juni 2017

FÀngslade nobelpristagaren Liu Xiaobo döende i cancer

NĂ€r Liu Xiaobo belönades med Nobels fredspris 2010 för sin ”lĂ„nga och fredliga kamp för fundamentala mĂ€nskliga rĂ€ttigheter i Kina”, blev han den andra pristagaren nĂ„gonsin som vid ceremonin i Oslo representerades av en tom stol eftersom han Ă„ret innan dömts till elva Ă„rs fĂ€ngelse.

Den första var journalisten och pacifisten Carl von Ossietsky, som satt i koncentrationslÀger nÀr han tilldelades priset 1936. Och liksom Adolf Hitlers regim, sÄ förbjöd Àven Kina pristagarens anhöriga att Äka till Oslo för att ta emot fredspriset.

NĂ€r Liu nu har avtjĂ€nat Ă„tta Ă„r av sitt straff för ”omstörtande verksamhet” meddelades i gĂ„r att han flyttats frĂ„n fĂ€ngelset till ett sjukhus. Detta för att han Ă€r i sista fasen av en dödlig levercancer.

Beskedet vÀckte under gÄrdagen sÄvÀl avsky som flera frÄgetecken. Hur lÀnge har Liu haft cancer, och varför har han inte fÄtt hjÀlp tidigare? Har han Ädragit sig cancern pÄ grund av dÄliga villkor under fÀngelsevistelsen? Det Àr allmÀn kÀnnedom att mÄnga politiska fÄngar i Kina vÀgras vÄrd eller medicinering för sina hÀlsoproblem, vilket sannolikt har bidragit till att Lius cancer nu Àr livshotande.

I The Guardian kallar en kinesisk aktivist fallet för ”politisk mord”, samtidigt som Ă€ven norska NobelkommittĂ©n understryker kinesiska myndigheters ansvar för vad som skett:

“This is simply a political murder, this is how the Communist party deals with its enemies, a prisoner of conscience dying just outside a jail cell,” said Hu Jia, a fellow activist who has known Liu for more than a decade and previously collaborated with him. “I’ve been to prison in China. The medical care is terrible and I’m sure China’s leaders were hoping for this outcome.”

In a rare statement, the Norwegian Nobel committee, which awarded Liu the prize in 2010, said: “Liu Xiaobo has fought a relentless struggle in favour of democracy and human rights in China and has already paid a heavy price. Chinese authorities carry a heavy responsibility if Liu Xiaobo, because of his imprisonment, has been denied necessary medical treatment.”

Liu Xiaobos fru Liu Xia har under de senaste Ären endast fÄtt trÀffa sin make en timme i mÄnaden, och dÄ med en tjock glasvÀgg dem emellan. Hon har dessutom suttit i en strÀng husarrest sedan redan innan utmÀrkelserna nobelpriset, och endast fÄtt trÀffa ett fÄtal vÀnner, alltid under bevakning av de poliser som stÀndigt stÄr utanför hennes dörr.

Enligt dessa vĂ€nner har lider Liu Xia av en rad hĂ€lsobekymmer, inklusive djup depression och hjĂ€rtproblem. Detta kunde ses nĂ€r AP som enda media lyckades lura polisbevakningen och ta sig fram till Lius hem 2012. GrĂ„tande och skĂ€lvandes pĂ„ golvet berĂ€ttade hon dĂ„ om de ”Kafka-liknande” förhĂ„llandena som hon hölls under.

OcksĂ„ hennes bror har dömts till tretton Ă„rs fĂ€ngelse för ”ekonomiska brott”, sannolikt sedan han hjĂ€lpt sin syster ekonomiskt, samt hjĂ€lpt till med kommunikationen mellan henne och den fĂ€ngslade maken.

Av alla artiklar som skrivits om Liu Xiaobos öde sedan i gÄr sÄ Àr nÄgra av sÀrskilt intresse. The Guardians tidigare Kinakorrespondent Tania Branigan, som skulle ha trÀffat Liu den dagen han arresterades för snart tio Är sedan, framhÄller att behandlingen av honom Àr ett tecken pÄ den repressiva riktning som Kina har tagit pÄ senare Är.

I en artikel med rubriken ”Liu Xiaobo’s unbearable fate is stark symbol of where China is heading” skriver hon:

Since security agents seized him that night in December 2008, many more have followed him into detention and jail. Many more relatives have been targeted for highlighting what has happened to their loved ones.

“Where is China headed in the 21st century?” asked Charter 08. “Will it continue with ‘modernisation’ under authoritarian rule, or will it embrace universal human values, join the mainstream of civilised nations, and build a democratic system? There can be no avoiding these questions.”

Beijing has given its answer, and his name is Liu Xiaobo.

Liu Xiaobo och Liu Xia gifte sig i en fÀngelsecafeteria 1996, eftersom Liu dÄ avtjÀnade sitt första fÀngelsestraff. Paret fick sedan endast spendera nio Är tillsammans i frihet, och nu Àr det oklart om Liu Xia ens tillÄts Äterse sin make innan han avlider.

Trots förfrÄgningar frÄn sÄvÀl familj som flera internationella organisationer sÄ vÀgrar kinesiska myndigheter att slÀppa Liu Xia frÄn hennes husarrest, eller ens lÄta Liu Xiaobo fÄ behandling för sin cancer i Peking, dÀr de bÀsta sjukhusen finns.

Han hÄlls fortfarande i ett sjukhus i nordöstra Kina. Och i en tÄrfylld video frÄn i gÄr, sÄ sÀger Liu Xia att han dÀr inte tillÄts fÄ operation eller strÄlbehandling.

Och frĂ„n kinesiskt hĂ„ll hanterar man frĂ„gan med sedvanlig arrogans. Under en presstrĂ€ff i gĂ„r lĂ„tsades utrikesministeriets taleskvinna inte kĂ€nna till nĂ„gonting alls om Liu Xiaobo nĂ€r hon fick frĂ„gan frĂ„n en utlĂ€ndsk journalist. Samtidigt skrev China Daily att den ”dömde brottslingen” Liu Xiaobo fĂ„tt ”medicinsk paroll” för att vĂ„rda sin cancer pĂ„ sjukhus.

En av fÄ bilder pÄ nobelpristagaren Liu Xiaobo och hans fru Liu Xia tillsammans i frihet.

Fallet med Liu Xiaobo understryker den tveksamma behandlingen av politiska fÄngar i Kina, vilken Àven sÄgs tidigare i Är i och med flera fall av grym tortyr mot mÄnga av de 300 aktivister och mÀnniskorÀttsadvokater som försvann sommaren 2015.

Mot denna bakgrund Àr det givetvis Ànnu viktigare att svenska förlÀggaren Gui Minhai, som suttit inlÄst i 620 dagar, slÀpps fri. Detta pÄpekades under gÄrdagen bland annat av Sophie Richardsson vid Human Rights Watch:

Statsminister Stefan Löfven, som befinner sig pÄ statsbesök i Kina, talade under gÄrdagen om Gui Minhai med president Xi Jinping. Svenska PEN uppmanar nu Löfven att Àven ta upp det akuta fallet med Liu Xiaobo.

Stort tryck pÄ Stefan Löfven i svensk media innan Kinaresa!

Äntligen verkar svensk media ha fĂ„tt upp ögonen för Gui Minhai! NĂ€r Stefan Löfven i dag landar i Peking sĂ„ har Gui suttit fĂ€ngslad utan rĂ€ttegĂ„ng i 620 dagar, och kraven pĂ„ att statsministern ska höja rösten gentemot Kina hörs nu frĂ„n allt fler hĂ„ll.

För ett par dagar sedan publicerades min artikel ”SĂ€tt press pĂ„ Kina, Löfven” i Expressen, som delats ett par hundra gĂ„nger och under helgen var den mest lĂ€sta artikeln pĂ„ tidningens kultursidor.

Det Ă€r dock bara en av dussintals artiklar i svenska media som under de senaste dagarna vill se större mod och beslutsamhet frĂ„n statsministerns sida. Dussintals sĂ„dana artiklar har publicerats. NĂ„gon kallar hĂ„nfullt Löfven för ”vice kung”, andra innehĂ„ller vĂ€djanden och krav frĂ„n familj och politiker.

