mars 2017

Published on

Xi Jinping fortsätter odla sin personkult

Sedan han blev president 2013 har Xi Jinping metodiskt tillförskansat sig mer makt än någon annan kinesisk ledare sedan Deng Xiaoping, i egenskap av ordförande för ett dussintal särskilda arbetsgrupper med sista ordet i allt från ekonomiska reformer till säkerhetsfrågor.

Under fjolåret gav Xi vidare sig själv den historiskt tunga titeln ”kärnledare” av kommunistpartiet. Han odlar dessutom en personkult som alltmer påminner om Mao Zedongs, och som har tagit ytterligare fart i år med anledning av att den viktiga 19:e partikongressen ska hållas under hösten.

Quartz uppmärksammade i veckan bland annat hur det statliga tv-nätverket CCTV börjat sända en miniserie i tre delar som skildrar Xi Jinpings tid på Kinas landsbygd under kulturrevolutionens dagar.

1969 skickades Xi nämligen som 15-åring till den avlägsna och eftersatta byn Liangjiahe i norra Kina, där han under sju års tid skulle komma att arbeta sida vid sida med bönderna.

En intervju med Xi Jinping från 1995 inleder miniseriens första avsnitt. Där berättar presidenten bland annat hur han under sin tid i Liangjiahe bar 100 kilo vete på en bergsväg i fem kilometer, utan att ens byta den axel som han svingat vetesäcken över.

Vidare intervjuas även flera bönder som ytterligare intygar Xi Jinpings arbetsmoral och offervilja:

CCTV interviewed two farmers, now in their sixties, about their days working with the future president. Xi once shoveled ice barefoot when building a dam, one said. The other recalled Xi giving him a sewing kit made by his mother as a farewell gift. The video then cuts to an interview in which Xi says he developed a full understanding of the Chinese people and society during those seven years.

The video ends with a Xi soundbite from his first speech as party boss, in 2012: “People’s yearning for a good and beautiful life is the goal for us to strive for.”

Förutom CCTV så har även den statliga nyhetsbyrån Xinhua under mars månad publicerat kortfilmer om Xi Jinpings framgångar under tiden som president, som sedan delats flitigt av statliga konton på sociala medier som WeChat och Weibo samt på kinesiska nyhetsportaler.

Ev av kortfilmerna på Xinhua har den talande rubriken ”Xi Leads China to Greater Opening Up”, noterar Quartz.

Det sista kapitlet i min senaste bok ”Det nya Kina” har rubriken ”Xi Jinping och makten”, och behandlar just presidentens ambition att konsolidera sin makt genom att skapa en personkult.

Under 19:e partikongressen i höst kommer Xi Jinping med största sannolikhet utses till president ytterligare en femårsperiod och den växande personkulten är ett tecken på att han planerar fortsätta styra landet även efter 2022, trots att Kinas konstitution förbjuder samma ledare att hålla presidentposten i mer än två mandatperioder.

Published on

Sverige och 10 länder kräver stopp för tortyr mot advokater i Kina

The Globe and Mail kunde under gårdagen avslöja hur elva länder, inklusive Sverige, i ett brev till Kinas myndigheter kräver att de allt vanligare rapporterna av tortyr mot kinesiska människorättsadvokater utreds.

Vidare kräver brevet även ett stopp av ”övervakning på särskild plats”; en ny form av godtycklig frihetsberövning som kinesiska myndigheter använder för att låsa in advokater och andra besvärliga individer på hemlig ort under flera månaders tid utan åtalspunkter.

Brevet utfärdades 27 februari till Kinas säkerhetsministerium, och uttryckte ”en ökad oro över uppgifter om tortyr och andra inhumana eller förödmjukande behandlingar eller straff, i fall som rör anhållna människorättsadvokater och andra förespråkare av mänskliga rättigheter”.

