Konflikt i Sveriges Radio om Xi Jinping

    Sveriges Radios program Konflikt har äntligen beslutat sig för att uppmärksamma vad som sker i Kina genom två program, varav det första sändes i helgen.

    Tyvärr radar programledaren Ivar Ekman upp sakfel redan under programmets första minut. I inledningen, efter att ha konstaterat att Peking är en ”överraskande modern stad” med dyra köpcentrum och smartphones, fortsätter Ekman med att säga:

    Helt nyligen kom en bok ut, skriven av en sociolog och statsvetare vid Oxforduniversitetet, norrmanen Stein Ringen, som hävdar att det här moderna Kina, enväldigt styrt av kommunistpartiet 1949, att det i dag är just en perfekt diktatur.

    Efter att i decennier spanat efter anledningar till att Kina kommer kollapsa, eller bli en demokrati, eller falla tillbaka i fattigdom, så menar Stein Ringen och tillsammans med honom en växande skara akademiker och bedömare, att det är hög tid för världen att förstå att Kina är en mycket, mycket framgångsrik stat. Stabil, ständigt rikare, självsäkrare och samtidigt en diktatur som blir allt hårdare under den person som är fokus för dagens program, Xi Jinping.

    Ivar Ekman hänvisar till Stein Ringens nya bok ”The Perfect Dictatorship: China in the 21st Century”. Dessvärre verkar Ekman inte ha läst boken, eftersom innehållet är nästan precis tvärtemot hans referat.

    Kanske har Ekman låtit sig luras av bokens titel, som givetvis är en ordlek på uttrycket ”perfect storm”. Uttrycket betyder att ett fenomen når en särskilt drastisk magnitud på grund av att flera olika faktorer sammanfaller på ett sällsynt vis.

    Vad Ringen menar med bokens titel är således inte att Kina är en ”perfekt diktatur” vad gäller att leverera ekonomisk utveckling, utan snarare att det är en särskilt hänsynslös diktatur vad gäller att försvara maktmonopolet med alla medel – inklusive sådana som får konsekvenser för tillväxten.

    För faktum är att Ringen inte ens är positiv gällande Kinas ekonomiska utveckling, vilket kan ses av själva förlagets egna beskrivning av hans nya bok:

    Drawing on Chinese and international sources, on extensive collaboration with Chinese scholars, and on the political science of state analysis, the author concludes that under the new leadership of Xi Jinping, the system of government has been transformed into a new regime radically harder and more ideological than the legacy of Deng Xiaoping. China is less strong economically and more dictatorial politically than the world has wanted to believe.

    Det handlar alltså om ett verk som menar att Kina är mindre ekonomiskt starkt och mer ideologiskt radikalt än vad omvärlden kan föreställa sig. Ändå säger Ekman att Ringen tillsammans med en ”växande skara akademiker och bedömare” menar att det är hög tid för omvärlden att förstå att Kina är en ”mycket, mycket framgångsrik stat”.

    Inget hade kunnat vara längre från sanningen! Ringen är ju tvärtom en del av den växande skara akademiker och bedömare som framhåller att Kina som land de facto förlorar sin potential på grund av den repressiva politik som det styrande partiet just nu för.

    Alla som har läst boken förstår budskapet. På Amazon finns utdrag ur tidigare recensioner:

    There is no lack of scholars and pundits abroad who tell us that dictatorship in China is for the greater good. In a timely and engagingly written book, Stein Ringen systematically demolishes all the components of this claim.

    (…)

    Mr. Ringen explodes this favorite propaganda slogan [that Beijing has lifted hundreds of millions of people out of poverty] even further and does so with the fresh eyes he promises.

    Då Konflikt nu äntligen gör ett välbehövligt program om utvecklingen i Kina, är det tråkigt att höra hur programledaren redan i inledningen felaktigt refererar till en bok som han med all tydlighet inte ens har läst.

    Det cementerar bara den rådande känslan av att det inte är lika viktigt för svenska journalister att fördjupa sig i kinesisk politik som i amerikanska presidentvalet eller EU:s flyktingpolitik.

    Vidare skulle Stein Ringen själv säkerligen bli bestört över vetskapen om att svensk radio hävdar att hans nya bok – som det ligger många års hårt arbete bakom – beskriver det kinesiska politiska systemet som ”mycket, mycket framgångsrikt”.

