oktober 2015

Publicerat: Kina väcker hopp inför klimatmötet i Paris

Med en månad kvar till klimatmötet i Paris är väl förutsättningarna knappast optimala, med larmrapporter om att ett ordentligt bindande avtal måste till om vi ska nå det omtalade tvågradersmålet.

Då Kinas president Xi Jinping talade med sin amerikanska kollega Barack Obama om detta i fjol så kunde de endast få till en ”överenskommelse” om att sänka sina respektive utsläpp med förhållandevis små mängder.

Kina och USA står tillsammans för nästan hälften av hela världens koldioxidutsläpp – och Kina för dubbelt så mycket som USA – så de båda länderna är absolut nödvändiga att ha med om ett globalt klimatavtal ska göra någon skillnad över huvudtaget.

Det var också Kina och USA som var två av de största bromsklossarna för att få till ett bindande avtal vid klimatmötet i Köpenhamn 2009.

I veckans nummer av Fokus skriver jag om hur Kina nu plötsligt verkat ha ändra inställning, och vara beredda till större uppoffringar än tidigare:

Den nya kinesiska miljömedvetenheten syntes tydligt när det i slutet av september i år var Xi Jinpings tur att åka på statsbesök till USA. Inför FN:s generalförsamling utlovade Xi klimatfinansiering på 25 miljarder kronor till utvecklingsländerna.

Än viktigare var att Xi gav löfte om att lansera ett nationellt system för utsläppshandel senast 2017, ett system som ska kontrollera och minska utsläppen genom gränsnivåer i varje provins. Ett pilotprojekt har redan sjösatts i sju av landets provinser, och varit så framgångsrikt att Xi denna gång med säkerhet vågade säga att Kina kommer minska sina utsläpp senast 2030.

Financial Times skrev efter Xi Jinpings besök i USA att Kina ”tar på sig ledartröjan” i frågan om klimatförändringar, och att landet förtjänar beröm för sina miljöåtaganden.

En anledning till detta, som jag också skriver i Fokus, är att kineserna själva börjat lida oerhört av sina utsläpp:

I augusti i år visade Berkley Earth, en NGO som forskar om klimatförändringar, att 1,6 miljoner kineser dör varje år på grund av luftföroreningar. Det är över 4 000 om dagen, eller närmare en femtedel av alla dödsfall i hela Kina.

Ny forskning visar också en stor ökning av missbildade barn i områden intill kolkraftverk, samt att Kinas luftföroreningar kostar från 5 upp till 13 procent av landets BNP. Situationen skapar därmed missnöje hos såväl befolkningen som politikerna.

Kinas nya inställning har redan satt press på andra utvecklingsländer. Bara två dagar efter Xi Jinpings framträdande i FN:s generalförsamling lovade Brasiliens president Dilma Rousseff att landet ska minska sina utsläpp med 37 procent under det närmaste årtiondet, och återställa 12 miljoner hektar regnskog till år 2030.

Bara hoppas att Kinas myndigheter, denna gång, är beredda att stå för sina ord.

Dokumentär om fängslade Ilham Tohti

Ekonomiprofessorn Ilham Tohti är en av otaliga individer som råkat illa ut för att ha ifrågasatt regeringens politik sedan Xi Jinping tog makten i Kina.

Tohti tillhör den muslimska etniska minoriteten i Kinas oroliga nordvästra provins Xinjiang, där en spiral av dussintals våldsdåd orsakat hundratals dödsoffer de segaste två åren.

Under en föreläsning vid Peking University ifrågasatte Tohti den hårdhänta politik som Kinas regering för i provinsen. Det skulle han inte gjort – det satt nämligen övervakningskameror i salen, som sedan användes i bevisföringen mot Tohti då han i september i fjol dömdes till livstids fängelse för extremism.

Ilham Tohti är ett nästan helt okänt namn i Sverige, men samtidigt ett av de viktigaste fallen att uppmärksamma då det gäller ökad repression mot regimens meningsmotståndare i Kina.

