december 2014

Bokrecension: Tiananmen Redux

Tiananmen Redux (2014), av Johan Lagerkvist

Gör en lista över vår generations viktigaste politiska händelser, och risken är stor att du glömmer bort massakern vid Himmelska fridens torg 1989. Det vill Johan Lagerkvist ändra på genom att i sin nya bok framhålla massakern som den enstaka händelse vilken bidragit mest till att forma det moderna Kina – som verkar vara en förskräcklig nation att leva i.

Lagerkvist radar upp de samtida problemen; växande klassklyftor, miljöförstöring, korruption, övervakning, självmord, brist på empati, moralisk utvattning och en befolkning likgiltiga inför det mesta som inte innebär personlig profit.

Då jag själv bor i Kina kan jag, tyvärr, skriva under på en stor del av detta. Lagerkvist ska ha en eloge för att han inte skräder med orden. Det gäller även beskrivningen av partiets hårdföra ledare som gjorde allt för att hitta en ursäkt att släppa lös militären. De får här verkligen en historiens kompromisslöst hårda dom, utan att Lagerkvist försöker hitta någon mellanväg som ursäktar deras ofattbara handlingar. Gott så.

Ett problem uppstår dock då massakern anges vara avgörande för alla de ovanstående samhällsproblemen. Snarare brukar kulturrevolutionen nämnas som orsak för dessa – forskare likt Frank Dikötter går ännu längre tillbaka i tiden och menar att en kultur av fusk och ljug etablerades redan under svältkatastrofen det stora språnget (1958-61).

Lagerkvists argument lyckas inte helt övertyga att händelserna 1989 har satt värre spår i samhället och det kollektiva minnet – även om det givetvis inte kan uteslutas. Teorin blir också svagare av bokens brist på ny kunskap. I motsats till den redan nämnde Dikötter så har inga djupdykningar gjorts i tidigare outforskade arkiv; källorna består främst av redan publicerade böcker.

Till skillnad från exempelvis Ola Wongs alster ges heller inte särskilt stor plats åt personliga erfarenheter eller möten. De nya citat som Lagerkvist bidrar med är korthuggna och kommer oftast från icke namngivna personer vilka sedan försvinner spårlöst ur boken.

tiananmen-redux

Syftet med Tiananmen Redux torde dock varken vara forskning eller någon semi-biografi, utan helt enkelt att läsarna ska förstå vidden av vad som hände i Peking den där ödesdigra våren 1989. Och i denna kategori torde boken vara oöverträffad i Sverige.

Den första och längsta delen – som beskriver rävspelet bakom beslutet att sätta in armén – höll mig vaken en hel natt, och detta trots att jag redan läst de flesta av källorna. Lagerkvist har varit extrem noggrann i sin dramaturgiska berättelse, där de allmänna sinnesstämningarna återges tillsammans med detaljer om politiska tjänstemän som svettades på panna och överläpp av nervositet under samtal med studenterna.

I bokens två sista släpper dock Lagerkvist fram statsvetaren och forskaren i sig själv aningen för mycket. Den tidigare snabba rytmen av relevant information förbyts mot utvecklingar av och bollande med olika experters ekonomisk-politiska teorier.

Det spekuleras även en hel del. Lagerkvist konstaterar att “utan Tiananmen hade Kina inte nått supermaktsstatus på tre årtionden”, punkt slut. Nähä, och varför inte det då? Liksom tidigare recensenter påpekat skulle utvecklingen varit fullt möjlig även om man gått demonstranterna till mötes snarare än att skjuta ihjäl dem.

De protesterande torde nämligen själva ha varit positivt inställda till marknadsekonomiska reformer. Ett Kina med mindre spänningar och mer frihet skulle kanske rent av kunnat växa ännu snabbare. Återigen är det förvisso möjligt att Lagerkvist har rätt – men han kan också vara fel ute och utan klara bevis är det därför svårt att bara nicka och hålla med.

Förmodligen skulle boken också må bra av att kortas ner. Exempelvis finns två stycken om digital övervakning. Det första på drygt tio sidor fokuserar på NSA och Edward Snowden, utan att knappt nämna Kina. Andra stycket är kortare och också det fullt av referenser om läget i USA och Europa. Det är förståeligt att situationen i Kina måste sättas i kontext – men då kontexten blir själva huvudämnet tappar i alla fall jag fokus och bläddrar framåt allt snabbare.

Detta är varken första eller enda gången som Tiananmen Redux uppvisar tendensen att glida ifrån ämnet något. Det resulterar ofta i intressanta perspektiv och jämförelser, men tyvärr också ofta i mer eller mindre fristående historier om brittiska elitförband eller stadstorgens utveckling i det antika Grekland.

Utflykter likt dessa fråntar dock inte boken dess viktiga budskap; att Kina bakom sina tillväxtsiffror brottas med enorma problem som till stor del beror på landets fruktansvärda förflutna – må det handla om massaker eller kulturrevolution. Samt att det finns en bubblande frustration i samhället på grund av att förgriparna fortfarande sitter vid makten.

Det är också uppfriskande att se en svensk akademiker som tar i från tårna för att förmedla detta till allmänheten.

OMDÖME: KÖP

InBeijing bedömer böcker enligt en skala med tre olika omdömen. De verk som är intressanta och inspirerar på ett vis som litteratur bör göra får betyget ”KÖP”.

Fascinerande böcker som sticker ut något alldeles extra får omdömet ”MÄSTERLIG”, medan alster som utmärker sig särskilt negativ får nöja sig med etiketten ”UNDVIK”.

Vänligen maila tips på böcker med koppling till Kina eller Asien som du tycker bör recenseras här. Längden på InBeijings recensioner kommer alltid ligga på drygt 3 000 tecken, oavsett vilken längd eller kvalité boken i fråga håller.

Tidigare recensioner:

The Last Days of Old Beijing, av Michael Meyer (MÄSTERLIG)
The Search for a Vanishing Beijing, av M.A. Aldrich (UNDVIK)

Gmail är nu helt blockerat i Kina

De kinesiska myndigheternas julklapp till Google blev att helt blockera företagets mailtjänst Gmail – från och med kvällen 26 december lokal tid är det nu omöjligt att skicka eller ta emot mail via denna världens största mailservice.

Med början i juni i år, kring 25-årsdagen av massakern vid Himmelska fridens torg, har nästan alla Googles tjänster varit avstängda i Kina. Detta gäller även Gmail då det sedan i somras inte har gått att logga in via någon webbläsare.

Dock har fram tills nu fungerat att använda Gmail i Kina via ett tredje program som Microsoft Outlook, Apple Mail eller appar med stöd för IMAP/SMAP/POP.

Men sedan 26 december går det alltså inte att komma åt sin Gmail i Kina ens på det viset. Enda möjligheten är att på något vis ta sig runt Kinas internetcensur – brandväggen som kallas Great Fire Wall of China – vilket effektivas görs genom att ordna ett VPN (Virtual Private Network).

VPN kräver dock hyfsad datorkunskap och dessutom en avgift på några hundralappar om året. Vidare gör Kinas censurmyndighet sitt bästa för att slå ner även mot VPN-leverantörer. En klar majoritet av Kinas internetanvändare har därför inget VPN, och Gmails trafik i Kina har nu sjunkit kraftigt vilket kan ses i diagrammet här nedan:

gmail blockerat kinaTrafik för Gmail i Kina under andra halvan i december, via Greatfire.org

Enligt statlig kinesisk media följer inte Google de kinesiska lagarna fullt ut. En av personerna bakom Greatfire.org tror snarare att den plötsliga blockeringen snarare beror på att Kina vill minimera Googles närvaro i Kina samt försvaga företagets ställning i utlandet.

Konsekvensen blir ju nämligen inte enbart att kinesiska användare inte kan läsa sin mail. Censuren betyder även att utlänningar som vill kommunicera med någon av Kinas 640 miljoner internetanvändare måste använda sig av en annan mailtjänst.

Blockeringen kan därför få användare och företag från såväl Kina som omvärlden att styra bort från Gmail.

I vanlig ordning ställer sig kinesiska myndigheter ovetande till att någon censur alls äger rum. Reuters rapporterar:

Chinese Foreign Ministry spokeswoman Hua Chunying said she did not know anything about Gmail being blocked, adding that the government was committed to providing a good business environment for foreign investors.

”China has consistently had a welcoming and supportive attitude toward foreign investors doing legitimate business here,” she said. ”We will, as always, provide an open, transparent and good environment for foreign companies in China.”

Att detta är sanning med modifikation kan ses genom faktumet att 597 av Googles 696 sidor är blockerade i Kina, liksom 13 573 av 13 646 av de Google-sökningar som Greatfire.org övervakar.