The Globe and Mail påpekar hur allt fler fall uppdagats på senare tid där kända advokater som Li Heping, Wang Quanzhang, Li Chunfu och Xie Yang utsatts för tortyr medan de hållits inlåsta på hemlig plats:

Under Xi Jinping, Chinese authorities have waged what critics have called a war on civil society, detaining and arresting labour activists, women’s rights campaigners and human rights defenders. Hundreds of human rights activists and lawyers have been questioned and detained, Amnesty International has said.

Mr. Xie has told his lawyers he was punched, kicked and kneed by interrogators who threatened: ”I’m going to torment you until you go insane.” Authorities used electric shocks to torture Li Heping and Mr. Wang, their wives were told. Family members of Li Chunfu said 500 days of secret detention left him with a mind that was ”shattered.” Wu Gan has said he was not allowed to sleep for several days and nights.

Brevet beskrev övervakning på särskild plats som ”frihetsberövning incommunicado på hemlig ort, med hög risk för tortyr och illa behandling för den anhållne”. Det framhålls vidare att denna form av isolering strider mot de föreskrifter om mänskliga rättigheter som Kina själva bundit sig till i internationella sammanhang.

Gemensamma diplomatiska skrivelser av denna sort är relativt sällsynta, men har enligt The Globe and Mail blivit allt vanligare då flera olika länder vill ta upp politisk frågor med Kina men samtidigt undvika ekonomiska repressalier från kinesiskt håll.

Enligt Sophie Richardsson vid Human Rights Watch är det mer sannolikt att Kina hörsammar ett budskap som kommer från flera olika regeringar. Hon säger även att dessa gemensamma skrivelser är ”ett tydligt tecken på en utbredd oro om den negativa utveckling för mänskliga rättigheter i dagens Kina”.

The Globe and Mail talar även med Chen Jian’gang, advokat för den torterade advokaten Xie Yang, som ifrågasätter varför brevet utfärdades i hemlighet. Hade det skett officiellt, menar Chen, så hade effekten av brevet varit mycket starkare.

Chen varnar för att hemliga samtal och frågor ”inte har någon effekt alls” i ett politiskt system som det kinesiska, och tillägger att brevet kommer i en tid då ”alla observatörer är överens om att situationen för mänskliga rättigheter blivit mycket värre” under Kinas nya president Xi Jinping”.

Förutom Sverige undertecknades brevet av sex övriga EU-medlemmar: Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Belgien Tjeckien och Estland. De andra länderna var Australien, Kanada, Japan och Schweiz.

The Globe and Mail påpekar dock oron över att många länder, och främst då USA, beslutade sig för att inte vara med på brevet. Detta kan ses som ett tvivelaktigt tecken på amerikanska utrikespolitiska prioriteringar under Donald Trump.

En anledning till uppmärksamheten kring de torterade kinesiska advokaterna är västerländsk medias allt vanligare rapportering om detta. (Förutom då i svensk media, förstås.)

Denna rapportering upprör med all tydlighet Kinas myndigheter, vilket kunde ses av statlig kinesisk medias reaktion efter att de mottagit brevet med krav på utredning om tortyren:

Shortly after the letter was sent, Chinese government-controlled media published a week-long series of articles and social media posts lashing out at what People’s Daily called ”FAKE NEWS” in Western media reports on the torture of Mr. Xie, the human rights lawyer. State-run news agency Xinhua called Mr. Xie’s accusations of mistreatment ”nothing but cleverly orchestrated lies” orchestrated by a legal team ”aiming to cater to the tastes of Western institutions and media organizations and to use public opinion to pressure police and smear the Chinese government.”

Att tortyr mot advokater och aktivister blivit en allt vanligare företeelse under Xi Jinpings tid vid makten är också något som behandlas utförligt i min senaste bok ”Det nya Kina”.

Published on

Varför fortsätter Sveriges Radio med sin USApodd?

I förordet till min senaste bok ”Det nya Kina” belyser jag svensk medias extrema besatthet av USA, som äger rum på bekostnad av relevant rapportering från Kina och andra delar av världen.

