Almedalen, pressfriheten och sveket

Jag följer inte Almedalen särskilt noga i år heller, men har i alla fall snappat upp att mycket handlar om pressfrihet. Studio ett hade i dag ett inslag inför det stora seminarium som Sveriges radio ska hålla i Almedalen under morgondagen med titeln ”Vem tar ansvar för det fria ordet?”

I inslaget talade radions reportrar med UNESCO:s generaldirektör om hot mot press- och yttrandefriheten i världen i dag. Situationen i Kina nämndes dock inte i ett enda andetag, trots att landet fängslar flest journalister i världen och ligger på plats 176 av 180 länder i Reportrar utan gränsers senaste globala pressfrihetsindex.

Istället talas det främst om journalister som har dödats i sitt yrke. Men även då samtalet glider in på journalister som råkar illa ut då de exempelvis avslöjar korruption så talas det endast om Latinamerika och Centralasien.

Vidare råkade jag av en slump se en tweet från Expressens chefredaktör Thomas Mattsson:

Jag svarade honom på Twitter att han inte bör glömma bort att i alla fall nämna den svenska förläggaren Gui Minhai, som nu suttit i kinesiskt förvar utan rättegång i nio månader för att ha publicerat böcker som ogillas av Kinas myndigheter.

Som väntat så ignorerades jag av Mattsson. I dag kollade jag dock på hans samtal med Schibbye och Stakson titulerat ”När släpps Dawit Isaak?”, och återigen som väntat så nämndes inte Gui Minhai i ett enda andetag.

Expressens chefredaktör går till och med så långt som att säga att Dawit Isaaks fall drar extra stor uppmärksamhet internationellt eftersom han är ”Europeiska unionens enda samvetsfånge”(!)

Trots att Mattson och de andra på scenen väl måste känna till att ytterligare en svensk samvetsfånge sitter inburad i Kina så väljer man att helt sonika bara ignorera detta. Varför?

Särskilt märkligt är detta eftersom Schibbye – som själv suttit fängslad under ett drygt år i Etiopien – vittnar om hur oerhört viktigt det är att under fångenskapen höra hur ens fall uppmärksammas i Sverige.

Stakson talar vidare om en ”palett” av åtgärder som vidtogs då Schibbye satt fängslad; ett ”anhörigperspektiv”, det ”diplomatiska perspektivet” samt politiskt perspektiv och pågående förhandlingar. Hon ställer sig frågande om alla åtgärder vidtagits vad gäller fallet med Isaak, men nämner inte heller Gui som jämförelse.

Mattsson framhåller också att Expressens stjärnreporter Nicklas Svensson varje år i Almedalen ställt frågan om när Dawit Isaak kommer släppas fri.

Jag vill därför ställa frågan; när kommer Mattsson och Svensson ställa sig frågan om när Gui Minhai blir fri? När kommer Schibbye, som själv suttit i fångenskap, också försöka att kasta i alla fall lite ljus på Gui Minhai som går genom samma helvete just nu?

Och när kommer Sveriges radio uppmärksamma övergreppen mot pressfrihet och yttrandefrihet i Kina? Är det helt enkelt så illa ställt att Sveriges största tidningar och allmänna radio inte vet vad som sker i Kina; inte känner till att landet kidnappat en svensk? Eller varför är man annars inte intresserad?

Sveket är totalt mot de fängslade journalisterna i Kina som är fler än någon annanstans i världen. Sveket är ännu större mot svensken Gui Minhai som just nu hålls fångad av kinesiska myndigheter, tvingats avlägga falska erkännanden på tv och riskerar flera år i fängelse för sina böcker.

I morgon är jag på resande fot och har därför inte möjlighet att följa Sveriges radios seminarium ”Vem tar ansvar för det fria ordet?”. Men om inte Kina ens nämns där så är någonting fel på riktigt.