Kinas internetanvändare har dock reagerat starkt mot att just Gmail stängs ner. Mikrobloggarna överöstes snart med hårda fördömanden inte bara mot censuren som sådan, utan även mot Xi Jinping eftersom censuren förvärrats betydligt under hans två år vid makten:

Bland kommentarerna fanns bland annat: ”Efter att en viss person tog makten började kontrollen bli allt värre. Dessutom använder han sig av en propagandastil med dyrkan som påminner om tiden för 40 år sedan”, och ”Vissa personer skickar deras döttrar att utbildas i USA, men den fattiga allmänheten kan inte ens använda internet för att få kunskap från omvärlden” (Xi Jinpings dotter har just tagit examen från Harvard).

Vad händer med dessa och tusentals liknande kommentarer? Jo, de tas naturligtvis bort av censurmyndigheten.

Lista: InBeijings 10 populäraste inlägg från 2014!

God fortsättning till alla läsare – tänkte fira genom att nedan sammanställa en lista av de tio mest lästa inläggen här på InBeijing under 2014.

Listan innehåller endast inlägg som är skrivna under 2014, och inte inlägg från fjolåret som fått många träffar under årets gång. Faktum är att inlägg som ”Är Tokyo eller Chongqing världens största stad?” (2012) och ”Porr i Kina – historia och nutid” (2011) alltid kommer högt upp listan över årets mest lästa inlägg, då de ju hittas genom populära Google-sökningar som ”världens största stad” eller ”porr+kina”.

Men listan här nedan rör alltså de populäraste inläggen på InBeijing under 2014, som också skrevs under 2014:

1)Hur jag sumpade drömjobbet på Dagens industri” – Historien om hur jag förlorade jobbet som korrespondent på Dagens industri blev årets i särklass populäraste inlägg; tio gånger fler sidvisningar än inlägg nummer två och över 700 delningar på sociala medier. För er som ännu inte snappat upp denna anekdot så handlar det alltså om hur ett jobb på Dagens industri gled mig ur händerna, sedan en vän åkt till ett frukostmöte med tidningens Kina-korrespondent och låtsats vara jag. Den föga lyckade idén kläcktes på en bar kvällen innan efter några öl för mycket.

2)Video: Två tokiga ryssar klättrar 650 meter upp i Shanghai Tower” – I februari i år började en vansinnig video cirkulera på internet, där två ryssar bröt sig in på Shanghai Towers byggarbetsplats och klättrade upp till toppen 650 meter över marken. Inbrottet skedde under det kinesiska nyåret, då byggarbetarna var lediga och säkerheten (uppenbarligen) var relativt slapp. Den ryska duon har tidigare tagit sig upp i flera höga byggnader för att fota och filma, men just denna video torde ta priset i nervdallring.

3)Kopior av iPhone 6 redan till salu i Kina” – Redan ett par månader innan iPhone 6 kom ut på marknaden så gick det att köpa kopior av den nya modellen på kinesiska näthandelssidan Taobao. I samband med detta påpekades att pirattillverkare i Kina genom åren varit särskilt skickliga på att kopiera just Apples produkter, eftersom många av dem tillverkas vid fabriker runtom i Kina. Exempelvis såldes det tidigaste iPhone 5 i Kina under 2012, och bestod då av gamla delar i egentillverkade skal.

4)En samling bilder från Kinas mördande universitetsexamen” – Liksom varje sommar hölls i juni i år det landsomfattande examensprovet till Kinas universitet. Majoriteten av de nästan tio miljoner provtagarna har förberett sig under hela sin skolgång inför just detta test, som helt kan avgöra framtiden för de som kommer in på landets finaste universitet eller för den delen misslyckas helt. För att spegla betydelsen av provet laddade jag upp en rad bilder som speglar såväl förberedelserna som de innovativa metoderna för att fuska till sig bättre resultat.

5)Kina-expert berättar om nordkoreanske pojken som riskerar utvisning” – I början av november blev det en väldig uppståndelse i Sverige då en nordkoreansk pojke skulle utvisas till Kina, efter att tveksamma språktester ”avgjort” att han var kines. Om utvisningen ägt rum hade pojken med största sannolikhet repatrierats till Nordkorea via Kina med fängelse eller värre som konsekvens. Men Migrationsverket fick ta emot en skur av kritik för utvisningsbeslutet och fallet ska nu utredas igen. I detta inlägg talar jag med Kristina Sandklef, Kina-expert som följt fallet nära.

6)Lätt att få asyl i Sverige – men inte om du flyr från Nordkorea” – En kortare artikel om ämnet ovan, där jag som hastigast tog upp fallet med den nordkoreanske pojken som var på väg att utvisas till Kina. Här framkommer det att beslutet grundades på en språkanalys från företaget Sprakab, som efter detta skulle få ta emot allvarlig kritik efter utredningar från såväl radio, tv och tryckmedia. Utvisningen är särskilt olustig med tanke på att Sverige är det land i Europa som tar emot i särklass flest asylsökande per capita.

7)Tortyr, död och förföljelse i kopia av Volvos Zlatan-video” – Då Volvo vid årets början sände en estetiskt mycket uppskattad reklamfilm med Zlatan Ibrahimovic i huvudrollen, var organisationen Supporting Human Rights in China inte sena att göra en syrlig kopia på videon. Istället för Zlatan som badar isvak och jagar kronhjort, ses tibetanska munkar jagas med gevär och fångar utstå vattentortyr. Videon var enligt organisationen en protest mot att den nya ägaren Geely, med nära band till Kinas kommunistparti, försöker associera Volvo med Sverige och svenska värderingar.

8)Kina kritiserar FN:s rapport om mänskliga rättigheter i Nordkorea” – Under året kom FN med en mycket stark rapport angående mänskliga rättigheter i Nordkorea, där förföljelsen av riktiga eller inbillade oppositionella verkar vara lika allvarlig som någonsin. Utredningen grundar sig på intervjuer med hundratals nordkoreanska flyktingar. Också Kina får sig en känga i rapporten, särskilt eftersom man skickar tillbaka avhoppade flyktingar till Nordkorea. Kinesiska myndigheter var dock snabba att oblygt avfärda anklagelserna – samt hela rapportens innehåll – som ”ogrundad kritik”.

9)Kina har börjat bygga sitt andra hangarfartyg” – Under januari kom rapporter i statlig media att ett skeppsvarv i nordkinesiska staden Dalian var i färd med att bygga landets andra hangarfartyg. Uppgifter togs dock bort omgående, men hann uppmärksammas av såväl sociala medier som utländsk media. Enligt partichefen för provinsen Liaoning finns konkreta planer på att utöka Kinas flotta av hangarfartyg från ett till fyra stycken. Förutom detta andra hangarfartyg höll skeppsvarvet i Dalian också på att bygga två avancerade jagare.

10) Allt fler rika kineser köper medborgarskap i EU – Ett inlägg som grundar sig på rapporter från South China Morning Post, angående faktumet att allt fler kinesiska medborgare ”köper” medborgarskap i EU genom att investera i fastigheter och annat i krisdrabbade länder som Portugal, Grekland eller Spanien. Flera europeiska länder har nämligen den senaste tiden upprättat så kallade ”investeringsprogram”, där utländska medborgare har möjlighet att få ett pass ”på köpet” vid investeringar i vederbörande nation. Många rika kineser har nappat på erbjudandet och de facto köpt ett medborgarskap i EU.

De var alltså 2014 års tio populäraste inlägg. Hoppas kunna leverera ännu mer spännande nyheter – undantaget pinsamma jobbhistorier – under det kommande året!

Utmärkt podcast om Nordkorea

För ett par dagar sedan skrev jag ett inlägg om Nordkoreas eventuella inblandning i hackattacken mot Sony, och följande hot med anledning av filmen The Interview. Affären omgavs av en hel rad rykten och utpekningar om senare inte visade sig vara sanna.

Det är regel snarare än undantag att rykten sprids som en löpeld så fort något involverar Nordkorea. Detta beror på två saker.

Dels är det väldigt tacksamt och lockande för journalister att skriva klickvänliga rubriker om Nordkorea, denna sista stängda kommunistdiktatur som fascinerar många utomstående. En rubrik som handlar om ledarskapets vansinne kommer alltid dra många läsare, oavsett om artikeln har att göra med någon aktuell händelse eller inte.

Men vidare så beror nog ryktena och skandalrapporteringen kring Nordkorea främst på ren okunskap. Regimen är ju hemlig av naturen, och det är väldigt svårt att veta vad som är rätt eller fel bland all motstridig information som kommer från (eller om) det slutna landet. Därför väljer man att tro på eller rapportera det värsta och mest ”underhållande”.

För den som verkligen vill ha ”riktig” information om Nordkorea så finns det dock flera värdefulla källor om man bara letar.

Nyhetsbyrån AP öppnade för ett par år sedan som första utländska medieorganisation ett kontor i huvudstaden Pyongyang, och rapporterar alltså med personal på plats i Nordkorea även om det nu i veckan kommit kritik för att kontoret tvingats lyda vissa direktiv från landets myndigheter.

