapat några av världens bästa universitet och mest stabila juridiska institutioner – det har också gett upphov till en dynamisk populärkultur med framgångsrika filmregissörer, tv-serier och kantonesisk pop som konsumeras av utlandskineser världen över. Det är en stor kontrast från det kinesiska fastlandet där kommunistpartiet eftersöker monopol på kulturen, och hårda ideologiska tumskruvar finns på såväl media som läroinstitutioner och filmregissörer.

Många av stadens invånare ser inte varför de nu ska få sina rättigheter fråntagna bara för att Hongkong överlämnades till Kina från Storbritannien 1997. De yngre demonstranterna var inte ens födda då, och känner ingen samhöriget med eller pliktskyldighet till regimen i Peking.

Jag skriver vidare i samma artikel om hur opinionsundersökningar visar att en allt större del av befolkningen ser sig som ”hongkongbor” snarare än ”kineser” – de har sin egen kulturella identitet och är rädda för att denna ska försvinna i takt med att kommunistpartiet inskränker den frihet och öppenhet som varit grundvalarna i bygget av ett framgångsrikt Hongkong.

Därav våldet. Under de senaste två veckorna har unga hongkongbor utsatts för tårgas, pepparsprej, batonger och fysiska attacker från inhyrd maffia. Såväl polis som organiserad brottslighet har agerat våldsamt mot de ofattbart fredliga demonstranterna.

Våld är som bekant en populär tillflyktsort för regimer som inte får sin vilja igenom. Vad gäller Kina så är våldet ett särskilt vanligt verktyg, vilket jag framhöll i en tidsmässigt nästan kusligt välanpassad artikel i det aktuella numret av Axess.

I den längsta magasinstext jag någonsin publicerat, beskrivs hur Kinas regim sedan 1949 ägnat sig av en kombination av att förstöra landets kultur och hänsynslöst förfölja de som motsätter sig kommunistpartiets metoder:

Efter att Kina vid mitten av 1800-talet förlorade sin ställning som Asiens supermakt genom nederlagen i två opiumkrig, har landets makthavare ständigt rättfärdigat sina övertramp med drömmen om ett starkt enat Kina och mantrat om att ”återupprätta nationens ära” – ungefär som om det skulle kännas bättre för folket att exploateras bara regimen är kinesisk.

Detta ställdes givetvis på sin spets under Mao Zedongs tid vid makten. Redan innan han 1949 utropade Folkrepubliken Kina började utrensningen av ”högerelement” och ”fastighetsägare” i de delar som kommunisterna kontrollerade. Efter skräckkampanjen mot kritiker och intellektuella 1956–57 kulminerade lidandet under svältkatastrofen stora språnget med cirka 40 miljoner döda. Under denna tid fick kineserna lära sig nödvändigheten av att ljuga och stjäla för att kunna överleva.

Misstron och det moraliska förfallet förvärrades sedan ytterligare under kulturrevolutionen. Angiveri uppmuntrades då elever vändes mot lärare, arbetare mot överordnade och barn mot sina föräldrar.

Många av demonstranterna i Hongkong säger sig inte vilja ha något med Kina att göra för att kommunistpartiet ”förstört den kinesiska kulturen”. Och det ligger något mycket relevant i det. För tvärtemot vad den officiella kinesiska historieskrivningen vill göra gällande, så var Kina ett väldigt inkluderande och kulturellt öppet samhälle ända fram till kommunisternas övertagande av makten 1949:

Visserligen torde maktmissburk och politisk förföljelse ha hört till vanligheterna även under de två dryga årtionden som nationalistpartiet Kumointang styrde Kina fram till 1949. Men som forskaren Frank Dikötter påpekar i sin bok The Age of Openness. China Before Mao, var denna tid också något av en kinesisk kulturrenässans. Invånarna åtnjöt religionsfrihet, demonstrationsfrihet och kunde röra sig fritt inom landet. Rättsväsende och medier var relativt fristående. Näringsfrihet och ett stort utbyte med omvärlden fick allt från handel till filmindustri att blomstra.

