december 2015

Kina antar kontroversiell och omfattande lag mot terrorism

Under gårdagen antog Kinas lagstiftande församling en kontroversiell anti-terrorlag som presenterades redan tidigare i år.

Lagen fick redan då kritik för sina svepande formuleringar, vilket skulle göra det möjligt för myndigheterna att slå till mot i stort sett vem som helst.

Kritikerna blev knappast lugnare av den nya lagens hastiga införande och breda befogenheter. BBC listar vad bestämmelserna innebär i praktiken:

What are the new measures?

* State media report that a new counter-terrorism agency and a national intelligence centre will be set up. Professional anti-terrorist forces will also be established

* Telecommunications and internet providers will have to ”provide technical support and assistance including decryption”, and will be made to ”prevent dissemination of information” on extremism

* Police forces can now use weapons directly in ”emergency circumstances” when facing attackers with guns or knives

* The military can now also venture overseas on counter-terrorism operations

* Disseminating information about terrorist activities is now banned, as is fabricating stories about fake terror incidents

* Except for pre-approved news media outlets, nobody is allowed to report on a terror attack nor the authorities’ response, online and offline

Förutom faktumet att en helt ny myndighet ska sättas upp för att bekämpa terrorism, så är innebär den andra punkten att Kina per lag får tillgång till känslig information och den fjärde punkten kommer öka landets militära närvaro i utlandet.

Från och med januari kommer internetleverantörer och telekomföretag tvingas dela med sig även av krypterad information till Kinas myndigheter. Det får utländska företag som verkar i landet att oroa sig ytterligare för den redan utsatta situationen vad gäller immaterialrätt.

Vidare innebär lagen att ingen som helst information online längre kan hållas hemlig, vilket fått bland annat Human Rights Watch att tala om såväl ignorans mot internationella standarder som brott mot mänskliga rättigheter.

För som bland annat CNN uppmärksammar, så kan den stora mängden data som myndigheterna nu får tillgång till givetvis också användas för att kontrollera befolkningen i stort:

However, some analysts feel that the purpose of the bill is aimed at control of the Chinese population, rather than curbing domestic and international terrorism.

”In my opinion they’re using the pretext of what is occurring globally as efforts to increase their control over the domestic population,” James Leibold, senior lecturer in Chinese politics at Australia’s La Trobe University, told CNN.

(…)

”One of the big concerns I have with this draft counter-terrorism bill is that the definition of terrorism is quite vague and open-ended and if we look at how Chinese officials and the media have used the terrorism tag in the past, it’s chiefly applied to the Uyghurs as well as the Tibetans,” Leibold said.

”It’s applied to people who disagree with policies of the Chinese Communist Party.”

Lagen har antagits snabbare än många väntat sig, vilket enligt Kinas myndigheter beror på den allt mer akuta situationen vad gäller terrorism i landet.

Problemet existerar oförnekligen; under julhelgen stod delar av Pekings nöjes- och shoppingdistrikt Sanlitun tomt efter ett terroristhot.

Samtidigt fortsätter myndigheterna sin hårda linje för att handskas med situationen, eller till och med för att kontrollera narrativet. Senare i veckan kommer den franska journalisten Ursula Geithner att utvisas från Kina, på grund av en artikel om hur Kinas repressiva politik mot den muslimska minoriteten uigur skapar en ond våldsspiral.

Den nya anti-terrorlagen ger alltså myndigheterna ännu större spelrum att fortsätta med precis samma hårdföra politik.

xinjiang terrorismKinesisk militär i Kinas nordvästra provins Xinjiang

Kina utvisar ännu en utländsk journalist

I dag bekräftade kinesiska utrikesministeriet att franska journalisten Ursula Gauthier inte kommer få något nytt presskort vid årskiftet. Hon blir därmed tvungen att lämna landet, och kan inte fortsätta arbeta härifrån för sin franska arbetsgivare L’Obs.

Anledningen till beslutet är en artikel som Gauthier skrev i samband med terrordåden i Paris i november i år. Hon menade att kinesiska myndigheter använder attackerna som ursäkt för att gå hårdhänt fram mot den muslimska minoriteten uighur i Kinas nordvästra provins Xinjiang. (För övrigt samma sak som jag själv skrev här på InBeijing i november.)

Enligt Kinas utrikesministerium ”förolämpade” och ”sårade” Gauthier ”det kinesiska folket” med sin artikel. Därmed anses hon inte vara lämpad att fortsätta jobba här om hon inte ”ber hela det kinesiska folket om ursäkt”.

Bland annat AFP har talat med Gauthier:

If Gauthier’s press card is not renewed, she cannot apply for a new visa, forcing her to leave China.

”They confirmed that if I did not make a public apology on all the points that had ’hurt the Chinese people’… my press card would not be renewed and I would have to leave on December 31,” Gauthier told AFP Friday.

En hake med myndigheternas uttalande är dock att majoriteten av alla kineser aldrig hört talas om vare sig Gauthier eller hennes artikel. L’Obs ger inte ut någon kinesisk version av sina texter vare sig online eller i pappersform. Dessutom är dess franska internetsida censurerad på Kinas internet.

Gauthier har gjort klart att hon inte tänker be om ursäkt, och blir därmed sannolikt den första utländska journalisten som utvisas från Kina sedan Melissa Chan från Al-jazeera förvägrades visum här 2012.

Se nedan för statliga nyhetsbyrån Xinhuas kommentar i samband med beslutet:

reporter

Kina kriminaliserar kartor som inte följer landets territoriella krav

I veckan uppmärksammade The Nanfang en kinesisk ny lag som träder i kraft 1 januari. Då blir det förbjudet att äga eller föra in kartor i Kina som inte avbildar landets territoriella krav på ett korrekt vis.

Lagen har redan godkänts av Kinas statsråd, och den som förfogar över en sådan karta riskerar därmed åtal och rättsliga åtgärder:

According to the “Map Administrative Ordinance”, no individual or business can produce, display, or sell maps depicting the People’s Republic of China that are not in accordance with national standards and regulations. Likewise, no person can carry or deliver such maps in or out of the country.

Den nya lagen införs efter ett par år av intensifierad territoriell konflikt i framför allt i Sydkinesiska havet där Kina gör anspråk på närmare 90 procent, inklusive vatten precis utanför kusterna till Vietnam, Filippinerna, Malaysia och Brunei.

För att styrka sina krav har Kina den senaste tiden byggt en rad konstgjord öar långt ifrån sin egen kust, komplett med landningsbana för civila och militära flygplan. Förra veckan varnade kinesisk statlig media för att landets militär kommer skjuta ner australiensiska flygplan som flyger i närheten av dessa öar.

Utrikesministeriets talesman Hong Lei sade i samband med detta på en presskonferens att navigeringsfrihet i Sydkinesiska havet ”inte kommer på fråga”, trots att detta garanteras av internationella avtal som Kina själva ratificerat.

The Nanfang råder nu sina läsare – halvt på skämt, halvt på allvar – att noga kolla kartorna i sin Lonely Planet, eftersom det enligt den nya lagen de facto blir straffbart att äga en guidebok med ”fel” slags karta.

Vad är då korrekt? Se kartan nedan för att få en bild av Kinas territoriella anspråk:

kina karta sydkinesiska havetKartan visar Kinas territoriella konflikter med Indien, Japan, Sydkorea samt en handfull länder i Sydkinesiska havet.

Besök Pekings bästa konstgallerier

Håller just nu på med en lång artikel för ett svenskt magasin om konstscenen i Peking. Kommer lägga upp den i sin helhet här efter publicering, men tänkte redan nu passa på att rekommendera en handfull platser att besöka för den som är intresserad av konst.

Kinas konstscen har ju exploderat under det senaste årtiondet, och Peking är det självklara centrumet för kinesisk konst. Här finns flest universitet i hela Kina, och dessutom en handfull konstdistrikt där tusentals konstnärer jobbar och lever.

Givetvis är Pekings gallerier och konstdistrikt öppna året runt, och är ibland mer behagliga att besöka under vinterhalvåret. Då är det inte lika mycket folk och möjligheterna att tala med galleriägare och konstnärer är betydligt större.

Dessutom är flygresorna betydligt billigare än på sommaren. Via Flygresor.se går det att hitta resor till Peking tur och retur för under 4 000 kronor! Pass på!

Se nedan för tre gallerier och tre konstdistrikt som är värda att besöka för den konstintresserade:

798-1 copyGallerier vid de slitna fabriksbyggnaderna i konstdistriktet 798.

GALLERIER

Red Gate Gallery – Kinas första privata galleri för modern konst, som öppnade redan 1991 av australiensaren Brian Wallace. Ställer ut såväl lovande som internationellt kända kinesiska artister. Ligger i södra delen av centrala Peking, en bit bort från konstdistrikten, men är ett måste om man är intresserad av konst och bor centralt. Inte minst med tanke på det läckra och 600 år gamla vakttornet från Mingdynastin som galleriet är inrymt i.

Pekin Fine Arts – Också ett av Pekings första gallerier. Ställer främst ut asiatiska artister och samarbetar med många gallerier utomlands i regionen. Lägger mycket energi på att marknadsföra kinesisk konst utomlands, och har dessutom utsetts till ett av de bästa gallerierna i Peking att köpa konst vid. Ägarinnan Meg Maggio expanderade för ett par år sedan sitt galleri med en bransch i Hongkong.

Three Shadows Photography Center – Pekings största galleri för foto och video i konstform. Ställer främst ut kinesiska men ibland även utländska fotografer. Har som ambition att bli den största och viktigaste plattformen i Kina för foto- och videokonst. Förutom utställningar finns här även arbetsytor, mörkrum, studios för redigering och ett bibliotek med över 2 000 relevanta titlar. Har också tillfälliga bostäder för västerländska konstnärer.

KONSTDISTRIKT

798 – En nedlagd vapenfabrik som byggdes med hjälp av östtyska ingenjörer på 1950-talet. Då myndigheterna på 1990-talet rev Pekings första konstdistrikt i stadens centrala delar flyttade många konstnärer ut hit. Även 798 har flera gånger hotats av rivning, på grund av reaktionär konst och ökade markpriser, men räddades sedan genom att kommersialiseras. De senaste åren har otaliga miljoner spenderats på att rusta upp området. Gallerierna här ligger tätt, och det går bra att vandra runt på måfå.

Caochangdi – Konstdistrikt just nordost om 798 som etablerades av Ai Weiwei och hans vänner i början av 2000-talet. Områdets relativa lugn gör att artister och gallerier här får verka mer ifred, liksom kunna vistas större lokaler än vid 798. Caochangdi är också något större till ytan än 798, och byggnaderna är mer utspridda. Det är därför till stor hjälp att göra lite research innan besöket. Inte lika kommersialiserat som 798.

Songzhuang – Det kanske största och mest intressanta av alla Pekings konstdistrikt. Etablerades redan vid mitten av 1990-talet och ligger nästan 30 kilometer från stadens centrum. Har vuxit betydligt i storlek det senaste årtiondet och är nu hem åt över 2 000 konstnärer. Här finns också Pekings till ytan största museum för modern konst, och en årlig konstfestival med utställningar av ännu icke kända konstnärer. Intressant heldagsutflykt för den riktigt konstintresserade!

Denna text är skriven i samarbete med resesajten Flygresor.se.

Alibaba köper upp Kina-kritiska medier i Hongkong

Förra fredagen blev det klart att näthandelsföretaget Alibaba köper SCMP Group, ett medieföretag i Hongkong som främst är känt för att äga den 112 år gamla och välrespekterande tidningen South China Morning Post.

Efter att rykten uppstått under veckan blev det i dag också klart att Alibaba för samtal om att köpa tidningen Ming Pao, som även den är baserad i Hongkong.

Detta är spektakulärt eftersom SCMP och Ming Pao är de två största och mest inflytelserika tidningarna i Hongkong som är kända för att ofta skriva kritiskt om den politiska och samhälleliga utvecklingen i Kina.

Då köpet av SCMP presenterades förra veckan så offentliggjorde Alibabas vice vd Joseph Tsai mycket riktigt att ett av syftet med affären var att göra mediebilden av Kina mer positiv, eftersom ”vad som är bra för Kina är bra för Alibaba”.

En betydande del av Alibabas affärer äger ju nämligen rum i Kina, och negativ rapportering om utvecklingen där kan därför drabba förtroendet för Alibabas utveckling och därmed även dess aktiekurs.

Alibaba är ett företag vars framgång står och faller med relationen till Kinas myndigheter, alltså till det kinesiska kommunistpartiet. Därför fruktar många att rapportering om exempelvis mänskliga rättigheter eller minnesstunder för massakern vid Himmelska fridens torg i engelskspråkiga SCMP nu är ett minne blott.

Om även Ming Pao skulle köpas av Alibaba så riskerar också den största kinesiskspråkiga tidningen med kritisk inställning mot Kina att gå samma öde till mötes. Ett otäckt scenario där stora kinesiska företag köper upp medier i kris för att hindra ”negativ rapportering” om Kina.

Under förra veckan skrev jag ett längre inlägg om affären med Alibaba och SCMP Group för magasinet Finansliv. Se ett utdrag av det här nedan.

För alla med intresse av kombinationen Kina, media och yttrandefrihet så finns hela inlägget att läsa gratis via Finanslivs hemsida.

Tsai menar att västerländsk rapportering av Kina är alltför negativ och att detta även drabbar Alibaba som företag, eftersom ”vad som är bra för Kina är också bra för Alibaba”.

Då en så pass stor del av företagets affärer sker i Kina, så riskerar negativa rapporter om landet att drabba Alibabas aktiekurs negativt, säger Tsai. I och med köpet av SCMP vill Alibaba enligt Tsai skapa ett alternativ till det ”partiska synsätt” som han menar att västerländsk media gör sig skyldiga till.

Affären väcker många frågetecken. SCMP har gjort sig känd för att rapportera om sådant som andra tidningar i Hongkong – och definitivt i Kina – inte kan på grund av ägarskap eller censurregler. Tidningen skriver vidlyftigt om exempelvis brott mot mänskliga rättigheter, korruption och minnesstunder för massakern vid Himmelska fridens torg.

Förvisso har papperstidningen en upplaga om blott cirka 100 000 exemplar. Men faktumet att tidningen är tvåspråkig och välrenommerad, samt opererar i det relativt fria Hongkong, har gjort SCMP till en auktoritet vad gäller rapportering om politik och utveckling i Kina. Tidningen är känd för att vara partisk och artiklarna får ofta stor spridning på internet.

Kommer allt detta nu att upphöra, då Alibaba vill få Kina att framstå i god dager? Misstankar har väckts om att Kinas kommunistparti har ett finger med i spelet, men Tsai avfärdar bestämt att partiet har någon som helst roll i affären.

(…)

Mystiskt nog, samtidigt som Alibaba vill bidra till en mer positiv rapportering om Kina, så säger Tsai att företaget inte har för avsikt att blanda sig i det dagliga arbetet på SCMP. Man säger sig vilja värna om tidningens ”journalistiska självständighet och integritet”. Redaktörerna ska få bestämma över innehållet, och Tsai menar att han inte kan komma på några ämnen som skulle vara uteslutna att skriva om.

Hur ska man då på samma gång kunna rapportera mer positivt om Kina och behålla tidningens redaktionella självständighet? Det gav Tsai ingen vidare tillfredställande beskrivning av, utan sade istället något om sitt hopp om att mer ”rättvisa och exakta” artiklar med tiden skulle göra rapporteringen mer positiv.

Något som har garanterat SCMP:s självständighet är utländska ägare – dess nuvarande ägare är en malaysisk affärsman – men många fruktar nu att ett kinesisk företag eller en kinesisk aktör kommer tvingas ta hänsyn till sina relationer till Kinas myndigheter då det gäller tidningens innehåll. Särskilt eftersom affären sker under en tid då Kina går till större längder än på länge för att kontrollera medier och internet.

Professor Willy Lam, även författare och tidigare redaktör för SCMP, är en av de som uttalat sina farhågor i samband med affären för att tidningen kommer undvika känsliga ämnen och ägna sig åt självcensur i allt större utsträckning. Bara under de senaste åren har flera fall uppstått där kinesiska myndigheter uppmanat entreprenörer och reklambyråer att inte stödja publikationer som skriver illa om kommunistpartiet.

