Som en av mina läsare påpekade på Twitter i går, så har det nu gått över en månad sedan svenska medborgaren Gui Minhai kidnappades av kinesiska myndigheter under en resa till Thailand:
Thailand gives in to #Chinese demands. When will @Utrikesdep act on #Swedish citiz #GuiMinhai #桂民海? Gone 1 month now https://t.co/Tb8AgsH3ow
— Fredrik Fällman 杨富雷 (@yangfulei) December 6, 2015
Han påpekar även att svenska myndigheter ännu inte har gjort något uttalande om fallet. Det enda svenska ambassader och departement har mäktat med är korta och undvikande svar till media i stil med ”vi undersöker ärendet”.
Vidare har man inte velat svara alls på om huruvida någon kontakt tagits med kinesiska myndigheter i denna angelägenhet. (Ni kan läsa mina tidigare och mer detaljerade inlägg om Gui här, här och här.)
Sveriges tystnad har väckt förvåning bland flera av mina vänner och bekanta. Såväl danska som brittiska journalister har hört av sig med frågor och velat skriva om fallet. Och som jag skrev på Finansliv för några dagar sedan så väcker det hela förvåning även i Hongkong och Tyskland:
Då jag tidigare i veckan talade om fallet med en journalistkollega i Hongkong som jobbar på lokal media där, blev han väldigt överraskad över att svenska myndigheter inte gjort mer åt saken. ”Jag trodde Sverige stod för frihet och mänskliga rättigheter”, sade han förvånat.
I onsdags pratade jag även om det hela med en anställd vid Tysklands ambassad här i Peking som jobbar särskilt med mänskliga rättigheter. Han blev också mållös, och berättade att Tyskland genom upprepade påtryckningar nyss fått Kina att korta ner en fängelsedom mot journalisten Gao Yu.
Men som tur är så finns det, på tal om Tyskland, fortfarande hopp för det fria Europa. För samtidigt som Gui Minhai suttit bortrövad på okänd ort i över en månad, så har en intressant vändning skett i ett annat fall. Det handlar om journalisten Gao Yu, som tidigare i år dömdes till sju års fängelse bland annat för att ha jobbat för tyska tidningen Deutsche Welle.
Trots att Gao inte ens är tysk medborgare, så skriver bland annat DPA och Deutsche Welle att tyska myndigheter flera gånger tagit upp fallet med sin kinesiska motpart, bland annat i en särskild dialog om mänskliga rättigheter. Tysklands förbundskansler Angela Merkel krävde dessutom att få träffa Gao Yus son då hon besökte Kina i fjol. (Gao satt vid denna tid redan arresterad.)
Pressen från Tyskland spelade med största sannolikhet en stor roll för Kinas beslut att förra veckan sänka Gao Yus fängelsestraff från sju till fem år, och dessutom låta henne avtjäna straffet i husarrest snarare än i fängelse av ”hälsoskäl”. (Gao är 71 år gammal och har flera sjukdomar.)
Gao kan skatta sig lycklig att hon jobbade för en tysk tidning och inte en svensk. Risken hade annars varit att hon fått lika mycket ”stöd” som Gui Minhai.
Om tystnaden fortsätter riskerar bilden av Sverige förändras bland organisationer och personer i Kina som förespråkar demokrati och mänskliga rättigheter. I förlängningen kan det även få modiga och kompetenta individer som Gao Yu att inte våga samarbeta med Sverige eller svetsa företag.
Men främst handlar det givetvis om moral. Hur kommer det sig att Tyskland vågar stå upp för en journalist som jobbat för en tysk tidning, men Sverige inte vågar stå upp för en förläggare med svenskt medborgarskap? Vi är inne i en tid då det är viktigt att välja sida.
Kopia av Gui Minhais svenska pass, från Molihua, en av de många kinesiskspråkiga internetsidor och forum som undrar varför Sverige är så tysta om hans kidnappning.
