I sin mest utförliga intervju sedan han släpptes ur kinesisk fångenskap för ganska precis ett år sedan, berättar Peter Dahlin om hur han fortfarande ibland sover med en stor kniv under kudden av rädsla för inkräktare i sitt nya hem i Thailand. Andra nätter sover han inte alls.
Det är The Guardian som varit och hälsat på Dahlin i Chiang Mai i Thailand, där han även berättar om de 23 dagar som han tillbringade i ett så kallat ”hemligt fängelse” i södra Peking.
Där försökte personalen bryta ner Dahlin psykiskt genom att låsa fast honom i stolar under långa nattliga förhör, förvägra honom sömn samt vända hans flickvän och tidigare kollegor mot honom.
Anledningen var den NGO som Dahlin drev under flera års tid bland annat för att utbilda advokater och erbjuda rättslig hjälp åt utsatta kinesiska medborgare, vilket jag tidigare skrivit om mer utförligt här på InBeijing.
The Guardian skriver mer ingående om Dahlins tidigare aktiviteter i Kina, och ger även en mer generell bakgrund över hur repressionen mot landets civilsamhälle skjutit i höjden sedan president Xi Jinping tog makten:
In the four years since Xi became China’s top leader in November 2012, feminist campaigners, journalists, academics, bloggers, publishers, human rights lawyers and even foreign non-governmental organisation workers such as Dahlin have all been targeted in what experts suspect is a coordinated Communist party push to prevent the development of organised opposition to the regime.
The political situation, which some call the most dire since the Tiananmen Square massacre in 1989, has deteriorated so fast under the current leadership that one scholar claims Xi has built “the perfect dictatorship” – an ever-more repressive system that nevertheless avoids major international censure.
Utvecklingen beskrivs av många som ett utstuderat förtryck mot allt mer frispråkiga aktivister, i en tid då lägre ekonomisk tillväxt hotar att underminera legitimeringen av kommunistpartiets maktmonopol.
I intervjun berättar Dahlin att han alltid varit relativt positiv vad gäller Kinas framtid, men att denna utveckling samt hans personliga erfarenheter fått honom att omvärdera denna ståndpunkt. Han ser nu inte längre något ljus i tunneln, utan tror att förföljelserna kommer fortsätta så länge Xi är president.
Dahlin kunde arbeta relativt ostört med sin NGO under flera års tid, och hade inga problem med att få sitt visum förnyat trots att myndigheterna kände till delar av hans verksamhet.
Men för några år sedan började säkerhetstjänsten krypa allt närmare, och i början av januari i fjol såg sig Dahlin tvingad att lämna landet efter att en av hans kollegor kallats till ett förhör och grillats på information om ”en svensk man vid namn Peter”.
Dahlin bokade då en flygbiljett ut ur Kina redan samma natt, men hann aldrig åka till flygplatsen innan något dussin säkerhetsagenter dök upp vid hans hem i centrala Peking, försåg honom med ansiktsbindel och förde honom till det hemliga fängelset.
För The Guardian berättar han mer detaljerat än någonsin tidigare om vad som sedan skedde honom:
Two male inquisitors sat opposite the prisoner, who says he was seated in a hard wooden “tiger chair” with leg shackles that were left splayed out on the floor. Metals bars crisscrossed the room’s only window.
But it was a gentle introduction to life in The Residence for the sleep-deprived activist: three hours later, about 5am, the session was terminated and he was led into a rectangular cell across the corridor with beige padded walls and two small windows that were also covered by metal bars. Thick blackout curtains made it impossible to tell the time of day; three fluorescent lamps hung from the ceiling, including one directly above the bed. “Even the toilet seat was suicide-padded,” Dahlin recalls.
Also inside were two guards, part of a team that remained there and watched over Dahlin 24 hours a day and recorded every move or sound he made in a notebook but never uttered a word.
“They would often stand up and go and stand and look when you take a piss, you take a shit, you take a shower. It’s a bit odd,” Dahlin says, adding with a laugh: “Luckily I’m Swedish and Sweden has a rather relaxed idea of nudity.”
Dahlin fruktar vidare att de 23 dagarna i fångenskap kan ha gett honom post-traumatiska stressyndrom; han känner ofta oro och kan inte slappna av ordentligt.
Han inbillar sig ibland höra ljud vid sitt hem mitt i natten, och fick en panikattack då han inte hittade sin flickvän i ett snabbköp för en tid sedan.
Artikeln i The Guardian må vara lång, men är måsteläsning för alla svenskar med intresse av Kina.