Dels för att Tohti inte har utfört några våldsamheter, utan blott på ett universitet väckt frågor om myndigheternas förda politik.

Men framför allt för att dussintals kinesiska professorer har delat Tohtis öde sedan Xi Jinping blev president i mars 2013, vilket visar på hur Kinas lärosäten allt mer faller under kommunistpartiets kontroll.

Nu har en ny halvtimmeslång dokumentär baserad på intervjuer med Tohti dykt upp på internet. Lär er mer om hans person och öde genom att se videon här nedan eller via Youtube:

Brittisk advokat konfronterar kinesiska demonstranter i London

Nu i veckan avslutade Xi Jinping sitt fyra dagar långa statsbesök i Storbritannien, som rönt mycket uppmärksamhet i media världen över.

En stor del av uppmärksamheten har handlat om den brittiska regeringens välvilliga inställning till Kina; såväl premiärminister David Cameron som finansminister George Osborne har talat om början på ”ett gyllene årtionde” i relationen med Kina.

De båda har flera gånger sagt att Storbritannien vill bli ”Kinas främsta partner i väst”, och bland annat låtit Kina investera i en kärnkraftanläggning vid Hinkey Point.

Vad den brittiska regeringen däremot inte har gjort är att tala om bristen på mänskliga rättigheter i Kina, som har förvärrats betydligt under Xi Jinping. Tvärtom har denna fråga medvetet åsidosatts i jakten på kinesiska investeringar och lukrativa handelsavtal.

Till och med brittisk media har uttryckt avsky för detta odelade fjäsk inför en av världens mest repressiva regimer, och ifrågasatt det kloka i att Cameron och Osborne överger demokratiska värderingar i utbyte mot potentiell ekonomisk vinning.

Även brittiska invånare har irriterat sig på detta, särskilt som otaliga kinesiska demonstranter viftade med välkomstflaggor som hyllade kommunistpartiet och Xi Jinping då presidenten åkte genom London (materialet visade sig senare ha distribuerats av den kinesiska ambassaden).

En 29 år gammal advokat vid namn Paul Powlesland var modig att stanna sin cykel och konfrontera några av dessa demonstranter, vilka främst verkade bestå av kinesiska studenter och turister.

Det hela filmades, och i videon nedan kan ni se hur Powlesland på ett sakligt och artigt vis bland annat frågar demonstranterna om de tycker att yttrandefrihet är något som bör gälla även i Tibet.

Då en av demonstranterna tar upp frågan om Skottland, så svarar Powlesland att han stödjer skotsk självständighet och att skottar som engagerar sig i frågan inte blir arresterade. Han påpekar också att en folkomröstning ägde rum i Skottland, och frågade varför man inte tillåter något sådant i Tibet.

En upprörd kvinna frågar då varför Powlesland ställer dessa frågor, varpå den unga advokaten säger att han bryr sig om demokrati och mänskliga rättigheter för hela världens invånare, och att det är något som finns i Storbritannien men inte i Kina.

Tyvärr är filmen av undermålig kvalité och delar av dialogen är inte hörbar. Men Powlesland säger till The Guardian att demonstranterna ändå snabbt fick slut på argument och intresse av att debattera med honom:

Powlesland told the Guardian his questions appeared to flummox the students. “They didn’t really know how to answer them. They haven’t really got an answer, as far as I can see,” he said.

Då Powlesland säger att en stor del av brittiska folket är ”uppriktigt äcklade” av Cameron och Osbornes fjäsk får han dessutom medhåll av britter på gatan.

Han säger sedan att Xi Jinping är en av de värsta förbrytarna mot mänskliga rättigheter i världen, samt hur surrealistiskt det är att se plakat i London som hyllar Kinas repressiva kommunistparti:

Över en halv miljon människor har sett videoklippet, och Powlesland säger till The Guardian att han fått mail och meddelanden från människor över hela världen som tackar honom för att ha stått upp för mänskliga rättigheter och yttrandefrihet.