Men en kanske ännu bättre källa är sidan NK News, en privat och obunden sida med fokus på Nordkorea som blandar nyheter med analyser och undersökningar samt stora mängder data. Man har lyckats locka till sig de allra bästa experterna och mest kunniga journalisterna vad gäller Nordkorea, som bidrar med allt från egna analyser till intervjuer och fotografier.

Sidan uppdateras dagligen, har ett gratis nyhetsbrev samt en suverän podcast som började produceras med start i våras. Lyssna direkt på senaste avsnittet här nedan eller se samtliga avsnitt via podcastens hemsida.

Nordkorea och hackattacken mot Sony

Julhelgen torde ha varit extra stressigt för högt uppsatta chefer vid Sony Entertainment. 16 december utfärdades nämligen ett hot från en okänd grupp hackare om terrorattacker mot USA om filmen The Interview som planerat tilläts börja visas på amerikanska biografer från och med juldagen.

Filmen, som Sony alltså står bakom, är en komedi vilken handlar om ett mordförsök på Nordkoreas diktator Kim Jong-un och allmänt förlöjligar den enväldige diktatorn.

Att just denna film stod som måltavla för terrorhot innebar att Nordkorea själva blev misstänkta för att ha utfärdat hoten, liksom för att i slutet av november ha genomfört ett dataintrång hos Sony där många känsliga uppgifter läckte ut.

Snart förklarade Sony att premiären kommer ställas in, varpå företaget fick ta emot kritik från många håll – till och med president Barack Obama gick ut offentligt och menade att det var felbeslut.

Nordkorea förnekade sin inblandning i affären, något som föll för döva öron i Washington, där framför allt republikaner och högermedia krävde en snabb och kraftigt hämndaktion från Obamas sida. Sveriges radio sände 23 december ett inslag som någorlunda sammanfattar läget:

Men bara de senaste dagarna har affären tagit en plötslig vändning. Till att börja med så ska filmen nu visas på ett par hundra amerikanska biografer från och med i dag, och har även gjorts tillgänglig av Sony vi flera kanaler på internet.

Det visade sig nämligen att det inte var Sony själva som ville ställa in premiären, utan att USA:s stora biografkedjor på grund av hoten helt enkelt inte vågade visa filmen. Det löstes genom att ett antal fristående mindre biografer gick ihop och lovade Sony att visa filmen gratis.

Vidare har rapporter gjort gällande att det kanske inte alls var Nordkorea som stod bakom attacken. De bevis som FBI stödjer sig på är mycket tunna, och bland annat i New York Times bedöms sannolikheten vara större att intrånget är gjort av någon med god kännedom av Sonys system – alltså i så fall ett insiderbrott.

Nordkorea har som sagt förnekat att de ligger bakom hackattacken och även föreslagit en gemensam utredning tillsammans med USA. Detta betyder dock inte att Nordkorea på båget vis försöker närma sig USA – enpartistaten sade i samma veva även att de förbereder ett ännu större anfall mot ”vita huset, Pentagon och hela det amerikanska fastlandet”.

Den hela affären är riktigt invecklad och innefattar flera turer om skuldbeläggande, hot och kraftmätning. Det har knappt skrivits något om detta i svensk media de senaste dagarna, medför den som är nyfiken på detta omtalade fall så skrev jag nyss en analys som kan läsas i sin helhet via Finanslivs blogg:

I amerikansk media talades det om en nordkoreansk attack på USA:s konstitution och yttrandefrihet. Rapporter med avhoppade nordkoreaner som källor kablades ut, där det angavs att Nordkorea har ”1 800 cyberkrigare” stationerade på ”olika platser i världen”.

Kina fick bära en del av hundhuvudet och det talades till och med om sanktioner mot ”tredje land”, eftersom USA redan har alla tänkbara sanktioner mot Nordkorea på plats. Det sades nu kunna bli aktuellt med amerikanska sanktioner mot kinesiska banker, vilka ju möjliggör det knappa ekonomiska utbyte som Nordkorea i dag har med omvärlden.

(…)

Det spektakulära i denna berättelse, anser i alla fall jag, är inte huruvida filmen visas utan snarare de många turer och den uppenbara nervositet som tydliggjorts. Först fick Nordkorea (kanske felaktigt) skulden för intrånget, sedan fick Sony (definitivt felaktigt) skulden för att inte visa filmen. Det talades om krig och dessutom sanktioner mot ett tredje land, alltså Kina, trots att bevisen som ledde dit måste varit ännu svagare – om de alls existerade.

Vidare uppstod panik i Sydkorea som i samband med det hela bad USA om hjälp att undersöka om Nordkorea ligger bakom hackattacker mot landets kärnkraft. Dessa skede dock under det att Nordkoreas internet helt låg nere i över nio timmar, en unik händelse som aldrig tidigare ägt rum. Var det USA eller Kina som stängde ner Nordkoreas nät som hämnd? Eller var det koreanerna själva som ville undvika hämndattacker mot sin digitala infrastruktur? Ingen av parterna vill kommentera saken.

Kina påbörjar bygget av egen Panamakanal i Nicaragua

Kina firar jul genom att i veckan officiellt påbörja bygget av Nicaraguakanalen, en vattenväg som beräknas kosta närmare 400 miljarder kronor och ha förmåga att slussa ännu större fartyg mellan Atlanten och Stilla Havet än vad den USA-byggda Panamakanalen i dag kan.

Kanalen planeras bli 278 kilometer lång och stå färdig 2019 eller 2020. De första spadtagen ska tas under tredje kvartalet nästa år.

Bygget kommer finansieras och ledas av HK Nicaragua Canal Development Investment, baserat i Hongkong och kontrollerat av den kinesiska telekomgurun Wang Jing som har nära band till Kinas myndigheter. Som tack för besväret ges Wang genom sitt företag en 100 års exklusiv rätt att sköta kanalens verksamhet.

Nicaraguas myndigheter är lyriska över projektet, som de hävdar kommer få landets BNP att växa med 10 procent om året.

Allra mest lyrisk verkar Nicaraguas vice president vara, som under ceremonin sade att fem procent av världens sjöfart nu kommer gå genom kanalen som även kommer få landets BNP att fördubblas.

nicaragua kanal panamaNicaraguakanalens tänkta rutt

Det vore utan tvekan välkommet för Nicaragua, som näst efter Haiti är regionens fattigaste nation. Dock är inte alla landets invånare lika lyriska.

Tiotusentals måste nämligen flytta på sig för att ge plats åt den nya kanalen. Protester har redan påbörjats och under veckan blockerade uppretade bönder landets viktigaste motorväg med brända däck och parkerade lastbilar, rapporterar bland andra AP:

”We are not going to allow them to kick us out of our property. We are ready to die before we give our property to the Chinese,” Orlando Ocampo, who leads the farmers in Tule municipality, was quoted by Associated Press news agency as saying.

Vidare finns en stor oro för projektets miljöpåverkan. Kanalen ska dras genom Latinamerikas största sötvattensjö som förser hela Nicaragua med dricksvatten. Också våtmarker och skogar riskerar förstöras.

Dessutom är det tveksamt om kanalen egentligen ens är nödvändig. En jättelik expansion av den närliggande Panamakanalen kommer vara klar 2016 och därmed fylla behovet för de flesta skepp som behöver ta sig mellan de oceanerna.

Washington Post påpekar också att även om Nicaraguakanalen mot förmodan skulle dra till sig all trafik från Panama, så skulle det ta 30 år innan investeringen lönade sig rent ekonomiskt. Kritiker menar att det snarare handlar om ett prestigeprojekt som ger Kina möjligheten till etablering i en region som av tradition varit ”USA:s bakgård”.

Till sist finns även farhågor om den enorma korruption som misstänks kommer omgärda projektet. Kanalbygget har redan dubbats till ”ev vit elefant” av många medier. Detta på grund av många obesvarade frågor angående vem som i själva verket bekostar eller rent praktiskt bygga kanalen.

en infrastrukturexpert säger varnande till Wall Street Journal att kanalen från Kinas håll snarare handlar om att vilseleda Nicaragua i syfte att bereda vägen för andra investeringar:

“You sell the country a big dream, you get an open door and you score big with real-estate development,” Rodrigue continued. “The great majority of the project that has been shown by Chinese developers are real-estate projects. They seem to be using the canal as an excuse to sell real-estate projects, golf courses, and hotels.”

Sveriges radio gjorde ett inslag om projektet under gårdagen, lyssna genom den inbäddade spelaren här nedan:

Publicerat: Allmännytta på steroider i Hongkong

I senaste numret av Arkitekten finns ett långt reportage av mig om allmännyttiga bostäder i Hongkong. Av stadens drygt sju miljoner invånare bor nämligen hälften i någon form av subventionerade bostäder, vilket är ett bevis på de stora klassklyftor som finns i detta Asiens finanscentrum.