Jag nämner i förordet hur det kinesiska kommunistpartiets 18:e partikongress i november 2012 – där Kinas nya president utsågs – knappt uppmärksammades alls i svensk media, vilket delvis berodde på att det råkade sammanfalla med det amerikanska presidentvalet samma månad:

Kulmen kom då Dagens nyheter i oktober dedikerade hela sitt månatliga magasin DN Världen till valet i USA. På 27 sidor fick läsarna lära sig allt om valsystemet på andra sidan Atlanten, ner i minsta i detalj. Sveriges television fortsatte sedan sin nya tradition med en påkostad amerikansk valvaka mitt i natten. Rapporterna från Kina bestod samtidigt främst av notiser från Tidningarnas telegrambyrå eller andra internationella nyhetsorganisationer.

Nio månader innan det amerikanska presidentvalet 2016 lanserade Sveriges radio dessutom USA-valpodden med nya avsnitt om valet varje vecka. Det kan tyckas märkligt att den svenska bevakningen av USA ökar trots att landets betydelse i omvärlden minskar. Samtidigt motsvaras inte heller Kinas växande globala makt av någon proportionerlig ökning vad gäller rapporteringen om landet.

Den noggranna bevakningen av amerikanska valrörelser fortsatte alltså under 2016, vilket förvisso var berättigat. Men dock verkar det nu som att fjolårets presidentval i USA kommer överskugga den otroligt viktiga 19:e partikongressen som äger rum i Kina nu i höst – trots att det amerikanska valet sedan länge är avgjort.

Nyligen bestämde sig nämligen Sveriges radio för att förlänga ”USA-valpodden”, som efter själva valet bytte namn till ”USApodden” med uppgift att skildra Donald Trumps första 100 dagar vid makten.

Denna USApodd har redan nu gjorts i snart 70 avsnitt, och kommer alltså innan årets slut ha sänts över 100 gånger, med uppgift att varje vecka bjuda in nya gäster för att diskutera det politiska tillståndet på andra sidan Atlanten.

Detta trots tecken på att USApodden redan är urvattnad. Exempel på information som förmedlades i avsnitt 67 förra veckan var en genomgång av Donald Trumps slips som visade sig vara tejpad på baksidan, samt hur hans presstalesman Sean Spicer vid något tillfälle agerat påskhare.

Samtidigt kommer Kina alltså under sin 19:e partikongress i höst välja en ny politbyrå som i det närmaste enväldigt ska styra världens största land fram till 2022. Men trots detta är det så klart inte tal om någon ”Kinapodd”.

Partikongressen – Kinas viktigaste politiska tillställning – hålls bara vart femte år och har denna gång föregåtts av intern maktkamp, militär upprustning och en utveckling för de mänskliga rättigheterna vars negativa motsvarighet inte setts sedan efterdyningarna av massakern vid Himmelska fridens torg.

Men få svenskar känner dock till detta – eller kan ens namnet på Kinas president – eftersom medias besatthet av USA ofrånkomligen leder till okunskap om andra delar av världen. (Faktum är att många inte ens känner till hur de två svenskarna Peter Dahlin och Gui Minhai kidnappades av Kinas myndigheter och i fjol tvingades till förnedrande ”erkännanden” på statliga kinesisk tv.)

Veckans avsnitt av USApodden, där nya till synes livsviktiga politiska händelser skildras.

Och denna besatthet verkar tyvärr vara särskilt allvarlig just på Sveriges Radio. För ett par veckor sände exempelvis radions program Konflikt en episod vid namn ”Spionernas tidevarv”.

Under en timme talades det nästan uteslutande om USA, Ryssland och Västeuropa. Kina nämndes inte ens vid namn en enda gång, trots att en kinesisk spion tidigare samma vecka arresterats av Säpo, samt faktumet att landet spenderar långt mycket mer resurser på sin säkerhetsapparat än Ryssland.