Han berättar också att han inte visste att händelsen filmades, men att en person på platsen frågade honom om tillstånd att lägga upp filmen på Facebook varpå Powlesland gav sitt godkännande.

Händelsen har rönt uppmärksamhet ända till Taiwan och Hongkong, där media kontaktat Powlesland. Dock har det, föga överraskande, varit helt tyst om detta i kinesisk media.

För den som vill läsa mer om Storbritanniens fjäsk för Kinas regim, skrev jag en längre artikel om detta för Finansliv just innan Xi Jinpings besök inleddes.

Robert Mugabe tilldelas Kinas fredspris

Då Liu Xiaobo fick Nobels fredspris 2010 var reaktionerna starka från Kinas sida. En av de konkreta åtgärderna var att samma år instifta ett eget fredspris vid namn Konfucius fredspris.

Grundaren Tan Changliu förklarade då hur syftet med priset var att ”belysa världsfreden från ett österländskt perspektiv”.

Detta gjordes i år genom att belöna Zimbabwes diktator Robert Mugabe med priset, skriver bland annat Shanghaiist:

At an award ceremony held at a hotel in Beijing last month, which Mugabe did not attend, members of the Confucius Peace Prize committee lauded the Zimbabwean dictator for ”working tirelessly to build the political and economic stability of his country, bringing peace to the people of Zimbabwe, strongly supporting pan-Africanism and African independence, and making unparalleled contributions for the renaissance of African civilisation.”

”Since he became chairman of the African Union in February 2015, 91-year-old Mugabe has been travelling the world over, actively promoting peace on the African continent, breathing new life for the ideals of peace and mankind in the 21st century,” added the committee members in an official statement.

Den 91 år gamla Mugabe har styrt sitt land med järnhand sedan tidigt 1980-tal och bland annat gjort sig känd för massakrer, homofobi och rasism.

I och med utnämningen sällar sig Mugabe till en namnkunnig skara av pristagare som bland annat inkluderar Vladimir Putin och Fidel Castro.

Sveriges radio, Kinas president och ironi

Egentligen hade jag inte tid att skriva något inlägg här på InBeijing i dag. Men efter snabbt besök på Sveriges radios hemsida kunde jag ändå inte låta bli.

Där uppmärksammar Studio ett – Sveriges radios ledande fördjupande nyhetsprogram – hur ”Kinas premiärminister Xi Jing Ping” är på besök i Storbritannien.

Det finns dock två problem med detta; han heter Xi Jinping och är inte Kinas premiärminister utan dess president.

Felstavningar kan alla göra, men jag finner det ändå lite märkligt att man så nonchalant inte kan uppbringa den minimala ansträngning som krävs för att få antingen namn eller ämbete rätt på ledaren för världens största land.

Ännu mer kul blir det givetvis att påpeka detta mot bakgrund av mitt inlägg ”Sverige ointresse av det riktigt viktiga” som i somras fick tusentals läsare och hundratals delningar i sociala medier.

Där argumenterade jag för hur okunniga och ointresserade svensk media är vad gäller Kina, och hur det även leder till stora kunskapsluckor hos svenskar om världens största land (på bekostnad av en överrapportering från USA och arabvärlden).

Inlägget renderade också många kommentarer från journalister som menade att så inte var fallet; svensk media rapporterar visst mycket om Kina och att jag inte upplevde det så eller misslyckades med att sälja artiklar berodde på mina egna tillkortakommanden.

En av kommentarerna kom från Margita Boström, som menade att jag behövde lyfta blicken från mig själv för att inse att intresset för Kina i svensk media de facto är stort.

Och vart jobbar förresten Margita Boström? Jo, hon är utrikesreporter på Sveriges radio :)

xijinpingSveriges radio missar namn och titel på Kinas president. Landets premiärminister heter ju, som vi alla vet, Li Keqiang.

