januari 2016

Published on

InBeijing – Sveriges största sida om Kina!

Alexa Internet Rankings är den källa som oftast används av analytiker och internationell media för att avgöra vilka internetsidor som är störst i världen. Dess ranking baseras främst på unika besökare och antalet sidvisningar.

De tre mest populära sidorna i Sverige är Google, Youtube och Facebook. Men vilken är egentligen den största svenska sidan med fokus på information om Kina?

För att avgöra detta sökte jag på ett dussintals relevanta sidor. Jag inkluderade sidor med fokus på nyheter som InBeijing, men även personliga bloggar och reseföretag som endast erbjuder resor till Kina, eftersom de ofta innehåller såväl information som diskussioner.

Topplistan blev som följer, med siffror som visar respektive sidors globala ranking:

1) InBeijing: 2,698,555
2) Krister i Beijing: 5,874,394
3) Motkina.se: 6,110,061
4) Mittens rike: 9,336,991
5) Kinalotsen: 10,444,062
6) Världens folkrikaste land (VFL nyheter): 15,531,121

Sökningar på sidor som Svensk-kinesiska resebyrån, Svensk-kinesiska föreningen, Bokberget och Kina med Leijonhufvud gav inget resultat. Enligt Alexa beror detta på att det ”inte finns nog med data” för att ranka dessa sidor, vilket antingen beror på lågt antal besök eller att de själva avsagt sig att vara en del av rankingen.

Vidare går det inte söka på sektioner av större hemsidor som fokuserar på Kina. Exempelvis är adressen till svenska ambassadens hemsida www.swedenabroad.com/sv-se/ambassader/peking. Men en sökning på denna adress leds automatiskt om till www.swedenabroad.com.

Därmed förklarar jag InBeijing den största svenska hemsidan med fokus på Kina! Om jag har glömt någon hemsida som ni tror skulle få plats på listan ovan, vänligen lämna en kommentar i kommentarsfältet nedan!

Published on

Svensk polis i Thailand för att utreda fallet Gui Minhai

Tidigare i veckan skrev jag om hur Peter Dahlin släppts och fått åka tillbaka till Sverige, efter att ha varit anhållen under drygt tre veckor och tvingats avge ett ”erkännande” på Kinas statliga tv.

Samtidigt påpekade jag att svenska förläggaren Gui Minhai – som även han tvingats avge ett falskt erkännande på kinesisk tv – har varit i kinesiskt förvar i över 100 dagar, samt att svenska myndigheter nu äntligen officiellt har börjat uttrycka oro om hans tillstånd och situation.

Brittiska The Guardian har följt båda dessa fall noga, och i dag avslöjade tidningen även att svensk polis har tagit sig till Thailand för att medverka i utredningen om Gui Minhais fall.

Gui kidnappades i Thailand, vars myndigheter har fått kritik för att lämna ut flera politiska flyktingar till Kina sedan den thailändska militärjuntan tog makten 2014.

Enligt en anonym källa har svensk polis redan besökt Guis lägenhet i Pattaya, och frågat om detaljer angående förläggarens försvinnande. Enligt thailändska myndigheter stämmer uppgifterna:

Major General Apichart Suriboonya, head of Thai Foreign Affairs Police, said Swedish officers had arrived in the kingdom but did not confirm if they had visited Gui’s apartment.

“They came here, not for investigation because they have no legal rights to do so. But they have been sent to help expedite the Thai police investigation,” he told AFP news agency.

En talesman för svenska utrikesministeriet säger samtidigt till The Guardian att Sveriges ambassader i Bangkok och Peking arbetar med Guis fall, och att hans öde tagits upp med ”högt rankade representanter” från båda länderna.

Samma talesman sade även att svenska polismyndigheten också jobbar med fallet, men inte bekräfta att man sänt personal till Thailand.

Published on

Peter Dahlin släppt – Gui Minhai fortfarande i Kinas förvar

Under måndagen blev det klart att den anhållna NGO-ordföranden Peter Dahlin, som tidigare tvingats ”erkänna” brott i kinesisk tv, har släppts fri och utvisats från Kina.

Enligt uppgifter har han redan satts på ett flygplan och landar i så fall snart i Sverige. Även hans kinesiska flickvän ska ha släppts.

Detta sker efter att Sverige de senaste dagarna trappat upp retoriken. Det tog ett bra tag – Dahlin anhölls i början av januari – men under förra veckoslutet kallade utrikesminister Margot Wallström det ”oacceptabelt” att Dahlin och den svenska förläggaren Gui Minhai fått avge framtvingande erkännanden på Kinas statliga tv.

Vidare sade Wallström att det också är oacceptabelt att svenska myndigheter inte får träffa svenskarna, eller få tillräcklig information om deras tillstånd och välbefinnande. Hon sade också att ”alla diplomatiska och politiska kontakter används” i fallet.

Bland annat noterade en kinesisk vän till mig i dag att Sveriges ambassad i Peking till och med har gjort ett uttalande på kinesiska mikrobloggen Sina Weibo, som protesterar mot behandlingen av de två svenskarna:

The Guardian, som har följt fallet noga, reflekterar över händelseutvecklingen:

Peter Dahlin, 35, is thought to have left the country on a flight from Beijing to Stockholm on Monday afternoon, a spokesperson for his human rights organisation, Chinese Urgent Action Working Group (CUAWG), told the Guardian.

Sweden’s foreign minister, Margot Wallstrom, said in a statement she had been informed by Chinese authorities that Dahlin had been released and that she welcomed his release.

Dahlin’s Chinese girlfriend, Pan Jinling, is also understood to have been released from police custody, having disappeared at the beginning of January after Dahlin was seized by security officials in the Chinese capital.

Michael Caster, a spokesman for CUAWG, said he was grateful that his friend and colleague would be “back home safe in Sweden”.

“However, that he has been released shouldn’t obscure the fact that many members of the Chinese human rights community whom Peter sought to support remain in detention for nothing more than working to promote and protect the rights of all Chinese citizens.”

(…)

Government-controlled media said he been held as part of a police operation that “smashed an illegal organisation that sponsored activities jeopardising China’s national security”.

Xinhua, China’s official news agency, claimed Dahlin had “hired and trained others to gather, fabricate and distort information about China”.

It also alleged that “western anti-China forces had planted Dahlin and some other people in China to gather negative information for anti-China purposes such as smear campaigns”.

Förläggaren Gui Minhai – som jag tidigare skrivit om här, här och här – sitter dock fortfarande i kinesiskt förvar efter att även han ”erkänt” på kinesisk tv några dagar innan Dahlin.

Gui har nu varit försvunnen i över 100 dagar, och The Guardian påpekar även hur Sveriges utrikesministerium i ett uttalande sagt att man är fortsatt oroad för hans situation och tillstånd.

Det tog alltså ett bra tag, men sedan valde Sverige att officiellt fördöma vad som skett med de båda svenskarna. Och det verkade ge resultat för Peter Dahlin.

Hoppas nu bara att inte Gui Minhai glöms bort.

Published on

Svensk media börjar vakna angående kidnappade Kinasvenskar

Under gårdagen skrev jag inlägget ”Då Sveriges radio tog Kinas sida mot anhållen svensk”, om ett märkligt inslag där radions lunchnyheter rapporterar i det närmaste okritiskt om de erkännanden som två kidnappade svenskar i Kina tvingats göra på tv den senaste veckan.

Inlägget har fått hundratals delningar och tusentals läsningar, men renderade även i ett mail från Sveriges radio som ”tog åt sig av kritiken” och lovade förbättra rapporteringen om dessa svenskar i framtiden. (Deras Kina-korrespondent är tydligen ledig på grund av sjukdom.)

Under dagen ignorerade Sverige radio emellertid fallet återigen. Sveriges radio P1 morgon fortsatte istället älta fackförbund, diskuterade en studie om barnfetma och rapportera på plats från en alternativ filmfestival som snart öppnar i USA(!)

Tur då i alla fall att några av de största svenska morgon- och kvällstidningarna verkar ha vaknat upp till den allvarliga verklighet som de kidnappade svenskarna utgör. Expressens ledarredaktion publicerade i dag en text med rubriken ”Margot Wallström bör kritisera Kina”, där man vill sätta press på utrikesministern att vara tydlig i frågan.