Men under tre årtionden med början 1949 upphörde allt detta. Näringslivet och kultursektorn förstatligades. Partiet tog kontroll över domstolar och underhållningsindustrin. Utlänningar skickades hem, Kina isolerades och myndigheterna bestämde vad gemene man i allt väsentligt skulle göra och tycka.

De två ovanstående texterna som jag alltså nyligen skrivit för Finansliv och Axess, handlar båda om kulturens och våldets plats i den kinesiska politiken.

Kejsarkina hade under sina sista århundraden inte ens en ordentlig stående armé; de hade istället en kulturell dragningskraft så stark att många grannländer frivilligt anammade såväl Kinas skriftspråk som tankesätt.

Men då dagens Kina nästan helt har förstört den rika kinesiska kulturen, är det bara våld och förtryck som återstår då kommunistpartiet vill få sin vilja genom.

Båda texterna är relativt långa, men det vore kul om ni läsare med särskilt intresse för Kina tar er tid att gå genom dem och sedan lämnar några reflektioner i kommentarsfältet här nedan.

Publicerat: Kinas president stärker sin makt med utrensningar och personkult

I veckans nummer av nyhetsmagasinet Fokus finns en längre artikel av mig om den starka position som Kinas president Xi Jinping har skaffat sig själv genom utrensningar och personkult.

Sedan han tog makten för snart två år sedan har över 200 000 politiker och tjänstemän straffats av partiets disciplinnämnd. De flesta fallen handlar om korruption, och det som är mest värt att uppmärksamma är inte antalet tjänstemän utan den höga rang på de politiker som blivit straffade.

I artikeln skriver jag bland annat om hur såväl en av Kinas tidigare högsta militärer Xu Caihou, som landets tidigare säkerhetschef Zhou Yongkang som kallats ”Kinas mäktigaste man” åkt dit:

Redan innan Xi blev president underströk han i flera tal vikten av att bekämpa Kinas epidemiska korruption genom att sätta dit såväl »flugor« som »tigrar«, kinesiska epitet på låga respektive höga tjänstemän. Detta är ett mantra som också föregående presidenter rabblat till förbannelse – skillnaden med Xi var att han tydligen menade allvar.

I augusti i år blev det nämligen officiellt att den största tigern av dem alla arresterats och nu utreds för korruption. Det handlar om Zhou Yongkang, landets tidigare säkerhetschef som satt i politbyråns stående utskott – Kinas högsta politiska församling – mellan 2007 och 2012. Han hade under dessa år full kontroll över bland annat polis, säkerhetsstyrkor, domstolar, fängelser och rättsväsende. Zhous departement för inre säkerhet hade större budget än landets militär, vilket fick Financial Times att 2012 kalla honom för »Kinas mäktigaste man«.

Vidare tar jag upp de delade meningar som råder mellan Xi Jinpings själva syfte med kampanjen. Vill han reformera partiet och landet på allvar, eller är han främst intresserad av att stärka sin egen makt?

För samtidigt som korrupta politiker med all rätt åker dit, så har Xi Jinping gått tufft fram mot människorättskämpar och ytterligare ökat restriktionerna på internet och i media. Han har gjort klart att det inte kommer bli tal om några ”västerländska reformer” under hans tid vid makten.

Dessutom verkar personkulten ha återuppstått under Xi Jinping, en företeelse som inte varit aktuell i Kina sedan Mao Zedongs dagar, då dyrkan av Mao till slut ledde till den fruktansvärt destruktiva kulturrevolutionen.

Sammantaget gör detta att Xi Jinping i dag beskrivs som den mäktigaste ledaren i Kina sedan Deng Xiaopings dagar. Kina och världen väntar nu med spänning på vad han ämnar göra med sin makt.