Kinas kulturministerium hånas på sin egen mikroblogg

”Hej alla internetanvändare, kulturministeriet har nu startat ett officiellt Weibo-konto! I framtiden kommer vi publicera kulturpolitik och information här. Vi ser fram emot allas stöd och uppmärksamhet!”

Så löd den första posten från Kinas kulturministerium på inhemska mikrobloggen Sina Weibo, där ministeriet öppnade ett konto tidigare denna vecka.

Men istället för stöd så blev det uppmärksamhet i en annan form, nämligen skarp kritik från otaliga kinesiska bloggare.

Enligt Wall Street Journal postades över 100 000 kommentarer till kulturministeriets konto inom loppet av en dag, varav ”de flesta var negativa eller rent av fientliga”:

“You manage what we read, what we watch on TV, what movies we see, what we do online, when we drive our cars, what we say, but you don’t manage the quality of our food or housing, our health, or our children’s ability to attend school,” read one comment that attracted more than 23,000 likes. “Everything you should manage, you don’t and what you shouldn’t manage, you do!”

En kommentar rörde också faktumet att president Xi Jinping hade talat om tv-serien House of Cards under sitt besök i USA förra månaden – men att han har förbjudit samma serie att visas på tv i Kina.

Censorer beskylldes under torsdagen för att ha tagit bort tusentals negativa kommentarer på kulturministeriets kontot, men ”verkade i stora drag ha givit upp” senare samma kväll.

Wall Street Journal menar att kritiken ”reflekterar en utbredd frustration över ökad censur och kontroll över kulturen” under president Xi Jinping, vilket exempelvis inkluderar att flera utländska tv-serier och tecknade figurer förbjudits.

För några år sedan råkade myndigheternas officiella konton ofta ut för omfattande kritik på Sina Weibo, men på senare år har det blivit ovanligare eftersom myndigheterna ökat sin kontroll även över själva mikrobloggen.

Video: Nordkoreas kommunistparti firar 70 år med storslagen militärparad

Förra månaden höll Kina en militärparad av sällsynt omfattning i Peking, för att fira 70-årsdagen av japanernas kapitulation under andra världskriget. I dag var det Nordkoreas tur, då landets diktator Kim Jong-un översåg en liknande parad i Pyongyang, på 70-årsdagen av det nordkoreanska arbetarpartiets grundande.

En betydande skillnad mellan de båda paraderna var den internationella närvaron; inga utländska trupper marscherade i Nordkoreas militärparad och det fanns heller inte många närvarande statsöverhuvuden eller andra höga utländska tjänstemän på plats.

Kina utgör undantaget, då Liu Yunshan intog hedersplatsen på podiet bredvid Kim Jong-un. Liu sitter i den kinesiska politbyråns ständiga utskott, och är därmed en av landets sju mäktigaste politiker. Hans har särkilt ansvar för ideologi och propaganda i Kina.

Liu ska ha haft med sig ett brev till Kim från Kinas president Xi Jinping, med lyckönskningar och ett budskap om närmare samarbete mellan de två länderna. Har ser själv dock inte särskilt lycklig ut – närmast obekväm – på en kort video från paraden via Kinas officiella nyhetsbyrå Xinhua:

Nordkorea kände förmodligen en viss press att landets militärparad skulle matcha eller överträffa den som Kina höll förra månaden, och på förhand spekulerades det därför i huruvida Kim Jong-un skulle ta vara på tillfället genom att skjuta iväg några missiler eller genomföra ytterligare ett kärnvapentest. Detta verkar ännu inte ha skett.

I samband med jubileet har det skrivits en hel del om Nordkorea i media världen över – undantaget Sverige, så klart – och framför allt vill jag rekommendera The Guardians specialserie ”North Korea at 70” med lite längre, analyserande artiklar:

Tourism or propaganda: how ethical is your North Korean holiday?
How the China model could help North Korea – and save Kim Jong-un
How should the world engage with North Korea?
Ping pong, beach trips and intermittent Wi-Fi: life in privileged Pyongyang
Forget nuclear tests, look at our football: North Korea dreams of World Cup glory
How do I get … to North Korea
Costly and complicated – why many Koreans can’t face reunification

Om någon mot förmodan skulle vilja se hela den cirka två timmar långa paraden, så finns den att ta del av via Russia Today:

USA ska skicka krigsfartyg för att utmana Kina i Sydkinesiska havet

Bara någon vecka efter Xi Jinpings statsbesök i USA, kommer uppgifter om att amerikanska flottan förbereder skicka krigsfartyg till Sydkinesiska havet för att utmana Kinas territoriella krav där.