    Och vad ska lyssnarna tro då programmet inleds med feltolkade begrepp som ”perfekt diktatur” och falska exempel på en ”växande skara akademiker och bedömare” vilka talar om Kina som rikt, stabilt och framgångsrikt?

    Lyckligtvis är gästerna (Hanna Sahlberg, Lars Fredén) i programmet mer pålästa än Ekman själv. Lyssna själva här nedan:

    För den som vill veta vad Stein Ringen egentligen tycker om Kinas politiska system så har han en utmärkt blogg. Där skriver hand bland annat följande om kommunistpartiets påståenden att de har ”lyft 600 miljoner kineser ur fattigdom”:

    The Chinese leaders boast that they are delivering for the benefit of the people. This is their main claim to fame. Recently, the foreign minister Wang Yi, clashed with a Canadian journalist who asked about human rights. His line of questioning was “irresponsible” said Wang, and went on: “Do you know that China has lifted more than 600 million people out of poverty?”

    Has it? Is the Chinese government delivering the way it boasts?

    (…)

    Chinese governance has in fact not delivered anywhere near what the leaders claim. Even their basic boast of having delivered economic growth is false. It is without doubt true that there has been strong growth in the last two or three decades, but

    * Not as strong as has been boasted; the official statistics are bogus and have exaggerated the pace of growth.

    * No more than standard for the region; careful comparisons of the best growth periods in Japan, South Korea, Taiwan and China show all to be about equal but with growth in China slightly behind the three other countries.

    The same foreign minister Wang Yi has called “the Chinese story the greatest success story of our time” (at the World Economic Forum in 2014). False boasting again. In the Maoist period, the Chinese story was the greatest horror story of our time. In the post-Mao period, the Chinese story has been no more than a standard East Asian story.

    Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

      4 thoughts on “Konflikt i Sveriges Radio om Xi Jinping

      1. Hej Jojje!

        Det var mig en bredsida… Jag måste säga att jag inte riktigt förstår din kritik. Du vill få det till att jag säger att den kinesiska regimen är mycket framgångsrik ”vad gäller att leverera ekonomisk utveckling”. Eller, som du antyder, med att göra livet bättre för sina medborgare än vad som varit fallet i andra, icke-diktatoriska stater i regionen. Eller att jag skulle säga att den kinesiska diktaturen är ”for the greater good”. Alltså att det är något BRA med att Kina är en diktatur.

        Det säger jag verkligen inte. Jag säger bara att den kinesiska regimen är framgångsrik. Och att det är en diktatur. En diktatur som — precis som alla diktaturer — har som främsta syfte att behålla makten. Och precis så läser jag Ringen: Den kinesiska regimen har varit framgångsrik i att använda de ekonomiska framsteg som trots allt skett — det förnekar inte han, och inte heller, tror jag, du — till att cementera sin makt. Som Ringen uttrycker det, ”The economy is for the state”. Och nu, när ekonomin inte växer lika snabbt, så ser man att diktaturen blir hårdare. Vidare, som Ringen skriver när han går in på troliga framtidsscenarier, så tyder väldigt lite på att de på grund av detta kommer tappa greppet om makten. Jag tycker också att programmet i sin helhet, som inledningen förstås är en del av, gör allt detta väldigt tydligt.

        När det gäller andra akademiker som är inne på samma spår, läs gärna Bruce Dicksons ”The Dictator’s Dilemma” (som i och för sig tydligt visar att korrelationen mellan den övergripande ekonomiska tillväxten och missnöjet med regimen är mycket svagare än vad många verkar tro).

        Tack för övrigt för din fina bok ”Det nya Kina”, som jag precis har läst.

        Med vänliga hälsningar
        Ivar Ekman

        • Hej! Ja, jag var var kanske lite väl hård i min kritik. Som helhet var ju programmet bra och det är viktigt att situationen i Kina uppmärksammas. Vad jag främst vände mig mot var formuleringen i ineldningen: ”(…) så menar Stein Ringen och tillsammans med honom en växande skara akademiker och bedömare, att det är hög tid för världen att förstå att Kina är en mycket, mycket framgångsrik stat. Stabil, ständigt rikare, självsäkrare (…)”

          För någon som följt debatten om Kina i snart tio år så förhåller det sig på ett annat vis. I samband med Peking-OS 2008 och efter det faktum att Kina kunde (tillfälligt) undvika att dras ner av den globala finanskrisen så uppstod bland många akademiker och bedömare en beundran för det kinesiska systemet och det spekulerades i en export av ”The China Model” som politisk ideologi.

