Ny skandalartikel om kinesisk korruption

Genom årets lopp har en rad ”skandalartiklar” publicerats om korruption bland Kinas högsta politiska elit.

Exempelvis skrev Bloomberg sommaren 2012 om hur Xi Jinpings släkt berikat sig på den kommande presidentens stigande position, och samma höst rapporterade New York Times om korruption bland Wen Jiabao vänner, kollegor och närmsta familj.

Det skandalartade med dessa artiklar är inte bara innehållet, utan också följderna. Såväl New York Times som Bloomberg har sedan 2012 varit blockerade i Kina.

Under fjolåret fick dock Bloomberg svidande kritik för att vilja blidka kinesiska myndigheter, bland annat genom att stoppa en liknande historia som företagets reportrar jobbat på i flera år.

Anledningen till detta är att Bloomberg hoppas kunna fortsätta verka i Kina där man alltjämt samlar in finansdata som man sedan säljer utanför Kina i form av såväl korta notiser som längre artiklar. I mars i fjol skrev jag här på InBeijing om detta:

I veckan sade Ben Richardson upp sig från Bloomberg. Han var redaktör för mediaorganisationens Asien-avdelning, och den tredje anställda som lämnar Bloomberg, sedan rapporter i november i fjol gjorde gällande att företaget höll tillbaka kritiska nyheter om Kina.

Bloombergs intäkter kommer främst från att sälja finansdata till organisationer och privatpersoner.

(…)

Förra veckan sade även Peter Grauer, Bloombergs ordförande, att företaget med facit i hand borde ha ”omvärderat” reportage som inte är direkt relaterade till affärsnyheter, givet risken de innebär för den stora säljpotential som Bloombergs ekonomiska data i Kina utgör.

Michael Forsythe var en av reportrarna som lämnade Bloomberg i fjol. Han var en av journalisterna bakom den nya känsliga artikeln som företaget vägrade publicera. Forsythe fick dock omgående anställning på New York Times i Hongkong, och nu i veckan publicerade han artikeln där i stället.

Det betyder givetvis jackpot för New York Times, som kan publicera material som flera reportrar från Bloomberg spenderade år med att hämta in.

Artikeln handlar om Wang Jianlin, som är Asiens rikaste man och tillika son till en kommunistisk revolutionär som gick den långa marschen sida vid sida med Mao Zedong. Wang har berikat sig genom konglomeratet Wanda, som främst sysslar med fastigheter med även är verksamt inom bland annat underhållning och hotellbranschen.

Det dras nu en rät linje mellan Wandas framgång och faktumet att Wang Jianlin har många kontakter i Kinas politiska elit, som han också gett andelar i sitt företag, varpå de har hjälpt företaget att expandera:

His conglomerate, Wanda Group, is best known in China for its signature Wanda Plazas, massive shopping complexes with cinemas, office towers, hotels and apartments. Since building the first one in the northeastern city of Changchun in 2002, he has opened more than 100 of them in at least 70 other Chinese cities, generating the revenue that now finances his ambitions abroad.

But there is an aspect of his relationship with the authorities that Mr. Wang never raises in interviews and that has gone unreported in the many accounts of his success published in China and abroad: Relatives of some of the nation’s most powerful politicians and their business associates own significant stakes in his company.

An extensive review of corporate records filed with the government identified several such investments made from 2007 to 2011, when Wanda was privately held and rarely sold shares to outsiders.

Among those given an early chance to buy a stake in his company was Qi Qiaoqiao, an active investor who is the elder sister of China’s current president, Xi Jinping. (She sold or transferred her shares in the company in October 2013 to a longtime business associate.)

Other early investors included a business partner of the daughter of former Prime Minister Wen Jiabao, and relatives of two other members of the ruling Politburo at the time, Jia Qinglin and Wang Zhaoguo, according to the records and interviews with family members and business associates.

Detta är en historia med samma slags tyngd likt de som till en början fick Bloomberg och New York Times att blockeras i Kina. Flera bevis läggs fram på nära band mellan Kinas rikaste man och den politiska eliten, vilket givetvis är en nagel i ögat på kommunistpartiet, som redan censurerat flera relevanta sökord på Kinas internet.

Artikeln kan läsas i sin helhet här, och nedan återger jag även några tweets som har med publiceringen att göra: