Tidigare i veckan publicerade NK News, den ledande nyhetsportalen vad gäller Nordkorea, en intervju av mig med en av två svenska diplomater som jobbar vid Sveriges ambassad i den nordkoreanska huvudstaden Pyongyang.
Sverige är ett av få europeiska länder som har en ambassad i Nordkorea, och den svenska beskickningen används även flitigt då USA har diplomatiska ärenden i landet, eftersom amerikanerna själva inte har någon ambassad i Pyongyang.
Förutom ambassadör Torkel Stiernlöf bemannas ambassaden även av en ambassadsekreterare; en svensk diplomat som stationeras i Pyongyang under ett eller två års tid.
Min artikel för NK News bygger alltså på en intervju med denna ambassadsekreterare, som sedan augusti i år heter Martina Åberg Somogyi. Hon berättar kort om arbetsuppgifterna vid ambassaden – allt från politiska rapporter till att laga kontorets skrivare – men desto mer om det vardagliga livet i världens mest slutna land.
Det kan exempelvis vara svårt att få tag på färska råvaror, och kött finns nästan bara i ”frusna och ospecificerade klumpar” som faller isär då de tinas upp.
Det finns förvisso fler restauranger och butiker nu än för några år sedan, men det är ofta dåligt ställt med såväl varor som växel:
In shops or restaurants, I would normally use euros, [American] dollars or [Chinese] yuan. Most major places will accept these currencies or a combination, and you should also be prepared to get your change in different currencies.
Most places are very low on change, so it is not uncommon to get the last cents back in chewing gum or candy. Once I even got some carrots back.
Martina berättar vidare att även om hon får röra sig relativt fritt i Pyongyang, så måste hon söka om särskilt tillstånd varje gång hon vill lämna huvudstaden. Oftast måste hon även ta med en koreansk kollega på resan, oavsett om det jobb eller privata ärenden.
Hon berättar också om el- och vattenförsörjningen i Pyongyang, som har förbättrats under de senaste åren, även om tillståndet fortfarande lämnar mer att önska:
Lately there have been power cuts in several of the restaurants. Water supply is usually sufficient during the day, but turned off at night. Since my arrival there have been five to ten days when water was also cut off in daytime.
To my surprise, the city center is still quite bright even in the evenings. There are many streetlights, and most of the neighboring apartment blocks seem to have their lights on. But once you leave the city center it is very dark. We avoid moving around after nightfall and I always carry a flashlight to get out safely from the pockets of darkness that you will find here and there, even in the city.
Martina har också blivit positivt överraskad av flera aspekter av det dagliga livet i Pyongyang. Läs närmare om detta via NK News hemsida, i min artikel med rubriken ”Fresh off the boat: A diplomat’s first impressions of Pyongyang”. Där finns även fyra av Matildas bilder från Nordkorea.