Har gjort en väldigt grundlig efterforskning inför denna artikel, vilket möjliggjordes av att jag i våras mottog Olle Engkvist-priset från Stockholms Byggnadsförening för att kunna spendera tid med att åka runt i Hongkong och forska på detta område.

Förutom utförlig bakgrundsfakta har jag också varit hemma hos en familj som bor i allmännytta, samt intervjuat vice ordförande i Hong Kong Institute of Planners. I övrigt bygger reportaget till stor del på de foton jag åkte runt och tog i olika delar av staden.

Torde vara intressant för alla som är intresserade av arkitektur, bostadspolitik eller samhällsfrågor. Läs här nedan, eller i större version via Scribd.

Konfucius inte längre välkommen i Stockholm

Kina har de senaste året intensifierat ansatserna att sprida sin kultur utomlands, och upprepade gånger öppet talat om vikten av ”soft power” för att ge landet ett kulturellt inflytande som motsvarar dess växande ekonomiska och politiska inflytande på världsarenan.

En av de viktigaste komponenterna i denna expansiva kulturpolitik är de så kallade Konfuciusinstituten. Det handlar om skolor med ett uttalat syfte att sprida Kinas språk och kultur, som det senaste årtiondet etablerats i en rasande takt vid universitet världen över.

Instituten finansieras delvis av kinesiska myndigheter, som också utbildar och betalar lärarna. Initiativet var välkommet vid många universitet och högskolor som – särskilt i dyningarna av finanskrisen – inte hade råd att expandera sin undervisning i kinesiska i en takt som motsvarade efterfrågan.

Men det finns samtidigt stora problem med Konfuciusinstituten, vilket jag tidigare skrivit om för bland annat Axess och Finansliv. Förvisso ligger institutens fokus på språkundervisning, men de håller även i kurser, seminarier, föreläsningar och ”kulturella event”.

Och här har kritiken varit vidlyftig angående en politisk agenda och en fara för begränsningen av akademisk frihet. Det sistnämnda är ett faktum, eftersom det i institutens klassrum råder förbud mot att diskutera känsliga ämnen som Tibet, Taiwan, mänskliga rättigheter och massakern vid Himmelska fridens torg.

konfuciusStaty av Konfucius, filosofen som har fått ge namn åt de omdiskuterade instituten

Av de cirka 500 Konfuciusinstitut som finns världen runt ligger över 100 i USA, ännu fler i Europa varav fyra i Sverige. I alla fall fram till årsskiftet. För nu till helgen meddelade Astrid Söderbergh, rektorn vid Stockholms universitet, att man inte avser förnya avtalet med Konfuciusinstitutet då de löper ut strax efter nyår.

Hon säger till Dagens Nyheter att kopplingarna till den kinesiska staten är en faktor som vägts in i beslutet. Visserligen har Stockholms universitet inte rapporterat att de haft några särskilda problem med institutet, men icke desto mindre känns det enligt Söderbergh ”inte lika angeläget” att fortsätta samarbetet eftersom situationen med akademiskt utbyte mot Kina ser annorlunda ut nu än för tio år sedan.

Vidare ser rektorn också ett bekymmer med att ha institut som är finansierade av en annan stat inom ramen för ett universitet, och menar att det hade varit bättre om Knfuciusinstitutet varit separat snarare än integrerat med själva universitetet.

För till skillnad mot exempelvis British Council eller tyska Goetheinstitut – som inte inlemmas i högskolorna – kommer Kina direkt till universiteten med pengar, lärare och undervisningsmaterial för att sedan bedriva sin verksamhet direkt på campus.

Och från kinesernas sida verkar det inte finnas någon tanke att ändra på detta, eftersom rektor Astrid Söderbergh specifikt säger till Dagens Nyheter att ”institutens nya avtal inte är förenliga med hur svenska universitet sköts”.

Att Stockholms universitet – som 2005 blev det första lärosätet i Europa att etablera ett Konfuciusinstitut – nu säger upp samarbetsavtalet är inte kinesernas första bakslag på området.

Det var i Kanada som tydligt motstånd uppstod först, då ett av landets universitet motsade sig etableringen av ett Konfuciusinstitut redan 2011 på grund av rädsla för politisk censur. Under fjolåret stängde ytterligare ett kanadensiskt universitet ner sitt Konfuciusinstitut, och ett tredje meddelade att man inte kommer förlänga samarbetsavtalet med Kina då det går ut.

Detta efter krav att personalen inte får ha någon koppling till Falun gong eller andra av Kina bannlysta organisationer. Det fick en chef vid lärarnas fackförening i Kanada att kalla Konfuciusinstituten för ”en förlängd politisk arm av Kinas myndigheter”, vars restriktioner av fria samtal och yttrandefrihet ”inte bör ha någon plats” vid landets universitet.

Oron har fått fäste även i USA, där man förutom akademisk frihet även misstänker att instituten ägnar sig åt spioneri. En historiker vid University of Oregon krävde tidigare i år att skolan skulle avbryta samarbetet med Konfuciusinstituten, och nyligen kom fackförbundet för amerikanska universitetsprofessorer också med ett uttalande om ”kinesiska statens förlängda arm” som påminde om det kanadensiska.

Under årets gång har också 100 medlemmar inom lärarfakulteten vid University of Chicago protesterat över att Konfuciusinstituten hotar den akademiska friheten där.

Resultaten torde vara en särskild stor besvikelse för de kinesiska myndigheterna med tanke på hur dyra instituten är. Varje campus beräknas kosta Kina minst en miljon kronor om året, och under 2013 spenderades sammantaget cirka två miljarder kronor på Konfuciusinstituten.

Samtidigt har Kinas popularitet i USA inte ökat trots att en fjärdedel av instituten finns där. Tvärtom uppger Pew Research Center att 42 procent av det amerikanska folket hade en positiv syn på Kina 2007, jämfört med bara 37 procent i fjol.

Det finns alltså anledning att tro att dessa institut på sina håll snarare har försämrat bilden av Kina, med hjälp av metoder som bryter mot den akademiska frihet och de diskrimineringslagar som hålls högt i demokratiska länder.

Dagens Nyheter sökte utan framgång sinologen Torbjörn Lodén, som är chef för Konfuciusinstituten i Sverige, för en kommentar. Det ska nu bli spännande att se vad händer med Sveriges tre kvarvarande Konfuciusinstitut som ligger i Luleå, Karlstad och Karlskrona.

Nej – Kina är inte ”världens mest uppfinningsrika land”

I veckan kom en rapport från FN-organet World Intellectual Property Organization, som visade att Kina under fjolåret lämnade in flest patent av alla länder i världen.

Hela 32,1 procent av världens 2,6 miljoner patentansökningar var i fjol kinesiska – betydligt mer än tvåan USA:s andel på 22,3 procent. Kina är det land som ökar sina patent i särklass snabbast, då man så sent som 2010 faktiskt låg något efter USA.

Denna explosion av patent syftar till att slå omvärlden med häpnad, och bland annat SvD Näringsliv har svalt betet med hull och hår. I en artikel med rubriken ”Kina är världens mest uppfinningsrika land” menar tidningen att en ”explosion av landets innovationstalang” ligger bakom ”det kinesiska patentundret”.

Det är sant att Kina har kommit långt vad gäller forskning och utveckling de senaste åren. Men samtidigt är många av patenten undermåliga eller av minimalt värde, eftersom den enskilt största anledningen till den kinesiska patentboomen är statliga kvoter och belöningssystem.

I och med den tolfte femårsplanen (2011-2015) bestämde Kinas byråkrater att landet till 2015 skulle frambringa två miljoner patent om året. De lokala patentbyråerna har därför sänkt kraven på nya patent, vilket uppmärksammas av bland annat The Economist:

Data from the UN’s World Intellectual Property Office suggest that some of the apparent spurt in Chinese innovation is illusory. Or at least, patents in China are probably less valuable than those in America or Europe.

Ett tecken på patentens dåliga kvalité är att de lokala kinesiska aktörerna står för en allt större del av landets patent, snarare än utländska aktörer eller stora multinationella bolag.

Vidare går endast fem procent av de kinesiska ansökningarna vidare till utländska patentkontor, jämfört med en dryg tredjedel i Japan och USA eller över hälften av patentskörden i Europa.

Om man tycker att ett patent är bra nog för att vara av kommersiellt värde så ansöker man rimligen om samma patent även utomlands. Men de kinesiska företagen nöjer sig alltså med att ansöka vid lokala byråer och sedan bli belönade av Kinas myndigheter enligt vad som lovas i den tolfte femårsplanen.

Jag skrev tidigare ett längre inlägg om detta i dag på Finanslivs blogg, där ni kan läsa mer detaljerat i ämnet:

En rad kritiker menar dock att många nya patent inte är kommersiellt gångbara, och att ansökningarna bara görs för att håva in statliga subventioner. Hur mäter man då kvalitén på nya patent?

En metod som används i branschen är att göra skillnad gör man skillnad på verktygspatent (utility patents) och nya uppfinningar (inventions). Det handlar alltså om patent av påbyggnadsform samt nya innovationer.