Ledaren innehåller även länk till inlägget ”Sverige blir ett skämt efter ännu en kidnappning i Hongkong” som jag skrev här på InBeijing tidigare i januari. Ett utdrag från Expressens ledare:

Nu har de båda svenskarna tvingats att ”erkänna sina brott” i Kinas statliga propaganda- tv. Dahlin var tvungen att be om ursäkt för att han ”sårat det kinesiska folkets känslor.” Minhais ”erkännande” kom med tårar. Vi vet inte hur de har pressats/torterats för att säga det diktaturen vill att folket ska få höra. Vi vet åtminstone att Dahlin lider av en allvarlig hormonbristsjukdom som kräver regelbunden medicinering.

Den här typen av konstruerade – och djupt förnedrande – bekännelsevideor från kidnappningsoffer påminner om filmer som brukar produceras av någon terroristcell. De har också blivit vanliga sedan Xi Jinping tillträdde som president 2012. Att den kinesiska diktaturen kopierar al-Qaidas propagandametoder säger något om allvaret för de mänskliga rättigheterna i Kina.

Det är möjligt att Margot Wallström nu är fullt upptagen med att hitta en ny lägenhet. Men två svenska medborgare sitter inlåsta i Kina på grund av att de upplevs störa kommunistpartiets maktmonopol. Då måste Sveriges utrikesminister protestera kraftfullt.

Även Göteborgs-Tidningen, som ju är en del av Expressen, publicerade i dag en krönika med rubriken ”Kina bör villkorslöst frige Peter Dahlin”. Här nämns visserligen endast en av de två anhållna svenskarna, men budskapet är icke desto mindre tydligt:

Under onsdagen släppte kinesiska statliga medier en propagandavideo där Peter Dahlin ”erkänner” sina brott. I videon säger Dahlin, på engelska, att han är ledsen för att han ”sårat det kinesiska folkets känslor” att han brutit mot kinesisk lag och skadat den kinesiska regeringen (läs: den diktatoriska enpartistatens kommunistparti). Peter Dahlin ber i videon också om ursäkt för sina ”brott”.

Peter Dahlins offentliga mea culpa är en del av ett politiskt skådespel, en ritual diktaturer gärna hänger sig åt. Det uppenbart framtvingade erkännandet betyder i själva verket väldigt lite gällande hans påstådda skuld – men det ger förhoppningsvis båda parterna en möjlighet att snabbt avsluta historien. Kina kan i och med “erkännandet” statera med ett officiellt exempel på sin hårdföra politik, samtidigt som det förhoppningsvis möjliggör att Peter Dahlin snart får lämna Kina.

(…)

Kinas agerande mot Peter Dahlin är på sätt och vis ett kvitto på att Peter Dahlin och hans organisation varit framgångsrika. Att Kina via rättsväsendet nu reagerar på att China Action arbetat för att förbättra rättssäkerheten i landet är att betrakta som den mörkaste av svarta ironier.

Kina måste omedelbart tillåta Peter Dahlin obegränsad tillgång till juridisk representation, svensk ambassadpersonal samt möjliggöra kontakt med hans familj. Men framförallt bör de villkorslöst släppa Peter Dahlin från hans politiska fångenskap.

Vår andra kvällstidning, Aftonbladet, vill inte vara sämre utan tar i dag upp fallet med de båda svenskarna i en kolumn av Wolfgang Hansson. Texten – som har rubriken ”Därför svassar alla för Kina” – är bra, och sätter in vad som skett i ett större perspektiv:

När en svensk människorättsaktivist fängslas i en diktatur brukar det bli ett ramaskri.

Men eftersom alla svassar för Kina hörs nästan inga protester alls mot gripandet av Peter Dahlin.

Kinas Xi Jinping drar åt tumskruvarna och världen håller tyst för att inte störa affärerna.

(…)

Omvärlden vågar inte höja rösten. Kina är en viktig exportmarknad och har visat att man är beredd att straffa den som sticker upp. När den kinesiske dissidenten Liu Xiabo fick Nobels fredspris stoppade Kina under lång tid allt utbyte med Norge.

Kina agerar mer och mer som den nya supermakten. Man bygger konstgjorda öar i Sydkinesiska sjön för att ge legitimitet för sina territoriella krav. Militären rustas upp.
Svenska UD har hittills mer eller mindre lagt locket på när det gäller Dahlins och Minhais fall. En tid av tyst diplomati kan mycket väl vara effektivt så här i början. Men händer ingenting så blir det uppenbart att Sverige inte vågar utmana Kina öppet.

Precis som Sverige inte vågar utmana USA genom att ge politisk asyl till Edward Snowden.

Det vore inte bra för affärerna.

Även Dagens Nyheter, som ju har en korrespondent på plats i Kina, publicerade i dag artikeln ”Kinesiska tv-nyheter används som skampåle”, där bland annat följande konstateras:

En lång rad motståndare och kritiker till det styrande Kommunistpartiet har sedan 2013 då partiordföranden Xi Jinping kom till makten på detta sätt dykt upp på bästa sändningstid.

Gripna personer, ofta i tårar, framträder, erkänner brott och mänskliga tillkortakommanden. De dras i smutsen. Hos allmänheten skapar det förmodan av skuld långt innan en rättegång hålls.

Andra gånger handlar det om artister som gripits för drogmissbruk och vars vittnesmål kanhända tros fungera som avskräckande exempel.

Med anledning av vad som skett publicerar Dagens nyheter även artikeln ”Partiets grepp om medierna hårdnar”, som visar på den nya presidentens ambition att kontrollera landets mediasektor.

Även om det tagit tid så är det ändå positivt att svensk media verkar ha vaknat till denna torsdag. Visserligen lämnar rapporteringen mycket övrigt att önska – det handlar ju främst om åsikter på ledarplats – men ändå är det kul att se uttalanden som kan sätta press på svenska myndigheter att agera.

Ett stort frågetecken är emellertid varför public service, trots sina resurser, ligger så pass mycket efter.

Törs inte Sveriges radio och Sveriges Television, som ju båda finansieras av svenska staten, kritisera myndigheterna lika hårt som privat media i detta ärende? Eller bryr man sig helt enkelt inte om kidnappade svenskar i ett land så långt bort som Kina?

Published on

Då Sveriges radio tog Kinas sida mot anhållen svensk

I dag sände Sveriges radios luncheko ett två och en halv minuts långt inslag om den anhållna svensken Peter Dahlins framtvingade erkännande på Kinas statliga tv. Ni kan lyssna på det här nedan:

Vad får ni för känsla efter att ha lyssnat? Läsare av InBeijing hörde nämligen av sig och uppmärksammade att inslaget i det närmaste okritisk återger Dahlins framtvingande erkännande. Och jag är beredd att hålla med.

Inslaget, som också finns i artikelform, inleds på följande vis:

Svensken Peter Dahlin som sitter fängslad i Kina har framträtt i kinesisk tv i natt. I ett inslag i statliga CCTV anklagas Dahlin för att ha bildat en olaglig organisation som spridit fabricerad och förvrängd information och för att ha finansierat verksamhet som äventyrat den kinesiska statens säkerhet.

I ett åtta minuter långt inslag i den statliga tv-kanalen läggs påstådda bevis för Dahlins och hans organisations illegala aktiviteter fram punkt för punkt.

Grafiken är välgjord och i inslaget syns förutom Peter Dahlin också flera andra som anklagas för kopplingar till den grupp Dahlin varit med och grundat och som ger rättsstöd till kinesiska människorättsaktivister.

I tv-inslaget framträder Peter Dahlin med något som kan ses som en bekännelse.

Till att börja med så sitter Dahlin inte fängslad i Kina; det skulle förutsätta brottsrubricering och rättegång. Dahlin är anhållen på ytterst oklara grunder och har tvingats att erkänna brott som inte är sanna.

Men det är bara en detalj. Än värre är det att Sveriges radios inslag:

1) Inte nämner något om bakgrunden med den upptrappade kampanjen mot aktivister i Kina, som började med arresteringen av ett par hundra advokater förra sommaren.

2) Inte berättar om att framtvingade offentliga erkännanden sedan 2013 blivit en vanligt metod att hänga ut regimkritiker som skyldiga redan innan rättegång.

3) Återger och översätter i stort sett hela Dahlins framtvingande erkännande, precis så som det skrivits av kinesiska myndigheter.

