Hur Kina försöker påverka utländska universitet

Det har länge funnits någon slags utbredd uppfattning om att Kina kommer röra sig från diktatur till demokrati i takt med att landets yngre befolkning växer upp, eftersom många unga kineser rest och studerat i demokratiska länder.

Men så är sannolikt inte fallet. Kinas propaganda är i dag utformad på så vis att även kinesiska studenter i utlandet uppmuntras försvara sin regim, vilket på senare tid ofta har tagit sig i uttryck genom att studentorganisationer i samklang med kinesiska myndigheter försöker påverka undervisningen vid utländska universitet.

Bara i februari har två tydliga exempel på detta utspelat sig. Då den kanadensiska skönhetsdrottningen och tillika människorättsaktivisten Anastasia Lin var inbjuden att medverka i en debatt vid Durham University, varnade den kinesiska ambassaden i Storbritannien för att Lins närvaro kan ”skada relationen” mellan de båda länderna.

Vidare så kontaktades en kinesisk studentorganisation av ambassaden, varpå studenterna i sin tur kontaktade Durham University för att meddela att Lins framträdande ”skadar känslor och tro” hos de kinesiska studenterna. Organisationen påpekade även risken för Storbritannien med en försämrad relation till Kina, eftersom britterna behöver ta noga vara på sina befintliga handelspartners med anledning av Brexit.

Anastasia Lin, känd förespråkare av mänskliga rättigheter, är sedan tidigare svartlistad från Kina och tilläts inte komma in i landet då Miss World avgjordes där 2015. Kinesiska myndigheter försöker även stoppa henne från att tala vid utländska universitet.

Ytterligare ett exempel ägde rum när University of California, San Diego (USDC) nyligen offentliggjorde Dalai Lama som en av talarna vid terminsavslutningen i juni.

Bland annat Quartz uppmärksammar hur en kinesisk studentorganisation nästan omedelbart gjorde ett uttalande med löften om att ”vidta åtgärder” om Dalai Lama fick tala, och dessutom kontaktade USDC:s kansler i ett försök att få talet inställt i ”mångfaldens” namn(!)

Quartz visar också flera exempel på utfall på Facebook från skolans kinesiska studenter, som anklagar USDC för att uppmuntra till ”splittring” och ”konflikt”. Även här ska den kinesiska studentorganisationen först kontaktas av Kinas konsulat, och studenternas klagomål använde sig även av officiell retorik som att inbjudningen av Dalai Lama ”sårar det kinesiska folkets känslor”.

”Såra det kinesiska folkets känslor” var också ett av uttrycken som användes av hundratals kinesiska studenter som protesterade på amerikanska gator 2008, efter att University of Washington bestämt sig för att ära Dalai Lama med en hederstitel.

Sedan dess har flera liknande exempel ägt rum, då kinesiska studenter ägnar sig åt olika former av aktivism vid utländska lärosäten för att försvara kommunistpartiets hållning i olika frågor.

Detta, menar Quartz, är en relativt ny företeelse eftersom studenter av asiatiskt ursprung traditionellt sett är mindre benägna att ägna sig åt politisk aktivism än sina vita, svarta eller latinamerikanska studiekamrater.

Effektiv kinesisk propaganda är en del av förklaringen, en annan är att samtliga kinesiska utbytesstudenter måste registrera sig vid Kinas ambassad i det landet de studerar, för att deras poäng sedan ska vara giltiga vid kinesiska lärosäten.

Detta gör det lätt för kinesiska myndigheter att hålla koll på eller till och med uppmana studenterna till politisk aktivism, vilket alltså var fallet i de båda exemplen tidigare i februari. Många studenter anser sig säkerligen har mycket att tjäna på att följa myndigheternas direktiv, medan de som inte håller med sannolikt anser det vara bäst att hålla tyst.

Och i takt med att antalet kinesiska utlandsstudenter ökar, så ökar även risken att de kan påverka lärosätena. Det finns nu över 300 000 kinesiska studenter bara vid amerikanska högskolor, vilket är fem gånger fler än för ett årtionde sedan. I och med att de utgör hälften av alla utländska studenter vid amerikanska universitet så är de också en allt viktigare inkomstkälla för utbildningsinstitutioner med ekonomiska svårigheter.

Pågår denna slags påverka även vid svenska universitet? Jag har tidigare flera gånger uppmärksammat de så kallade ”Konfuciusinstituten”, som finansierats av Kina vid hundratals utländska högskolor och där diskussioner om flera politiskt känsliga ämnen är förbjudna.

Då Konfuciusinstitutet vid Stockholms universitet nyligen krävde större självständighet så bestämde sig skolans rektor 2014 för att stänga institutet, vilket jag skrev ett längre reportage om i tidningen Universitetsläraren.

Vid Stockholms och Uppsala universitet verkar nu något som kallas för ”Sweden China Forum”, med den kinesiska ambassaden och en kinesisk studentgrupp som partners. Det vore intressant att veta till vilken grad samtalet där påverkas av kinesiska myndigheter önskemål.

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

    Kommentera