Kina köper media och biosalonger i Sverige

Jag har tidigare här på InBeijing och i andra sammanhang skrivit om Kinas medvetna strategi att förbättra sin ”soft power” – alltså sitt kulturella inflytande utomlands – vilket till stor del sker genom utländska investeringar i media- och underhållningsbranschen.

Under den senaste veckan har detta märkts med besked i Sverige. Två kinesiska aktörer som står kommunistpartiet nära har nämligen köpt stora marknadsandelar i svensk media och svensk bio.

För bara ett par dagar sedan blev det klart att amerikanska AMC Entertainment Holdings köper Nordic Cinemas, med huvudkontor i Stockholm, vilket ger dem kontroll över 664 skärmar vid 118 biografer i sju nordeuropeiska länder.

Affären, som är värd 8,25 miljarder svenska kronor, innefattar svenska SF Bio.

AMC Entertainment Holdings ägs i sin tur av kinesiska Dalian Wanda Group, vars ordförande Wang Jianlin i fjol rankades som Asiens rikaste man av Forbes, god för 28,7 miljarder dollar.

Wang har tidigare tjänstgjort 17 år i Kinas militär, och är medlem av Kinas nationella folkkongress (NPC), landets högsta politiska lagstiftande organ.

Han har också flera gånger talat sig varm om vikten av att sprida Kinas ”soft power” utomlands med en retorik som tagen från Xi Jinpings tal. Se ett exempel från december i fjol då Wang talade om ”Kinas nationella återfödelse” vid en konferens i Peking.

Wang har tidigare gjort stora investeringar i USA och har som mål att äga 20 procent av världens biosalonger till år 2020.

Wang Jianlin, Asiens rikaste man med nära band till Kinas kommunistparti.

Förra veckan meddelades dessutom att ett konsortium lett av China Oceanwide Holdings Group Co. köper företaget International Data Group (IDG), som har närvaro i 97 länder. IDG ger ut flera titlar i Sverige: Computer Sweden, Computerworld, CIO, TechWorld, Macworld, M3 och driver dessutom nyhetssajten IDG.se.

På IDG:s svenska hemsida står att läsa: ”Med en oöverträffad kvalitet påverkar våra varumärken it-beslutsfattare, it-tekniker och techentusiaster i en skala som är svår för någon annan att matcha.” Enligt Reuters är affären värd 4,5 till 9 miljarder kronor.

China Oceanwide Holdings ordförande heter Lu Zhiqiang, är även han dollarmiljardär och dessutom medlem av kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens (CPPCC), ett politiskt organ som varje år sammanträder i Peking tillsammans med Kinas nationella folkkongress.

Det är oklart hur dessa uppköp kommer drabba svenska konsumenter av media och biofilm. Men samtidigt är det osannolikt att biosalonger ägda av Wang Jianlin kommer visa filmer i stil med ”Seven Years in Tibet” med Brad Pitt.

Det är nog bara vänja sig vid censur efter kinesiska myndigheters preferenser i våra biosalonger, samt anta att beslutsfattare inom it- och tekniksektorn i det långa loppet också kan komma att utsättas för ”selektiv” information i sina branschmagasin.

Men allra viktigast är givetvis att hålla utkik efter liknande affärer; om kinesiska aktörer köper upp produktionsbolag eller rena nyhetsmedier så ligger vi riktigt illa till.

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

3 Comments

  1. Jag tycker att det är kul att du skriver om detta uppköp även om jag kanske tycker att du är lite väl pessimistisk i din ton Jojje.”Drabba” är ett starkt ord att använda. Det tycks som du inte ser några som helst positiva sidor i denna affär. Min förhoppning är att svensk biopublik allt mer i framtiden ska få möjlighet att ta del av det rika utbud av film som numera produceras på fastlandet. Exempelvis skulle 冯小刚s senaste film 我不是潘金莲 vara ett välbehövt tillskott till den allt mer förutsägbara film som visas på svenska biografer.

    • Hur skulle det kunna vara positivt att svenska biografer och tidningar köps upp av det land som ligger allra sist på listan över internetfrihet i hela världen, t.o.m. efter Iran och Saudi-Arabien? Det land som ligger i den absoluta botten i världen när det gäller pressfrihet? Det är tragiskt.
      Självklart kommer Kina på längre sikt att försöka påverka vad som visas (och framförallt inte visas) på svenska biografer.

      Det produceras inte ett rikt utbud av film i Kina, det är ett extremt förutsägbart utbud av propagandafilmer som dominerar biorepertoaren. Gissa varför folk föredrar utländska filmer på bio, även om utbudet är väldigt begränsat (bara några tiotal per år tillåts).
      Men du nämner ett fint undantag, Feng Xiaogang är en mycket bra regissör som gärna kunde visas på svensk bio. Det görs trots allt kvalitetsfilm.

    • Det uppstod en diskussion om detta på Facebook, där någon nämnde förhoppningarna om att vi nu ska få se ”film från hela världen”. Och det hade ju varit bra. Problemet är bara att Kina själv är en av världens mest protektionistiska länder då det kommer till biofilm; för att ”stödja” den inhemska industrin tillåts endast ett trettiotal utländska filmer varje år vid landets biografer, medan de resterande är kinesiska. Och som Roger säger så handlar det då uteslutande om filmer vars manus censurmyndigheten godkänt på förhand. Fristående produktioner tillåts inte i kinesiska biosalonger. Så visst, det finns väl säkert ett par exempel på kinesiska statligt godkända filmer som skulle kunna vara intressanta för svenska biosalonger, men om det är mångfald man önskar så är nog kinesiska ägare med nära ban till kommunistpartiet tyvärr det värsta alternativet.

Kommentera