Och detta sker i det närmaste okritiskt. I det två och ett halv minuter långa inslaget finns en kritisk mening: ”Peter Dahlins organisation kallar anklagelserna och erkännandet falska och förvrängda”.

Detta följs omedelbart av information om hur väl Dahlin har behandlats under den tid han suttit anhållen med bra mat, mycket sömn och möjlighet att träffa företrädare från ambassaden.

Vidare påpekas att hans blick ofta är fäst snett nedåt. Konsekvensen av detta inslag är att de som inte känner till fallets bakgrund – vilket borde vara över 90 procent av lunchekots lyssnande – tyvärr mycket lätt kan få intrycket av att det handlar om ett genuint erkännande.

Det är ju nästan så att man undrar huruvida det pågår något slags samarbete mellan kinesisk och svensk statlig media.

Published on

Otroligt: Även Peter Dahlin tvingas ”erkänna” på kinesisk tv

I förrgår skrev jag här på InBeijing om den svenska förläggaren Gui Minhai, som för tre månader sedan kidnappades av Kinas myndigheter och under helgen tvingades ”erkänna” och be om ursäkt på Kinas statliga tv.

Efter att det skedde så skämtade jag och några kollegor om att vi snart säkert även kommer få se Peter Dahlin avlägga ett liknande erkännande. Dahlin anhölls tillsammans med sin flickvän av kinesisk polis i början av januari, för att genom en NGO ha utbildat kinesiska advokater och skrivit rapporter om mänskliga rättigheter.

Och under gårdagskvällen blev skämtet verklighet. Peter Dahlin paraderades på statliga CCTV, där han bland annat tvingades erkänna att han hotat Kinas nationella säkerhet och ”sårat det kinesiska folkets känslor”.

Vidare sades Dahlin ha planterats i Kina av aktörer som vill smutsa ner Kinas rykte internationellt. Han tvingades också be om ursäkt, framhålla sin ånger och uttrycka tacksamhet för att han blivit väl behandlad under tiden då han suttit anhållen.

peter dahlinPeter Dahlin ”erkänner” på kinesisk tv. Se en video med hela inslaget här.

Som jag skrev i förrgår så föregås erkännanden likt dessa på kinesisk tv nästan alltid av hot eller tortyr. Eftersom även Dahlins flickvän anhållits så är det en trolig gissning att myndigheterna hotat Dahlin med att hon och hennes familj kommer råka illa ut. (I förrgår nämnde jag de snarlika hoten mot journalisten Gao Yu tidigare i år.)

I inslaget förekommer också två kinesiska advokater som fått hjälp av Dahlins NGO. Även de ”erkänner” att de brutit mot lagen och uttrycker ånger för att under influens av utländska aktörer ha skadat sitt moderland.

På så vis blir inslaget ett hot mot såväl utlänningar som kineser med intresse av att förbättra rättssamhället eller situationen för mänskliga rättigheter i Kina.

Detta är alltså det andra framtvingande erkännandet från svenskar i statlig kinesisk tv på bara några dagar. Det ska också ses mot bakgrund av att utlänningar aldrig någonsin tidigare har utsatts för denna behandling.

Och nästan lika illa som själva erkännandet, så ägnas händelsen helt förbigår stora delar av svensk media. Under de 15 minuter långa morgonnyheterna i Sveriges radio nämndes Peter Dahlin över huvudtaget inte.

På Twitter försvarar Sveriges radio sin nyhetsvärdering med att man hade en sändning angående Dahlin ”redan i går”, alltså innan det framtvingade erkännandet:

Twitter svämmar förresten över av journalister, aktivister och allmänt oroliga personer som uttrycker häpnad och rädsla angående de två svenskarna.

Tyvärr så är det stora flertalet dock utländska journalister – inte svenska. Så vill man ha utförlig information om kidnappade svenskar i Kina får man alltså vända sig till utländsk media. Detta var fallet med Gui Minhai, och samma sak gäller även med Peter Dahlin.

Se nedan för intressanta reflektioner från internationell media och Twitter. Time Magazine skriver:

In a virtually unprecedented humiliation for a foreign national, a Swedish activist has appeared on Chinese state TV appearing to apologize for hurting “the feelings of the Chinese people” in his work with human rights lawyers amid a widening crackdown on dissent by the Chinese government.

(…)

A colleague of the detained Swede, Michael Caster, told the Guardian that the words could not have been Dahlin’s own.

“The lines about being sorry for causing harm to the Chinese government or Chinese state are clearly scripted. There was really never a point that he considered what he was doing to be harmful to the Chinese state or the Chinese society,” he said.

According to the Guardian, the fate of Dahlin’s Chinese girlfriend, Pan Jinling, who was also detained, is unknown.

Televised “confessions” by foreigners are virtually unheard of in China. British risk consultant Peter Humphrey was shown in a prison vest on state-run TV in 2013, accused of illegally obtaining the personal data of Chinese citizens. But his face, unlike Dahlin’s, was digitally masked.

New York Times skriver:

The Chinese Foreign Ministry later said that Mr. Dahlin had been taking part in activities that endangered state security.

The Xinhua article reiterated that accusation, but went into more detail.

It said Mr. Dahlin admitted to writing reports without “real or full facts.” It also said that the lawyer and activists trained by the group “got involved in hot-topic issues and sensitive cases, and intentionally escalated conflicts and disputes that were originally not severe.”

“It instigated the people to confront the government and produce mass incidents,” the article said.

(…)

Mr. Dahlin and his group appeared to have been caught up in the Chinese government’s crackdown on human rights lawyers, a campaign centered on putting pressure on the Beijing Fengrui Law Firm. Xinhua said Mr. Dahlin’s partner, Wang Quanzhang, was a member of that firm.

Together, Mr. Dahlin and Mr. Wang registered their group in Hong Kong in 2009 but operated it in Beijing without “proper registration,” the Xinhua report said. The report said that the group received funds from seven foreign nongovernmental organizations or groups and that Mr. Dahlin had been “planted” in China by “Western hostile forces” to gather information that could be used to destroy China’s image globally.

(…)

In China, confessions used in the legal system are often extracted through coercion and threats. It is unclear under what circumstances Mr. Dahlin made the remarks reported by Xinhua. In recent years, the state news media have increasingly published or shown so-called confessions by people in detention, including some prominent foreigners, even well before any criminal proceedings have begun.

The Swedish Embassy has said it is looking into the case.

Mr. Dahlin has Addison’s disease, a hormonal disorder, and could die if not given daily medication. The Xinhua report said he was getting his medication.

The Guardian skriver:

Xinhua, China’s government-controlled news agency, claimed Dahlin’s detention on 3 January was part of a police operation to “smash” an “illegal organisation that sponsored activities jeopardising China’s national security”.

It alleged that Dahlin’s human rights group, the Chinese Urgent Action Working Group or CUAWG, had “hired and trained others to gather, fabricate and distort information about China”.

Police claimed the group “also organised others to interfere with sensitive cases, deliberately aggravating disputes and instigating public-government confrontations to create mass incidents”.

Xinhua also insinuated that Dahlin was a foreign agent. It said two witnesses interviewed by police claimed “western anti-China forces had planted Dahlin and some other people in China to gather negative information for anti-China purposes such as smear campaigns”.

The group was supposedly tasked with “fanning anti-government and anti-Party sentiment, and deceiving people to disrupt state and social order, thus, changing the social system of China,” the government-controlled news agency added.

State media accused Dahlin of having “pocketed” large sums of money sent into China from overseas.

Published on

Svensk förläggare tvingas gråtande ”erkänna” brott på kinesisk tv

Jag har flera gånger tidigare skrivit här på InBeijing om den svenska förläggaren Gui Minhai, som kidnappats av kinesiska myndigheter och nu varit försvunnen i tre månader.

Under gårdagen sågs Gui gråta ut på kinesisk tv, där han ”erkände” att han för elva år sedan kört rattfull och råkat dödat en ung kvinna utanför ett universitet.

Enligt erkännandet ska Gui plötsligt ha drabbats av dåligt samvete och överlämnat sig själv till kinesisk polis. Samtidigt avsade han sig hjälp från svenska myndigheter eller uppmärksamhet från media:

Turning myself in is a voluntary choice of my own, and has nothing to do with anybody else. This is my due responsibility. I do not want anyone or any institution to be involved or get in the way of my returning, nor do I want any malicious media hype.