Kommer artiklarna pÄverka Löfven, eller Àr det dövörat som gÀller? Det vet vi först efter onsdag, nÀr statsministern lÀmnar Kina. Nedan sammanfattar jag och citerar frÄn ett tiotal av artiklarna:

Löfven pĂ„ affĂ€rsresa till Kina – krav pĂ„ att han ska tala klarsprĂ„k om diktaturen (Expressen) – Statsminister Stefan Löfven gör en renodlad affĂ€rsresa till Kina med en jĂ€ttedelegation ministrar, myndigheter, organisationer och framför allt företag. Avsikten Ă€r att besöket ska ge ordentligt klirr i kassan. DĂ€rför avstĂ„r Löfven helst frĂ„n att tala om förtryck, brott mot mĂ€nskliga rĂ€ttigheter och annat som kan irritera vĂ€rdarna. Vid förra Kinabesöket för tvĂ„ Ă„r sedan ville han inte ens kalla Kina för en diktatur. Nu krĂ€ver Liberalernas riksdagsledamot Birgitta Ohlsson att statsministern ska tala klarsprĂ„k den hĂ€r gĂ„ngen.

”HĂ€mta hem Gui Minhai frĂ„n Kina, Löfven” (Svenska dagbladet) – Sedan Kinas president Xi Jinping kom till makten i mars 2013 har ha undertryckt fredlig kritik och oberoende aktivism – bland annat pĂ„ miljöomrĂ„det – med en skoningslöshet som inte har skĂ„dats sedan massakern pĂ„ Himmelska fridens torg 1989. Detta förtryck möjliggörs av det kinesiska kommunistpartiets oerhört starka grepp om makten, det djupt politiserade rĂ€ttsvĂ€sendet och ansökande av en fri press. Att förĂ€ndra dessa omstĂ€ndigheter Ă€r avgörande bĂ„de för att förhindra framtida fall som Gui Minhais och för att Sverige ska kunna nĂ„ de ekonomiska och miljömĂ€ssiga mĂ„len för sina bilaterala förbindelser. Statsminister Stefan Löfven bör tydliggöra Sveriges prioriteringar och den vikt landet fĂ€ster vin mĂ€nskliga rĂ€ttigheter för de kinesiska ledarna och allmĂ€nheten i bĂ„da lĂ€nderna.

Statsminister Löfven eller vice kung Löfven? (Nerikes Allehanda) – ”Den 26 juni reser statsminister Stefan Löfven till Kina. Men Ă€r han verkligen Sveriges statsminister under resan? Eller Ă€r han en vice kung som reser för att göra reklam för Sverige – och krĂ€nga sĂ„ mycket svenska produkter och tjĂ€nster som möjligt? DĂ„ gĂ€ller det att inte sĂ€ga nĂ„got som kan förarga den kinesiska ledningen. UngefĂ€r som nĂ€r kungen gör offentliga uttalanden.”

Kina mĂ„ste slĂ€ppa kidnappad göteborgare (Göteborgs-Tidningen) – Den kinesiska diktaturen har varit mĂ„n om att ge bilden av att Gui Minhai, vars Hongkong-baserade förlag publicerar regimkritisk litteratur, inte vill ha nĂ„gon uppmĂ€rksamhet kring sin situation. Han har tillĂ„tits flera samtal med sin dotter Angela Gui, en av Ă„rets sommarpratare i Sveriges Radio, och dĂ„ bett henne att inte skapa opinion för hans frislĂ€ppande. I samtalen har han pratat engelska och uppgett att han inte tillĂ„ts tala svenska med sin dotter. Under minst tvĂ„ möten med svensk konsulĂ€r personal har han Ă€ven sagt att han inte önskar nĂ„gon hjĂ€lp frĂ„n Sverige. Det Ă€r svĂ„rt att ta sĂ„dana yttringar som intĂ€kt för Gui Minhais verkliga önskan. Alldeles uppenbart hĂ„lls han fĂ€ngslad mot sin vilja och utan giltigt skĂ€l. Stefan Löfven (S) mĂ„ste tala klarsprĂ„k med Kinas premiĂ€rminister och krĂ€va Gui Minhais ovillkorliga frislĂ€ppande.