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

7 Comments

  1. Hej,
    I måndags i Almedalen genomfördes heldagsseminariet ”Kinadagen i Almedalen”. En heldg om Kina utifrån en rad olika aspekter. Censur och den ökande repressionen togs upp i flera olika programpunkter. Även den svenske bokhandlarens situation belystes utförligt. Mycket intressant att lyssna till New York Times reportern Michael Forsythe och SR korrespondenten Hanna Sahlberg vittnesmål om den allvarliga utvecklingen i Kina.
    Men lika trist att åter uppleva övriga medias ointresse
    Man undrar onekligen varför?

    • Hej Ulf! Ja, Kinadagen har jag så klart koll på. Hoppas att seminariet var välbesökt. Att det seminariet hölls gör det enligt min uppfattning ännu värre att aktörer som Sveriges radio och Thomas Mattsson inte ens nämner Kina i de samtal om inslag som jag skriver om här ovan. Och av nyfikenhet från mig som inte är i Almedalen; har Gui Minhai alls nämnts?

  2. Hej,
    Jag har inte koll på allt men inte mer än på Kinadagen – vad jag vet.
    Aulan på Universitetet var välfylld hela dagen. För fjärde året i rad.
    David Isaksson, Global Reporting – gjorde en pod om dessa frågor från Almedalen. Kul

  3. Hej Jojje,
    jag är ny Asienkorrespondent på SVT, bosatt i Beijing sedan i april i år, varmt välkommen till Almedalen i framtiden! Då är det lättare att ha koll på seminarieutbudet.
    Jag satt med i publiken på Kina-dagen då yttrandefriheten och fallet Gui Minhai diskuterades i detalj. SVT:s nyheter har bevakat det fallet sedan det blev känt, även om vi säkert kunde publicerat mer av vårt arbete. Många nyheter har tyvärr hamnat i skymundan senaste året när fokus varit på Europa och USA – inte bara situationen i Kina.

    I Almedalen hade SVT:s korrespondenter en heldag på SVT:s scen, kring utrikesjournalistik och med yttrandefrihet som en av de viktigaste punkterna och där jag tog upp både Peter Dahlins och Guy Minhais fall och en rad andra fängslanden i en beskrivning av hur repressionen ökat i Kina senaste året, med många människorätts- och yttrandefrihetsförespråkare som fortfarande sitter fängslade, ofta helt utan kontakt med familj eller advokater. Jag var med i fyra SVT-seminarier och diskuterade uteslutande situationen när det gäller yttrandefriheten i Kina och den ökande repressionen i Kina, för olika aktörer. Jag vet inte vad som ger dig uppfattningen att det ämnet inte intresserar oss?!
    Sedan jag fick rätt att arbeta som korrespondent i Beijing i april i år så har vi intervjuat Minhais dotter och ställt frågor till Kinas regering i Beijing om Gui Minhais situation och hans svenska medborgarskap, och även till svenska ud och ambassaden i Beijing om ärendet vid flera tillfällen.

    Du är varmt välkommen att även följa våra nyheter bättre, det välkomnar jag särskilt som du ofta verkar ta upp mediekritik i din blogg. Det finns ju bara tre personer med uppehållstillstånd och rätt att arbeta som journalist för svenska medier i Beijing vad jag vet, så det är kanske inte helt ogörligt att följa det som jag, radions Hanna Sahlberg och DN:s Torbjörn Petersson gör härifrån i framtiden?
    Jag ses gärna på en lunch eller fika efter semestern om du har svårt att hitta det jag gör, för med nästan hela Asien och Oceanien som bevakningsområde, så har jag uppriktigt sagt dåligt med tid att ständigt komma med klarlägganden om det jag ändå faktiskt för Rapport, Aktuellt och SVT nyheter. Att vi är för få svenska journalister i det här bevakningsområdet är ju tydligt, men vi som är här kanske jut därför borde ägna vår tid åt just journalistik..
    Varma hälsningar
    Susan

    • Hej Susan! Kul att du är ny korrespondent, hoppas du kan bidra till att kasta mer ljus på repressionen i Kina som du beskriver så bra – såväl genom enstaka fall som genom att återge helhetsbilden. Det är både välbehövligt och viktigt.