Although I now hold the Swedish citizenship, deep down I still think of myself as a Chinese. My roots are in China. I hope the Swedish authorities would respect my personal choices, my rights and my privacy, and allow myself to deal with my own issues.

I am taking my legal responsibilities, and am willing to accept any punishment.

Gui ska ha dömts till två års fängelse för händelsen, men sedan flytt landet för att undvika sitt straff.

Offentliga erkännanden är något som gjort comeback i Kina sedan Xi Jinping blev president i början av 2013. Men till skillnad från under kulturrevolutionen så sker de nu inte på öppen gata, utan på statliga tv-nätverket CCTV.

Sommaren 2013 anhölls flera prominenta användare av mikrobloggen Sina Weibo, då myndigheterna kände att de inhemska sociala medierna började glida dem ur händerna.

Snart syntes riskkapitalisten Xue Manzi – iförd fångdräkt och handbojor – på bästa sändningstid ”erkänna” att han köpt prostituerade, samt att han ”korrumperats” av den makt han känt genom att ha tolv miljoner följare på Sina Weibo.

Xue bad vidare om ursäkt för att ha ”postat innehåll av egenintresse” utan att först dubbelkolla fakta. I realiteten var myndigheterna bekymrade över Xues ärliga kritik mot bland annat vattenföroreningar och barn som kidnappas för att tvingas tigga.

guiBilder från Guis ”erkännande” i kinesisk tv

Ytterligare ett uppmärksammat ”erkännande” skedde på CCTV denna sommar, då den 70 år gamla journalisten Gao Yu dök upp i rutan blåslagen och sade att hennes handlingar brutit mot lagen och ”hotat nationens intressen”.

Gao hade bland annat försett medier i Hongkong med information om vilka ämnen president Xi Jinping förbjudit diskussion om vid Kinas universitet – exempelvis universella rättigheter, pressfrihet och ett fristående rättsväsende.

Gao var ovetandes om att hennes ”erkännande” sändes på CCTV, och sade efteråt att hon avgett detta erkännande först efter att polisen anhållit även hennes son och hotat med att flera personer i hennes närhet kommer råka illa ut.

Detta är bara två av många exempel. Den som vill ha fler kan läsa ”A Parade of Public Confessions Shapes Public Discourse in China” (New York Times) eller ”China is using televised confessions to shame detained lawyers, journalists, and activists” (Quartz).

Såväl Xue Manzi som Gao Yu dömdes till långa fängelsestraff, men släpptes av medicinska skäl i förtid för att avtjäna sina straff i husarrest eller under övervakning.

Sannolikt är detta en del av den morot och piska som Kinas myndigheter traditionellt använder mot misstänkta brottslingar.

Om man inte genom ett öppet erkännande tar moroten så kan piskan innebära döden, vilket exempelvis skedde för aktivisten Cao Shunli som avled 2014 efter att ha förvägrats medicinsk hjälp under det halvår hon anhållits utan officiell brottsmisstanke.

Vad gäller Gui Minhai så går det givetvis bara att spekulera i vilka hot han utsatts för. Förutom hot om ett långt fängelsestraff, är det sannolikt att även han fått höra att familj och vänner riskerar råka illa ut.

Och för de läsare som tror på att det ligger någon sanning i att Gui överlämnat sig själv så är det värt att ställa sig följande frågor:

1) Om Gui nu lämnade in sig själv till Kinas myndigheter, varför visade då övervakningskamerorna i hans thailändska hem att kinesiska agenter kom dit för att hämta honom? Och varför kom samma agenter sedan tillbaka till lägenheten för att gå genom hans dator och hämta hans ägodelar?

2) Med tanke på att det påstådda brottet skedde för elva år sedan, är det inte lustigt att Gui överlämnar sig själv samtidigt som ytterligare fyra Kina-kritiska förläggare med bas i Hongkong försvinner spårlöst?

3) Om Gui nu ”bara” hade flytt från sin rattfylla, så finns det procedurer angående vanliga kriminella ärenden mellan Kina och Hongkong. Gui hade kunnat anklagats i Hongkong i enighet med lagen, häktats och sedan överförts till Kina. Men detta har inte skett under de elva år som gått sedan den påstådda incidenten skedde.

4) Varför berättade Gui aldrig för oroliga familjemedlemmar eller vänner om planerna på att överlämna sig själv till Kinas myndigheter? Varför vänta i tre månader?

Det är uppenbart att det handlar om ett framtvingat erkännande. Och om det nu skulle ligga någon sanning i att Gui har kört rattfull, så är det knappast så att hans plötsliga försvinnande hänger samman med den händelsen.

Hur kommer då svensk media och svenska myndigheter att reagera på detta?

En oroande förvarning kom från Sveriges radio, som under gårdagen publicerade en artikel med rubriken ”Bokhandlare har överlämnat sig till kinesiska myndigheter”(!)

Artikeln beskriver i stort sett okritiskt själva erkännandet, med ett tillägg i slutet om att Gui Minhais dotter ”säger till Reuters att hon tror” att hennes far i själva verket är bortförd på grund av politiska motiv.

Det är en hemsk, hemsk artikel att läsa. Den som inte är insatt i fallet – eller i hur lagen de facto fungerar i Kina – kan nämligen lätt få intrycket av att allt är i sin ordning; att erkännandet är genuint och att Gui faktiskt har överlämnat sig själv.

Jag kan garantera detta, eftersom läsare och bekanta själv under dagen har hört av sig till mig och frågat om det ligger någon sanning i påståendet, med hänvisning till ovanstående artikel från Sveriges radio.

Vad gäller myndigheterna, så uppger samma artikel att utrikesdepartementet har tagit del av uppgifterna, men ”inte har någon kommentar i nuläget”.

Vi har bevittnat en svensk medborgare som kidnappats för att ha kritiserat Kinas ledare och politiska system, och sedan tvingats erkänna ett annat – sannolikt påhittar – brott på kinesisk tv.

Vad mer krävs för att media och myndigheter i Sverige ska ta situationen på allvar?

(För den som vill läsa professionell rapportering bakom de svenskar som rövas bort i Kina, rekommenderas dessa nya artiklar från New York Times eller Reuters.)

Published on

Kina reagerar över valutgången på Taiwan

Under gårdagen gick Taiwan till val, och som väntat blev Tsai Ing-wen landets nya president efter att ha fått förtroende av 56,1 procent av väljarna. Hennes parti Democratic Progressive Party (DPP) fick även egen majoritet i Taiwans parlament genom att knipa 68 av de 113 platserna där.

Valet utgör ett paradigmskifte då det är första gången någonsin i det moderna Taiwans historia som det tidigare regeringspartiet Kuomintang (KMT) förlorar makten i den lagstiftande församlingen, och samtidigt första gången som DPP innehar såväl presidentposten som en majoritet i parlamentet.

Taiwan har hållit presidentval sedan 1996, och under denna tid var DPP:s tidigare tungviktare Chen Shui-bian president 2000-2008. Den största uppenbara skillnaden mellan de båda partierna är inställningen till Kina.

Att DPP föredrar ett större avstånd till regimen i Peking syntes inte minst under Chens tid vid makten. Då var krig nära förestående efter att Chen talat om såväl en formell självständighetsförklaring som en medlemsansökan till FN.

Då KMT och Ma Ying-jeou innehaft presidentposten sedan 2008 har Taiwan istället närmat sig Kina betydligt. Ett par dussin frihandelsavtal har tecknats, ledare från de båda länderna har börjat träffas och direkttrafik i form av båt och flyg har börjat gå över Taiwan-sundet.

Närmandet till Kina har dock inte givit det ekonomiska uppsving som president Ma tidigare lovat. Under fjolåret växte Taiwans ekonomi med endast 1 procent samtidigt som klassklyftor, ungdomsarbetslöshet och fastighetspriser skjutit i höjden.

tsai ing-wenTaiwans nya president Tsai Ing-wen har all anledning att vara glad

Många väljare är dessutom rädda för att de allt närmare banden till Kina ger regimen i Peking större inflytande över den taiwanesiska ekonomin och därmed även dess samhälle. Särskilt unga väljare straffade därför KMT, ofta med argumentet att vilja bevara Taiwans säregna kulturella identitet, men ett vibrerande civilsamhälle och ett aktivt demokratiskt system.

