Då Rosa Taikon tildelades Olof Palmepriset 2013 skrevs spaltmeter i svensk media. Det är förvisso förståeligt i och med att Taikon är svensk, men det är samtidigt inget försvar för den relativa tystnad som råder i svensk media gällande årets pristagare Xu Youyu.
Detta särskilt då Xu Youyu för en kamp som är långt mer farligare – och själv är mycket mer utsatt – än Rosa Taikon. Förra året greps Xu och hölls utan åtal i en månad efter att tillsammans med en handfull vänner hållit ett mindre seminarium i en privat bostad angående massakern vid Himmelska fridens torg.
Ämnet står Xu nära hjärtat och han var tillika en av de oppositionella som tog mod till sig att skriva på manifestet Charta 08 som yrkar på politiska reformer i Kina. Manifestet sågs som så hotande att en av dess upphovsmän, nobelprisvinnaren Liu Xiaobo, straffades med elva års fängelse.
Olof Palmes minnesfond klargjorde i ett pressmeddelande att Xu får priset just för arbetet för demokrati och yttrandefrihet: ”Xu Youyus argumentation för frihet, social rättvisa och mänskliga rättigheter är en kamp han för i Kina men vars betydelse är universell.”
I Svenska dagbladet återger vännen Torbjörn Lodén – professor i Kinas språk och kultur – några av Xus synpunkter:
Xu påminner ofta om att befolkningen på Kinas landsbygd alltjämt är ett slags andra rangens medborgare trots att landet i nu snart 70 år styrts av ett politiskt parti som påstått sig företräda bönderna. I de beslutande församlingarna representerar en person från landsbygden fyra gånger så många som de som representerar städerna. Skolorna på landet är i allmänhet betydligt sämre än i städerna. Sjukvården är eftersatt. Det sociala skyddsnätet är mycket sämre än i städerna etcetera.
Inskränkningarna i yttrandefriheten ser Xu som ett hinder för Kinas fortsatta modernisering och utveckling. Så länge det inte finns oberoende medier och människor inte har rätt att fritt uttala sin mening, menar han att det är omöjligt att komma till rätta med stora samhällsproblem som korruption, rättsskandaler och förgiftade livsmedel. Därför ser han ett verkligt självständigt och oberoende rättsväsen som en nödvändig förutsättning för att Kina ska kunna bli ett gott samhälle. Lagen måste stå över politiken, men Xu Youyu har vid åtskilliga tillfällen påpekat att den kinesiska partistaten inte sällan sätter sig över de lagar man själv stiftat.
Xu är också en erkänd akademiker som pluggat filosofi vid Oxford University och arbetat i Kinas statliga samhällsvetenskapliga akademi. Han innehade även den av riksdagen inrättade Olof Palmes gästprofessur vid Stockholms universitet 2001-2002.
Prissumman från Olof Palmes minnesfond är 75 000 dollar, alltså drygt 600 000 kronor. Xu har nu skänkt bort hela summan till en organisation vid namn ”Tiananmen Mothers” som består av mammor, pappor och andra familjemedlemmar till ungdomar som dödades av militär under massakern vid Himmelska fridens torg 1989.
Denna organisation har förföljts dubbelt i Kina; först har deras familjemedlemmar dödats och sedan har de drabbats av husarrest, fängelse eller värre i sina försök till upprättelse.
Istället för en ursäkt har de anhöriga fått sina liv förstörda, bland annat genom att utestängas från Kinas arbetsmarknad. Därför lever de flesta av offrens efterlevande under knappas ekonomiska förhållanden, varför Xus gåva är extra välkommen, vilket också framgår i mödrarnas officiella tackbrev.
Givetvis är det enklare för svenska journalister att skriva om Rosa Taikon än om Xu Youyu. Kunskaperna om förhållandena i Kina är vid svenska redaktioner minst sagt liten, och om demokratikämpar som Xu vet man snart sagt ingenting.
Men samtidigt säger Xu att han ser priset som ”ett viktigt erkännande av demokratirörelsen” i Kina. Att en svensk minnesfond bidrar till detta borde vara en jättenyhet samt en anledning till att uppmärksamma de tuffa förhållanden som denna rörelse står inför.
