Tyst i media då svensk publicist grips av Kinas myndigheter

Den första rapporten om att svensk förläggare boendes i Hongkong anhållits av kinesisk polisen under sin vistelse i Thailand kom 6 november, alltså för nästan en hel vecka sedan. Radio Free Asia uppmärksammade då den olagliga arresteringen, som skedde då svensken var på resa i Thailand där han äger ett semesterhus.

Svensken driver ett mindre publiceringshus och en bokhandel i Hongkong, och även tre av hans kollegor greps vid samma tillfälle. Verksamheten drivs genom svenskens företag Saga Communications, som är känt för att ge ut böcker kritiska mot Kinas kommunistparti.

Redan 6 november skrev Radio Free Asia att svensken och hans kollegor tros ha förts från Thailand till Kina, men att det saknas exakt information om var de befinner sig eller vad som kommer hända med dem.

Svensken fick under förra fredagen möjlighet att ringa till sin fru, men bara för att säga att ”allt stod rätt till”, vilket deras övriga kollegor vid Saga Communications tvivlar på. Samtal till de arresterades mobiltelefoner har inte gått fram sedan dess.

Radio Free Asia kontaktade också redan förra veckan det svenska generalkonsulatet i Hongkong, som svarade att de inte visste något om arresteringarna.

Sedan dess har internationell media som The Guardian (9 november) och International Business Times (10 november) skrivit utförligt om arresteringarna.

Men det är först i dag – en vecka senare – som svensk media snappat upp historien. Dagens industri skriver:

En presstalesperson vid UD [Utrikesdepartementet] i Stockholm bekräftar att en manlig svensk medborgare i 50-årsåldern misstänkts ha frihetsberövats och att händelsen är under utredning.

”UD har noterat uppgifter i media om att en svensk medborgare i femtioårsåldern uppges vara bortförd i Thailand”, säger talespersonen i ett uttalande till Di.

”Vår ambassad i Bangkok undersöker detta för närvarande”.

Dagens industri talar med Maya Wang på Human Rights Watch i Hongkong, som säger att Sveriges regering måste reda ut vad som hänt via thailändska och kinesiska myndigheter och anbefalla svenskens juridiska rättigheter.

Wang tillägger att detaljerna kring händelsen fortfarande är oklara, men att svenska myndigheter måste kräva mannens omedelbara frigivning om arresteringen har att göra med de politiska böcker som han publicerat.

Kommer detta då att ske? Tyvärr för denna svenska man så heter han inte Andersson eller Johansson i efternamn, utan Gui. Hans fullständiga namn är Gui Minhai; mannen har alltså kinesiskt påbrå men är icke desto mindre svensk medborgare med svenskt pass.

Svenska journalister och publicister som arresteras brukar röna mycket uppmärksamhet i våra medier. Få av er läsare har väl missat historien om Martin Schibbye och Johan Persson, som 2012 blev benådade efter ett drygt år i etiopiskt fängelse efter politiskt känslig rapportering i Östafrika. Under tiden i fångenskap var engagemanget stort från såväl myndigheter som fackföreningar och civilsamhället i stort att få de båda frigivna.

Tidigare i år uppmärksammade samtliga Sveriges största medier att journalisten Joakim Medin fängslades i Syrien. Och då Sveriges radios korrespondent Cecilia Uddén under hösten greps av egyptiska säkerhetsstyrkor i ett par timmar, blev händelsen genast en toppnyhet på Sveriges radio varpå de flesta svenska tidningar också rapporterade om fallet.

Men Gui Minhai – som nu varit försvunnen sedan 22 oktober – har inte rönt någon större uppmärksamhet i svensk media. Efter Dagens industris artikel tidigare i dag har branschtidningarna Medievärlden och Journalisten återgett arresteringen i korthet. Då jag skriver detta inlägg noterar jag även att Dagens nyheter skriver om fallet.

Som jag tidigare skrivit här på InBeijing, så är svensk medias rapportering från Kina under all kritik. De finns bara ett fåtal svenska journalister på plats i Kina med omnejd, och media visar svalt intresse för mycket av det som sker i världens största land. (Desto mer resurser läggs på valet i USA eller konflikterna i arabvärlden.)

Som en konsekvens av detta tar det alltså flera veckor innan vi kan läsa i våra egna medier om en arresterad svensk publicist i Asien – och detta nästan en hel vecka efter att internationella medier uppmärksammat fallet.

dawitDawit Isaak är – liksom Gui Minhai – en svensk publicist som inte ser svensk ut, och dessutom skrev om något som är främmande för många svenskar. Han har suttit i fängelse i över fjorton år; riskerar Gui Minhai ett liknande öde?

Meningen med detta inlägg är givetvis inte att förringa betydelsen av engagemanget för de ovanstående tidigare frihetsberövade svenska journalisterna i andra delar av världen. Engagemanget och rapporteringen är mycket viktig; även då det som i Uddéns exempel endast handlar om några timmars gripande.