Men samtidigt som Taiwans väljare har fått säga sitt, är politikerna på andra sidan sundet desto mer missnöjda över valutgången.

Kinas myndigheter har förvisso inte gjort mycket för att försöka påverka själva valutgången, men har heller knappast reagerat med några överväldigande gratulationer till den nya presidenten. Bland annat Reuters skriver om de varningar som utfärdats från Peking:

Taiwan should abandon its ”hallucinations” about pushing for independence, as any moves toward it would be a ”poison”, Chinese state-run media said after a landslide victory for the island’s independence-leaning opposition.

Tsai Ing-wen and her Democratic Progressive Party (DPP) won a convincing victory in both presidential and parliamentary elections on Saturday, in what could usher in a new round of instability with China, which claims self-ruled Taiwan as its own.

(…)

China’s Foreign Ministry, in its reaction to her victory, said Taiwan was an internal matter for China, there is only one China in the world and the island’s election neither changes this reality nor international acceptance of it.

”There is only one China in the world, the mainland and Taiwan both belong to one China and China’s sovereignty and territorial integrity will not brook being broken up,” the ministry added.

”The results of the Taiwan region election does not change this basic fact and the consensus of the international community.”

För att avskärma den egna befolkningen från det faktum att demokratiska val pågår på Taiwan, censurerades sociala medier under gårdagen hårt.

Användare av mikrobloggen Sina Weibo möttes med en blank sida vid sökningar på ”Taiwan” eller ”Ing-wen”, alltså namnet på den nya presidenten som på kinesiska skrivs ut med samma tecken som ordet ”engelska” (英文).

Ja, ni läste rätt, under gårdagen var sökordet för språket ”engelska” censurerat på Kinas internet.

Även Japan Times skriver om hur kinesiska myndigheter och media reagerade på valutgången:

Beijing responded sternly to Tsai’s election, with China’s Taiwan Affairs Office warning that the Chinese government would “resolutely oppose any form of secessionist activities seeking ‘Taiwan independence.’”

In a strongly worded editorial, the Chinese state news agency Xinhua said the DPP’s return to power “poses grave challenges to cross-strait relations” and had “aroused concerns” about Taipei’s relationship with Beijing.

Published on

Uppdatering: De försvunna svenskarna i Kina

Tidigare i veckan skrev jag ett inlägg här på InBeijing om Peter Dahlin, ordförande vid en NGO i Peking, som tidigare i januari anhölls av kinesiska myndigheter tillsammans med sin flickvän. Detta sker alltså samtidigt som förläggaren och tillika svenska medborgaren Gui Minhai varit bortrövad i tre månader.

Det har länge varit relativt tyst från såväl svensk media som svenska myndigheter om Gui Minhai. Men nu efter att Peter Dahlin – som är etnisk svensk och har ett svenskklingande namn – också råkat illa ut så har de båda fallen börjat uppmärksammas tillsammans.

Tidigare i veckan svarade utrikesdepartementet på en fråga från mig på Twitter, och sade att de kallat upp ambassadörerna från Kina och Thailand till sitt kontor i Stockholm:

Det verkade inte som att detta var känt för utländska media innan det blev känt på Twitter. Samma dag, 13 januari, rapporterade Reuters om detta, och det visar sig att utrikesministeriet kallat upp de båda ambassadörerna redan 8 januari, alltså fem dagar innan Reuters skriver om händelsen.

Reuters skriver i sin artikel att detta skedde för att Peter Dahlin anhållits, men att situationen med Gui Minhai också togs upp under mötet:

A Swedish man detained in China last week was suspected of acts detrimental to the country’s national security, the Ministry of Foreign Affairs said on Wednesday in its first comments on the case against the foreign human rights and legal reform advocate.

The Swedish Foreign Ministry said it had summoned China’s ambassador over the case on Jan. 8, a meeting that also touched on the disappearance of a Swedish citizen in Thailand, who is one of several missing publishers and book vendors with business in Hong Kong.

”We take a serious view on the fact that the embassy has not yet been allowed to visit the Swedish citizen detained in China,” Foreign Ministry spokeswoman Anna Ekberg said.

Vidare rapporteras att kinesiska utrikesministeriet säger att fallet med Dahlin är ”under utredning”, men att Sverige ska få tillstånd att ”utföra sitt konsulära arbete”. Det betyder med största sannolikhet att representanter från svenska ambassaden i Peking kommer få möjlighet att träffa Dahlin.

Det är naturligtvis jättebra att Sverige kallar till sig Kinas ambassadör och kräver att få mer information om samt träffa Dahlin. Samtidigt kan man ju fråga sig varför detta inte skett tidigare i fallet Gui Minhai, som ju varit försvunnen i tre månader.

En rättfärdigad fråga är givetvis: Skulle Sverige aldrig ha tagit upp Gui Minhais öde med Kinas ambassadör på detta vis, om det inte hade varit för att Dahlin anhållits?

Samma utveckling kan ses i media. Under gårdagen skrev Dagens nyheter en ledare med rubriken ”Befria Kinasvenskarna”, där man kräver att svenska myndigheter ska gå hårdare fram mot Kina i detta fall:

Regimens medier har anklagat de fyra för att utöva ett ”ondskefullt inflytande” över Kina. Och i en ledare i tidningen Global Times har man argumenterat för att myndigheterna inte kan se mellan fingrarna när subversiva skrifter bjuds ut i Hongkong. Det är illavarslande, men omvärlden har varit tyst om kränkningarna.

Beskedet på torsdagen var att svensk ambassadpersonal ska få träffa den fängslade Peter Dahlin. Vad säger utrikesminister Margot Wallström? Regeringen måste ta upp fallet och göra en hård markering: Släpp Kinasvenskarna fria!

Gott så, en jätteviktig artikel. Men samtidigt: Varför var inte Gui Minhai viktig nog att uppmärksammas på Dagens nyheters – eller andra tidningars – ledarsidor innan Dahlin anhölls?

Dessutom har Dagens nyheter fel i att omvärlden varit tyst om kränkningarna. Som jag tidigare noterat här på InBeijing så har såväl Storbritannien som USA och EU kommit med skarpa uttalanden gällande de kidnappade förläggarna i Hongkong. Det är främst Sverige som varit tysta – trots att en av de bortrövade är svensk medborgare.

Under gårdagen blev jag uppringd av TT, som också verkar lägga större tyngd på fallet nu när det inte ”bara” är Gui Minhai som har frihetsberövats.

Nyhetsbyrån verkar nämligen ha kontaktat flera personer som fått uttala sig i ärendet, varav de flesta i likhet med mig tycker att svenska myndigheter och svensk media varit på tok för slappa då det gäller hanteringen av framför allt Gui Minhai.

Bland annat Svenska dagbladet publicerar i dag en sammanfattning av TT:s intervjuer, inklusive ett citat av mig, som ni kan läsa här.

Också värt att notera hur svenska Amnesty International uppmanar till aktion mot Kina genom att låta besökare på deras hemsida skriva under krav på att Peter Dahlin släpps, som sedan skickas till kinesiska myndigheter.

Jättekul och viktigt att se lite engagemang från myndigheter, media och civilsamhälle. Bara hoppas att även Gui Minhai kommer ägnas samma uppmärksamhet också i fortsättningen!

Published on

Mer information om anhållen svensk NGO-ordförande i Kina

Under gårdagen skrev jag ett kort inlägg om en svensk ordförande för en NGO här i Kina som anhållits av kinesiska myndigheter för att ha utgjort ett ”hot mot nationell säkerhet”.

Mannen i fråga heter Peter Jesper Dahlin, men har också använt sig av namnet Peter Beckenridge, som jag skrev ut i går. Han har bott i Kina sedan 2007 och blev 2009 medgrundare till en NGO vid namn Chinese Urgent Action Working Group, som bland annat utbildar advokater och forskar om utvecklingen för mänskliga rättigheter.

Dahlin ska ha gripits av polis redan 3 januari vid Pekings flygplats, då han planerade att resa till Thailand. Sedan dess har vänner och bekanta inte talat högt om fallet i tron att tyst diplomati skulle kunna leda till att Dahlin släpptes fri. Men den chansen verkar nu ha passerat, säger en tidigare kollega till New York Times.

