Jag är orolig

Den senaste tidens personliga erfarenheter och utveckling angående Kina oroar mig djupt. Människorättsadvokaten Teng Biao, som för tillfället arbetar vid Harvad Law School, sammanfattade precis det inrikespolitiska läget i Washington Post:

Since Xi Jinping came to power, no fewer than 400 rights defenders and intellectuals have been thrown into prison for political reasons. Properties have been forcefully expropriated or demolished, free speech has been restricted, religion has been suppressed, women have been forced to have abortions, the judiciary has been fraught with scandals, and the incidence of torture has multiplied. These abuses have never stopped, but have grown in intensity. In Xinjiang and Tibet, the authorities have been perpetrating one shocking human right catastrophe after another.

I takt med att repressionen och förföljelserna ökar, så ökar även myndigheternas grepp om domstolar, media, internet och alla andra forum där Kinas medborgare kan uttrycka sig negativt om kommunistpartiet eller den rådande politiska ordningen.

Kort sagt så har propagandan intensifierats under Xi Jinpings tid vid makten. Men det som oroar mig allra mest – kanske ännu mer än allt det ovanstående elände – är hur propagandan faktiskt biter, inte bara på kineser utan även på utlänningar.

Jag var som bekant i Hongkong i höstas då protesterna där rasade som allra värst. Demonstranternas krav var att få välja sin nästa regeringschef, helt i enighet med det avtal som Kina och Storbritannien ingick i samband med Hongkongs överlämning 1997.

De demonstrerande kom dock att mötas med tårgas, arresteringar och stryk från inhyrd maffia. Två svenska vänner boendes i Hongkong, som jag känt länge och väl, talade dock under dessa veckor med väldigt skeptisk ton om demonstranternas krav på utökad demokrati.

De båda pekade på att Hongkong ”aldrig haft demokrati tidigare”, och menade att det handlade om ”lättmanipulerade studenter” som gick ut på gatorna med ”själviska krav” och skapade en oreda som ”störde Hongkongs image”. Alltså precis exakt just på det viset som statlig kinesisk media försökte måla upp situationen!

Tidigare i veckan hävdade en annan nära vän här i Peking – en svensk i övrigt väldigt smart och driftig företagare – över ett middagsbord att kineserna visst förstår kulturrevolutionen eftersom de ”läst om den sedan grundskolan” och dessutom har ”tillgång till mer kinesisk litteratur i ämnet” än vad vi har.

Detta argument – som han fått från sin kinesiska fru – är vanligt förekommande i politiska eller historiska diskussioner med kommunistpartiets apologeter. Då argumenten är slut hävdar de ofta att ”vi utlänningar inte kan förstå Kina”.

Argumentet används inte bara över middagsbord, utan även i media och vid akademiska institutioner. Men tvärtom skulle man kunna hävda att en utlänning med stort intresse för Kina i själva verket har potential att förstå situationen bättre än många kineser, i och med att man utanför Kina inte bara har tillgång till kommunistpartiets officiella historieskrivning utan samtidigt också till mer kritisk information.

För vad min vän inte tänker på då han repeterar sin frus argument, är att absolut alla skildringar av exempelvis kulturrevolutionen som kineserna får tar del av i skolan, på biografer, i böcker, vid teatrar eller i tv-serier först har ändrats och godkänts av kommunistpartiets censurmyndighet.

Ytterligare någon som helt verkar förbise denna censurmyndighets inverkan på kultur och samhälle är Eva Ekeroth, som var kulturråd vid Sveriges ambassad i Peking 2010-2014.

Av en händelse fick jag tag på nummer 3 årgång 2014 av tidningen Kinarapport som ges ut av svensk-kinesiska föreningen. Efter att ha slöbläddrat lite fastnade jag för sektionen ”öppet brev”, där Ekeroth på en helsida med rubriken ”Kulturlivet i Kina går på högvarv” i stort sett återger vad Kinas myndigheter vill höra:

Jag tror själv att om utvecklingen får fortgå utan större omvälvande händelser, kommer det kinesiska samhället att skapa alltfler [sic] kulturutövare som tar sig över landgränserna. Kreativitet i mängd finns redan och politiken som förs nu är uppmuntrande.

Vad Ekeroth syftar på med den ”uppmuntrande” politiken torde vara de stora summor pengar som satsas på kultur i Kina samt den bombastiska retoriken från myndigheterna att göra kultur till en av de viktigaste samhällsekonomiska pelarna.