      Om jag sedan ska svara på din fråga om vad som ger mig uppfattningen att fallet inte intresserar svensk media så finna det flera orsaker – jag vet knappt vart jag ska börja.

      Men vi kan väl börja med Almedalen; jag följer ett nyhetsbrev skrivet av en svensk professor som regelbundet uppdaterar vad som händer med fallet Gui Minhai. Där fick du senast beröm för att du flikade in och rättade programledaren/moderatorn under diskussionen med utrikeskorrespondenter i Almedalen, då denne endast kände till Peter Dahlin och inte Gui Minhai. Bra gjort.

      I nyhetsbrevet framhölls samtidigt att du inte nämnde Gui Minhai vid namn och heller inte ”hann med” att tydligt framföra att Gui sitter fängslad fortfarande. Så nog skulle man ändå önska att hans fall uppmärksammades tydligare och av flera aktörer i Almedalen, just som jag efterlyser i texten ovan.

      Samma nyhetsbrev för också en lååång löpande katalog med källor i form av sammanställda artiklar som skrivits om Gui Minhai. Internationell media har skrivit oerhört mycket om fallet; svensk media utgör kanske 5 procent av uppmärksamheten, vilket ju är märkligt eftersom Gui är svensk. (Jämför med uppmärksamheten då Schibbye och Persson kidnappades.)

      Du nämner att det förvisso bara finns tre svenska korrespondenter med rätt att arbeta i Kina. Men samtidigt behöver man ju inget kinesiskt journalistvisum för att skriva om Gui Minhai. Hans dotter bor i London och ställer mer än gärna upp på intervjuer. Då jag ringde henne för en intervju till min nya bok så uttryckte hon oförståelse och besvikelse över att bara en eller ett par svenska journalister kontaktat henne, samtidigt som hundratals utländska reportrar hört av sig.

      Den svenska rapporteringen om fallet Gui Minhai lämnar alltså extremt mycket övrigt att önska. Jag förstår att du har mycket att göra med hela Asien och Oceanien som arbetsområde, men min poäng är att redaktioner och även civilsamhälle bör uppmärksamma Gui Minhai mer noggrant oavsett om man har personal på plats i Kina eller inte. Fallet med Dawit Isaak uppmärksammas desto mer, och kidnappningen av Schibbye och Persson fick ju mångdubbelt mycket mer exponering, trots att ingen svensk tidning har personal på plats i varken Eritrea eller Etiopien!

      Slutligen vill jag ge SVT en eloge för att de har producerat det bästa om Gui Minhai som jag hittills sett i svensk media, nämligen ett reportage i Kobra som jag tipsade om här: http://inbeijing.se/bulletin/2016/05/01/svt-kobra-om-gui-minhai-och-yttrandefriheten-i-hongkong/

      Jag ser alltså inget egenvärde i att kritisera svensk media, utan framhåller gärna bra svensk rapportering om Kina i allmänhet och Gui eller Dahlin i synnerhet. Problemet är bara att denna slags rapportering är på tok för sällsynt, och det är nödvändigt att istället använda sig av utländska källor för att veta som sker med kidnappade svenskar i Kina.

      Se exempelvis inlägget som jag skrev i går: http://inbeijing.se/bulletin/2016/07/10/intervju-med-kidnappade-och-utvisade-peter-dahlin/

      Hur är det möjligt att inte ett enda svenskt mediaföretag tidigare utfört eller följt upp denna intervju??

  4. Susan, jag har mycket att säga om svenska journalisters(och svenska politikers) ointresse för att informera sina konsumenter/väljare om de vidriga system dessa totalitära stater upprätthåller, men jag tror att Jojje beskriver det bättre. Ett av de värsta brotten är hur de effektivt utplånar all form av individualism som kan hota det rådande systemet. Få svenskar förstår detta. Detta gäller även Palestina. Intressant att du nämner Torbjörn Petersson som enligt hans vänner har blivit en del av systemet. När skrev han senast något kritiskt om CCP?

    Mvh

Kommentera