Anklagelserna mot Dahlin är fortfarande oklara. Det ska som sagt handla om att han på något vis hotat Kinas nationella säkerhet, men vid en presskonferens under gårdagen sade utrikesministeriets talesman Hong Lei att han ”inte kände till” fallet. Det finns farhågor för att Dahlin kommer anklagas för ett ekonomiskt brott som svepskäl för åtal.

New York Times skriver vidare att svenska utrikesministeriet verkar förlita sig på tyst diplomati i frågan, även om det inte har haft något som helst resultat vad gäller den svenske förläggaren Gui Minhai baserad i Hongkong, som kidnappades av kinesiska myndigheter i fjol och nu varit borta i tre månader:

The Swedish Ministry for Foreign Affairs was muted about the case. Veronica Nordlund, a press officer for the ministry in Stockholm, said that a Swedish man in his mid-thirties had been detained in China, and that the embassy was working on the case. Ms. Nordlund did not identify him as Mr. Dahlin or comment on where he is being held or under what conditions.

The most pressing concern of Mr. Dahlin’s family was that he receive his medicine for Addison’s disease, his brother, Jonas Dahlin, said by telephone from Thailand, where he lives for part of the year. “Without it he will die,” Jonas Dahlin said.

“The foreign ministry has been told he’s receiving the medicine,” he said. “But they don’t know where he is, or even if he’s still in Beijing, and they haven’t been able to see him.”

The Swedish government is also grappling with the disappearance of Gui Minhai, a Swedish citizen who was a publisher in Hong Kong, who disappeared while in Thailand. Mr. Gui and his associates published books that offered salacious, and often far-fetched, stories about China’s leaders, and their supporters believe that mainland authorities have detained them.

Vad gäller Gui Minhai så har den ”tysta diplomatin” även gjort Sverige till ett skämt i internationell media, särskilt som Storbritannien, EU och USA flera gånger tagit upp fallet med de kidnappade förläggarna i Hongkong.

Mitt tidigare inlägg ”Sverige blir ett skämt efter ännu en kidnappning i Hongkong” – som delats 400 gånger och lästs över 5 000 gånger – visar hur utländska journalister skämtar om ett Sverige som övergett sina utrikespolitiska principer.

Vidare beskrivs gripandet av utlänningen Dahlin som en klar upptrappning av den kampanj som Kinas myndigheter under de senaste sex månaderna fört mot företrädare för mänskliga rättigheter.

Sedan sommaren har hundratals advokater gripits, och Dahlin var bara en av fyra förespråkare för mänskliga rättigheter som arresterades i Kina förra veckan.

Vi har nu alltså två stycken svenska medborgare som frihetsberövats i Kina, en förläggare och en ordförande för en NGO som arbetar för mänskliga rättigheter. Svenska myndigheter vet inte var någon av dem befinner sig, och en av dem har varit bort i tre månader.

Blir spännande att se hur väl den ”tysta diplomatin” kommer att fungera.

UPPDATERING: Se nedan för ett uttalande från Chinese Urgent Action Working Group. Finns även i större version via Scribd:

Published on

Efter förläggare: Svensk ordförande för NGO anhållen i Kina

Den senaste tiden har jag skrivit en del inlägg här på InBeijing om den svenska förläggaren Gui Minhai, en av minst fem förläggare med bas i Hongkong som kidnappats av kinesiska myndigheter sedan i höstas.

I dag blev jag kontaktad av en journalistkollega här i Peking, som berättade att ytterligare en svensk är försvunnen. Det handlar om Peter Beckenridge, som är ordförande för verksamheten för en utländsk NGO här i Kina.

Han ska ha anhållits för att han utgör ett hot mot Kinas nationella säkerhet, meddelar China Human Rights Defenders:

Varken jag eller min kollega vet mer om situationen i nuläget. Men jag kommer givetvis uppdatera här på InBeijing om något anmärkningsvärt sker.

Published on

USA och EU får upp kidnappade förläggare på dagordningen

Det behövdes att en britt kidnappades, innan intresset för den bortrövade svenska förläggaren Gui Minhai växte. Fallet med Gui, som kidnappades av kinesiska myndigheter för tre månader sedan, har dragit svalt intresse från svensk media och inte minst svenska myndigheter.

Förra veckan skrev jag inlägget ”Sverige blir ett skämt efter ännu en kidnappning i Hongkong” här på InBeijing, om hur utländska journalister skämtar om Sveriges försiktiga hållning gentemot Kina då svenska medborgare kidnappas.

Vad som skedde förra veckan var att ytterligare en förläggare i Hongkong vid namn Lee Bo – den femte sedan i oktober – rövades bort på grund av publicering av böcker kritiska mot Kinas politik och ledarskap. Liksom Gui Minhai hade Lee Bo även ett europeiskt medborgarskap, närmare bestämt i Storbritannien.

Och på den knappa vecka som Lee Bo har varit försvunnen, har brittiska myndigheter lyckats göra frågan mer aktuell än vad Sverige vågat eller mäktat med på ett kvartal.

Redan förra onsdagen, samma dag som det bekräftades att Lee Bo var försvunnen, tog Storbritanniens utrikesminister upp fallet vid en presskonferens på högsta nivå i Peking genom att ställa den kinesiska utrikesministern mot väggen.

Utrikesminister Hammond uttryckte bland annat en ”djup oro” och uppmanade kinesiska myndigheter att berätta var Lee befinner sig samt garantera hans välmående. Han sade även att Kina begår ett ”flagrant brott” mot Hongkongs självständighet om det visar sig att kinesiska aktörer ligger bakom bortförandet.

Under helgen rapporterades även att brittiska utrikesministeriet med anledning av kidnappningen överväger en utredning angående lämpligheten med Storbritanniens allt närmare ekonomiska och politiska relationer till Kina.

Också EU kom i fredags med uttalande som sade att ”den konstanta bristen på information” angående hur de fem bortrövade förläggarna mår eller befinner sig är ”extremt oroande”. Man uppmanade vidare myndigheterna i Kina, Hongkong och Thailand att undersöka fallet i enighet med lagen.

Den uppmärksamhet som britterna lyckats dra till fallet fick till och med USA att under söndagen säga sig vara störda av rapporterna angående dessa försvinnanden. Amerikanska utrikesministeriets talman John Kirby sade under en presskonferens att USA ”delar Hongkong-bornas oro” vad gäller kidnappningarna.

På så vis har Storbritannien, EU och USA på mindre än en vecka gjort respektive starkare uttalanden än den humanitära stormakten Sverige med sin feministiska utrikespolitik. Och detta trots att någon amerikan inte ens rövats bort.

Det positiva – men samtidigt ironiska – är att tumultet kring Lee Bo fått svenska aktörer att uppmärksamma Gui Minhais situation. Vår förre utrikesminister Carl Bildt tweetade förra veckan om detta efter att ha läst en artikel i Washington Post:

Vidare bemödade sig Sveriges television under helgen med ett kortare inslag i nyhetsprogrammet rapport, som kan ses här 8 minuter och 50 sekunder in i klippet.

Kanske var det besvärligt för Sveriges television att motivera varför man sände inslaget nu, och inte under någon av de övriga nästan 100 dagar som Gui Minhai varit försvunnen. För att få en vinkel sade Sveriges television att de ”för första gången kunnat prata med Guis dotter”, vilket blir extra spännande då de skyddar hennes identitet.

Detta är givetvis nonsens. Såväl internationell som svensk media har flera gånger tidigare talat med dottern; redan i november så intervjuade SvD henne och där framgick även hennes riktiga namn med personliga detaljer.

Också i Sveriges radio är det relativt tyst om fallet. Det verkar som att public service har en knepig syn på nyhetsvärdering, i alla fall om man jämför det utrymme som de etniska svenskarna Martin Schibbye och Johan Persson fick då de kidnappades i Etiopien.

Reaktionen mot kidnappningarna är givetvis allra störst i Hongkong, där cirka 6 000 personer marscherade genom stadens centrala delar till Kinas Liasion Office under gårdagen.

hongkong förläggare gui minhaiNågra av de tusentals demonstranterna i centrala Hongkong under gårdagen.

Liaison Office fungerar som de kinesiska myndigheternas representationskontor i Hongkong. Demonstranterna som tågade dit visade sitt missnöje bland annat genom att vifta med brittiska kolonialflaggor och skyltar med texten ”Hong Kong is not China”.