Det stora flertalet av Kinas nya patentansökningar har varit påbyggnadspatent som inte är särskilt användbara.

En vän på Tillväxtanalys här i Peking har också skrivit en rapport på fem sidor på samma ämne, komplett med diagram och bakgrundsfakta. Den finns att ladda ner som PDF här.

SvD Näringsliv verkar dock helt ha bortsett från de eventuella baksidorna med Kinas snabba ökning av patent, möjligen för att få en klickvänlig rubrik på sin hemsida. Och det är synd, för övriga svenska medier uppmärksammar knappt rapporten alls.

Så svenska mediekonsumenter får bara veta att Kina är ”världens mest uppfinningsrika land”, och kan inte någonstans läsa att det handlar om byråkratisk mål och kvantitet snarare än kvalitet.

Hur Kina förföljer och trakasserar demokrater i Hongkong

I dagarna kom Reuters med en rapport om hur Kinas myndigheter kartlägger och förföljer individer som företräder organisationer med demokratiska värderingar i Hongkong.

Artikeln innehåller en intervju med James To som är en högt uppsatt politiker i Hong Kong Democratic Party. Han förföljdes flera dagar av två silverfärgade BMW:s, som i skift väntade på honom utanför hans hem och konto samt följde efter honom då han gick på kafé med sin familj:

For To, apprehensive about the silver Mercedes following him, it was a simple test that convinced him he needed to go to the police. On Monday, August 11, he stepped out of his apartment building with his three-year-old son, turned right and walked down the street in North Point.

Sure enough, one of the silver Mercedes was parked near his building. To and his son walked a few doors down into a small café. A man got out of the car and followed them, peering through the window.

James To blev då rädd för att hans rutiner kartlades, och att han skulle gå samma öde till mötes som hans vän Kevin Lau – en före detta tidningsredaktör som tidigare i år blev nedhuggen med köttyxa på öppen gata i Hongkong och hade tur som undkom med livet i behåll.

Då James To sedan gick till polisen så skred de till verket snabbt, vilket tydde på att han verkligen var i fara. Två kinesiska män arresterades men släpptes mot borgen, och den ena bilen som spårades upp fanns inte med i Hongkongs register.

Hongkongs myndigheter har inte gett någon förklaring till vem det var som följde efter James To eller varför.

Även Joshua Wong, ledare för studentgruppen Scholarism, blev varse att han var förföljd under en semester på Taiwan tidigare i år. Han fick då ett samtal till sitt hotellrum från ett annat rum på samma hotell, där en man sade att ”en vän” till Joshua Wong ville träffa honom.

Då Joshua Wong och en vän gick omkring i Taiwan blev de konstant fotograferade av en man som kom så nära honom som två meter. Då de konfronterade mannen så erkände han att han var utsänd för att förfölja dem och ta bilder av eventuella ”dåliga saker” de skulle ta sig för under semestern.

Detta är bara två av många exempel. Flera politiker, aktiviter och religiösa uppger för Reuters att de kontrollerats och förföljts av kinesiska myndigheter, samt att detta förvärrats under det senaste året. Reuters menar att detta späder på oron för kommunistpartiets ökade närvaro i Hongkong:

News of the mainland spying operation comes as many Hong Kong residents are already chafing at China’s tightening grip on their city. The fear: Beijing is eroding the wide-ranging personal freedoms and independent law enforcement enshrined in the one country, two systems formula under which they have been governed since British rule ended in 1997.

Pro-democracy lawmakers, academics and political activists worry that Hong Kong is becoming more like mainland Chinese cities, where the internal security services join forces with the police to crush dissent.

Uppgifter gör gällande att kinesiska myndigheter har värvat över 20 pensionerade poliser från Hongkong, som får betalt för att följa efter och kartlägga stadens demokrater. Flera poliser som haft utbildning i övervakning och tros lojala mot Kina har kontaktats.

Denna förföljelse kan också ligga bakom det faktum att flera kända aktivister arresterades i sina hem under förra veckan då polisen utrymde protestlägret utanför Hongkongs regeringsbyggnader.

Xi Jinping rasar mot Japans krigsbrott under andra världskriget

I dag var det exakt 77 år sedan massakern vid Nanjing ägde rum, då japanska soldater 1937 ockuperade denna Kinas dåtida huvudstad med cirka 300 000 dödsoffer som följd, det stora flertalet civila.

Under morgonen hölls en minnesceremoni över detta i Kina, där president Xi Jinping yttrade några av sina starkaste fördömanden hittills mot Japan och deras sätt att hantera historien på.

Xi kallade massakern för ”ett ofattbart brott mot mänskligheten och ett väldigt mörkt kapitel i människans historia”, och fortsatte sitt tal med att förklara hur ”historia inte ska ändras med tiden, och fakta ska inte tillintetgöras genom förnekande”.

Han syftar på att Japan i modern tid har haft vissa svårigheter att erkänna vidden av sina krigsbrott. Forskare och politiker har bland annat ifrågasatt massakern samt faktumet att japanska soldater under krigets gång använde sig systematiskt av sexslavar.

Flera högt uppsatta japanska politiker – exemplevis presidenten Shinzo Abe – har också upprepade gånger besökt minnestemplet Yasukuni som hedrar miljontals döda japanska soldater. Bland de som hedras finns flera dömda krigsförbrytare, bland annat tre befälhavare som avrättades för sin inblandning i just massakern vid Nanjing.

Jag har tidigare skrivit följande inlägg på InBeijing i detta ämne:

Om Okinawa och japanska sexslavar (23 maj 2013)
Favorit i repris: Japanska politiker förnekar Nanjing-massakern (26 feb 2012)
Japans nya premiärminister möts av skepsis från Korea och krav från Kina (26 aug 2011)

South China Morning Post tycker sig nu se en upptrappad retorik, och menar att morgonens tal från Xi Jinping innehöll några av ”hans skarpaste ordval till dags datum” angående Japans övergrepp i Kina som trots allt skedde för över sju årtionden sedan.

Vad ska man då tycka om det här då? Själv blir jag i alla fall lite smått äcklad varje gång som kinesiska politiker avkräver ursäkter eller kritiserar Japan för att inte ha kommit till botten med sin våldsamma historia.

Kina styrs ju nämligen av ett parti som i det närmaste är världsmästare på att förfalska sin egen historia, och definitivt inte har utträtt sina egna historiska misstag (det stora språnget, kulturrevolutionen) på något förtjänstfullt vis alls, trots att de lett till långt fler dödsoffer än Japans aggression.

Och samtidigt som man slår på stora trumman vad gäller massakern vid Nanjing, så är ju massakern vid Himmelska fridens torg som skedde för blott 25 år sedan helt tabubelagd i Kina.

Så även om det utan tvivel finns mer att önska gällande japanernas hantering av sina historiska övertramp, så bör Kinas ledare städa på sin egen bakgård innan de höjer kritiska röster mot andra länder. Lustigt att detta argument inte förekommer oftare i debatten.

Demonstranterna nu borta från Hongkongs gator

Tidigare i veckan skrev jag här på InBeijing att polis och myndigheter lovade rensa upp Hongkongs gator från demonstranter under torsdagen.

Så skedde också i går, då fogdar och arbetare strax efter lunch började klippa sönder de barrikaderna som demonstranterna tidigare satt upp. Det fick ske helt utan motstånd från protestlägret:

Polisen höll sig bakom fogdarna, och använde sedan högtalare för att deklarera sin ambition att utrymma området och uppmanade demonstranterna att ge sig av. Efter ett tag gavs en sista chans att ge sig, och man var då tvungen att visa upp sitt id-kort som fotograferades av polisen:

Polisen rörde sig sedan in mot de som ännu inte hade lämnat området för att arrestera dem. Sammanlagt skedde 247 arresteringar, bland vilka det fanns såväl studenter som popstjärnor och politiker med demokratisk agenda:

Till skillnad från då protestlägret i Mongkok utrymdes så ägde inga våldsamheter rum under gårdagen. Flera av de som bars iväg lovade dock att sista ordet ännu inte var sagt:

På kvällen kunde gatorna i centrala Hongkong åter öppnas för trafik, efter att ha varit ockuperade i 75 dagar:

Därmed är alltså Occupy Central och Umbrella Revolution i Hongkong över i alla fall för tillfället. De ledande personerna bakom protesterna har nämligen svurit att motståndet ännu inte är över, och nya planer ska nu smidas för hur man kan sätta ytterligare press på myndigheterna.

För den som är intresserad av protesternas bakgrund och händelseutveckling har BBC sammanställt en utförlig tidslinje med början 28 september, och SCMP följde gårdagens upprensning noga. Här finns även 140 bilder som på ett förtjänstfullt vis sammanfattar demonstrationerna.

Under gårdagen publicerade dessutom magasinet Axess texten ”Jätten skakar världen” av mig, som handlar om Kinas allt tuffare utrikespolitiska hållning.