Enligt militära tjänstemän kommer dessa fartyg att ta sig innanför den 20 kilometer stora radien av farvatten vid minst en av Kinas konstgjorda öar vid Spratly, som kineserna menar gör vattnet till kinesiskt territorium.

En militär tjänsteman säger till Navy Times att detta kan ske ”inom några dagar”, och att man bara väntar på godkännande från Obamas administration. Även Financial Times talar med en hög amerikansk tjänsteman som bedömer att denna manöver kommer påbörjas ”under de kommande två veckorna”.

Internationella bestämmelser ger rätt till en särskild ekonomisk zon 20 kilometer från ett lands territorium, förutsatt att detta territorium utgör ett naturligt hem åt delar av landets befolkning.

Kina bygger sedan en tid tillbaka konstgjorda öar vid bland annat Spratly, som är en grupp med obebodda atoller mellan Vietnam och Filippinerna, och menar att den ekonomiska zonen bör gälla även där.

karta sydkinesiskaSpratly utmärkt på en karta över Sydkinesiska havet, tillsammans med Kinas territoriella anspråk.

Tidigare i år skrev jag om hur en amerikansk pilot blev varnad av kinesisk militär då han flög vid Spratly, trots att det enligt alla gällande konventioner rör sig om internationellt luftrum.

I mitten av september – någon vecka efter den stor militärparaden i Peking – visade dessutom amerikanska satellitfoton hur Kina är i färd med att bygga en tredje landningsbana i Sydkinesiska havet, stor nog att användas av militära flygplan.

USA ser allvarligt på detta, dels eftersom man vill stå upp för sina allierade i området, men även för att USA:s ekonomi bygger mycket på handel och navigationsfrihet på haven.

Inför FN:s generalförsamling sade Barack Obama den 28 september mycket riktigt att USA ”har ett intresse av att uppehålla de grundläggande principerna för navigationsfrihet och fri handel”. Det var vid samma tillfälle som Xi Jinping också befann sig vid och talade inför samma generalförsamling.

Under en presskonferens med Xi Jinping dagarna innan, sade Obama att han under de bådas möte ”uttryckte stor oro över uppbringande av land, byggnation och militarisering över omtvistade områden”, samt att USA kommer ”fortsätta segla, flyga och vara verksamma vart helst internationell lag tillåter”.

Nu i veckan har också admiral Scott Swift, befälhavare för USA:s Stilla havs-flotta, uttryckt missnöje med hur ”vissa nationer” beter sig på ett vis som bryter mot internationell lag. Uttalandet skedde vid en sjöfartskonferens i Australien, och bar klara indikationer till Kina:

”It’s my sense that some nations view freedom of the seas as up for grabs, as something that can be taken down and redefined by domestic law or by reinterpreting international law,” Swift said, according to a report by Reuters. ”Some nations continue to impose superfluous warnings and restrictions on freedom of the seas in their exclusive economic zones and claim territorial water rights that are inconsistent with (the United Nations Convention on the Law of the Sea). This trend is particularly egregious in contested waters.”

Amerikanska krigsfartyg som seglar mot Kinas konstgjorda öar i Sydkinesiska havet bara veckor efter att Xi Jinping lämnat sitt statsbesök i USA, vore ett säkert kvitto på att mötet mellan Xi och Obama inte gick särskilt bra.

Men skulle USA nu ställa in denna planerade manöver skulle det istället ses som ett svaghetstecken.