Vad kulturrådet dock inte nämner är att dessa pengar nästan uteslutande går till att skapa en ”kultur” vars främsta syfte är att rättfärdiga kommunistpartiets maktmonopol, inte sällan genom historiska lögner och förföljelse av de som inte rättar in sig i ledet.

Filmer, böcker, tv-serier, teatrar, musikaler, biografier, magasin, dokumentärer, nyheter, internetsidor, rockband och utställningar måste alla ändra på sitt innehåll så att det faller de kinesiska myndigheterna i smaken – annars får man inte publicera eller uppträda lagligt i Kina.

Ekeroth skulle exempelvis kunna fråga regissören Shen Yongping huruvida han finner den kinesiska kulturpolitiken ”uppmuntrade”. Shen dömdes förra veckan till ett års fängelse för en dokumentärfilm om Kinas konstitution. Brottsrubriceringen blev att han inte hade fått tillstånd från staten att filma.

Då Shen nu påbörjar det nya året i sin fängelsecell, är han bara en i raden av hundratals kinesiska filmmakare, journalister och författare som tvingats i landsflykt eller i detta nu berövas sin frihet för att ha varit kritiska mot myndigheterna.

För en mer nyanserad bild av vart kulturen i Kina är på väg läs gärna Ola Wongs nya bok ”Pekingsyndromet”, där flertalet människoliv som gått i kras på grund av myndigheternas kompromisslöshet skildras.

Eller för den delen artikeln ”Maoists in China, Given New Life, Attack Dissent” som publicerades i New York Times i veckan:

“Since Xi came to power, the pressure and control over freethinkers has become really tight,” said Qiao Mu, a Beijing journalism professor who was demoted this fall, in part for publicly espousing multiparty elections and free speech. “More and more of my friends and colleagues are experiencing fear and harassment.”

Two years into a sweeping offensive against dissent, Mr. Xi has been intensifying his focus on perceived ideological opponents, sending ripples through universities, publishing houses and the news media and emboldening hard-liners who have hailed him as a worthy successor to Mao Zedong.

In instructions published last week, Mr. Xi urged universities to “enhance guidance over thinking and keep a tight grip on leading ideological work in higher education,” Xinhua, the official news agency, reported.

Ursäkterna för Kinas övergrepp har letat sig ännu högre upp än svenska statens kulturråd. Det tydligaste och klantigaste exemplet torde vara då Annie Lööf i en intervju med Sveriges Radio angående vapenexport ifrågasatte vilket fack Kina bör placeras in in; demokrati eller diktatur?

Såhär är det: Vi måste vara sunda nog att våga kalla Kinas rådande politiska system för vad det är – en enpartistat vars ledarskap inte tvekar att använda våld och manipulation, samt kontrollera domstolar och media för att hålla sig kvar vid makten med alla personliga fördelar den innebär.

Det sker inga demokratiska reformer, det pågår ingen uppmuntrande kulturpolitik, det erbjuds ingen balanserad skildring av historien, punkt slut. Teng Biao, människorättsadvokaten vars citat jag inledde denna text med, har sett systemets råa natur från insidan:

The authorities have rejected any significant reform of the judicial system or democratization, and whenever they feel a threat from civil society, they suppress more and harsher. I myself have had my lawyer’s license revoked, have been expelled from my university, and have been kidnapped and disappeared several times. When the security police were torturing me, they shouted, “Don’t talk about any of this law stuff with us.”

Givet propagandans ökade intensitet och det grymma strypgrepp som myndigheterna har på information, så kan man finna det förståeligt att många kineser själva inte har en korrekt uppfattning om historia, samhälle eller politik i det egna landet.

Men då mina nära svenska vänner, statliga kulturråd och partiledare också köper den bild av Kina som kommunistpartiet säljer, ja då blir jag faktiskt orolig på riktigt.

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

14 Comments

  1. Även om klockan är 5 på morgonen här i Sverige så kan jag inte låta bli att svara på ovanstående inlägg innan nattsömnen tar vid.

    Det är knappast konstigt att människor, eller ska vi kalla dom för tankelösa nickedockor som Lööf och Ekeroth yttrar sig i sådana ordalag. För det första så satt Ekeroth på en relativt säker tjänst på den svenska ambassaden vilket många gånger går hand i hand med en ganska slätstruken hållning gentemot det befintliga landets inre angelägenheter såvida det inte rör ekonomiska och politiska utbyten och samarbete där ett liten land som Sverige har mycket att tjäna till skillnad från kultur och mänskliga rättigheter.