Däremot vill jag uttrycka oro över att Gui Minhai inte kommer väcka lika stor sympati eller uppmärksamhet, främst av tre skäl. För det första klingar hans namn inte svenskt – jag har svårt att tro att arresteringen hade passerat obemärkt förbi så pass länge om Gui Minhai hetat Sven Svensson och varit född i Svedala.

För det andra har Gui skrivit om något som är främmande eller otydligt för många svenskar, nämligen Kinas kommunistparti och politiska ledare – jag har svårt att tro att arresteringen hade passerat obemärkt förbi så pass länge om Gui Minhai skrivit om flyktingsmugglare eller svenska företags övertramp i konfliktzoner.

På grund av detta riskerar Gui Minhai ett öde likt den svenska journalisten och publicisten Dawit Isaak, som nu suttit fjorton år i eritreanskt fängelse efter att ha skrivit negativt om regimen där. Svenska myndigheter har flera gånger fått kritik för att inte arbeta resolut nog för Isaaks frigivning. Dock har media och civilsamhälle i Sverige jobbat hårt för att uppmärksamma fallet.

För det tredje – och detta är en faktor som inte ska underskattas – har Gui Minhai genom sitt arbete retat upp Kinas myndigheter. Och Kina är som vi alla vet ett land känsligt för extern kritik, som många regeringar i dag är rädda för att stöta sig med på grund av landets växande ekonomiska och politiska makt. Det finns gott om exempel på politiska ledare eller hela länder som hamnat i frysboxen för att ha uttryckt sig i vad Kina med bred pensel kallar sin ”inre angelägenheter”.

Den självklara frågan är nu: Kommer vi få se något engagemang från svenska myndigheter och fackföreningar eller andra delar av civilsamhället för att frige svensken Gui Minhai, som med största sannolikhet sitter frihetsberövad för att ha kritiserat Kinas regim? Eller har Gui Minhai otur som inte ser svensk ut, inte har ett svenskt namn och dessutom skriver om ett ämne som många svenskar är likgiltiga inför men samtidigt riskerar reta upp en viktig handelspartner?

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

10 Comments

  1. Hur kommer det sig att du själv inte skrivit om det tidigare?

    BTW, dubbelkolla hur du skrivit Guis namn på olika platser i texten.

  2. Även om jag håller med i sak, och innerligt hoppas att Gui Minhai inte går samma öde till mötes så klingar det lite falskt när du använder detta för att återigen beklaga svensk Kina-rapportering, men själv varken skrivit om det innan svensk media, eller har bättre koll på historien heller (namnförvirringen, att de inte verkar ha gripits vid samma tillfälle etc.)

    • Ytterligare en ”förklaring” till min namnförvirringen: Jag skrev inlägget klockan 02 på natten, direkt efter att fallet kommit till min kännedom. Men det förändrar ju givetvis inte faktumet att jag hade fel på namnet. Det är åtgärdat nu.

    • Kan man inte beklaga bristfällig bevakning av Kina från svensk media, för att man inte själv skriver om allt som sker? Med samma logik skulle man ju inte kunna klaga på snöröjningen om vintern om man inte själv ger sig ut för att ploga ;)

  3. Svar till Anonym x 2: Artikeln syftar inte till att höja mig själv över andra medier. Att jag själv inte snappade upp nyheten tidigare är ju också en form av självkritik (även om jag var och reste på Taiwan då det hela skedde).

    Detta förändrar ju inte faktumet att det tar veckor innan vi får reda på att en svensk medborgare arresterats av kinesiska myndigheter – det hade givetvis inte tagit lika långt tid om Kina varit lika välbevakat i Sverige som USA eller till och med Finland. (Det finns lika många svenska korrespondenter i Finland som i hela Kina.)

    Jag har alltså inga problem att kritisera även mig själv för att jag inte plockade upp nyheten tidigare. Det var dåligt gjort.

    Och vad sedan gäller namnet; endast Radio Free Asia skrev till en början rätt namn. The Guardian och Dagens industri skrev sedan fel namn. Därav förvirringen. Jag har heller inga problem med att säga att det var dåligt av mig att inte få rätt namn från början. Ibland blir det fel!

  4. Tredje stycket nedifrån är fortfarande inte korrigerat: ”På grund av detta riskerar Hai Guiming ett öde…”

    Fjärde stycket nedifrån fortfarande inte korrigerat: ”För det andra har Hai skrivit om…”

    Och sedan ”publiceringshus”? ”Förlag” kanske låter lite smidigare i svenska öron. (Andra stycket uppifrån: ”Svensken driver ett mindre publiceringshus och en bokhandel…”)

    TT verkar för övrigt ha vaknat till liv och huvudsakligen refererar SCMP – detta stod i GP idag: http://www.gp.se/nyheter/varlden/1.2893631-svensk-saknas-i-hongkong

  5. Frågan är varför svensk media nästan alltid tiger. Börjar nästan tro att det finns ekonomiska intressen. Eller beror det på att större delen av Sveiges journalistkår är socialister?

Kommentera