Från kinesiskt håll har man uppfattat signalerna, och möter dem enligt South China Morning Post med tuff retorik:

Mainland military experts said the People’s Liberation Army Navy would issue warnings and there would not be collisions if foreign military vessels went within the limits. But the PLA was capable of expelling any intruders, they said.

(…)

Li Jie, a Beijing-based naval expert, said the navy would send warships to intercept the US vessels if they ignored the warnings.

Another source close to the PLA said Beijing had several more ”cost-effective” solutions to such a confrontation.

”We could scramble drones to expel the vessels, or simply order the Second Artillery Corps to fire from distance,” he said.

Tennisspelare hostar och spyr under China Open

Under veckan har tennisturneringen China Open pågått i Peking, samtidigt som luftföroreningarna nådde nivåer som är skadliga för hälsan till och med enligt kinesisk standard.

Under gårdagen utfärdade kinesiska myndigheter en gul smogvarning för norra Kina, och avrådde befolkningen i Peking från utomhusaktiviteter då sikten i huvudstaden var reducerad till under en kilometer.

Enligt mätstationen vid den amerikanska ambassaden i Peking var genomsnittet på luftkvalitén i Peking under gårdagen ”hazardous”, vilket är den sista kategorin innan mätaren går utanför skalan.

Förhållandena tog ut sin rätt på många av deltagarna i China Open. Fransmannen Jo-Wilfried Tsonga fick tas av planen mitt under matchen för en hälsokontroll sedan han känt sig yr.

Tsonga förlorade sedan matchen mot sin motståndare som låg på 64:e plats i världsrankingen – den lägst rankade spelaren som slagit Tsonga i år.

Ännu värre var det slovaken Martin Klizan, som sade sig ”hosta okontrollerbart” efter varje poäng under sin match, och började kräkas då matchen väl var avslutad.

På grund av den obehagliga upplevelsen skrev Klizan på Facebook att organisatörerna borde prioritera deltagarnas hälsa framför allt annat, och att han i framtiden kommer stryka China Open från sin kalender för resten av karriären. Av okänd anledning raderade Klizan senare sitt inlägg från Facebook.

Luftföroreningarna och deltagarnas reaktioner kommer i ett särskilt känsligt skede, eftersom Peking nyligen vann värdskapet för vinter-OS 2022. Myndigheterna har tidigare lovat att göra vad som krävs för frisk luft under olympiaden.

Ingen kommentar angående tennisturneringen och luftföroreningarna har kommit från myndigheternas sida. Statliga nyhetsbyrån Xinhua postade dock under gårdagen en bild på Twitter som visar smoggens omfattning:

Nordkoreansk flyktingpojke får stanna i Sverige

Några av de populäraste och mest delade artiklarna jag skrivit här på InBeijing under det senaste året rörde en flyktingpojke kallad Kim, som länge levt som ett gatubarn i Nordkorea.

Kim hade sedan lyckats fly från Nordkorea till Sverige via Ryssland och Finland. Men väl på plats i Sverige bedömde Migrationsverket att han var kines. Beslutet kom efter en minst sagt bristfällig utredning.

Migrationsverkets handläggare hade bland annat inte lyckats lokalisera flera orter som Kim uppgett i förhören, eftersom som stavat de koreanska ortsnamnen fel. Vidare gjordes ett språktest av det ljusskygga företaget Sprakab, som gick emot sin egen lingvistiker då det hävdade att koreanska inte var Kims modersmål.

Vid utvisning till Kina hade Kim med största säkerhet skickats vidare till Nordkorea och fångläger eller dödsstraff. Men efter en utredning från Sveriges radio och högljudda protester från många håll – inklusive en namninsamling som samlade över 80 000 underskrifter – beslutade sig Migrationsdomstolen för att i mars i år bevilja en ny prövning i pojkens ärende.

Och under förra veckan kom det nya beslutet – Kim har beviljats permanent uppehållstillstånd i Sverige!