Krav pĂ„ Löfven inför Kinabesök (TV4, videoinslag) – Inför Stefan Löfvens besök i Kina som inleds i morgon hoppas nu dottern till den bortrövade svenske bokhandlaren i Hong Kong pĂ„ statsministerns hjĂ€lp. Den svenske medborgaren Gui Min-hai hĂ„lls pĂ„ okĂ€nd ort efter att han kritiserat kinas elit. Han greps dĂ„ han planerade att ge ut en bok om president Xi Jinpings kĂ€rleksliv. Fallet med den bortrövade bokhandlaren har uppmĂ€rksammats i Kina. Han tros vara vid liv men fĂ€ngslas pĂ„ okĂ€nd ort.

Gui Minhais dotter vĂ€djar till Löfven (Sydsvenskan) – Ämnet mĂ€nskliga rĂ€ttigheter Ă€r högaktuellt Ă€ven nu, pĂ„ grund av fallet med bokförlĂ€ggaren Gui Minhai som sedan oktober 2015 sitter fĂ€ngslad i Kina utan rĂ€ttegĂ„ng. ”Jag vill att statsministern och delegationen gör sitt bĂ€sta för att min far ska slĂ€ppas omgĂ„ende. Om han inte slĂ€pps hoppas jag Ă„tminstone pĂ„ att han ska fĂ„ tillgĂ„ng till juridiskt ombud, konsulĂ€ra besök och sĂ„klart att jag ska fĂ„ kontakta honom regelbundet och dĂ„ prata svenska med honom”, sĂ€ger dottern Angela Gui till TT.

VĂ€djan till Löfven om fĂ€ngslade förlĂ€ggaren (Expressen) – Var Gui Minhai befinner sig nu och hans fysiska status Ă€r helt okĂ€nt. Dottern har under en lĂ„ng tid fört en förtvivlad kamp för att hennes far ska slĂ€ppas. ”Det Ă€r svĂ„rt att sĂ€tta ord pĂ„ en sĂ„dan hĂ€r upplevelse. Nu har det gĂ„tt ett Ă„r sedan vi senast hördes. Han ringde mig i juni förra Ă„ret och sa pĂ„ engelska att jag skulle sluta dra offentlig uppmĂ€rksamhet till hans ’situation’, som han kallade det. Det lĂ€t lite som att han lĂ€ste innantill”, sĂ€ger Angela Gui. ”Jag vet att tjĂ€nstemĂ€n frĂ„n svenska ambassaden i Peking trĂ€ffade honom i september, men nu Ă€r det svĂ„rt att ens veta om han fortfarande Ă€r vid liv.” TT: Hur Ă€r det att bedriva den kamp som du sĂ„ lĂ€nge tvingats att göra? ”Det Ă€r tröttsamt. Jag har blivit mycket mer offentlig Ă€n jag kĂ€nner mig bekvĂ€m med. Men jag hoppas att det Ă€r vĂ€rt det” TT: Har du upplevt att det politiska trycket pĂ„ Kina frĂ„n Sverige har varit tillrĂ€ckligt? ”Jag hoppas alltid sĂ„ klart att det gĂ„r att göra mer.”

”Ordnar du sĂ„ Gui Minhai fĂ„r Ă„ka hem, Löfven?” (Omni) – NĂ€r Stefan Löfven Ă„ker till Kina i morgon uppmanar debattörerna statsministern att samarbeta för att fĂ„ Gui Minhai fri, eller Ă„tminstone sĂ€kerstĂ€lla att han fĂ„r ett juridiskt ombud, konsulĂ€r hjĂ€lp och möjlighet att trĂ€ffa sin familj. ”Det sjĂ€lvklara vore att Gui Minhai kunde följa med statsministern hem den 28 juni. Ordnar du det, Stefan Löfven?”

”Gui Minhai mĂ„ste slĂ€ppas ur fĂ€ngelset. Den svenske förlĂ€ggarens öde i Kina oklart” (Dagens Nyheter) – Kinas vĂ€xande censur under Xi Jinping har resulterat i att man nu inte drar sig för att tillĂ€mpa sina egna metoder Ă€ven utomlands, trots att Guis anhĂ„llan och fĂ€ngslande bryter mot Ă€ven kinesisk lagstiftning. Att den kinesiska regeringen tillĂ„ts handla pĂ„ det hĂ€r viset Ă€r inte bara ett hot mot rĂ€ttsĂ€kerheten inom Kina utan ocksĂ„ globalt. Fler och fler utlĂ€ndska medborgare har under de senaste Ă„ren försvunnit för att senare pĂ„trĂ€ffas hĂ€ktade i Kina, ofta pĂ„ hemlig ort. Det kanske mest lagvidriga i Kinas behandling av Gui Ă€r att hans fĂ€ngslande tillkĂ€nnagavs tre mĂ„nader efter han försvann, i en iscensatt bekĂ€nnelse pĂ„ statlig kinesisk tv.