Bland annat Reuters rapporterar närmare från gårdagens protester:

Thousands of people took to the streets of Hong Kong on Sunday in a reprise of anti-China protests of over a year ago, demanding to know the whereabouts of five missing people linked to a local publisher of books critical of Beijing’s leadership.

(…)

Dressed in yellow and holding up yellow umbrellas, the hallmark of anti-China protests that crippled parts of the city in late 2014, the protesters demanded to know the whereabouts of the missing booksellers.

”Today’s Lee Bo is you and me tomorrow,” the protesters shouted.

The demonstrators gathered outside government headquarters – the scene of pro-democracy protests in late 2014 – carrying banners that read: ”Release Hong Kong Booksellers Now!”

Reuters skriver även om Kinas reaktion, som även innefattar nationalistisk statlig medias rättfärdigande av kidnappningar och bortrövanden:

China’s Foreign Minister Wang Yi skirted a direct question on whether the men were under Chinese detention at a recent press conference. The Guangdong and Shenzhen Public Security Bureaux, and the Hong Kong and Macau Affairs Office in Beijing, have not responded to repeated Reuters’ requests for comment.

China’s state-run Global Times tabloid, however, wrote in a recent editorial that the booksellers were exercising an ”evil influence” in China through their political books. The newspaper went on to say that it was ”reasonable” for law enforcement agencies to ”circumvent the law when they seek cooperation from an individual for investigation.”

Det är förvisso sorgligt att Sverige i dag måste förlita sig på andra regeringar för att föra upp kidnappningar av egna medborgare till ljuset. Men låt oss nu hoppas att svenska myndigheter åtminstone kan samarbeta med sin brittiska motpart för att sätta mer press på Kina.

Published on

Brittisk och svensk förläggare kidnappad i Hongkong

Under gårdagen skrev jag inlägget ”Sverige blir ett skämt efter ännu en kidnappning i Hongkong” här på InBeijing, som sedan dess lästs över 3 000 gånger och fått över 300 delningar. Nu har det bekräftats att Lee Bo, den kidnappade förläggaren i gårdagens text, i själva verket är brittisk medborgare.

Därmed finns en svensk och en britt bland de fem förläggare som under de senaste månaderna har försvunnit från Hongkong under mystiska omständigheter. Flera tecken tyder på att de förts bort av kinesiska myndigheter, på grund av böcker som ger en negativ bild av Kinas politiska system och ledarskap.

Till skillnad från det tigande Sverige så har Storbritannien åtminstone vågat ta upp fallet med Lee Bo på hög diplomatisk nivå. Storbritanniens utrikesminister Philip Hammond befinner sig nämligen just nu på besök i Kina, och uttryckte ”djup oro” vid en presskonferens under gårdagskvällen där han också uppmanade myndigheter i Hong Kong och Kina att genast berätta var Lee befinner sig samt garantera hans välmående.

Hammonds vädjande mötte dock föga gehör hos hans kinesiska kollega Wang Yi, som vid samma presskonferens sade att ”denne individ” (Lee Bo) enligt kinesisk lag först och främst är kinesisk medborgare, skriver bland annat South China Morning Post.

Wang menade vidare att utomstående parter inte skulle ägna sig åt ”grundlösa spekulationer” innan Lee, hans familj samt myndigheterna i Hongkong och Kina uttryckt sina ståndpunkter.

På klassiskt manér ser Kina alltså kidnappningarna som en ”inre angelägenhet”, vilket även bekräftas av CNN som i dag citerar kinesiska utrikesministeriet:

In response to questions about the missing, Chinese foreign ministry spokeswoman Hua Chunying said that ”any Hong Kong resident who is of Chinese descent and … born in the Chinese territories” are citizens of China.

Hua added that whatever happens in Hong Kong ”are purely China’s internal affairs [in which] any foreign country has no right to interfere.”

Det finns bara ett problem med detta; varken Lee Bo eller den kidnappade svenska förläggaren Gui Minhai har kinesiskt pass eller medborgarskap över huvudtaget. Kina är nämligen ett av få länder i världen som inte godkänner dubbla medborgarskap.

Lee och Gui är alltså kineser enligt de kinesiska myndigheternas egna historietolkning, snarare än enligt internationell lag.

Nu blir det minst sagt spännande och se hur Storbritannien reagerar på kidnappningen. Redan nu har man uttryckt sig mer hedervärt och i starkare ordalag än vad Sverige mäktat med, trots att Gui Minhai nu varit försvunnen i tre månader.

Samtidigt verkar det som om Kinas skrämseltaktik med kidnappningar verkar ge önskat resultat. Under dagen har minst en känd bokhandel slutat sälja böcker som är förbjudna i Kina, på grund av säkerhetsrisken för sin personal:

Published on

Sverige blir ett skämt efter ännu en kidnappning i Hongkong

Föregående vecka försvann bokhandlaren Lee Bo spårlöst i Hongkong. Han blev därmed den femte publicisten i Hongkong som går detta öde till mötes, vilket även inkluderar den svenska medborgaren Gui Minhai som nu varit borta i tre månader.

Lee var dessutom affärspartner med Gui, och liksom i Guis fall så finns misstankar om att kinesiska myndigheter ligger bakom, eftersom Lee var på väg att publicera en bok om president Xi Jinpings kärleksaffärer.

Bland annat The Guardian skriver om fallet och talar med Lees fru:

Lee’s wife, Sophie Choi, told reporters her husband appeared to have been snatched on Wednesday afternoon after being lured to a warehouse in Hong Kong where his company stored its sensational tomes on communist party chieftains.

Claudia Mo, an outspoken member of Hong Kong’s legislative council for the Civic party, said Lee’s apparent abduction – which many suspect is the work of mainland security agents – was a violation of the “one country, two systems” formula under which Hong Kong has operated since its return to Chinese control in 1997.

South China Morning Post frågar sig om detta är början på slutet för Hongkongs industri av kinesiska böcker som är förbjudna i Kina. De fem kidnappningarna som skett under de senaste månaderna har nämligen skrämt slag på många av stadens bokhandlare.

Trenden är särskilt värd att uppmärksamma för Sverige, eftersom en av de fem kidnappade personerna alltså är svensk medborgare.

Men som jag skrivit tidigare på InBeijing (här, här, här och här) så har Sveriges myndigheter hittills visat ett svalt intresse för att hjälpa den svenska medborgaren Gui Minhai.

Detta kan sorgligt nog bero på att Gui inte är etnisk svensk och inte har ett svenskt namn, och att därmed inte tas lika allvarligt som då exempelvis Martin Schibbye och Johan Persson kidnappades.

Samtidigt har fallet också rönt långt mindre uppmärksamhet än den kidnappade Dawit Isaak, som ju inte heller är etnisk svensk. En trolig förklaring är därför att svenska myndigheter är rädda att uppröra Kina, eftersom landet är en mycket viktigare handelspartner än Eritrea, och dessutom extremt känsliga för kommentarer från utländska diplomater.

Hur det än må vara ställt med anledningen, så har den senaste kidnappningen gjort Sverige till lite av ett skämt på Twitter. Vi anses genom vår tystnad vara ryggradslösa och frångå våra diplomatiska principer.

Se nedanstående för en av många dialoger på ämnet, här mellan journalister på New York Times, The Guardian, AFP och Time som både förundras över och skämtar om Sveriges uteblivna reaktion.

Published on

10 populäraste inläggen under 2015

Det är ju populärt med listor så här års, och därför tänkte jag göra en egen. Nedan följer de tio populäraste inläggen på InBeijing under 2015 räknat i sidvisningar.

Året var händelserikt från ett Kina-perspektiv, med såväl mycket enskilda nyhetshändelser som pågående upptrappningar exempelvis i Sydkinesiska eller mot yttrande- och pressfrihet.