Nu vill jag också be er läsare om hjälp! Gå in och läs artikeln på Fokus hemsida, och se till att dela den via Facebook och Twitter. På så vis ökar antalet läsare av artikeln, och intresset hos Fokus att även i framtiden publicera längre reportage om kinesisk politik och samhälle. Tack!

Mer bilder från Hongkongs demonstrationer

Under dagen har jag varit och kollat in protesterna i Hongkong, såväl vid området Mongkok som i stadens centrala delar. Efter förra helgens tårgas och denna helgs gatuslagsmål är det dock väldigt lugnt i dag.

Antalet demonstranter i stadens centrala delar skulle jag själv uppskatta till mellan 5 000 och 10 000. De håller fortfarande många av de största och viktigaste vägarna. På gatorna spelar de kort, läser böcker, leker med mobilen eller lyssnar på något av de dussintals tal som hållits under dagen.

Det svävar dock en stor oro över området. Under gårdagen varnade regeringschefen att ”alla till buds stående medel” skulle användas för att få bort demonstranterna från gatorna senast måndag. Många fruktar polisvåld och till och med föreståndare vid stadens universitet har uppmanat demonstranterna att gå hem.

Och det är just osäkerheten som präglar de flesta jag pratar med. Att inte vara säker på vad som sker härnäst, och vetskapen om att myndigheterna inte drar sig från att använda våld. Men än så länge är det – varningar till trots – i kväll emellertid alltså lugnt på gatorna.

Demonstranterna håller fortfarande vägar vid Mongkok, Causeway Bay och i stadens centrala delar. Delar här nedan med mig av några bilder jag tog med mobilen i dag från Admiralty och Central där de lokala myndigheterna har sina kontor.

I går postade jag flera bilder tagna med min systemkamera. Tog flera foton med den i kväll också, och kommer lägga upp dem efterhand då tid ges till att redigera bilderna. Men för stunden får alltså nedanstående mobilbilder beskriva stämningen i centrala Hongkong:

image-2En av stadens viktigaste vägkorsningar dekorerad med demokratibanderoller.

image-11Avspärrad gata under seneftermiddagen.

image-9Några av de många skyltar och papper som satts upp i de avspärrade områdena.

image-5En banderoll som uttrycker missnöje över polisens våld och påstådda samarbete med maffian.

image-6Otaliga post-it-lappar har under dagen satts upp för att höja moralen, med stöd och budskap på flera dussin olika språk.

image-7Hongkongs hatade regeringschef har fått sig en rejäl makeup av några förbannade demonstranter.

image-1Många av skyltarna har halvroliga texter.

image-4Efter att ha blivit attackerade av inhyrda ligister, likställer många demonstranter nu polis och myndigheter med maffian.

image-3Mörkret lägger sig över de avspärrade gatorna i centrala Hongkong.

Mina bilder från demonstrationerna i Hongkong

Som ni läsare redan har koll på så är det oroligheter i Hongkong. Demonstranter som vill ha utökad demokrati har de senaste dagarna råkat ut för såväl polisens tårgas som inhyrda ligisters knytnävar.

Jag har varit på gatorna och kollat läget, vilket hittills renderat i artiklar för bland annat Svenska dagbladet, Arbetet, Finansliv och Sveriges radio för den som vill läsa mer. Fler artiklar kommer de närmaste veckorna.

Har även haft med mig kameran några gånger, och tagit ett gäng bilder från Hongkongs gator. Tyvärr så finner inte svenska medier det intressant att publicera bilder eftersom det är billigare att teckna avtal med internationella bildbyråer.