Kim, som redan varit i Sverige i cirka två år men ständigt hotats av utvisning, befann sig på lektion vid sin restaurangutbildning då TT nådde honom för en kommentar. Enligt nyhetsbyrån var han överlycklig och kunde inte sluta skratta.

N.-Korean-RefugeesBilden föreställer en kinesisk vakt utanför Sydkoreas ambassad i Peking som försöker hindra nordkoreanska flyktingar att ta sig in för att söka asyl. Lyckas han stoppa dem så skickas de tillbaka till en osäker framtid i Nordkorea.

Själv har jag med anledning av detta kontaktat Kims advokat Arido Degavro, samt även Greg Scarlatoiu, som är vd vid Committee for Human Rights in North Korea baserad i Washington.

Degavro kallades till en muntlig utredning utredning hos Migrationsverket 5 juni 2015, där han fick veta att Migrationsverket – på grund av bristerna i den tidigare utredningen – inte längre ifrågasatte Kims nationalitet som nordkorean.

I sitt nya beslut påpekar Migrationsverket enligt Degavro att ärendet blivit uppmärksammat medialt runtom i världen, inklusive i Sydkorea, och att Kim därför riskerar förföljelse om han skulle skickas tillbaka till Nordkorea. Mediauppbådet och namninsamlingen gav alltså önskat resultat.

Fokus i den nya utredningen låg istället på Kims anknytning till Sverige, och huruvida det fanns möjlighet för honom att istället bosätta sig i Sydkorea. Men då han redan stannat i Sverige så pass länge och till och med påbörjat en utbildning här, så fick han alltså svenskt permanent uppehållstillstånd.

Så vitt Degavro vet så har ingen från Migrationsverket eller Sprakab ställts till svars för den felaktiga utredning som höll på att få Kim utvisad till Nordkorea.

Scarlatoiu gav mig svar på fallet utifrån ett globalt perspektiv. Han säger att det finns ungefär 28 000 nordkoreanska flyktingar i Sydkorea, och drygt 5 000 i andra länder världen över, främst i Asien. I väst är antalet fortfarande litet – även i USA finns enligt Scarlatoiu färre än 190 flyktingar från Nordkorea.

Han säger vidare att Kims fall kommer få betydelse för den nordkoreanska flyktingfrågan ur ett globalt perspektiv, eftersom de vet att det finns möjlighet till förhör och en rättvis undersökning i Europa.

Detta är ett privilegium som inte ges i alla länder; Scarlatoiu nämner exempelvis att Laos arresterade och utvisade nio nordkoreanska flyktingbarn 2013.

På frågan om Kinas roll i den nordkoreanska flyktingfrågan, är Scarlatoiu fortfarande förfärad över att Kina ser dessa som ”ekonomiska flyktingar” snarare än politiska flyktingar, och därmed regelbundet skickar dem tillbaka till Nordkorea där de sedan straffas för sin flykt.

Detta, menar Scarlatoiu, är ett uppenbart brott mot FN:s flyktingkonvention.

Stort tack till alla er läsare som såg till att artiklarna om Kim på InBeijing delades hundratals gånger, och särskilt tack till er som även skrev på den namninsamling som jag länkade till!

Kina tar en allt större roll i FN

Kina har tidigare spelat en marginell roll i FN jämfört med andra länder i säkerhetsrådet. Men under sitt statsbesök till USA visade Xi Jinpings att han är redo att öppna plånboken för att få ett större inflytande i organisationen.

Trenden har pågått ett tag; 2010 bistod Kina endast med 67 miljoner dollar eller 3 procent av FN:s inkomster. Men i år bidrar man med 140 miljoner dollar, vilket utgör 5 procent och är en lika stor andel som Storbritannien och Frankrike.

Kina spås redan 2018 bli FN:s tredje största bidragsgivare.

En liknande utveckling pågår vad gäller FN:s fredsbevarande styrkor. Länge sågs dessa av Kina som ett sätt att blanda sig i andra länders inre angelägenheter, vilket gick stick i stäv mot kommunistpartiets ideologi.

