I dag har Kinas börsindex fallit fritt under en handelsdag som redan dubbats till Kinas ”svarta måndag”.
Landets största index i Shanghai har rasat med 8,5 procent vilket är den största nedgången under en handelsdag sedan oktober 2007. Också det något mindre indexet i Shanghai drabbades av en nedgång på 7,7 procent.
Kinas ekonomiska inflytande är numera så stort att stora rörelser på dess börser får gehör i omvärlden. Under dagen föll även Nikkei i Tokyo med 5,9 procent och Hang Seng i Hongkong med 5,2 procent. Även i Sydkorea, Taiwan och Australien var siffrorna idel röda.
På grund av oron kring utvecklingen i Kina var det ytterst skakigt även då marknaderna i Europa öppnade. I Stockholm förr OMX30 med 4,5 procent vilket ändå var mindre än nedgångarna i Oslo och Helsingfors.
På de tunga indexen i London och Frankfurt raderades en bra bit över 1 000 miljarder kronor i marknadsvärde under dagens gång, och även i USA öppnade börserna nedåt.
Jag skriver inte särskilt ofta om ekonomi här på InBeijing eftersom jag även bloggar för Finansliv. Nu avslutade jag just ett långt inlägg på Finansliv om mekanismerna bakom Kinas börsras, och tänkte dela med mig av de viktigaste orsakerna här.
I mitt senaste inlägg på Finansliv skriver jag om hur Kinas nya president Xi Jinping vill byta skepnad på landets ekonomi, vilket bland annat har inneburit en stor överföring av kapital från fastighetsmarknaden till landets börser:
Förutom att fungera som tillväxtmotor har Kinas fastighetsmarknad tidigare också utgjort en trygg hamn för landets investerare. En värdeökning på fastighetsmarknaden med omkring 15-20 procent per år – driven av urbanisering och snabba investeringar – fick många att placera sina pengar här snarare än på börsen.
Men då frågetecken kring årsskiftet började uppstå om bomarknaden så flyttade många över sina pengar till börsen istället – särskilt som myndigheter och inhemsk media gav starka signaler om att stödja tanken på en börsuppgång.
Varningstecknen började hopa sig under våren, och då jag 29 april skrev inlägget ”Läget med den kinesiska börsbubblan” så hade Shanghais index stigit med 88 procent på ett halvår och ökat sitt värde från 3 000 till 4 500 punkter bara sedan februari.
Men trots en ur ekonomisk synpunkt omotiverad ökning av börsvärdet och en rad bisarra värderingar på de listade företagen så fortsatte uppgången, innan den ofrånkomliga justeringen skedde under sommaren:
Den 12 juni nådde index i Shanghai en topp på över 5 000 punkter, vilket innebar en värdeökning med över 150 procent på bara ett år. Men sedan – pang boom – började nergången. I inlägget ”Kinesiska börsen faller med över en fjärdedel” (4 juli) berättar jag om hur Shanghais index har tappat över en fjärdedel av sitt värde sedan mitten av juni vilket innebar en utradering av över 3 000 miljarder kronor i marknadsvärde.
Efter nedgången i början av juli tog Kinas myndigheter till krafttag för att vända den dåliga trenden. Bland annat stoppade man handeln i flera tusen företag och förbjöd stora innehavare att sälja sin aktier. De radikala regleringarna fick inledningsvis en viss effekt, men snart infann sig oron återigen:
Men denna tillfälliga uppgång var alltså ett resultat av extrema åtgärder från Kinas myndigheter och statliga regulatorer, och de underliggande tvivlen om marknaden försvann knappast vilket jag skrev om i inlägget ”Kinas börsfall beror på misstro” (28 juli).
Då hade en ny störtdykning just ägt rum i Shanghai, vars index 27 juli rasade med över 8 procent vilket var den sämsta noteringen under en dag sedan 2007. Dagen efter kom en marginal återhämtning efter att Kinas centralbank under tisdagsmorgonen pumpat in över 70 miljarder kronor i landets banksystem, och samtidigt garanterade sin intention att uppehålla bankernas likviditetsnivåer.
På så vis hade Kinas myndigheter nu målat in sig i ett hörn – ju mer åtgärder man tilltar, desto mer nervösa blir spararna för att marknaden inte bygger på någon säker grund. Men om man undviker att ta till några åtgärder, så tror inte spararna att marknaden kommer fortsätta gå upp.
Inte blev det hela bättre av att Kina devalverade sin valuta i mitten av augusti för att få fart på sin slumrande exportsektor – vilket i sin tur väcker frågetecken om huruvida landets ekonomiska tillväxt egentligen är så hög som myndigheterna rapporterar.
Kort sagt står Kinas börser inför en mycket osäker framtid, eftersom de stigit snabbt utan någon riktigt vettig anledning. Myndigheterna har å sin sida redan använt de flesta verktyg de har i lådan, och nu kommer även nya farhågor om att landets tillväxt hackar efter det officiella målet för 2015.
Klara orosmoln i Kina alltså. Läs min längre och mer detaljerade text om detta via Finanslivs hemsida.