    För det andra så kan ambassadpersonal, som kritiserar sitt värdland få problem med fortsatt arbete inom landets gränser eller rentav bli utvisade vid större diplomatiska kriser vilka är ganska ovanliga vad gäller Sverige enligt min erfarenhet. Så det är inte så konstigt att de som jobbar på ambassaden vill behålla sin ställning genom att stryka regimen medhårs.

    Slutligen så behöver man inte skrapa så djupt på ytan för att få en förståelse om varför Annie Lööf, ett ekonomiskt, pengasuktande högerspöke säger så när allt hon bryr sig om är hur mycket varor Sverige kan exportera till Kina. Inte för att tala om hennes största idol och förebild, en viss Margaret Thatcher.

  2. Kan det vara så att dina vänner och bekanta inte accepterar Beijings världsbild helt och hållet utan kanske bara försöker få en nyanserad bild som inte bara till hundra procent bygger på icke-kinesisk media? Icke-kinesisk media får också statliga direktiv på ideologiska grunder (i vissa fall med direkt anledning av att destabilisera Kina för att behålla nuvarande maktpositioner). Vad man kan säga om Kina i stort är att allt blivit tusentals gånger bättre de senaste åren och antalet människor som tagits ur fattigdom saknar motstycke. Det nuvarande systemet har bidragit med stabilitet under utvecklingsfasen.

    • Om du på allvar tror att hundraåriga nyhetsinstitutioner som New York Times och Washington Post finansieras av amerikanska staten i syfte att underminera Kina och behålla USA:s maktposition så har propagandan verkligen tagit dig. Det är helt enkelt inte sant.

      Och även om det vore sant så är skillnaden ändå enorm. Journalister vid ovanstående tidningar kan ju även agera på egen hand för att avslöja allt från korruption till krigsbrott i det egna landet. För kinesiska journalister som gör likadant väntar fängelse eller värre. Så vilken media har högst trovärdighet?

      Du har förvisso helt rätt i att kommunistpartiet varit nödvändigt för Kinas ekonomiska tillväxt. Men liksom i alla världens övriga länder så består styret i Kina inte endast av en enda massa, utav av flera beståndsdelar som är bra och dåliga. Och i ett system som det kinesiska – utan fritt rättsväsende eller fri media – så når de dåliga beståndsdelarna extrema proportioner.

      Du talar om antalet människor som lyfts ur fattigdom. Kan du då förklara hur en fattig bonde hjälps av att filmregissörer som ovanstående Shen Yongping fängslas? Eller av att Zhou Yongkang med familj kan tillskansa sig tillgångar på över 90 miljarder kronor? Eller av att Xu Yongsheng hade 100 miljoner kronor i kontanter i sin källare? Eller av att Li Peng kan driva hela Kinas energisektor som ett familjeföretag utan insyn, och låta mörda de journalister som rapporterar om det?

      Allt detta möjliggörs nämligen av Kinas politiska system. Hade man lossat på tumskruvarna något genom att tillåta friare rapportering och öppnare rättsprocesser, hade dessa vidriga övertramp kunna undvikas och tillväxten ändå hållas på samma nivåer. Kanske hade det då skapats en tillväxt som gett mer till allmänheten – utan den epidemiska korruptionen och utan en budget för ”inre säkerhet” som är större än militärens.

      Vad hade nackdelen varit med att lossa tumskruvarna? Jo, det allra rikaste politikerna och tjänstemännen hade fått dela med sig av sina förmögenheter och kanske även sin makt. Kan du verkligen inte se att det handlar om en korrumperad och våldsam elit som går över lik för att behålla sin fördelar??

      Ledningen vill behålla status quo till vare pris, må så vara; onaturligt hög tillväxt till priset av miljöförstöring, korruption, mänskliga rättigheter, utarmning av kultur, brist på tillit, förföljelse av de som påpekar orättvisor, världens största klasskillnader, ständiga hot om våld och en hel del annat obehagligt som vi i Sverige aldrig kan föreställa oss.

      Eftersom din kommentar är skickad från Hongkong så antar jag att den kommer från någon av de två vänner jag nämner i inlägget ovan. Om så är fallet så kanske vi har möjlighet att diskutera om detta då vi ses i Korea om ett par veckor.

