Donald Trump, Kina och Nordkorea

    Under april månad har flera händelser av yttersta vikt ägt rum som förändrat den utrikespolitiska relationen mellan Kina och USA i grunden, samt tagit spänningarna på den koreanska halvön till nya nivåer.

    Rapporteringen om detta har varit sparsam i svensk media – kanske ännu mer sparsam på grund av det terrordåd som nyligen ägde rum i Stockholm. Jag tänkte därför nedan sammanfatta de viktigaste punkterna i de senaste två veckornas händelseutveckling.

    I början av april besökte Kinas president Xi Jinping Florida, där han för första gången träffade Donald Trump. Mötet kom att överskuggas av Trumps beslut att bomba den syriska regimens flygfält med 59 Tomahawk-missiler, efter att landets diktator Bashar al-Assad använt sig av kemiska vapen.

    Detta var särskilt bekymmersamt för Xi eftersom Kina, liksom Ryssland, har en allians med Syriens sittande regim. Sex gånger har Kina röstat med Ryssland i FN:s säkerhetsråd för att stoppa olika slags resolutioner mot Syrien, senast det skedde var i februari i år, ironiskt nog mot sanktioner efter att Assad även då använt sig av kemiska vapen.

    Men desto mer talande så besökte en kinesisk admiral Damaskus i höstas, och utlovade ökat militärt bistånd samt utbildning av regimens trupper.

    Och i en intervju förra månaden talade Assad själv om de allt bättre relationerna med Kina, som han kallade ”en riktig vän” som alltid går att lita på.

    Donald Trump äter middag med Xi Jinping i Florida. Mellan rätterna attackerade USA för första gången någonsin Syriens regim, som är allierad med Kina.

    Det tog statlig kinesisk media över 24 timmar att ens nämna attacken mot Syrien, och då talade statliga nyhetsbyrån Xinhua om bomberna som en ”desperat handling” från en president i behov av att visa upp sina muskler.

    Xinhua nämnde inte Nordkorea i sin rapportering om vare sig mötet mellan de båda presidenterna eller bomberna mot Syrien, men flera analytiker, såväl kinesiska som västerländska, talade om att bomberna de facto fungerade som en varningssignal till Xi Jinping om att samma sak kan ske i Nordkorea om Kina inte hjälper till att stoppa landets utveckling av kärnvapen.

    Denna oro förstärktes sedan av att Trump just efter Xis besök beordrade hangarfartyget USS Carl Vinson att sätta kurs mot den koreanska halvön, samt släppte ”Mother of All Bombs”, den största bomben som någonsin använts i krigföring, mot islamistiska krigare i östra Afghanistan.

    På så vis har Trump gått emot sina egna vallöften om att inte trappa upp USA:s militära inblandning i Syrien, eller minska tendens att agera världspolis. Men samtidigt menar många analytiker också att han på så vis satt sig i respekt hos Kina, skriver bland annat Quartz:

    Bonnie Glaser, director of the China Power Project at the Washingon-based think tank Center for Strategic and International Studies, said that the military action could send a message to China.

    “China’s president cannot but conclude that Trump is a US president who is decisive and willing to use American power, including military power,” she said, adding that in relation to future tensions that could arise in the Taiwan Strait or South China Sea, “China could be deterred from using force.”

    Glaser menar även att Barack Obamas ovilja att använda militära medel enligt många ligger bakom Kinas mod att bygga konstgjorda öar i Sydkinesiska havet, samt att att bombningarna i Syrien och Afghanistan spelar stor roll för hur Kina kommer se på Trump.

    Trumps oförmåga att genomföra många av sina inrikespolitiska ambitioner, samt ovilja att brännmärka Kina som en valutamanipulatör och beslutet att garantera ”One China Policy” i ett tidigare telefonsamtal med Xi Jinping, har enligt uppgifter fått Kinas ledare att i ökad utsträckning se på Trump som en papperstiger. Något som alltså har förändrats av de senaste veckornas händelser.

