Domstol i Haag ska avgöra Kinas krav i Sydkinesiska havet

Jag har tidigare flera gånger skrivit här på InBeijing om den territoriella konflikten i Sydkinesiska havet, vars viktiga farvatten Kina gör anspråk på närmare 90 procent av.

För att berättiga sina krav har Kina bland annat byggt sju stycken konstgjorda öar i Sydkinesiska havet. Där finns allt från landningsbanor till luftvärnsrobotar och tusentals arbetare och soldater.

Kina ser dessa öar som kinesiskt territorium och anser därmed att vattnet kring dem också tillhör Kina. Nu fruktar många att en åttonde konstgjord ö håller på att byggas vid Scarborough Shoal, som ligger blott 160 kilometer utanför Filippinernas kust men 800 kilometer från det kinesiska fastlandet.

Efter en mindre sammandrabbning lade Kina 2012 beslag på detta rev och vattnet däromkring. Filippinerna svarade i sin tur med att anmäla ärendet till Haagtribunalen, som förväntas utfärda en dom i målet under de kommande veckorna.

I enighet med gällande internationella lagar och regler förväntas Haagtribunalen döma till Filippinernas fördel. Detta vet Kina givetvis med sig, och har redan klargjort att de inte kommer respektera den internationella domstolens åsikt i frågan då man inte erkänner dess auktoritet i detta ärende.

kina sydkinesiska havetKarta av Voice of America som visar Scarborough Shoals geografiska position i förhållande till Kina och Filippinerna.

Enligt UNCLOS – FN:s lagar för territorialvatten som Kina själva ratificerat – får ett land ensamrätt till kustvatten endast utanför öar som kan försörja mänskligt liv på naturlig väg, vilket inte är fallet med de konstgjorda öarna som Kina anlagt.

Kina envisas dock med att FN:s lagar inte gäller i just detta fall. Man anser istället att territoriella dispyter i Sydkinesiska havet ska lösas bilateralt, eftersom man är starkare än alla sina grannländer och därmed har större möjlighet att få sin vilja genom.

Samtidigt är Kina på det klara med att man har nästan hela världen emot sig då det gäller de orimliga kraven i Sydkinesiska havet.

Därför, skriver New York Times denna vecka, har Kina nu börjat försöka argumentera för sin sak inför internationell allt oftare ju närmare Haagtribunalen väntas fatta sitt beslut:

China has been taking its case to the international news media, with a senior diplomat holding a news conference on Thursday in Beijing. On Friday, Chinese diplomats spoke to reporters in Hong Kong. Officials at both venues sharply criticized the action by the Philippines and the decision by the international court to take the case.

“By unilaterally initiating the arbitration, the Philippine side is imposing its own will on others,” Song Ru’an, deputy commissioner for the Chinese Foreign Ministry in Hong Kong, told reporters on Friday. “It is only natural for China not to participate in such arbitration that has become tainted and gone astray. And China will not accept or recognize the award of the arbitration whatever it might be.”

Det är till synes inga starka argument Kina har att komma med. Faktum är att med kineserna inte presenterat några hållbara argument för sin krav i Sydkinesiska havet, så försåg Filippinerna Haagtribunalen med 40 kartor och 4 000 sidor text.

New York Times skriver vidare att Kina försöker få över allt fler länder på sin sida för att göra sina territoriella krav mer legitima. Det handlar främst om små nationer som är ekonomiskt beroende av Kina.

Denna strategi går dock inget vidare. Kina säger att deras krav nu backas upp av bland annat Ryssland, Laos, Kambodja och Fiji. Då det kommer till Ryssland handlar det dock om att den ryska utrikesministern en gång – med syftning på USA – sagt att länder utanför området bör hålla sig borta från frågan.

Vad gäller Fiji så uppgav Kinas statliga nyhetsbyrå Xinhua 13 april att Fiji stödjer Kinas uppfattning om att dispyterna i området bör avgöras bilateralt. Då gick dock Fijis myndigheter snabbt ut och svarade att man inte alls stödjer Kina i denna fråga, utan har som officiell hållning att inte ta någons sida alls i konflikten.

Domen från Haagtribunalen är viktig eftersom en fällande dom för Kina även kan få länder som Vietnam, Malaysia och Indonesien att ta liknande fall till internationella institutioner och domstolar.

InBeijing kommer givetvis följa upp med händelseutveckling och reaktioner då domen väl faller.