          Men sedan Xi Jinping blev president har många av dessa akademiker och bedömare (inklusive mig) fått erkänna att de hade fel, och att utvecklingen i Kina inte går åt det håll som den borde, inte ens ekonomiskt. Och det är just detta som Ringen vill säga med sin bok – han är således ett exempel på att allt fler akademiker och bedömare börjar ifrågasätta den politiska riktning som Kina tagit under Xi Jinping.

          Men faktiskt så förnekar Ringen att de ekonomiska framstegen är så stora som kommunistpartiet faktiskt påstår, vilket jag även citerar i mitt inlägg ovan. Han menar också, liksom allt fler, att denna ekonomiska utveckling inte skett ”tack vare” utan ”trots” kommunistpartiets ekonomiska politik. En något långsammare ekonomisk utveckling i ett något öppnare samhällsklimat skulle kunna ha inneburit bättre fördelningspolitik och minskad korruption. Men det är annan, lång, diskussion. Bara viktigt att påpeka att Ringen inte anser de kinesiska myndigheterna vara framgångsrika på särskilt många andra fronter än att slå vakt om maktmonopolet.

          Jag menade heller inte att lägga orden ”for the greater good” i din mun, utan exemplifiera hur de flesta läsare av Ringens bok ser hans verk som en nästan oförsonlig kritik mot utvecklingen i Kina, snarare än att beskriva kommunistpartiet som ”mycket, mycket framgångsrikt”. (Förutom då vad gäller att behålla makten.) Det är viktigt att sätta denna bok i sitt rätta sammanhang; ytterligare en akademiker som kritiserar den nuvarande utvecklingen i Kina.

          Eftersom bevakningen av Kina är ganska sparsam jämfört med exempelvis USA eller EU så är det extra förrädiskt just med dessa små formuleringar. Att lyssna på inledningen skulle kunna ge uppfattningen inte bara om att allt står väl till i Kina, utan även att allt fler akademiker och bedömare ser på landets politiska system med beundran och avund – trots att trenden varit den motsatta sedan Xi Jinping tog makten. Men det framgår ju sedan i programmet att så inte är fallet.

          Sist påpekade jag även liknande formuleringar i ett kort inslag av SR angående Gui Minhai: http://inbeijing.se/bulletin/2016/01/18/svensk-forlaggare-tvingas-gratande-erkanna-brott-pa-kinesisk-tv/

          Även då fick jag ett mail från reportern som gjort inslaget eller skrivit artikeln. Det är feedback som uppskattas, och jag ser fram emot att lyssna på nästa avsnitt av Konflikt om Sydkinesiska havet.

      2. Hej igen

        Jag förstår din ståndpunkt. Jag har ju inte samma historia som när det gäller att bevaka Kina, så jag läste inte Ringen lika normativt som du. Det jag tycker är intressant med hans studie är att han uttryckligen strävar efter en ”dispassionate” analys av systemet i Kina. Och i den analysen så menar jag att han kommer fram till att partiet/staten/regimen — utifrån sin egen måttstock, alltså att behålla ett fast grepp om makten — är ”mycket, mycket framgångsrikt”. Ringen skriver ju också det själv på bloggen som du hänvisar till: ”During the last decades of rapid economic growth, they could rely on being rewarded for economic betterment. But mega-growth is now over and people’s expectations are outrunning government delivery. The leaders are therefore shifting to relying more on controls. Behind Xi Jinping’s tightening of dictatorship lies a steely analysis of what is needed to avoid the disintegration that has befallen previous Leninist systems, primarily the Soviet Union…Dictatorship is here to stay.”

        Det är också i det här sammanhanget som jag förstår titeln på boken. Från ett normativt, mer moraliskt perspektiv är ju ”En perfekt diktatur” förstås en motsägelse. En diktatur kan ju inte, per definition, vara perfekt. Men Ringen påpekar ju gång på gång att den kinesiska diktaturen varken förvandlas till något mer demokratisk, eller faller samman. Den blir bara hårdare. Och, som sagt, det tycker jag programmet i lördags gjorde väldigt tydligt.

        Vänligen
        Ivar

      3. Iva(r)n den store vad säger du?!?
        Man blir ju alldeles matt av din okunskap om Kina idag.
        Jag önskar att kunskapen ökar i takt med tron på densamma till nästa uttalande.
        Jojje, Återigen tack för dina lysande speglingar av alla sidor i Kina.

      Kommentera