Texten kommer tidsmässigt mycket passande, eftersom den inleder med faktumet att ledarna i Peking hade en avgörande roll då Hongkongs myndigheter vägrade vika sig en tum för demonstranterna.

Det är inte lustigt med tanke på de senaste årens utveckling, där Kina blivit allt mer hårdfört politiskt i takt med sin ekonomiska tillväxt.

Jag önskar verkligen att det fanns fler magasin som Axess, som är intresserade av att ta in så här pass långa och fördjupande texter om Kina och Asien. Se utdrag från min artikel här nedan, eller läs hela texten via Axess hemsida:

En anledning är att Hongkongs mäktiga affärsmagnater har ingått en ohelig allians med kommunistpartiet, där politisk lojalitet byts mot ekonomiska fördelar. Bevis för denna allians kom då Xi Jinping i oktober kallade upp sjuttio av Hongkongs rikaste affärsmän till Peking för ett möte bakom slutna dörrar i Folkets stora hall. Kohandeln innefattade löften om fortsatt monopol för stadens affärselit inom viktiga områden, samt utökade möjligheter för dem på det kinesiska fastlandet.

(…)

Napoleon kallade redan på 1800-talet Kina för ”en sovande jätte” som kommer att skaka om världen den dag hon vaknar. Men då jätten vände sig utåt var hon till en början inställsam och vänlig. Deng Xiaoping i cowboyhatt under sitt besök i USA 1979 blev sinnebilden av ett ödmjukt Kina. Signalen var att det hopplöst eftersatta landet nu ville anpassa sig för att samarbeta med väst.

(…)

I ljuset av denna utveckling är det svårt att se Peking alls kompromissa i Hongkong. Dels på grund av realpolitik; minsta eftergift vore en signal till frihetsrörelser i Taiwan, Tibet och Xinjiang att fysiskt motstånd lönar sig. Dels på grund av det enkla faktumet att Kina nu är starkt eller rikt nog att bita ifrån och skrämma andra länder till tystnad. Jätten har slutligen växt sig stor nog att skaka om världen.

Protestlägren i Hongkong ska rensas med våld under morgondagen

Trots svensk medias närmast totala likgiltighet, så har det hänt en hel del drastiska saker i Hongkong den senaste tiden, där Occupy Central nu går in på dag 73. Denna vecka kan dock bli den sista eftersom polisen i morgon kommer börja utrymma protestlägren med våld.

I början av förra veckan skrev jag här på InBeijing hur 3 000 poliser med tårgas och batonger slog tillbaka demonstranternas försök att storma regeringsbyggnaden i centrala Hongkong. Dussintals studenter arresterades, och såväl demonstranter som polis fördes till sjukhus med skador.

Efter detta påbörjade Joshua Wong – ledaren för Scholarism som i oktober prydde framsidan av Time Magazine – en hungerstrejk tillsamman med en handfull studenter, och mitt i veckan lämnade även de tre huvudpersonerna bakom Occupy Central frivilligt in sig till polis.

Båda dessa gärningar ignorerades av myndigheterna. De tre fick genast lämna polisstationen utan att ens bli häktade, samtidigt som hungerstrejken avbröts efter drygt fyra dagar då regeringschefen CY Leung valt att inte på något vis hörsamma Joshua Wongs krav på samtal.

Man kan konstatera att myndigheterna bytt taktik från att våldsamma och konfronterande, till att helt enkelt vänta ut demonstranterna. Det verkar ha lyckats eftersom konflikt uppstått om hur man bör gå vidare med ockupationen. Vissa i proteströrelsen föredrar mer våldsamma metoder, medan några vill fortsätta med fredlig ockupation och andra överge gatorna helt och hållet.

kina hongkong protesterTidigare våldsamheter mellan polis och demonstranter i Hongkong. Nya sammanstötningar kommer äga rum i veckan.

Klart är i alla fall att många helt enkelt tröttnat och gått hem efter 73 dagars protester. I det centrala protestlägret just utanför regeringsbyggnaden finns nu omkring 1 000 demonstranter, jämfört med 100 000 i början av oktober.

Myndigheterna har givetvis uppfattat dessa svaghetstecken och kommer börja rensa delar av det centrala protestlägret under morgondagen, med vilka metoder som än må krävas.

Enligt ett domstolsbeslut ska fogdar i morgon se till att utrymma en femtedel av det centrala protestlägret, samtidigt som 7 000 poliser i två skift ska rensa ut återstoden av det något mindre protestlägret i Causeway Bay.

Förutom dessa två läger fanns tidigare ett tredje protestläger vid Mongkok, i Hongkongs norra delar. Det rensades dock upp av fogdar och tusentals poliser för två veckor sedan, med nästan 100 arresterade demonstranter som följd.

Nu under morgondagen väntar alltså samma öde för protestlägren i Causeway Bay och centrala Hongkong. Mycket tyder på att nya våldsamheter kommer ta form, då regeringschefen CY Leung nu i helgen sade att myndigheterna ”är beredda på tufft motstånd” då det gäller att köra bort de kvarvarande demonstranterna.

Demonstranterna å sin sida består nu av de mest hårdnackade och övertygade individerna, varav många inte kommer ge upp med mindre än att arresteras eller på annat vis fysiskt föras bort från platsen.

Det är ofattbart att svensk media inte uppmärksammar denna avslutande fas som på ett eller annat vis kommer sätta stopp för Occupy Central. Men jag uppmannar i alla fall er läsare att hålla koll på vad som sker under morgondagen, vilket jag givetvis också kommer uppmärksamma här på InBeijing.

Mark Zuckerberg anklagas fjäska för Kinas regim

Det är ingen hemlighet att Facebooks grundare Mark Zuckerberg vill introducera sitt sociala nätverk i Kina, där det varit blockerat sedan 2009.

Han har länge försökt charma såväl befolkning som ledare i Kina, bland annat genom att vid toppuniversitet Tsinghua tidigare i år hålla en 30 minuter lång frågestund på kinesiska, vilket var möjligt eftersom Zuckerbergs bättre hälft är av kinesisk härkomst.

För liksom alla utländska internettjänster så måste Facebook dra jämnt med de kinesiska myndigheterna för att alls ha en framtid i landet. Men det finns också en fara i att gå så långt att man drar på sig kritik.

Den fällan gick Mark Zuckerberg i under veckan, då Kinas nya chef över reglering för landets internet besökte USA. Han heter Lu Wei och kallas i engelsk media för Kinas ”internet czar”, eftersom det är han som bestämmer vilket innehåll landets drygt 630 miljoner internetanvändare har tillgång till.

Under Lu Weis besök på Facebooks kontor så bara råkade boken ”The Governance of China” ligga framme på Zuckerbergs skrivbord. Boken, som publicerades i september i år på nio språk, är ett steg i ledet i en pågående PR-kampanj för bygga president Xi Jinpings goda rykte. Förutom tal av Xi så innehåller boken även 22 sidor smickrande beröm angående presidentens duglighet och visdom.

Likaledes så bara råkade kinesisk statlig media fotografera boken och sedan fråga Zuckerberg om det hela, varpå han svarade: ”Jag har också köpt flera kopior av boken till mina kollegor. Jag vill att de ska förstå socialism med kinesiska förtecken”.

facebook kinaAtt svara på frågor på kinesiska gjorde Mark Zuckerberg populär i Kina. Att hylla Xi Jinping hade inte riktigt samma odelade effekt.

Genast kom kritik från bland annat den kända dissidenten Hu Jia som sitter i husarrest i Peking. Han sade att aktivister runtom i Kina reagerat med ”besvikelse och ilska” över Zuckerbergs fjäsk för Kinas regim.

Hu Jia likställer Mark Zuckerberg med en rödgardist fast med en vit bok i handen: ”Zuckerberg är ett internetgeni som har grundat imperiet Facebook. Ändå är hans förståelse av kinesisk politik att likställa med en treåring snarare än en trettioåring”.

Vidare säger Hu Jia att Xi Jinping, kommunistpartiet och Lu Wei är de tre främsta fienderna för ett fritt internet i Kina. Han får medhåll av Amnesty International, som förra veckan i kritiserade ett allt värre klimat på Kinas internet. Amnesty påpekar vidare att hundratals människor har häktats sedan Xi Jinping kom till makten, blott för att ha uttryckt sina åsikter på nätet.

Också Zhou Xiaozheng, professor i sociologi, pekar ut det ironiska i att Mark Zuckerberg fjäskar för Kinas censurmyndigheter i en tid då internet i Kina blir allt mer kontrollerat och farligt. ”Han vet ingenting om de riktiga förhållandena i Kina”, menar Zhou.

Även bland Kinas internetanvändare väckte situationen en hel del förvåning och kritik. En användare på mikrobloggen Sina Weibo sade att Zuckerberg endast är ute efter att tjäna pengar, och bara är ett steg från att ansöka om medlemskap i kommunistpartiet.