      Tills det, tänk på i vilket slags samhälle du skulle vilja leva: Ett där ekonomin växer onaturligt fort men profiten tillfaller en elit som du endast kan kritisera med hot för din egen säkerhet, eller ett där ekonomin växer någon långsammare med rättvisare fördelning och du samtidigt åtnjuter yttrandefrihet samt grundläggande mänskliga rättigheter.

  3. Man kan tro att kommentaren ovan kommer direkt från någon av 五毛党 eller, om jag inte minns fel den norska affärsman som tidigare i år ville ge nobels fredspris till kommunistpartiet eller någon person inom det.

    Om man ser till medias roll när det gäller att smutskasta Kina så kan jag definitivt tänka mig att amerikansk media driver sin politiska tes väldigt långt jämfört med till exempel vad de svenska gör. Den politiska ideologi som dominerar svensk press är till majoriteten vänster med undantag av DN och SVD där man kan se tendenser till starkare strömningar av antikinesisk ”propaganda” samt att flera av dom personer som sitter på höga poster inom svensk media idag eller tidigare, främst under 1980- och 90-talet har ett förflutet i de kretsar som för 30-40 år sedan dyrkade Mao och deras tankegångar försvinner inte så snabbt från redaktionernas korridorer.

    Att koppla samman ekonomisk tillväxt med ett stabilt politiskt system är bara att legitimera en metod som den bäst lämpade att få till en tillväxt i ett samhälle. Personligen skulle jag själve föredra att bo i ett samhälle med en lägre tillväxt och mindre fokus på handel och med ett friare samhällsklimat än ett samhälle med det motsatta, hög tillväxt och ett mer stramare samhällsklimat.

    • I ett land med 1,3 miljarder invånare – vem är ”den allmänne” kinesen? Det finns ingen uppfattning som gäller för hela befolkningen. Många är oroliga, andra inte.

      Har du några erfarenheter att dela med dig av eller är din kommentar bara ett försök att generalisera?

  4. Tack för ditt inlägg Jojje,

    Under min tid i Peking blev jag mer och mer frustrerad över detta. Många utlänningar är helt likgiltiga till vad en diktatur innebär och många svenskar är ignoranta eller t om beundrande inför kommunism och diktatur. Vi har en extremt vänstervriden journalistkår som hellre verkar leva i en värld styrd av Kina än en styrd av USA. Svenska ambassadens personal verkar otroligt naiva och högfärdiga. Dom skiter i mänskliga rättigheter men älskar sina karriärer. Men vi får nog acceptera att vi kommer från ett land där personlig frihet, yttrandefrihet och åsiktsfrihet aldrig har stått speciellt högt i kurs. Andra världskriget, kalla kriget, och nu hatet mot Nato. Sammanfattningsvis neutralt och ryggradslöst. Jag har funderat på att byta medborgarskap om möjligt.

    Mvh

    • Tack själv. Ja, eftersom utlänningar i Kina själva inte drabbas i lika stor grad av korruption, censur, land grabs, inskränkta mänskliga rättigheter och andra bekymmer så ligger det nog nära till hands att man bagatelliserar de övergrepp som kommunistpartiet begår.

      Det ligger ju alltid nära till hands att ignorera problem som inte drabbar en själv.

      Dessutom är det förvånansvärt många utlänningar i Kina som inte har några kinesiska vänner, och aldrig någonsin haft en meningsfull diskussion med någon kines om vad allt detta egentligen innebär.

  5. Hej Jojje,
    Tack för din fantastiska sida och dina belysande inlägg.

    Jag delar din oro. Man kan peka på alla fel med vårt styre, påpeka demokratins brister, eller fråga om demokrati ens fungerar. Men faktum kvarstår att situationen i Kina är väldigt dålig och man kan inte relativisera bort kommunistpartiets totalitära styre och den förödande effekten detta har på det Kinesiska folket.

    Jag är bara en simpel Svensk utan högskoleutbildning, men jag har varit intresserad av landet i flera år nu, och jag har som privatperson pratat med Kinesiska studenter i Sverige och haft Internetkontakt med Kineser som bor i Kina. Men nu med senaste blockeringen av hemsidor online så har det varit svårt att kommunicera privat, speciellt på grund av blockering av Google och Gmail. Jag har inte fått svar, så jag vet inte. Jag har inte någon smartphone, och Weibo går väl ändå bara att skaffa om man är Kines. Så, det känns lite låst just nu.

