Australiensisk media säljer sig till Kinas kommunistparti

I en viktig artikel med rubriken ”China’s propaganda arms push soft power in Australian media deals” varnar Sydney Morning Herald för de samarbetsavtal som nyligen tecknats mellan australiensisk och kinesisk media.

Vid slutet av förra veckan skrevs sex stycken sådana avtal i samband med att Liu Qibao, chef vid kommunistpartiets centrala propagandadepartement, var på besök i Australien. Bland annat ska Fairfax Media varje månad publicera en bilaga vid namn ”China Watch” tillsammans med sina publikationer Sydney Morning Herald, The Age och Australian Financial Review.

Den första bilagan publicerades redan i fredags och innehöll åtta sidor som redigerats av kommunistpartiets engelskspråkiga dagstidning China Daily. Den innehöll bland annat ”information” om fördelarna med frihandelsavtal mellan Kina och Australien, samt artiklar som avfärdade Filippinernas ståndpunkt angående territoriella konflikter med Kina i Sydkinesiska havet.

China Dailys ledning är givetvis nöjda över att australiensiska mediekonsumenter nu får ta del av kommunistpartiets världsbild:

China Daily’s deputy editor-in-chief Kang Bing said Fairfax Media’s presence in both Australia and New Zealand ”means the influence of China Daily will be spread to cover the two most important countries in Oceania”, adding that China’s ”soft power could drive the wheel of its friendship with Australia and New Zealand”, according to quotes carried by the Chinese newspaper.

Även kommunistpartiets nyhetsbyrå Xinhua och partitidningen Folkets dagblad har nu ingått avtal med australiensiska motparter och lärosäten. Dessa innefattar utbyte av material samt personalbesök och allehanda gemensamma arrangemang.

Det är givetvis pengar som ligger bakom avtalen. I min nya bok som publiceras i september ägnar jag flera sidor åt Kinas medvetna försök att sprida sin ”soft power” med hjälp av statlig media. Medier som Xinhua, Folkets dagblad och China Daily backas upp av myndigheterna och behöver inte gå med vinst – därför utgör de svåra konkurrenter till många mediehus i väst som nu upplever ekonomiska problem.

Även Sydney Morning Herald uppmärksammar det ekonomiska incitamentet, samt faktumet att australiensisk media de facto redan har bedrivit självcensur för att blidka Kina som i dag är Australiens viktigaste handelspartner:

Individually, the deals offer compelling commercial opportunities. But viewed collectively, they underline the coordinated nature in which China’s propaganda arms are seeking to influence how the Communist Party is portrayed overseas – the potential pitfalls of which were highlighted when the Australian Broadcasting Corporation was caught self-censoring news reports on its Australia Plus website.

John Fitzgerald, a leading China expert at Swinburne University, questioned DFAT’s role in inviting and hosting China’s chief propagandist and ”all the Communist Party and [DFAT] palaver” surrounding the announcements.

It was ”frankly alarming”, he said, if it amounted to an endorsement which ”officially welcomed foreign political party propaganda placements in Australian media”.

Vidare talar Sydney Morning Herald med en professor i Sydney vid namn Wanning Sun, som beskriver Kinas nya metod att sprida sin världsbild till andra länder som ”allt mer flexibel” och aggressiv. Professorn menar att det hela underlättas av faktumet att kineserna inte behöver ta hänsyn till någon budget utan kan spendera nästan hur mycket pengar som helst på detta projekt.

Kinesiska medier kommer utan tvivel försöka få in sitt material i utländska mediehus i allt större utsträckning i framtiden. Det gäller därför att vara på sin vakt, och som redaktör eller stat väga den eventuella ekonomiska förtjänsten mot moral och yrkesstolthet.

Exempelvis avbröt tyska Deutsche Welle ett planerat samarbete med Kinas statliga tv-nätverk CCTV i fjol sedan kinesiska myndigheter fängslat och torterat den 71 år gamla journalisten Gao Yu som tidigare arbetat för Deutsche Welle.

Kina ligger alltjämt på plats nummer 176 av 180 länder i Reportrar utan gränsers globala index för pressfrihet, bakom länder som Iran och Somalia.

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

Bli först med att kommentera

Kommentera