Så jag delar istället med mig av några foton här nedan. De kan även ses i full storlek via min Flickr:

standoffKravallpolis och demonstranter stirrar på varandra i centrala Hongkongs finansdistrikt.

riotgearPolis med hjälmar och sköldar håller en bro vid stadens finansdistrikt, under den första och mest oroliga helgen av demokratidemonstrationer i Hongkong.

enemiesDemonstrant kikar ner på polisen vid Hongkongs centrala finansdistrikt. Samma kväll hade kravallpolis flera gånger använt sig av tårgas.

largecrowdTiotusentals människor blockerar gatorna vid Admiralty i centrala Hongkong i protest mot polisens våldsamheter. Några hundra meter bort ligger såväl myndigheternas som polisens högkvarter.

sleepingoutMånga demonstranter sover ute på asfalten i den fuktiga hettan, för att inte förlora de ockuperade områdena till polis under natten.

notshoppingFolkmassa som intagit en huvudgata i shoppingdistriktet Causeway Bay.

whatwewantKvinna fotograferar demonstranternas budskap i Causeway Bay.

Hongkongs protester förvandlas till gatuslagsmål

Under gårdagen tog protesterna i Hongkong en oväntad vändning. Efter att kravallpolis under veckan dragit sig tillbaka och myndigheterna verkat ändra taktik till att vänta ut demonstranterna, såg det ut som att protesternas storlek och intensitet skulle minska till helgen.

Men plötsligt så attackerades flera av de fredliga demonstranterna under gårdagen. De värsta scenerna utspelade sig i norra Hongkong vid området Mongkok, där flera personer slogs blodiga och fick föras till sjukhus. Även i Causeway Bay – just bredvid Hongkongs finansdistrikt och myndighetsbyggnader – rapporterades sammandrabbningar där polis fick hålla isär folkmassor från varandra.

Polisen fick kritik av demonstranterna för att inte ingripa tillräckligt mot de personer som fysiskt attackerade demonstranterna. Icke desto mindre arresterades 19 personer, varav minst 8 kopplats samman med Hongkongs och södra Kinas triader.

Det är alltså regelrätta torpeder från maffian som attackerat demonstranternas ställningar. Det mesta tyder nämligen på att de har fått betalt för att bruka våld och hämma protesterna. Ännu är det inte känt vem som har hyrt triadmedlemmarna, men det är en taktik som tidigare använts flera gånger av kinesiska myndigheter.

Efter slagsmålen har demonstranterna återuppbyggt sina barrikader i Mongkok, och nya sammanstötningar har ägt rum här kring lunch lokal tid. Det är mycket spänt. Förutom inhyrd maffia ska även sägas att många lokalbor och butiksägare är emot protesterna, som lamslår kollektivtrafiken och försämrar affärsverksamheten i de berörda områdena.

Vad som kommer hända under kvällen är oklart. Men gårdagens våld har gjort de demonstrerande ännu mer målmedvetna. Studenter skulle ha hållit samtal med myndigheterna under de kommande dagarna, men har nu meddelat att man ställt in dessa samtal fram tills de demonstrerandes säkerhet kan garanteras.

Fler sammandrabbningar är med all säkerhet att vänta. För mer information om bakgrunden till gårdagens händelser, läs min krönika för tidningen Arbetet:

Men sedan hände något. Myndigheterna bytte strategi till att vänta ut demonstranterna, och vann tid genom att ”bjuda in till samtal”. Två dagars ledighet övergick till arbetsdag, och antalet demonstranter minskade betydligt. Hettan övergick i tropiskt regn, och för en stund var de tidigare ockuperade gatorna nästan tomma på folk.

Kvar fanns bara de allra mest hårdnackade studenterna. De strejkande återgick till arbetet, busschaufförerna flyttade sina fordon. Grupper i civilsamhället som bara några dagar tidigare aktivt stött kraven på utökad demokrati återgick till sitt. Då antalet demonstranter minskade kunde en kombination av poliser, affärsägare och inhyrda busar ta tillbaka många av gatorna med våld.

En udda nationaldag i Hongkong

Jag har tidigare bott i Hongkong under ett års tid och trodde aldrig jag skulle få se staden så här. Flera av de viktigaste vägarna är avspärrade från bilar – det går att promenera mitt bland skyskraporna, längs med viadukter och under broar.