    Men de medborgare jag bekantat mig med i Shanghai, Beijing, Xi’an, lever sina liv och letar efter lycka. De jobbar och får allt att gå ihop i sin vardag, och de tar del av samma skräpiga konsumentkultur vi har och gillar popkultur som Star Wars, serier från DC och Marvel, rockmusik. De äter god mat ute med sina vänner, läser böcker och går på utställningar. Tjejer spelar på sina pipa lutor, och de konstinriktade studenterna målar och tar sina foton. Dessa människor har anpassat sig efter tempot och ändå etablerat sig lite, och därmed får saker att funka och kan leva anständigt till en grad där det ändå verkar att de har lyckats självuppfylla vissa drömmar.

    Men jag får känslan av att situationen för människorna är som att de lever i ett slags reglerat ’zoo’ i form av dessa storstäder, i och med alla dessa typer av totalitära exempel som nämns här. Det är ju konstigt att ha Internet så kraftigt reglerat med så många sidor blockerade, och att folk i Beijing lever i föroreningarna som om det vore normalt. Bara här så känner jag med människorna jag haft kontakt med.

    Listan över problemen är lång, precis som du nämner här på sidan. För min del blir det ju, att jag som en simpel Svensk, inte pratar om detta med Kineser när vi talas vid. Ja, du förstår väl. Det är ju inget direkt glädjeämne, och jag vill ju inte vara oförskämd och av misstag göra folk defensiva. Kanske är detta en del av problemet? Att man känner att ”det är inte läge att prata om det nu”, typ. Det är klurigt. Men mest känner jag alltid att det inte är min roll som en simpel medborgare att gå in på dessa saker. Människor vill leva gott, utbilda sig och göra sitt bästa. Det är en svår situation.

    Varje gång jag tänker på Mao perioden och skildringar av kulturrevolutionen, så är det alltid de 3 filmerna från 1990-talet jag tänker på: ’Farväl Min Konkubin’, ’Den Blåa Draken’ och ’Att Leva’. Väldigt starka filmer, som jag håller kärt. Men de skildrar ju hemskheterna och tragedierna under Mao perioden och kulturrevolutionen. Kulturrevolutionen var en fruktansvärd period.

    Kanske det mest typiska att nämna att regissören av ’Den Blåa Draken’ Tián Zhuàngzhuàng blev svartlistad ett tag, och regissören av ’Att Leva’ Zhang Yimou fick en varning. Och visst har Zhang Yimou rättat sig så ordentligt att han varit i god med styret ett tag.

    Men så mycket bra film och musik har kommit från den delen av världen, det gör denna censur så mycket mer förödande.

    Det är tragiskt att glesbygden äts upp och dräneras av storstäderna, och alla enorma fabriksutsläpp som förorenar provinserna och får folk att dö i sjukdomar vid tidig ålder. Det är ju från detta som den där tillväxten kommer.

    Ja, jösses… Vi får väl se.

    Tack för din sida och alla de nyheter du delar med dig här.
    Jag önskar dig väl och hoppas att du landar en fastanställning snart.

    Mvh

    • Tack så mycket för din långa reflektion! Det spelar ingen roll om man har en högskoleutbildning eller inte, det är många kloka och framgångsrika människor som saknar. Ditt resonemang visar att du är klokare än många som har denna slags utbildning – och stirrar sig blind på officiell ekonomisk statistik för att mäta kinesernas lycka.

  6. Ja jösses, när Mao Zedong bedrev sin kulturrevolution så hyllades han i väst. Konfiskationen av spannmål och den efterföljande hungersnöden i 河北 provinsen får alla regimens excesser efter 改革开放 att framstå som småpotatis i jämförelse. Men nu när Kina har lyft hundratals miljoner ur hunger och armod då minsann ska det klagas! INga hyllningsartiklar på kultursidorna här inte! Hycklande idioter som dig gör mig illamående.

    Sanningen är att Kina har haft ett autokratiskt styre under tusentals år. Nu har man äntligen lyckats hitta en variant som (förvisso är lång ifrån perfekt), men som ändå inte systematiskt genererar misär. Varför då ändra på det?

    • Europa hade också ett autokratiskt styre i tusentals år – varför skulle vi ändra på det? Argumentet att förtryck i samtiden kan rättfärdigas av tidigare historiska övertramp finner jag mycket märkligt.

      Vidare har jag aldrig hyllat kulturrevolutionen. De orden får du lägga i munnen på någon annan.

Lämna ett svar till jonas Avbryt svar