Men tidigare i år skickade Kina ut sina första egna fredsbevarande trupper i form av en infanteribataljon till Sydsudan – där Kina även råkar vara den största utländska investeraren i landets rika oljefält.

kina sudanKinesisk FN-trupp i Sydsudan.

Under årets gång har Kina utökat antalet militärer och poliser under blå FN-flagg världen över till 3 000. Och då Xi Jinping talade inför FN:s generalförsamling i slutet av september lovade han att öka detta antal till 8 000 trupper som ska utgöra en permanent fredsstyrka.

Vidare lovade Xi att Kina de kommande åren ska utbilda 5 000 soldater från andra länder till samma fredsstyrka.

Särskilt stort var Kinas intresse för Afrika. Man ska även bistå med 100 miljoner dollar till afrikanska unionen för upprättandet av en insatsstyrka, och dessutom skicka en egen fredsbevarande helikopterbataljon till kontinenten.

Förutom själva styrkorna lovade Xi Jinping vid sitt besök i FN även att bidra med en miljard dollar till en särskild ”freds- och utvecklingsfond”.

Vidare ska Kina även förse världens fattiga nationer med tre miljarder dollar för att ta itu med klimathotet, samt två miljarder dollar till ytterligare en särskild utvecklingsfond som ska hjälpa samma fattiga länder att investera i bland annat utbildning och sjukvård.

Detta, skriver The Economist, är den största hängivenhet som Kina någonsin visat i FN, och tillika också en metod för att med hjälp av plånboken öka sitt globala inflytande:

China has long seen itself as a leader of the world’s poor. The $6 billion-plus it is stumping up for UN climate and development programmes is by far the largest amount it has pumped into development abroad. By channelling much of it through the UN, it is using the international system to bolster its claim to global leadership.

Samtidigt sker detta i en tid då många västerländska nationer på grund av ekonomiska svårigheter skär ner sina bidrag till FN, och allt fler länder i Sydkinesiska havet sätter sitt hopp till FN vad gäller en lösning på territoriella konflikter med Kina.

Förresten, vad gäller Xi Jinpings resa till USA så skrev jag förra veckan en längre inlägg om detta för Finansliv, med rubriken ”Money talks då Kinas president besöker USA”.

Minst 10 döda i 18 explosioner i södra Kina

Under veckan har arton explosioner ägt rum i provinsen Guangxi i södra Kina. De har skett efter paketleveranser med vanliga budfirmor, då paketen sedan har visat sig innehålla hemgjorda bomber.

Minst tio personer har dött i explosionerna och över 50 har skadats. Flest explosioner ägde rum under onsdagen, då minst tretton paketbomber utlöstes.

Bland måltavlorna under onsdagen fanns bland annat ett fängelse, ett myndighetskontor, ett varuhus, ett sjukhus och en tågstation.

Bilder som postats på internet visar stor förödelse i ett varuhus, samt ett hyreshus i flera våningar som kollapsat.

Dessa bilder hindrades dock från att cirkulera på nätet, och landets medier förbjöds också rapportera om händelsen enligt följande myndighetsdirektiv nedan:

direktiv

På så vis blir det alltså svårare att undvika olyckorna, eftersom många invånare inte har fått reda på vad de ska akta sig för.

Kinesisk polis var dock snabb med att förneka misstankar om terrordåd från religiösa grupper, utan sade istället att det handlade om en ensam bombman.

Rykten uppstod under onsdagen om att en 33-årig man med efternamnet Wei hade gripits misstänkt för dåden. Under fredagen bekräftades det dock att Wei själv hade dött vid en av explosionerna.

Enligt polis hade Wei orsakat explosionerna efter ”konflikter med grannar och några myndighetsbyråer”.

Det är högst sannolikt att Wei har velat ”ta hämnd på samhället” med hjälp av bomberna, något som tidigare skett i Kina, där det till skillnad från USA är svårt att få tag på vapen, men lätt att tillverka egna sprängmedel.