Roligt att se att lista innehåller en bra blandning av dessa händelser, och därmed utgör en hyfsad avbild av det gångna nyhetsåret i Kina:

1) Avhopparen Jang Jin-sung (17 feb)

Något överraskande kom ett boktips på första plats, nämligen ”Käre ledare” av den nordkoreanska avhopparen Jang Jin-sung. Han är den avhoppare som jobbat högst upp i den nordkoreanska administrationen och har därmed en hel del intressant att berätta om hur landet styrs. Särskilt mycket har Jang att berätta om propaganda och kulturliv i Nordkorea, eftersom han själv länge arbetade på den avdelning som har ansvar för att förfalska landets historia. Jang har till och med träffat Nordkoreas förre ledare Kim Jong-il två gånger, vilket är en upplevelse få förunnat. Förutom livet och administrationen i Nordkorea berättar Jang även om sin flykt till Kina och Sydkorea 2004. I boken avslöjas hur kinesisk polis och säkerhetsstyrkor samarbetar med sina kollegor i Nordkorea för att hitta och repatriera nordkoreanska flyktingar.

2) Jag är orolig (7 jan)

Ett inlägg jag skrev i förtvivlan efter en middag kom att bli årets andra mest lästa här på InBeijing. Det handlar om faktumet att allt fler utlänningar köper den bild som Kina vill ge av landets historia och samhällsutveckling. Under den nämnda middagen var det en vän i Peking som påpekade att kineser har bra koll på exempelvis kulturrevolutionen eftersom de läser om den i skolan – utan tanke på att läroböckerna är sanktionerade av Kinas propagandamyndighet. Detta skedde just efter att ett par svenska vänner hade uttryck sin uppfattning om att demokratiprotesterna i Hongkong anordnades av utländska aktörer som utnyttjade lokala studenter(!) Inlägget, som delades över 100 gånger, innehåller även märkliga citat från före detta personal på svenska ambassaden i Peking.

3) Sveriges ointresse av det riktigt viktiga (29 maj)

Ytterligare ett inlägg angående okunskapen om Kina i Sverige. Denna gång handlar det om hur medias bristande rapportering om landet leder till att Kina blir en svart fläck för många svenskar. Vid tiden för inlägget hade situationen trappats upp ordentligt i Sydkinesiska havet, med hotfull retorik och dramatiska flygningar över konstgjorda öar i bestridda områden. Men då världens två största länder drabbar samman i världens viktigaste farvatten så uppmärksammas det i svensk media blott med korta notiser från någon nyhetsbyrå. I artikeln tar jag också upp en rad exempel på viktiga händelser i Kina det senaste två åren som knappt fått något utrymme i svensk media. Inlägget är ett av årets mest delade på InBeijing, och uppmärksammades dessutom av många journalister på public service som menar att allt är i sin ordning och istället pekar på mina brister.

4) Kina intensifierar kontroll av internet och VPN-tjänster (26 jan)

Vid början av året tuffade Kina till kontrollen mot så kallade Virtual Private Network (VPN), alltså den mjukvara som gör det möjligt att besöka blockerade sidor som Facebook eller Twitter här i Kina, genom att en användares IP-nummer leds om till ett annat land. Flera chefer vid de företag som tillhandahåller dessa tjänster uttalade sig om att kinesiska myndigheter helt plötsligt verkade ha omöjliggjort användandet av mjukvarorna, och därmed spärrat av landets internetanvändare ytterligare från omvärlden. Varningsmeddelanden skickades också ut till användare. Detta följde på att Kina just hade blockerat Goggles mailtjänst Gmail, som vid mellandagarna inte gick att komma åt över huvudtaget i Kina, inte ens genom mjukvaror som Apple Mail eller Microsoft Outlook.

5) Kvinna huggen till döds med samurajsvärd i centrala Peking (13 aug)

Listans kanske mest tragiska inlägg, där en ensam dåre gick amok med ett samurajsvärd i Pekings nöjesdistrikt Sanlitun och högg ihjäl en kinesisk tjej som promenerade längs med gatan tillsammans med sin franska man. Till saken hör att de båda var nygifta och snart skulle flytta till Europa tillsammans. Dådet var med all sannolikhet rasistiskt motiverat, eftersom gärningsmannen först frågade mannen huruvida han var amerikan. Även fast svaret var ”nej” så gav han sig på de båda med sitt svärd. Fransmannen överlevde med lättare skador. Inlägget innehåller även en video över vansinnet.

6) Kinesisk vice-minister kräver att BBC censurerar hennes intervju (6 feb)

En minst sagt förvånansvärd video, där en reporter från BBC intervjuar Xu Lin som är föreståndare för Hanban, den myndighet som är ansvarig för etableringen av Kinas konfuciusinstitut. Det finns cirka 500 av dessa institut utspridda på världens alla kontinenter. Instituten ska lära ut kinesisk språk och kultur, men har på senare år fått allt mer kritik för att även förmedla partipropaganda. Föreståndaren gör under denna intervju föga för att bättra på bilden av instituten, då hon blir vansinnig på reportern över en obekväm fråga gällande en akademisk konferens där Hanban såg till att Taiwan inte fick nämnas i programbladet. Xu Lin menar att utlänningar inte har något med Taiwan att göra, och att journalister inte ska ställa besvärliga frågor. Vidare hölls det brittiska tv-teamet kvar i studion under en halvtimme och utsattes för press att klippa bort denna del av intervjun.

7) Otäck kortfilm om Kinas luftföroreningar (23 jan)

Luftföroreningar var ett av årets mest uppmärksammade företeelser i Kina, med otäcka smoglager över flera kinesiska städer. Redan vid början av året släpptes en kortfilm angående detta, som producerades av den kända kinesiska regissören Jia Zhangke i samarbete med Greenpeace. Filmen gjordes i samband med en ny rapport från Greenpeace som visade att 90 procent av 190 kinesiska städer överskred Kinas egna och generöst tilltagna nivåer för vad som anses vara godkänd luftkvalité. Den är filmad i Peking och den angränsande provinsen Hebei, som ensamt tillverkar mer stål än hela USA och konsumerade 313 miljoner ton kol under 2012. Inlägget innehåller förutom själva filmen även en intervju med Jia Zhangke, vars far själv nyligen dog i lungcancer som tros vara relaterad till luftföroreningarna.

8) Tyst i media då svensk publicist grips av Kinas myndigheter (11 nov)

En skandal som inte fått den uppmärksamhet den förtjänar. I oktober kidnappades den svenske förläggaren Gui Minhai av kinesiska myndigheter, som länge irriterat sig över de kritiska böcker som Gui publicerat om landets politiska system och ledare. Gui utvandrade till Sverige efter massakern vid Himmelska fridens torg 1989, men flyttade vid början av 2000-talet till Hongkong för att starta förlagsverksamhet där. Efter flytten är Gui dock fortfarande svensk medborgare och har svenskt pass. Han pratar med sin dotter på svenska. Men detta verkade inte vara särskilt viktigt för svenska myndigheter, som ännu inte har tagit upp kidnappningen med Kina på några högre diplomatiska nivåer. Det är än i dag oklart var Gui Minhai befinner sig.

9) Kinas reaktion på terrordåden i Paris (16 nov)

Kinas reaktion på terrordåden i Paris i november var förvisso väntad, men icke desto mindre värd att uppmärksamma. Givetvis beklagade kinesiska myndigheter händelserna och erbjöd sina kondoleanser. Men samtidigt påpekade man att Kina har egna problem med terrorism i provinsen Xinjiang, och nu måste trappa upp aktiviteterna för att hantera denna situation. Kina passade även på att säga till omvärlden att inte ägna sig åt ”dubbelmoral” genom att ifrågasätta landets hantering av terrorism. Kort sagt använder kinesiska myndigheter alltså terrordåden i Paris som en ursäkt för att gå ännu hårdare fram mot den muslimska minoriteten uigur i provinsen Xinjiang. Men som flera personer påpekat så är det samtidigt även ”dubbelmoral” att Kina inte tillåter någon rapportering om vad sker i Xinjiang, medan media har fria händer att skildra dåden i Paris.

10) Nordkoreansk pojke utvisas till Kina – ny överklagan att vänta (13 jan)

En av den handfull artiklar jag skrev här på InBeijing om det nordkoreanske flyktingpojken Kim som tagit sig hela vägen till Sverige, bara för att nekas asyl av Migrationsverket. Utredarna där trodde inte på Kims berättelser, och menade att han sannolikt var kines. Bakom beslutet låg en hel del tvivelaktiga antaganden om politik, geografi och Kims modersmål. Sedermera startades ett upprop på internet som krävde en ny utredning av fallet, vilket också skedde, och ledde till att Kim fick rätten att stanna i Sverige. Proceduren visar ytterligare igen på en skrämmande okunskap om Kina inom svenska myndigheter.