Det raka svaret på frågan varför Sveriges Radio fortsätter med sin USApodd är – förmodligen och förhoppningsvis – att den är populär och ha många lyssnare. Och det vore väl ett bra argument från en privat radiostation eller tidning.

Men Sveriges Radio finansieras som bekant av licenspengar och har inget vinstkrav, men däremot en uppgift att informera svenska lyssnare om vad som sker i omvärlden, vilket man bevisligen misslyckas med på grund av fixeringen kring USA.

Vidare kan man ju också fråga sig varför USApodden har så många lyssnare. Sveriges Radio och andra stora medier fungerar ju inte bara som nyhetsförmedlare. De sätter genom sin rapportering även de facto agendan för vad många svenskar intresserar sig för och talar om i fikarummen, vilket jag också framhåller i förordet till ”Det nya Kina”:

I skrivande stund finns endast tre svenska heltidskorrespondenter i Kina, vilket är lika många som i Helsingfors och blott en bråkdel av det dryga dussintal som är stationerade i USA. Detta berättigar frågorna: Kan vi svenskar så lite om Kina därför att rapporteringen därifrån är så dålig? Eller beror den knapphändiga rapporteringen på att journalister och mediehus i sin tur kan så lite om Kina?

Allt medan vi i mysigt talkshow-format får höra utläggningar om amerikanska slipsar och påskharar, så skulle det vara intressant att veta hur många av Sveriges Radios reportrar som alls är medvetna om att världens största land under hösten ska utse ett nytt ledarskap för de kommande fem åren.

Och eftersom journalisterna inte vet, så vet heller inte lyssnarna eller läsarna. Konsekvenser: En pinsam okunskap hos allmänheten, som ofta även resulterar i dåliga beslutsunderlag hos såväl politiker som näringsliv vad gäller Kina.

Dessutom har antalet svenska korrespondenter i Kina nu minskat till två – alltså en mindre än i Helsingfors. Sveriges Radios egen Kinakorrespondent Hanna Sahlberg förväntas dessutom att vid sidan av världens största land även bevaka hela östra Asien, vilket innebär frekventa reportageresor till länder som Japan och Sydkorea på bekostnad av en regelbunden Kinabevakning.

Någon som har funderingar eller förklaringar angående prioriteringen av utrikesnyheter från Sveriges Radio eller andra svenska medier? Lämna gärna kommentarer nedan.

Published on

Ny lag i Kina mot förtal av ”hjältar och martyrer”

Under de senaste två veckorna har Kinas lagstiftande församling hållit sitt årliga sammanträde i Peking. De har varit bland annat varit upptagna med att formulera en lag om civilrätt, som gör det straffbart att förtala landets revolutionära hjältar och martyrer.

Dessutom kan barn så unga som åtta år – alltså elever i andra klass – straffas för detta skriver Kinas egen nyhetsbyrå Xinhua, och lägger till att de ursprungliga lagförslaget stipulerade en straffålder på blott sex år.

Wall Street Journal vidareutvecklar vad en sådan lag kan innebära i praktiken, genom att återge ett uppmärksammat rättsfall från i fjol där en författare fälldes för att ha ifrågasatt en anekdot från andra världskriget:

Anyone who slanders or otherwise harms the image of Communist Party heroes and revolutionary martyrs could face legal liability under a clause lawmakers added to draft rules for China’s first unified code of civil law.

Illustrating what kind of heresy authorities have in mind, a Beijing court last year found writer Hong Zhenkuai guilty of libel for questioning elements of “The Five Heroes of Langya Mountain,” a well-known patriotic tale about a group of Chinese soldiers who threw themselves from a cliff to avoid capture by Japanese forces. Two survived after falling onto tree branches, the story goes. In publicly doubting that and other details, the court ruled Mr. Hong had damaged the soldiers’ “heroic image and spiritual value.”