En seriefigur cirkulerar också på mikrobloggen, föreställandes Facebooks grundare i rödgardist-uniform med Xi Jinpings bok i högsta hugg.

Publicerat: Kinas skakiga fastighetsmarknad

I det nya numret av Fastighetstidningen finns ett långt reportage av mig om fastighetsmarknaden i Kina. Reportaget är uppdelat i tre delar.

Den första och längsta delen av reportaget handlar om hur hyresmarknaden fungerar i Kina. Jag intervjuar en mäklare som berättar om procedurer och regler kring att hyra en lägenhet i Kina, vilket skiljer sig en hel del från Sverige.

Priserna kan också svänga fort och påverkas av många olika faktorer:

MEN DÅ priserna nu stiger långsammare och de senaste månaderna rent av börjat falla, väljer allt fler fastighetsägare att hyra ut sina bestånd. Det speglar av sig på hyresnivåerna:
– 2008 var hyrorna (i Peking) relativt låga, men ökade sedan fort med början 2009. I år har ökningen avtagit, vilket dels beror på en landsomfattande kampanj mot korruption. Många politiker eller investerare som tidigare ägt flera lägenheter, säljer nu av till köpare som antingen bor där själva eller hyr ut dem, säger Wang Huan.

Hyrorna kan i Kina fluktuera fritt eftersom det inte finns några regleringar gällande nivåerna. Dessutom kan hyrorna i ett och samma område variera kraftigt då en majoritet av hyresvärdarna i Kina — enligt Wang Huan över 90 procent — är privatpersoner.
– Generellt finns få regleringar på marknaden. Du kan hyra ut en lägenhet till vem som helst och till hur många som helst. Det finns inga standardkontrakt och knappt några normer som enligt lag måste följas, säger Wang Huan.

Den andra delen behandlar risken för en fastighetsbubbla i Kina. Enligt många så är en snabb byggnation och miljontals tomma lägenheter klara tecken på en osund bomarknad som kan krascha när som helst. Men investmentstrategen Andy Rothman tycker annorlunda:

Sedan dess har priserna fortsatt stiga, ända tills i år då en plötslig dipp ägt rum. Enligt officiella China Real Estate Index System föll bopriserna i Kina i september med 0,9 procent jämfört med månaden innan. Av de 100 städer som ingår i indexet upplevde 79 ett prisfall. Det är den största nedgången sedan indexet infördes 2010, och femte månaden i rad som priserna faller.

UTVECKLINGEN har skapat oro om en kinesisk fastighetsbubbla, vilket Andy Rothman, investmentstrateg vid Matthew Asia med särskild inriktning på Kina dock inte håller med om.
– Vad vi ser är en justering, precis som efter varje kraftig uppgång för vilken råvara eller aktie som helst. De senaste årens snabba uppgång kan helt klart motiveras med Kinas ekonomiska utveckling, menar han bestämt.

Vidare så pekar Rothman på att 15 procent av de kinesiska fastighetsköparna betalar hela beloppet i kontanter, samt att kraven på handpenning vid bostadslån är minst 30 procent. Tillsammans med faktumet att den privata bomarknaden är relativt ung, så är ration mellan bostadslån och BNP i Kina endast omkring 18 procent jämfört med 83 procent i USA 2007 just innan kraschen där.

I den tredje delen intervjuar jag en av ytterst få svenskar som både köpt och sålt en fastighet i Kina. Han gjorde det med vinst, men berättar om en mycket krånglig procedur:

Men samtidigt påpekar han att det knappt var värt det för allt besvär. Hela affären omgärdades av en smärtsam byråkratisk process.
– Bara för köpet krävdes sammanlagt sju stämplade papper. Bland annat var jag tvungen att översätta mitt pass eftersom man bara kan använda kinesiskt namn då man köper bostad i Kina.

LÄGENHETEN stod alltså i ett fejkat översatt kinesiskt namn, vilket han beskriver som ”minst sagt olustigt”. Till skillnad från i Sverige så finns rättigheten till lägenheten heller inte i någon databas, utan bara genom de olika papper man får under den byråkratiska processen.
– Jag tappade bort ett papper, vilket gjorde att hela affären höll på att gå i stöpet — trots att jag redan betalat handpenningen.

Alla de tre artiklarna finns att läsa gratis online via länkarna ovan. Torde vara av intresse för alla som är nyfikna på denna världens största och ännu väldigt oreglerade fastighetsmarknad.

Zhou Yongkang slutligen arresterad och utesluten ur kommunistpartiet

Zhou Yongkang var chef för Kinas interna säkerhet under förre presidenten Hu Jintaos administration, och kallades för drygt två år sedan för ”Kinas mäktigaste man” av Financial Times.

Zhou har dock suttit häktad sedan april i år, och vid midnatt i går lokal tid blev det officiellt att han blivit utesluten ur kommunistpartiet och arresterad misstänkt för en hel rad brott att ha tagit mutor, läckt statshemligheter samt hjälpt familj och bundsförvanter att förskingra statliga pengar.

För bara något år sedan ansågs Zhou vara orubblig, dels på grund av sin makt men även för att en oskriven regel gör gällande att tidigare medlemmar av politbyråns ständiga utskott inte kan åtalas.

President Xi Jinping har nu brutit mot denna regel. Zhou kommer utredas och en rättegång mot honom så småningom påbörjas. Sannolikt kommer han dömas till livstids fängelse likt den tidigare avsatte toppolitikern Bo Xilai.

För den som vill veta mer om fallet kan ni läsa inlägget ”Kinas mäktigaste man häktad, tillsammans med familj och bundsförvanter” som jag skrev i april då Zhou alltså först häktades.

I oktober i år skrev jag också en artikel för tidningen Fokus med rubriken ”Utrensning pågår”, som handlar just om Xi Jinpings anti-korruptionskampanj med fokus på behandlingen av Zhou Yongkang:

Redan innan Xi blev president underströk han i flera tal vikten av att bekämpa Kinas epidemiska korruption genom att sätta dit såväl »flugor« som »tigrar«, kinesiska epitet på låga respektive höga tjänstemän. Detta är ett mantra som också föregående presidenter rabblat till förbannelse – skillnaden med Xi var att han tydligen menade allvar.

I augusti i år blev det nämligen officiellt att den största tigern av dem alla arresterats och nu utreds för korruption. Det handlar om Zhou Yongkang, landets tidigare säkerhetschef som satt i politbyråns stående utskott – Kinas högsta politiska församling – mellan 2007 och 2012. Han hade under dessa år full kontroll över bland annat polis, säkerhetsstyrkor, domstolar, fängelser och rättsväsende. Zhous departement för inre säkerhet hade större budget än landets militär, vilket fick Financial Times att 2012 kalla honom för »Kinas mäktigaste man«.

Hela artikeln kan läsas gratis här via Fokus hemsida.

Börsen i Kina stiger 20 procent på 10 dagar

Sparare i Kina har ofta ratat börsen, som historiskt sett haft en extremt låg omsättning jämfört med storleken och tillväxten på Kinas ekonomi.

Den låga tilltron beror bland annat på utbredd korruption och dålig insyn i de listade företagen. Dessutom har Kinas fastighetsmarknad under det senaste årtiondet gett bättre avkastning för investerare även än de flesta globala index.

Men sedan i somras har något hänt; börsindex i Shanghai är upp med en tredjedel sedan i juni och med 20 procent bara de tio senaste handelsdagarna. Rusningen beror på privata sparare, då 370 000 privatpersoner öppnat nya aktiekonton bara den senaste veckan.

Anledningar till att investerare nu flockat till börsen är flera. Fastighetsmarknaden har stannat av, samtidigt som centralbanken injicerat pengar i ekonomin och sänkt låneräntan. En viss oro finns för att uppgången är spekulativ och bygger på lånade pengar från folk som har bråttom att hoppa på tåget.

Rusningen kommer ju i en tid då tillväxten i Kinas ekonomi de facto har börjat stanna av, och bygger heller inte på några högre vinster eller utdelningar från de listade företagen.

Vidare så har Shanghaibörsen kraschat ordentligt tidigare, som jag skriver i ett inlägg denna morgon för Finanslivs blogg:

Med början i slutet av 2005 steg nämligen Shanghai Composite Index från under 1 100 punkter till över 6 100 punkter i oktober 2007. Sedan föll indexet till drygt 1 700 punkter igen inom loppet av ett år.

För er som vill veta mer om börsen i Kina och de senaste dagarnas uppgång där, så kan ni läsa mitt längre och mer detaljerade inlägg på Finansliv.

(Intern länk: 2021 blev ett mycket dåligt år för kinesiska aktier)

Kina startar en egen världsbank

Förra veckan skrev jag ett inlägg på Finanslivs blogg om den nystartade Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB), som av många bedömare ses som en konkurrent till bland annat Världsbanken och Asian Development Bank.