(…)

Affären är vidare ett hot mot Hongkong som Kinas sista fria utpost vad gäller yttrandefrihet, vilket också visades av kidnappningen av en svensk förläggare, som jag skrev om här på Finansliv för någon vecka sedan.

Kommer Hongkong även i fortsättningen vara attraktivt för utländska företag och investerare om institutioner och kulturliv och rättsystem och politiskt klimat blir likadant som på det kinesiska fastlandet?

Kina förstör medvetet Filippinernas korallrev

I tider av klimatmål och global uppvärmning är det extra viktigt att skydda de få korallrev som finns kvar i världens hav. Därför är det extra värt att uppmärksamma BBC:s nya rapport om hur kinesiska fiskare medvetet förstör korallreven just utanför Filippinernas kust.

En av BBC:s reportrar trodde inte sina öron då borgmästaren på den filippinska ön Palawan sade att kinesiska fiskebåtar under flera månaders tid förstört korallerna i en omtvistad zon med flit, ”nästan som för att straffa oss”.

Men då reportern i fråga flög över det område som borgmästaren talade om, såg han med egna ögon hur dussintals fartyg och skepp låg ankrade vid korallreven, med stora spår av sand efter dem.

Därför tog han sig ner till vattnet för att undersöka, varpå följande scener utspelade sig:

A Filipino boatman guided his tiny fishing boat right into the midst of the Chinese poachers.

They had chained their boats to the reef and were revving their engines hard. Clouds of black diesel smoke poured into the air.

”What are they doing?” I asked the boatman.

”They are using their propellers to break the reef,” he said.

Again I was sceptical. The only way to see for sure was to get in the water.

It was murky and filled with dust and sand. I could just make out a steel propeller spinning in the distance on the end of long shaft, but it was impossible to tell exactly how the destruction was being carried out.

The result was clear, though. Complete devastation.

This place had once been a rich coral ecosystem. Now the sea floor was covered in a thick layer of debris, millions of smashed fragments of coral, white and dead like bits of bone.

I swam on and on. In every direction the destruction stretched for hundreds of metres, piles and piles of shattered white coral branches.

Reportern såg också anledningen till denna förstörelse; fiskarna är ute efter jättemusslor som gömmer sig i korallreven.

Några av fiskarna kom upp med en mussla som var minst en meter i diameter, och därmed förmodligen minst 100 år gammal samt värd tiotusentals kronor. På de många större båtarna i närheten låg hundratals liknande musslor.

Aktiviteterna sker bara några kilometer utanför Palwans kust. De kinesiska fiskefartygen kommer från Tanmen, en hamn på den kinesiska ön Hainan, över tusen kilometer bort.

Rubriken på denna artikel är ”Kina förstör medvetet Filippinernas korallrev”. Så hur kan då Kinas myndigheter kopplas ihop med de fiskare som förstör korallrev tusentals kilometer bort?

Ett koppling syntes i fjol, då filippinsk polis fångade fisekbåtar från Tanmen just utanför Filippinernas kust, lastade med cirka 500 döda jättesköldpaddor av en utrotningshotad art.

Efter att Filippinerna dömt fiskarna till ett års fängelse blev reaktionen stark från Kina, som begärde fiskarnas omedelbara frisläppning, och anklagade Filippinerna för att inkräkta mot Kinas suveränitet i kinesiska vatten.

Detta gör att de kinesiska fiskarna i dag känner sig säkra, och inte ens brydde sig om att de blev filmade. En filippinsk militär som BBC talar med vågar inte jaga bort dem av rädsla för att irritera kinesiska krigsfartyg vid de konstgjorda öar som Kinas militär byggt i närheten för att utöka landets territoriella krav.

Dessutom, tilläger BBC:s reporter som vistats i området, så är fiskarnas skador på ekosystemet utanför Filippinernas kust ingenting jämfört med avtrampen som den kinesiska militären gör med sina konstgjorda öar:

However shocking the reef plundering I witnessed, it is as nothing compared to the environmental destruction wrought by China’s massive island building programme nearby.

The latest island China has just completed at Mischief Reef is more than 9km (six miles) long. That is 9km of living reef that is now buried under millions of tonnes of sand and gravel.

Läs även artikeln då BBC flyger över dessa konstgjorda öar och jagas bort av hotfull kinesisk militär.

Polis ryker samman med diplomater, journalister och demonstranter vid rättegång i Peking

I dag inleddes rättegången mot Pu Zhiqiang, Kinas mest kända människorättsadvokat, som står åtalad för ”anstiftan till rashat” och för att ha ”startat bråk och provocerat fram trubbel” genom sju stycken tweets(!) som han postade på inhemska mikrobloggen Sina Weibo mellan 2011 och 2014.

Pu har suttit anhållen i 19 månader, och riskerar nu upp till åtta års fängelse för sina tweets. Jag skrev under helgen en längre och mer detaljerad bakgrund om fallet Pu och anklagelserna mot honom.

Stämningen inför rättegången har varit laddad, och under helgen uppmanade människorättsorganisationen Human Rights Watch 36 ambassadörer baserade i Peking att medverka vid rättegången för att visa sitt stöd för yttrandefrihet och mänskliga rättigheter i Kina.

En av de som medverkade var amerikanska diplomaten Dan Biers som – givetvis – inte fick komma in i rättssalen och därför läste upp ett kort ställningstagande från USA på gatan utanför, med uppmaningar till Kina att släppa Pu Zhiqiang fri och sluta förfölja advokater och aktivister.

Biers hindrades då fysiskt av kinesiska polis från att alls läsa upp sitt uttalande, vilket kan ses i videon nedan:

Och det var inte bara Biers som var måltavla för kinesisk polis och civilklädd personal. Rapporter från utanför rättssalen gör gällande att flera av de 50-tal kinesiska demonstranter som dök upp anhölls, samt att journalister hindrades från att tala inför kamera och till och med knuffades ner till marken av polisen:

Under rättegången bedyrade Pu Zhiqiang sin oskuld. Domstolen gav ingen information om när domen kommer falla.

Bland annat The Guardian påpekade att inga av de utländska diplomater som tagit sig rättegången släpptes in i rättssalen med motiveringen att det var ”fullt” i salen

Sveriges ambassadör Lars Fredén var en av de 36 som Human Rights Watch bad medverka vid rättegången, och i går skickade Utrikesdepartementet följande tweet:

Under dagen kom uppgifter om att diplomater från bland annat USA, EU, Storbritannien, Tyskland, Australien och Nya Zeeland dykt upp vid och försökt närvara vid rättegången. Det är oklart vem som representerade svenska ambassaden, eftersom Utrikesdepartementet ännu inte svarat på min tweet nedan:

Rättegång mot människorättsadvokaten Pu Zhiqiang på måndag

På måndag börjar rättegången mot Pu Zhiqiang, en av Kinas mest kända aktivister, som själv är advokat och ofta tagit sig an känsliga rättsfall samt försvarat andra aktivister i domstolen.

Vidare har Pu också gjort sig känd för att vara väldigt frispråkig på internet, och åtalas nu för ”anstiftan till rashat” samt för att ha ”startat bråk och provocerat fram trubbel” genom sin tweets på Kinas inhemska mikroblogg Sina Weibo.

Pu anhölls i maj i fjol under en privat minnesstund för offren under massakern vid Himmelska fridens torg – där han själv medverkade – och har nu suttit arresterad i 19 månader utan formella anklagelser eller ens häktningsförhandlingar.

Trots att myndigheterna kan antas ha letat bevis inför rättegången under denna långa tid, så består dessa bevis nu endast i sju stycken av Pu Zhiqiangs tweet.

I dessa har han bland annat ifrågasatt en tjänsteman i samband med en tågolycka i östra Kina 2011. Han har också uttalat sina tvivel angående kompetensen hos främst två stycken parlamentsledamöter, varav en är Mao Zedongs barnbarn generalen Mao Xinyu, som antasta ha nått sin post främst på grund av sin familjebakgrund.

pu zhiqiang ai weiweiPu Zhiqiang tillsammans med en av sina klienter, den kände konstnären Ai Weiwei.

Vidare har Pu på internet även uttryckt sin uppfattning om att Kinas hårdhänta politik mot den muslimska minoriteten uigur i provinsen Xinjiang blott föder ännu fler våldsamheter – därav åtalspunkten ”anstiftan till rashat”.

The Guardian ger en bra bakgrund till Pu Zhiqiangs fall, och intervjuar även analytiker som anser det vara häpnadsväckande att en rättegång av denna kaliber väcks med bara en handfull tweet som bevis:

The decision to try Pu on the basis of seven sarcastic tweets has appalled freedom of speech activists and those close to the lawyer. “The idea that those tweets were actually going to somehow incite unrest or violence is rather absurd,” said Dobson, the author of The Dictator’s Learning Curve. “I haven’t asked Pu Zhiqiang but I highly doubt that he suspected those tweets were going to land him in trouble in the first place.”

(…)

Link, whose criticism of Beijing has seen him banned from entering China, said Chinese authorities had tried – but failed – to uncover more serious offences to justify Pu’s politically motivated jailing. “They were trying to find that he was sexually promiscuous, or that he had avoided taxes or was corrupt [or] a traitor,” he said. “But I think what we learn now when we see that there is only seven tweets as the evidence, is that they essentially came up empty on all of that.”

Link said he suspected there was considerable embarrassment, even within the Communist party itself, “at the prospect of putting a man away for tweeting”.

Icke desto mindre riskerar Pu upp till åtta års fängelse för sina tweets. Fallet är ett av de mest uppmärksammade sedan president Xi Jinping påbörjade sin vidlyftiga kampanj mot inhemsk regimkritiker, och ses av många som en måttstock över det framtida klimatet vad gäller internet och yttrandefrihet i Kina.

En kinesisk advokat säger att Pu har många vänner inom rättssystemet i Kina, och att detta borgar för ett mildare straff. Samtidigt fruktar andra att myndigheterna kommer ge Pu ett strängare straff för att statuera exempel, och menar att detta skulle få en ”stor avskräckande effekt” bland Kinas internetanvändare och förespråkare för yttrandefrihet inom andra områden.

Under gårdagen uppmanade människorättsorganisationen Human Rights Watch 36 ambassadörer i Peking att infinna sig tillsammans vid Pu Zhiqiangs rättegång för att visa sina sympatier för rättsväsende, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter i Kina. Bland de 36 fanns även Sveriges ambassadör Lars Fredén:

But there is at least one simple, evocative step these three dozen ambassadors and other concerned diplomats can take to show their displeasure at Pu’s treatment: gather together at 9 o’clock Monday morning at the Beijing Municipal No. 2 Intermediate courthouse. It is unlikely they will be allowed into the courtroom, and it is possible authorities might even try to block access to the building entirely.

But at a trial that will be closely watched across the country and the globe, what better way to demonstrate high-level concern and solidarity than by appearing together? Not only would this significantly raise the price for Beijing as it calculates just how long to lock Pu away, it would also send a powerful message of support to those facing similar reprisals as Pu – people who work on issues these governments say they support, like independent media, environmental protection, anti-corruption, women’s rights, and legal reform.

It would be an extraordinary gesture of solidarity and support for human rights to see these ambassadors at the courthouse:

Austria: Irene Giner-Reichl
Australia: Justin Hayhurst (interim)
Belgium: Michel Malherbe
Bulgaria: Plamen Shukyurliev
Canada: Guy St. Jacques
Croatia: Nebojša Koharović
Cyprus: Agis Loizou
Czech Republic: Libor Secka
Denmark: A. Carsten Damsgaard
Estonia: Toomas Lukk
European Union: Hans-Dietmar Schweisgut
Finland: Marja Rislakki
France: Maurice Gourdault-Montagne
Germany: Michael Clauss
Greece: Vassilios Kostis
Hungary: Cecilia Szilas
Ireland: Paul Kavanagh
Italy: Ettore Francesco Sequi
Japan: Masato Kitera
Latvia: Ingrida Levrence
Lithuania: Ina Marciulionyte
Luxembourg: Paul Steinmetz
Malta: Bernard Hamilton (interim)
Netherlands: André Driessen (interim)
New Zealand: John McKinnon
Norway: Svein Sæther
Poland: Miroslaw Gajewski
Portugal: Jorge Torres-Pereira
Romania: Doru Romulus Costea
Slovakia: Zigmund Bertok
Slovenia: Marija Adanja
Spain: Manuel Valencia
Sweden: Lars Freden
Switzerland: Jean-Jacques de Dardel
United Kingdom: Barbara Woodward
United States: Max Baucus

Ska bli spännande att se vilka, om någon, av ambassadörerna som vågar följa Human Rights Watchs uppmaning med risk att uppröra kinesiska myndigheter.

Ny, lång och informativ artikel om Gui Minhai

Försvinnandet av svenske förläggaren Gui Minhai har väckt ett stort intresse bland läsarna här på InBeijing. Min tidigare tre artiklar om fallet (här, här och här) har delats hundratals gånger och fått flera personer att höra av sig.

Tänkte därför det vore på sin plats att uppmärksamma den långa artikel om Gui Minhai som The Guardian publicerade i dag, full med detaljer och till och med en video över försvinnandet, som beskrivs enligt följande:

On his last morning, she said, a man who did not speak fluent Thai and speaking Chinese on the phone waited at the apartment gates while Gui was out buying groceries.

When Gui returned, he parked the car in the driveway, briefly spoke to the man and then told the security guard to deliver the shopping to his apartment, the manager said. The unidentified man got in Gui’s car and they drove out, security footage showed.

Reportrarna har även besökt Guis hem i Thailand och konstaterar att någon utredning knappast pågår, eftersom hans ägodelar inte har rörts sedan försvinnandet.

Att ingen utredning pågår beror även på att ingen verkar ha lämnat någon anmälan till thailändska myndigheter, då hans dotter istället uppmanats att anmäla fallet till Interpol:

Gabriel Wernstedt from the Swedish ministry of foreign affairs told the Guardian its embassies in Bangkok and Beijing are investigating and had “raised the issue with high-level Thai representatives”.

But police captain Pichitpong Yodpikul in Pattaya said that while a daily log had been recorded, the police cannot act until a family member files an official police report. A copy of the daily log seen by the Guardian said Gui’s family “are afraid that he is in danger”.

Gui’s daughter said Swedish police had already filed a report through Interpol: “Interpol were supposed to put pressure on Thailand.”

When told that not a single police officer or government official had visited the apartment, she said: “The fact that nobody has been down, that is worrying.”

The Guardian fastslår också att Guis försvinnande är en del av trenden att Kinas myndigheter allt oftare går utanför landets gränser för att hämta in misstänka brottslingar eller meningsmotståndare:

China’s expatriate critics have long avoided the mainland but Beijing — which unlike the US and Russia does not have a long history of cloak-and-dagger activities outside its borders — is increasingly tracking down opponents abroad.

Chinese president Xi Jinping launched Operation Fox Hunt last year to repatriate Chinese fugitives abroad and has since brought home hundreds of people wanted by Beijing, mostly on corruption charges.

Tidningens efterforskningar har vidare visat att det finns tre teorier om varför Gui Minhai har försvunnit:

One is that the apparent abduction was linked to a particularly racy book Gui had been preparing to send to the printers. Some believe powerful mainland figures may have ordered members of the Chinese mafia in Pattaya to snatch the publisher.

“So we all suspect it has something to do with his upcoming book,” Lee said. Gui had kept the contents of the book a complete secret. “Nobody knows. Not even the name do we know.

“I think it must be one of his books or many [of his] books offended some high ranking Chinese officials, possibly Chinese leaders,” he added.

Asked how senior members of the Communist party felt about Gui, Lee said: “Certainly they don’t like him. But to publish this kind of book which is critical of the Chinese regime is not unusual in Hong Kong … Why is Mr Gui singled out? Probably he has some kind of books – or a book – the Chinese leadership must get rid of. It’s the only reason I can think of.”

Another source in Hong Kong’s publishing industry said many believed Gui’s disappearance was the result of a “personal vendetta” by powerful mainland figures who had been irritated by Gui’s books. “They see him as a nuisance,” said the source, who declined to be named. “They take it personally.”

Others in the dissident community believe it was the government itself that ordered Gui’s abduction.

Vad har då kinesiska myndigheter att säga om fallet då? Jo, givetvis förnekar de all kännedom och inblandning gällande Gui Minhais försvinnande:

Hua Chunying, a spokeswoman for the ministry of foreign affairs in Beijing, declined to comment when asked if the Chinese government had any information on Gui’s disappearance or whereabouts. She also declined to comment on the suggestion that the Chinese government might have been involved in Gui’s detention.

“I’m not aware of the specific case that you mentioned,” Hua told the Guardian on Monday.

Det är dock tydligt att Thailand har ett finger med i spelet; att thailändska myndigheter helt enkelt har börjat samarbeta med Kina sedan militären nyligen tog över makten i landet:

A recent editorial by the Bangkok Post wrote “every Thai knows the government is bowing to China’s demands” and Thailand’s former foreign minister in July said if his Chinese counterpart “were a woman I will fall in love with his excellency.”

More covert operations might have taken place, too. In October, the 16-year-old son of a prominent human rights lawyer at the centre of a Chinese government crackdown disappeared while attempting to flee to the US through southeast Asia.

Jag var också i kontakt med en av reportrarna bakom The Guardians artikel, för att fråga vad svenska myndigheter sagt till honom angående kontakter med Kina angående Gui Haimins försvinnande.

Journalisten, vars namn är Oliver Holmes, sade att svenska ambassaden i Bangkok bekräftat att de tagit upp fallet med sin thailändska motpart ”på hög nivå”.

Men på frågan om svenska ambassaden eller någon annan myndighet kontaktat Kina i ärendet, blev svaret att man i nuläget ”inte har någon information” om vart Gui befinner sig för tillfället, och utreder detta genom ”lokala myndigheter”.

Ett rakryggat Tyskland och en ”svensk tiger”

Som en av mina läsare påpekade på Twitter i går, så har det nu gått över en månad sedan svenska medborgaren Gui Minhai kidnappades av kinesiska myndigheter under en resa till Thailand:

Han påpekar även att svenska myndigheter ännu inte har gjort något uttalande om fallet. Det enda svenska ambassader och departement har mäktat med är korta och undvikande svar till media i stil med ”vi undersöker ärendet”.

Vidare har man inte velat svara alls på om huruvida någon kontakt tagits med kinesiska myndigheter i denna angelägenhet. (Ni kan läsa mina tidigare och mer detaljerade inlägg om Gui här, här och här.)

Sveriges tystnad har väckt förvåning bland flera av mina vänner och bekanta. Såväl danska som brittiska journalister har hört av sig med frågor och velat skriva om fallet. Och som jag skrev på Finansliv för några dagar sedan så väcker det hela förvåning även i Hongkong och Tyskland:

Då jag tidigare i veckan talade om fallet med en journalistkollega i Hongkong som jobbar på lokal media där, blev han väldigt överraskad över att svenska myndigheter inte gjort mer åt saken. ”Jag trodde Sverige stod för frihet och mänskliga rättigheter”, sade han förvånat.

I onsdags pratade jag även om det hela med en anställd vid Tysklands ambassad här i Peking som jobbar särskilt med mänskliga rättigheter. Han blev också mållös, och berättade att Tyskland genom upprepade påtryckningar nyss fått Kina att korta ner en fängelsedom mot journalisten Gao Yu.

Men som tur är så finns det, på tal om Tyskland, fortfarande hopp för det fria Europa. För samtidigt som Gui Minhai suttit bortrövad på okänd ort i över en månad, så har en intressant vändning skett i ett annat fall. Det handlar om journalisten Gao Yu, som tidigare i år dömdes till sju års fängelse bland annat för att ha jobbat för tyska tidningen Deutsche Welle.

Trots att Gao inte ens är tysk medborgare, så skriver bland annat DPA och Deutsche Welle att tyska myndigheter flera gånger tagit upp fallet med sin kinesiska motpart, bland annat i en särskild dialog om mänskliga rättigheter. Tysklands förbundskansler Angela Merkel krävde dessutom att få träffa Gao Yus son då hon besökte Kina i fjol. (Gao satt vid denna tid redan arresterad.)

Pressen från Tyskland spelade med största sannolikhet en stor roll för Kinas beslut att förra veckan sänka Gao Yus fängelsestraff från sju till fem år, och dessutom låta henne avtjäna straffet i husarrest snarare än i fängelse av ”hälsoskäl”. (Gao är 71 år gammal och har flera sjukdomar.)

Gao kan skatta sig lycklig att hon jobbade för en tysk tidning och inte en svensk. Risken hade annars varit att hon fått lika mycket ”stöd” som Gui Minhai.

Om tystnaden fortsätter riskerar bilden av Sverige förändras bland organisationer och personer i Kina som förespråkar demokrati och mänskliga rättigheter. I förlängningen kan det även få modiga och kompetenta individer som Gao Yu att inte våga samarbeta med Sverige eller svetsa företag.

Men främst handlar det givetvis om moral. Hur kommer det sig att Tyskland vågar stå upp för en journalist som jobbat för en tysk tidning, men Sverige inte vågar stå upp för en förläggare med svenskt medborgarskap? Vi är inne i en tid då det är viktigt att välja sida.

gui minhai passKopia av Gui Minhais svenska pass, från Molihua, en av de många kinesiskspråkiga internetsidor och forum som undrar varför Sverige är så tysta om hans kidnappning.

Kina bannlyser Miss Kanada och Miss Taiwan från skönhetstävling

Tidigare i år skrev jag här på InBeijing hur kinesiska säkerhetsagenter sökt upp och hotat Anastasia Lins familj, efter att hon blivit utsedd till Miss Kanada i somras. Lin, som är av kinesiskt ursprung men flyttade till Kanada då hon var 13 år gammal, skulle därmed representera Kanada i skönhetstävlingen Miss World som går av stapeln nu i december på den kinesiska ön Hainan.

Kinesiska myndigheter gladde sig knappast åt detta, eftersom Lin är såväl förespråkare av mänskliga rättigheter i Kina som utövare av Falun gong. Hennes far, som fortfarande bor i Kina, fick alltså omgående besök av säkerhetsagenter som framför allt klagade över att Lin i egenskap av känd skådespelerska ofta påtalar bristerna av mänskliga rättigheter i Kina.

Det hade varit sannolikt att Lin talat om detta även under Miss World på Hainan. Därför beslutade Kina att helt sonika vägra henne inträde i landet och därmed även omöjliggöra för henne att ställa upp i tävlingen.

Redan för några veckor sedan uttryckte Lin oro över att hon inte fått något visum för att ta sig till Hainan, trots att hennes medtävlare fått sina visum i tid. Lin bokade ändå en biljett till Hainan via Hongkong, men då hon anlände dit i helgen fick hon inte gå på planet utan fick istället veta att numera är bannlyst från att resa till Kina.

Som om det inte vore nog att svartlista Lin, tyckte statliga tidningen Global Times även att det var på sin plats med att förtala henne, rapporterar bland andra Washington Post:

The regime-sanctioned newspaper Global Times fretted about the public relations fallout: “When such a 25-year[-old] pretty girl grumbles that she is denied a visa for speaking the truth and criticizing the Chinese government,” the newspaper wrote, “her words can easily gain sympathy from the Western public that already holds prejudices against China.” But, the Global Times article said, people should not be fooled: “Lin has to pay a cost for being tangled with hostile forces against China.”

Washington Post intervjuar även Lin som misstänker att kinesiska myndigheter vill använda henne som ett avskräckande exempel för kineser bosatta utomlands som talar illa om myndigheterna. Samma hot föreligger även för exempelvis akademiker och forskare vars karriärer är beroende av frekventa resor till Kina.

Och bara ett par veckor innan Lin bannlystes från Miss World, blev det klart att Miss Taiwan inte tillåts delta i tävlingen Miss Earth. Anledningen är att hon vägrat byta ”Taiwan R.O.C.” till ”Chinese Taipei” på den banner hon ska bära tvärs över axeln under tävlingens gång.

”Taiwan R.O.C.” står för Taiwan Republic of China och är Taiwans officiella namn. Men på grund av Kinas invändningar om att Taiwan inte är ett självständigt land, tvingas dess invånare i internationella idrottstävlingar eller andra evenemang i regel byta såväl flagga som namn till ”Chinese Taipei”.

Årets taiwanesiska skönhetsdrottning Ting Wen-yin vägrar dock göra detta, eftersom hon med egna ord ”varken kommer från Kina eller från Taipei”. (Ting är från Taiwans södra delar, medan Taipei ligger i norr.) Shanghaiist ger en bakgrund till namnhärvan:

At Miss Universe, Taiwan’s contestant wore the sash, ”Miss Taiwan, R.O.C.” up until the early 2000s. The watershed moment appears to have been in 2003, when the island’s representative, Beverly Chen, succumbed to pressure and put on the ”Miss Chinese Taipei” sash.

Chen told journalists tearfully at a press conference at the time that she was given two sashes by pageant organisers, one reading ”Miss Taiwan” and the other ”Chinese Taipei.”

”I was told to wear the Chinese Taipei one in front of the media. The Miss Taiwan one was only for occasions where the media were absent.” Shocked and humiliated by the treatment, Chen says she was taken aback as Panama was one of few countries in the world that had full diplomatic relations with Taiwan.

På kort tid har Kina alltså hindrat två unga tjejer att ställa upp i internationella tävlingar, på grund av detaljer eller politiska uppfattningar.

På kort sikt drabbar detta givetvis kvinnorna i fråga, men på lång sikt får många liknande exempel säkerligen Kina att självt framstå i dålig dager.

Och, slutligen för den som är nyfiken på hur kvinnorna i fråga ser ut, se nedan!

misskanadaMiss Kanada – bannlyst för att ha fel politiska åsikter.

misstaiwanMiss Taiwan – bannlyst för att bära fel namn över axeln.

Bilder på de senaste dagarnas luftföroreningar i Peking

De senaste dagarna har Pekings luftföroreningar återigen spräckt övre gränsen på ett index av skadliga partiklar PM 2,5 som sträcker sig upp till 500. Smogen har visat nivåer ett par dussin över vad Världshälsoorganisationen bedömer hälsosamt:

Hur ser luften på dessa nivåer ut i praktiken då? Lyckligtvis har jag inte varit i Peking under dessa dagar utan i Hongkong.

Sitter nu på flygplatsen, men planet till Peking är försenat på grund av luftföroreningarna.

Under tiden laddar jag upp lite bilder från sociala medier. De som lever med denna luft får trösta sig med att skämta om situationen:

IMG_4797

IMG_4798

IMG_4802

IMG_4805

Att detta sker just nu är förstås extra pinsamt i och med att klimatkonferensen i Paris precis börjat. Under gårdagen stod Kinas president Xi Jinping och lovade att landet ska göra sitt för att uppnå ett globalt bindande klimatavtal.