Enligt statliga tv-nätverket CCTV medverkar ifrågasättanden likt detta till att skada allmänhetens intresse, och har en ”stark negativ inverkan på samhället i stort”.

Reuters konstaterar att den nya lagen blott är det senaste steget i ledet från myndigheternas sida att stärka monopolet av sin version på Kinas historia, som är centralt för president Xi Jinpings nationsbygge:

The deeds of revolutionary heroes and sacrifices of military martyrs are central to the Party’s legitimacy, much of which is based on claims of great historic achievements, such as defeating Japan during World War Two.

Academics who offer different interpretations of history which downplay the role of the Party and its heroes are labeled ”historical nihilists”.

Chinese president Xi Jinping has emphasized the need for the party to have faith in its own version of history, pointing to the Soviet Union’s collapse as a warning to cadres about what happens if revolutionary leaders are denounced.

The Party warned last year that a flood of online information is causing people to doubt the party and urged that the party do more to rebut ”wrong” points of view.

Detta hänger också väl samman med en nytt initiativ från det statliga forskningscentret för kommunistpartiets historia, som förra sommaren meddelade att den allmänna opinionen ska ”erövras” med hjälp av ”inspirerande historier om partiets historiska framgångar”.

Published on

Möte mellan Donald Trump och Xi Jinping i april

Under dagen har flera medier rapporterat att Donald Trump kommer träffa sin kinesiska presidentkollega Xi Jinping i april. Enligt Reuters ska mötet äga rum 6-7 april vid Mar-a-Lago Resort i Florida, där Trump även tog emot Japans president Shinzo Abe i februari.

Och som Reuters även påpekar så kommer det knappast råda någon brist på samtalsämnen när de båda ledarna träffas:

During his campaign, Trump accused China of unfair trade policies, criticized its island-building in the strategic South China Sea claimed by several countries, and accused it of doing too little to constrain its neighbor, North Korea.

After his election, Trump incensed Beijing in December by taking a phone call from Taiwanese President Tsai Ing-wen and later saying the United States did not have to stick to the so-called ”one China” policy.

Grunden till mötet lades när Kinas statsråd Yang Jiechi besökte Washington under sista veckan i februari.

Det är ännu inte helt bekräftat att de båda presidenterna kommer träffas i början av april, men detaljerna väntas spika då USA:s nya utrikesminister Rex Tillerson stannar till i Kina under en sedan tidigare planerad Asienresa nu i veckan.

South China Morning Post skriver mer ingående om de diplomatiska turer som har föranlett det kommande mötet.

Donald Trump har minst sagt varit oklar med sin politik vad gäller Kina, vilket kan ses av de motstridiga rubrikerna på de inlägg jag tidigare här på InBeijing skrivit i ämnet:

Trump i storbråk med Kina (14 december)
Trump var det bästa som kunde hända Kina (10 november)

I januari skrev jag även en artikel för magasinet Fokus om spänningarna mellan Kina och USA sedan Donald Trump blev president, med rubriken ”Slut på kineseriet”.

Published on

Publicerat: Kinas omfattande spionage i Sverige

Under förra veckan skrev jag här på InBeijing om hur en kinesisk spion arresterats i Sverige. I veckans nummer av Fokus skriver jag en längre artikel om Kinas omfattande ”flyktingspionage” i Sverige.

När det pratas om spionage så går tankarna ofta osökt till Ryssland. Men faktum är att Kina spenderar långt mer resurser på sin säkerhetsapparat än vad ryssarna gör, och att kineserna de senaste år trappat upp sitt spionage i Sverige.

Arresteringen som Säpo meddelade förra veckan rör ”flyktingspionage”, då den misstänkte personen spionerat på tibetanska flyktingar i Sverige. Men redan 2010 dömdes en man till sexton månaders fängelse för att ha spionerat på uigurer – en annan kinesisk etnisk minoritet – för Kinas ambassad i Stockholm.