AIIB har grundats på initiativ av Kina, som står för lejonparten av de hundratals miljarder kronor som ska utgöra bankens dispositionsfond. Bland de 22 medlemsländerna återfinns även Indien, Vietnam, Indonesien och Malaysia.

Dock har länder som Sydkorea och Australien ställt sig utanför den nya banken, vilket till stor del beror på påtryckningar från USA.

Banken har nämligen gett upphov till ett diplomatiskt spel bakom gallerierna; samtidigt som amerikanarna avrått sina allierade att gå med så har Jin Liqun – den kinesiska tjänsteman som kommer leda AIIB – rest runt och försökt övertyga regionens länder om att bli en del av banken.

AIIB kommer givetvis ge Kina mer ekonomiskt inflytande i Kina; långt mer än om man hade valt att istället injicera pengarna i världsbanken eller ADB. För som jag skriver på Finansliv, så är Kina missnöjda med sin relativt lilla bestämmanderätt i de redan befintliga institutionerna:

Kina har dock tröttnat på att landet trots sin växande ekonomi inte får motsvarande inflytande i dessa och andra internationella organisationer. Vad gäller Världsbanken så har Kinas andel av rösterna där efter en lång debatt nyligen höjts från 2,8 procent till 4,2 procent. Det är fortfarande långt mindre än USA:s 15,8 procent och 6,8 procent för Japan – trots att Kinas BNP nu är dubbelt så stor som Japans, och befolkningen tio gånger så stor.

Även i Asian Development Bank så har Japan där mer än dubbelt så många röster som Kina, och banken har alltid haft en japansk chef. Också Internationella valutafonden (IMF) har länge förhalat reformer vilka skulle ge länder som Kina, Indien och Brasilien en bestämmanderätt i relation med deras ekonomier.

I den AIIB kommer rösträtten istället beräknas efter respektive lands BNP. Läs mer om banken samt dess utformning och syfte via Finansliv.

Jättelikt bakslag för Taiwans Kina-vänliga regeringsparti

Taiwans politiska landskap består främst av två partier; Kuomintang (KMT) som vill förbättra relationen med Kina, och Democratic Progressive Party (DPP) som skyr fastlandskina likt pesten.

DPP hade makten på Taiwan 2000-2008, vilket var en tid som kännetecknades av våldsamt försämrade relationer med Kina. Den kontroversiella presidenten Chen Shui-bian gjorde då flera uttalanden om taiwanesisk självständighet, varpå Kina svarade med att rikta missiler mot Taiwan. En militär konflikt såg länge ut att blott vara en tidsfråga.

Efter att KMT vunnit tillbaka makten på Taiwan och Chen Shui-bian kastats i fängelse, påbörjades en upptining i relationen med Kina. Den nya presidenten Ma Ying-jeou förespråkade närmare samarbete främst på det ekonomiska planet, vilket bland annat 2009 resulterade i ett omfattande handelsavtal som flätat samman de båda ländernas ekonomier.

Men efter att ha fått egen majoritet i regeringsvalet 2008 och majoritet med hjälp av likasinnade koalitionspartier 2012, så åkte KMT på ett riktigt bakslag i söndagens mellanårsval.

Av de 22 platser som stod på spel under helgens lokalval lyckades KMT endast knipa 6 stolar, jämfört med 15 stycken i samma val för fyra år sedan. Bland annat tappade man borgmästarplatserna i huvudstaden Taipei och miljonstaden Taichung, som traditionellt alltid varit starka fästen för KMT.

Omedelbart efter valet deklarerade landets premiärminister Jiang Yi-huah sin avgång, och uppmaningarna har varit många till president Ma Ying-jeou att göra detsamma.

Taiwans premiärminister Jiang Yi-huah avgick efter söndagens valfiasko

Att ett parti som nu nästan enväldigt styr Taiwan bara lyckas få en dryg fjärdedel av platserna i mellanårsvalet borgar givetvis för en politisk omkastning efter nästa regeringsval år 2016, då DPP kan återta makten och då med största sannolikhet kommer distansera sig från Kina, med spända relationer över Taiwan-sundet som följd.

Förklaringen till KMT:s drastiska tillbakagång finns att hitta i relationen med Kina, som är den fråga vilken nästan helt dominerar taiwanesisk politik.

Framför allt Taiwans unga befolkning har motsatt sig KMT:s lyhördhet gentemot Kina, då man känner att den ekonomiska vinningen inte väger upp för det potentiella hot mot demokratiska värderingar och kulturell intensitet som ett närmande med fastlandskina i förlängningen innebär. Situationen påminner mycket om – just det – Hongkong.

Taiwan hade mycket riktigt också likt Hongkong en egen proteströrelse som tidigare i år ockuperade myndighetsbyggnaderna i Taipei för att demonstrera mot KMT:s godtyckliga antagande av ännu ett ekonomiskt avtal med Kina. Landets parlament lamslogs då i flera dagar och demonstranterna flyttade på sig först efter att ett tusental kravallpoliser utrymde lokalerna med hjälp av våldsamheter och massarresteringar.

Många taiwaneser ser nu på demonstrationerna i Hongkong med såväl skräck som nervositet, och liksom China Spectator påpekar så hänger valresultatet i Taiwan samman med rädslan över att man står näst på tur:

Beijing’s refusal to acknowledge democratic aspiration of Hong Kong voters also went down badly in Taiwan as students continue to occupy the island’s central business district for the second month. Many Taiwanese simply don’t fancy becoming the second Hong Kong.

The election result is a wake up call for many parties involved in managing the delicate cross-straits relationship. The decidedly hostile attitude towards mainland China in both Taiwan and Hong Kong show the limits of Beijing’s economic charm offensive. Voters are not sold on the benefits of a further economic integration with China, instead they fear to live under the shadow of an increasingly assertive Beijing.

Beijing needs to think about its strategy towards Taiwan and Hong Kong; its policy is clearly not working and does not appeal to younger people who remain less sentimental towards mainland China than their parent’s generation. In Taiwan, even children from staunchly pro-China KMT families are turning towards the pro-independence party.

Rädslan hos yngre väljare kan – tillsammans med ett allt mer auktoritärt Kina – leda till att KMT straffas ytterligare i Taiwans regeringsval år 2016. Och då har Kina fått ännu ett stort utrikespolitiskt problem på halsen.

Hongkongs demonstrationer blir allt våldsammare

Under natten har protesterna i Hongkong gått i sin våldsammaste fas hittills. Tusentals demonstranter gjorde ett försök att storma regeringsbyggnaden, men hölls tillbaka av 3 000 poliser vilka använde såväl tårgas som batonger.

I Mongkok – där poliser och fogdar tidigare förra veckan med våld körde iväg demonstranter och rev barrikader – stationerades 4 000 poliser då nya protester uppenbarat sig på de tidigare rensade gatorna.

Enligt South China Morning Post så gick det under helgen ett rykte bland demonstranterna att en uppmaning skulle komma att samla kraft för att storma regeringsbyggnaden och ockupera ingångarna dit, eftersom myndigheterna ännu inte gjort något för att tillmötesgå demonstranternas krav.

En sådan uppmaning kom vid klockan 21 lokal tid i går kväll, då en inflytelserik fackföreningsledare sade åt folk att marschera mot regeringshögkvarteret.

Våldsamheter pågick sedan under hela natten, och nu fortfarande på morgonen lokal tid postas videor och bilder på Twitter som visar sammanstötningar långt våldsammare än tidigare:


Det har ännu inte kommit några rapporter om antalet skadade, även om slumpvisa tweets har klargjort att sjukvårdare finns på plats och tar hand om flera demonstranter som råkat illa ut. Inga uppgifter finns om skadade polismän.

Den senaste veckans händelseutveckling i Hongkong har varit oroande. Myndigheterna har legat lågt och väntat ut demonstranterna, som blivit ännu mer irriterade för att deras krav nu helt ignoreras.

Situationen har lett till splittringar bland demonstranterna; vissa vill fortsätta med den fredliga ockupationen, andra vill ta till mer våldsamma metoder för att få gehör från myndigheterna, medan ytterligare några helt vill överge gatorna och gå hem.

Klart är i alla fall att det sista ordet ännu inte är sagt mellan polis och demonstranter. Och att protesterna nu verkar ha gått in i en mer våldsam och desperat fas.

Med denna bakgrund i åtanke delar jag här nedan med mig av det 10 sidor långa reportage som jag skrivit i det senaste numret av magasinet Finansliv. Där har jag bland annat intervjuat en finansman som riskerar såväl karriär som sin personliga säkerhet för att stödja demonstranterna.

Jag står för såväl text som bilder i reportaget, som jag skrev klart förra månaden och slutar med meningen: ”Det är svårt att se de båda parterna komma överens – kampen om Hongkong har sannolikt bara börjat”.

Reportaget kan läsas i större version via Scribd. Önskar nu verkligen att övrig svensk media också kommer uppmärksamma denna viktiga kamp!