För bara några år sedan var Peking en av världens mest spännande städer vad gäller livemusik. Det noterar Los Angeles Times, som denna vecka även skriver om hur denna musikscen marginaliserats som en konsekvens av kommunistpartiets ökade kontrollbehov under Xi Jinping.
Tidigare fanns här en musikscen med influenser från hela Kina och växande intryck från omvärlden. Blomstrande musikstilar inkluderade postrock, hip-hop, indiepop, grunge och noise. Barer och klubbar som erbjöd livemusik var välbesökta och skivbolagen blev såväl fler som mer lönsamma.
Men som Los Angeles Times påpekar – och som jag själv kan skriva under på efter att ha bott här i nio år – så har Pekings undergroundscen under de senaste åren tagit flera steg tillbaka:
“I think especially the past two or three years, we can feel it — there is pressure,” said a Beijing-based musician who requested anonymity so that she could speak freely without fear of reprisals. “We talk secretly, saying that when Xi is no longer in his position, maybe things will get a little bit better. But now, we feel the censorship is getting more and more serious, year by year. We always try to encourage ourselves, saying it will get better one or two months in the future, but it just keeps getting worse.”
In October 2014, Xi called for artists to “carry forward the banner of the Socialist core value system” and “use true-to-life images to tell people what they should affirm and praise, and what they must oppose and deny.”
Sources say that although authorities were once wary only of explicitly political content, they are now intent on reeling in anything that doesn’t conform to Xi’s vision.
Sedan Xi Jinping blev president vid början av 2013 har myndigheterna infört allt mer drastiska åtgärder för att kontrollera landets kulturella sektor. Konsekvenserna märks i allt från filmer till litteratur och musik.
Allt fler filmer, tv-serier och litterära verk har förbjudits i Kina. Musiken är absolut inget undantag. Liksom i de flesta andra kulturella sektorer så är självcensuren den mest omfattande sorten av censur, då musiker och artister undviker att nämna känsliga frågor eftersom de vet att detta kan leda till fängelse eller värre.
Som om detta inte vore nog så kom Kinas kulturministerium i fjol med en lång lista på sånger som inte får framföras, säljas eller ens sjungas på karaokebarer:
Last August, China’s Ministry of Culture explicitly banned a list of 120 songs that “trumpet obscenity, violence, crime or harm social morality,” effectively blacklisting their performers. The list’s top 17 songs were all by In3, a Beijing-based, socially conscious underground hip-hop group. In September, authorities briefly detained the group’s three members following a performance.
A representative for the group, speaking via online chat, confirmed the detention, without providing further details. “We don’t want to talk about this in China right now, as we have to continue living here,” the representative said, requesting anonymity because of the sensitivity of the topic.
(Se ett litet utdrag av min intervju med sångaren i In3 här.)
Peking har alltid varit Kinas centrum för alternativ musik, och särskilt vid början av 2000-talet existerade en glansperiod med flera nya band och allehanda influenser som ledde flera intressanta skildringar av de snabba samhällsförändringarna.
Men på grund av de senaste årens ökade press mot den alternativa musiksektorn har flera kända institutioner för livemusik stängt ner i Peking under de senaste åren. Flera av dessa uppger höjda hyror och ökade levnadskostnader som skäl.
Detta är också faktorer som spelar in, men då klubbägare och musiker intervjuas anonymt så framhålls allt oftare myndigheternas ökade repression som det främsta problemet.
Oavsett anledning så är huvudstadens musikscen numera blott en skugga av sitt forna jag. I Xi Jinpings nya Kina har kulturen nämligen som uttalad främsta uppgift att tjäna politiska syften.