Den gången utvisades även en kinesisk ambassadtjänsteman från Sverige, samt en kinesisk ”journalist” som officiellt jobbade för statliga Folkets dagblad i Sverige men egentligen var underrättelseagent.

Liknande fall ägde även rum i andra länder i Europa. Men som jag skriver för Fokus, så har Kina trots detta trappat upp sitt spionage mot regimkritiker som gått i exil utomlands:

Men fängelsestraff och utvisningar gör lite för att hindra Kinas flyktingspionage. 2012 intervjuade Sveriges radio en asyl-sökande uigur, som berättade att hennes familj i Kina befann sig under konstant övervakning och utpressning. Polisen besökte regelbundet hennes familj, och lovade ett »mildare straff« om dottern samarbetade och gav information till kinesiska myndigheter. Då kvinnan inte ville spionera pressades föräldrarna i stället att övertala sin dotter att återvända till Kina.

I samma inslag noterade Sveriges radio att många uigurer med svenskt medborgarskap upplevde svårigheter att få visum för att besöka anhöriga i Kina. Vid ansökan ombads de först att förse den kinesiska ambassaden med information, bland annat om uiguriska flyktingar i Sverige.

Sedan 2010 spenderar Kina de facto mer pengar på utgiftsposten ”inre säkerhet” än på hela sin militärbudget. Min artikel finns att läsa i sin helhet på Fokus hemsida.

Published on

Publicerat: Kinas allt vanligare flyktingspionage

Som jag skrev om tidigare i veckan så arresterade Säkerhetspolisen (Säpo) under föregående helg en man för att ha spionerat på tibetaner i Sverige, och sedan lämnat över informationen till kinesisk underrättelsetjänst.

Säpo beskrev mannens handlingar som ”flyktingspionage”, vilket är en metod av regimer för att tysta kritiker som utvandrat och lever i exil i andra länder. Information som samlas in kan användas för att hota nära och kära som bor kvar i Kina, eller rentav sätta press på exilkineser att själva spionera för Kinas myndigheter.

Detta är inte första gången Kina ägnar sig åt flyktingspionage, inte ens i Sverige. Som jag skriver i en artikel i Taiwan Sentinel i dag, så bedrev Kina spionage på svensk mark mot uigurer för bara några år sedan:

Already in 2010, a diplomatic scandal occurred when an Uyghur man was sentenced to 16 months in prison by a Swedish court, after having collected personal data on Uyghurs in Sweden and handing over the information to the Chinese embassy in Stockholm. The case also led to to the expulsion from Sweden of a Chinese official at the embassy, as well as an undercover Chinese intelligence officer working as a “journalist” for the People’s Daily.

By tapping phones, the Swedish Security Service established how the Chinese embassy was working both on mapping and persecuting exiled critics of the Chinese regime living in Sweden. The sentenced man had also successfully infiltrated the World Uyghur Congress, an exile organization that regularly highlights the violence in Xinjiang

Men denna rättegång gjorde föga för att stoppa kinesiskt flyktingspionage i Europa eller ens Sverige. För 2012 intervjuade Sveriges radio en uigurisk kvinna som sökte asyl i Sverige, och berättade att hennes familj i Xinjiang såväl övervakades som utsattes för påtryckningar för att försöka övertyga sin dotter om att spionera för den kinesiska ambassaden i Sverige.

Uigurer med svenskt medborgarskap som sökte visum vid den kinesiska ambassaden blev också ombedda att förse tjänstemännen med information om den uiguriska diasporan i Sverige.

Icke desto mindre utvisade Sverige två stycken asylsökande uigurer till Kina 2012, som sedan aldrig mer syntes eller hördes av igen. Även Kambodja och Thailand har utvisat uigurer till Kina, och belönats med lukrativa ekonomiska ”samarbetsavtal”.

I Thailands fall handlade det om cirka 100 individer som enligt egen utsago var på väg att söka asyl i Turkiet, där uigurerna har sina kulturella rötter.

