En sista kritiker tystas i Kina

Tidigare denna månad uppmärksammade jag här på InBeijing hur allt fler kinesiska akademiker straffas om de talar med utländsk media. Detta med anledning av en rapport från Wall Street Journal, med flera exempel på akademiker som förlorat jobbet eller värre efter att ha låtit sig intervjuas.

En av de drabbade som Wall Street Journal talat med sade att allt fler akademiker väljer att vara tysta på grund av riskerna. Vidare påpekades hur flera kinesiska lärosäten på senare tid infört regler om godkännande från skolans ledning innan någon av de anställda kommunicerar med utländsk media.

Sedan president Xi Jinping vid slutet av 2014 beordrade en utökad ”ideologisk guidning” vid landets universitet, samt uppmanade lärosätena att ”kultivera och praktisera socialistiska kärnvärderingar”, har antalet akademiker som över huvud taget vågar tala med utländsk media blivit så få att deras namn nu står ut.

I helgen rapporterades att en av de absolut sista frispråkiga akademikerna, He Weifang, professor i juridik vid Peking University, slutligen har gett vika för påtryckningarna och låtit sig tystas.

Professor He Weifang kommenterar Kinas rättssystem i ett av sina många medieframträdanden.

Bland annat AP rapporterade om detta förra veckan, och framhöll som bidragande orsak att myndigheterna upprepade gånger raderat He Weifangs konton på den inhemska mikrobloggen Sina Weibo samt appen WeChat.

Sammanlagt hade He cirka 20 miljoner läsare, och hans WeChat-konto hade 1,9 miljoner följare då det stängdes ner i Mars. När han denna månad bestämde sig för att öppna ett nytt konto så raderades det efter blott tre dagar.

”Jag känner mig helt hjälplös. Det är som att jag inte tillåts göra minsta ljud ifrån mig”, säger He via telefon till AP, som även beskriver professorns aktivitet under de senaste åren:

Over the past five years, however, He has come under relentless attack online from defenders of the ruling Communist Party and even more extreme Maoists who’ve held public demonstrations denouncing He’s liberal views, which are considered “rightist” on China’s political spectrum. His speaking engagements dried up three years ago after the Global Times, a party-run newspaper with a leftist bent, reported critically on a lecture he delivered to retired party cadres in southern China, essentially ruling him out of the lecture circuit.

“In the last 40 years, freedom of speech for intellectuals has never been constricted as severely as it is now,” He said. “It makes you outraged.”

He Weifang har länge varit en uttalad kritiker mot Kinas rättssystem och inte heller dragit sig för att ifrågasätta innehållet i nya lagar.

Som ett exempel kritiserade han Kinas högsta domare Zhou Qiang vid årets början, då Zhou avfärdade införandet av ett fristående rättssystem som ett ”undermåligt västerländskt koncept”. I mars ifrågasatte He vidare en ny lag som gjorde det straffbart att ifrågasätta så kallade ”revolutionära hjältar” i Kinas historia.

Faktumet att He tystas först nu och inte tidigare är ytterligare ett bevis på hur det akademiska klimatet, samt yttrandefriheten, försämrats i Kina på senare tid.

Allt fler frispråkiga kinesiska akademiker eller kulturarbetare har på senare år helt övergett inhemska sociala medier för att istället använda sig av Facebook och Twitter.

He säger dock till AP att han inte har några planer på att så göra, eftersom han främst vill nå ut till kinesiska internetanvändare. Och såväl Facebook som Twitter är blockerade på det kinesiska nätet.

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

4 Comments

  1. Yet another lie, in typical style of yours, Mr Jojje.

    There are a couple of thousands of westerners working in various universities of China. And it is not hard to meet them if you ever visit some. Now China is quite open in this regard actually in attracting clever people to go there and find a job.

    And both teachers and students in the universities can meet and speak to foreigners freely – no restrictions are imposed in any circumstances. In many universities, English Corners are arranged by the universities once a week, and several teachers from the West would stand there chatting to anybody who would like to speak English in order to practice what they have leant in the classroom. And the conversation topics can be anything they like.

    I simply do not understand how could you fabricate such worthless gossip and still live with a sound consciousness. Do you not feel shame while doing this, not a little bit at all?

    • You are right. Everyone working or studying at a Chinese university can talk to foreigners and the media freely – as long as they say positive things about the current development and do not question the political system or even the current ”correct” version of the Chinese history.

      There are so many reports to find about this so I don’t really understand why I should have to explain this to you in a comment field. There are several links to several news outlets with several cases in my above text. None of them are lies, and I think that you also know that deep inside.

  2. Hello Jojje

    It is great that you would agree to an point of view different from yours, when you said “your are right”.

    Your have been misleading in your reports all the time, because in your articles you are not providing a relatively complete picture about every event you dealt with. You have selectively picked up what you dislike most, and report them to your readers as the general reality in China. This is not the correct way of journalist reports, but more like rumor-making and spreading. If you have imposed this methodology to the Swedish reality, Swedes would surely be the most cold-blooded, heartless and cruel people on the earth, since you have actually screwed everything up.

    For example, the following sections in the above article would only tell you readers how harsh Chinese are suppressed in their speaking and thinking: they seems to be barely allowed to speak anything to foreigners at all, and they are living in total darkness under iron-clad restrictions. I wonder why you have not told them what you have said to me in the comments as well?

    “Tidigare denna månad uppmärksammade jag här på InBeijing hur allt fler kinesiska akademiker straffas om de talar med utländsk media. Detta med anledning av en rapport från Wall Street Journal, med flera exempel på akademiker som förlorat jobbet eller värre efter att ha låtit sig intervjuas

    En av de drabbade som Wall Street Journal talat med sade att allt fler akademiker väljer att vara tysta på grund av riskerna. Vidare påpekades hur flera kinesiska lärosäten på senare tid infört regler om godkännande från skolans ledning innan någon av de anställda kommunicerar med utländsk media.”

    • I don’t really get what you mean, and you are sliding away from the topic. The text above shows how Chinese academics in the past couple of years are increasingly getting into trouble for talking to foreign media. That is a fact, strengthen by interviews and examples in the above linked articles.

      If you have some reports suggesting otherwise, you are welcome to post a link to or cite those reports. But please don’t come dragging around with personal opinions or empty parallels. Meet an argument with an argument.

Kommentera