    Efter att Trump nyligen har sagt att USA kommer agera på egen hand för att lösa situationen med Nordkorea om Kina inte är villiga att hjälpa till, verkar ledarna i Peking i för första gången inse allvaret i situationen.

    Utvecklingen av Nordkoreanska kärnvapen har givetvis möjliggjorts endast tack vare ekonomisk hjälp och diplomatiskt skydd från Kina under de senaste två årtiondena. Även om Kina inte har någon politisk makt över Nordkorea, så har landet otvivelaktigt flera ekonomiska hållhakar på sin isolerade granne.

    Kinas står i dag för 90 procent av all handel med Nordkorea. Enligt ny statistik har handeln mellan länderna inte bara tiofaldigats de senaste femton åren, utan även ökat med 37,4 procent under 2017 års första kvartal.

    Vidare avslöjade en FN-utredning förra månaden att Kina – stick i stäv med FN:s sanktioner – försett Nordkorea med den teknik som landet behövt för att utveckla sina kärnvapenbestyckade långdistansmissiler.

    När situationen med Nordkorea nu blir allt mer allvarlig fortsätter Kina att mana alla parter till lugn och förhandlingar; en officiell ståndpunkt som säkert låter bra i de flestas öron. Men samtidigt påpekar bland annat Forbes att det är Kina som i det närmaste på egen hand möjliggjort den nordkoreanska regimens utveckling av kärnvapen:

    China has enabled North Korea’s economy and protected it diplomatically, while providing critical weapons technology. “China’s repeated call for a ‘peaceful solution’ is wonderful,” wrote Richard Gunde, retired Assistant Director of the Center for Chinese Studies at the University of California, Los Angeles. “Although, to me, it smacks of ‘peace in our time.’” The quote “peace in our time” refers to a 1938 speech by U.K. Prime Minister Neville Chamberlain, who sought to appease Germany, but failed.

    Blame for North Korea’s nuclear provocations arguably lies as much with China as with the North. China’s calls for peaceful bargaining, to most people, sound like good diplomacy. “Yet China has not done what is required to bring about a ‘peaceful solution,’” wrote Professor Gunde.

    Efter att Trump tydligt visat att han inte räds att använda militära medel, ser Kina dock ut att göra vissa eftergifter på riktigt. Exempelvis lovade Kina återigen i slutet av februari att stoppa importen av nordkoreanskt kol. Men det var först 7 april – samma dag som Trump bombade Syrien – som Kinas tullmyndighet bestämt utfärdade ett stopp för all kolimport från Nordkorea, varefter flera koreanska fartyg lämnat kinesiska hamnar med sina fulla laster.

    Vidare har partitidningen Global Times uppmanat till mer allvarliga ekonomiska sanktioner mot Nordkorea, och statliga flygbolaget Air China ställt in sina avgångar till nordkoreanska huvudstaden Pyongyang.

    Kanske ännu mer talande så lade Kina ner sin röst i FN:s säkerhetsråd förra veckan, vid en omröstning om en resolution att fördöma Assads användande av kemiska vapen och samt öppna upp för utredningar i ämnet av internationella observatörer. Ryssland blockerade visserligen resolutionen vilket fall, men fick denna gång endast medhåll av Bolivia.

    Efter att Nordkorea genomfört en misslyckad provskjutning av en missil samband med helgens firande av landets grundare Kim Il-sungs 105:e födelsedag, författade Trump även följande tweet:

    Det är givetvis svårt att sia om nästa steg på den koreanska halvön. Kommer Trump våga sig på att bomba även Nordkorea, och vad blir iså fall följderna?

    Klart är i alla fall att Trumps nya, tuffa och något oväntade utrikespolitiska tillvägagångssätt har fått ledarna i Peking att inse att han menar allvar.

    Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

      Kommentera