Men enligt Kina var de på väg utomlands för att delta i jihad eller utbildas av islamiska terrororganisationer. Kina har på senare tid även av samma anledningar gjort det svårare för invånare i Tibet eller Xinjiang att alls lämna Kina:

The same arguments are often used by Chinese authorities to prevent Uyghurs and Tibetans from going abroad in the first place. Normally, a Chinese citizen’s passport application is handled in about 15 days. But a report from Human Rights Watch in the summer of 2015 showed that residents from Tibet or Xinjiang have to wait up to five years, and many are denied a passport without explanation, effectively barring them from ever leaving China.

Läs närmare i min artikel för Taiwan Sentinel om Kinas ”flyktingspionage”, som alltså till och med bedrivs i omfattande skala i ett så litet land som Sverige för att hindra att regimkritiska röster vädras av utvandrade kineser.

Och på tal om den man som arresterades för flyktingspionage föregående helg, så begärdes han häktad nu i veckan. Här nedan följer häktningsframställan:

Published on

Jag skriver för Expressen om kinesisk propaganda

Det är nu 500 dagar sedan Kina kidnappade förläggaren Gui Minhai. Med anledning av detta publicerar Expressen en artikel av mig om hur kinesiska myndigheter sprider propaganda i väst via medier.

Detta sker dels genom att köpa plats i utländska medier, vilket det senaste året skett i exempelvis Svenska dagbladet och danska Berlingske. I andra länder har detta gått ännu längre:

I en tid då många medier upplever ekonomiska utmaningar blir det allt enklare för Kina att köpa utrymme i västerländska publikationer. Sedan några år tillbaka publiceras den månatliga bilagan ”China Watch” tillsammans med tidningar som Washington Post i USA, brittiska The Telegraph och Le Figaro i Frankrike. Bilagan finansieras av kinesiska myndigheter och redigeras av statliga tidningen China Daily. Bland artiklar om idrott och kultur smygs politiska budskap in.

Det råder ingen brist på resurser; redan 2009 offentliggjorde Kina en budget på drygt 60 miljarder kronor för att öka den globala medienärvaron. China Daily har nu upplagor på fyra kontinenter och går att prenumera på i 23 europeiska länder inklusive Sverige.

Nyhetsbyrån Xinhua har 170 utrikeskontor och publicerar på åtta språk. Xinhua har till och med lagt pengar på en propagandavideo om Sydkinesiska havet som i somras spelades upp på Times Square i New York 120 gånger om dagen i två veckor(!), efter att Haagtribunalen ogiltigförklarat Kinas territoriella krav i området.

De enorma resurser som Kina lägger på media är bara en liten del av de 90 miljarder kronor som myndigheterna årligen spenderar på att förbättra landets ”soft power”. (USA lägger blott sex miljarder kronor om året på samma utgiftspost.)

Visst finns det västerländska medier som driver sin egen agenda. Men det är bara i Kina som statlig media får miljarder för att utföra ett uttalat politiskt uppdrag. Den kinesiska kombinationen av enorma resurser och total kontroll är farlig, och borde uppmärksammas mer:

För ett drygt år sedan besökte Xi Jinping personligen huvudkontoren för Xinhua, CCTV och partitidningen Folkets Dagblad. Vid en avslutande konferens kungjorde presidenten: ”Alla medier som drivs av partiet måste jobba med att tala för partiets vilja och förslag, samt skydda partiets auktoritet och enighet”.

Detta är ”fake news” på riktigt. Allt som Donald Trump beskylls för och lite till är redan officiell mediepolicy i Kina.

Till och med den allmänna opinionen är fejkad; en undersökning i februari med metadata från 50 miljoner kommentarer på kinesiska nyhetssajter visade att en sjättedel av dessa är fabricerade av myndigheterna.

Min artikel kan läsas i sin helhet här nedan, eller via Expressens hemsida.