Anledningen är givetvis de demokratiprotester som har pågått sedan förra helgen och nådde sin kulmen i dag under Kinas nationaldag. Längs med de avspärrade vägarna satt, stod eller gick tiotusentals demonstranter som på ett fredligt och överraskande civiliserat vis helt enkelt ockuperat flera delar av staden.

Då jag bodde i Hongkong hade jag inte mycket till övers för de värderingar och intressen som jag tyckte verkade prägla lokalinvånarnas vardag. Det viktigaste verkade vara hur mycket pengar man tjänade, vilket märke man hade på kavajen eller hur ny ens mobiltelefon var. Intresset för kultur, samhälle eller politik verkade i regel lågt.

Men det jag har sett de senaste dagarna har gjort att jag fått omvärdera min uppfattning. Under söndagen såg jag hur modiga ungdomar trotsade och omringade kravallpolis som besköt dem med tårgas. Hur de närmade sig beväpnad polis med armarna i luften och paraplyer som enda skydd mot pepparsprej. Och under veckan har dessa ungdomar – för det handlar främst om den yngre generationen – tagit över och hållit delar av staden med hjälpa av en imponerade organisation.

hkpolisTillfälligt besegrad polis villar ut.

Det första som slog mig då jag kring midnatt i dag vandrade runt i stadens centrala delar var hettan. Denna skoningslösa, tropiska hetta med en tryckande fuktighet som suger musten ur en vid minsta ansträngning. Tiotusentals människokroppar och sjudande aktivitet höjer värmen ytterligare några grader – såväl fysiskt som psykiskt – och får svetten att bryta genom varje demonstrants tröja trots att det är midnatt i oktober. Hur orkar man sitta på gatan flera timmar, särskilt under den stekande solen mitt på dagen?

Hettan till trots håller demonstranterna sina huvuden kalla. Hundratusentals människor har vistats på gatorna i flera dagar men inte en endaste rapport om skadegörelse eller plundring har kommit. Det andra som slog mig då jag i dag vandrade genom stadens centrala delar var just organisationen och ödmjukheten. Demonstranterna såväl sorterar sopor som gör sina läxor. Vatten och mat delas ut till förbipasserande. Flera sjukstugor har satts upp.

Vad som kommer ske härnäst och hur detta kommer sluta är något som jag för tillfället är för sömnig att skriva vidare om. Det får bli någon av de nästkommande dagarna. För demonstrationerna visar nämligen inga som helst tecken på att dö ut.

För en lägesrapport kan ni läsa den andra artikeln jag skriver på plats i Hongkong för Svenska Dagbladet. Den publicerades i dagens tidning, och ett utdrag kan ses här nedan:

Mongkok i norra Hongkong – en av världens mest tätbefolkade stadsdelar – är den senaste skådeplatsen för stadens demokratiprotester. Under tisdag kväll hade demonstranterna spärrat av en viktig korsning, där eldiga tal hölls under ett tält i skuggan av glänsande shoppingcentrum och luggslitna allmännyttiga bostäder. Barrikaderna bestod inte bara av staket utan innefattade även flera stora bussar, som parkerats där av chaufförer som vill visa sitt stöd.

Bussarna hade fyllts med påklistrade lappar: ”Vi är redo att kämpa i dag för nästa generations skull!”. ”Vi vill ha allmänna val på riktigt!”. ”Demokrati!”. Jag såg under kvällens gång dussintals kinesiska turister som fotograferade sig själva framför dessa budskap. De hade dock i regel en försiktig inställning till protesterna. Någon uttryckte sitt stöd, en annan sin totala ovetskap om vad som egentligen pågick, medan de flesta inte var särskilt pratsamma över huvud taget.

Den första attacken, med skildringar från helgens sammandrabbningar mellan demonstranter och polis, kan ni läsa här.