Sverige hoppas kunna öka exporten till Kina (Dagens nyheter) – Regeringen skriver sjĂ€lv pĂ„ sin hemsida att trakasserier och frihetsberövande mot mĂ€nniskorĂ€ttsförsvarare, advokater och journalister har ökat under 2015 och 2016. Regimen ger sig pĂ„ bĂ„de kinesiska och utlĂ€ndska medborgare och anvĂ€nder medier för att kontrollera opinionen. I oktober 2015 kidnappades den svensk-kinesiske bokförlĂ€ggaren Gui Minhai i Thailand för att sedan föras till Kina. Att han fortfarande Ă€r frihetsberövad kommer Sverige ta upp.

Stefan Löfven pĂ„ statsbesök i Kina (SVT) – Gui har erkĂ€nt brottet i kinesisk statstelevision, ett förfarande som bland annat den dĂ„varande svenska ambassadören och Sveriges utrikesminister kritiserat Kina för. Kina erkĂ€nner inte att Gui Minhai Ă€r svensk medborgare utan ser honom som kines, och man vill inte heller svara pĂ„ nĂ„gra frĂ„gor kring Guis fĂ„ngenskap.

Publicerat: SÀtt press pÄ Kina, Löfven

I dagens Expressen finns en artikel av mig inför statsminister Stefan Löfvens resa till Kina nĂ€sta vecka. Resan Ă€r – givetvis – frĂ€mst inriktad pĂ„ handel och ekonomiskt utbyte.

Detta sker alltsÄ samtidigt som Kina har hÄllit en svensk medborgare fÀngslad utan rÀttegÄng i 620 dagar. I ineldningen av artikeln skriver jag att detta knappast hade accepterats om det handlat om nÄgot annat land:

FörestÀll er att ryska sÀkerhetsagenter kidnappar en svensk förlÀggare pÄ semester i Spanien, för att han publicerat böcker som ogillas av Vladimir Putin. FörestÀll er sedan att förlÀggaren hÄlls fÀngslad i över 600 dagar utan rÀttegÄng, berövad möjligheten att trÀffa vare sig familj eller advokater. FörestÀll er slutligen att Sveriges statsminister Äker till Ryssland med en nÀringslivsdelegation, utan att ta upp fallet nÀr han trÀffar den högsta politiska ledningen i Moskva.

Om Ryssland byts ut mot vĂ€rldens största handelsnation Kina sĂ„ Ă€r detta exakt vad som sker. För nĂ€r Stefan Löfven besöker Kina pĂ„ mĂ„ndag Ă€r det 620 dagar sedan Gui Minhai kidnappades av kinesiska agenter i sin thailĂ€ndska semesterbostad. Med pĂ„ resan Ă€r flera statsrĂ„d samt en nĂ€ringslivsdelegation som Ă€r en del av regeringens exportfrĂ€mjande satsning “Team Sweden”. Löfven ska Ă€ven tala vid World Economic Forum. Det handlar alltsĂ„ om en ren affĂ€rsresa.

Artikeln innehÄller Àven kommentarer frÄn Utrikesdepartementets kanslirÄd. Han sÀger att Sverige ser allvarligt pÄ fallet, men vill inte ge nÄgot rakt svar pÄ huruvida Löfven eller nÄgon annan i delegationen avser ta upp fallet med Gui Minhai under resan till Kina.

JÀmförelser Àr hÀr relevant. För den brittiska regeringen reagerade starkare nÀr Kina Àven kidnappade Gui Minhais kollega som hade brittiskt pass. Och vad gÀller journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson, som fÀngslades i Etiopien 2011, sÄ behandlade Sverige efter ett par mÄnade fallet som en politisk snarare Àn en konsulÀr frÄga:

Aktivisten Peter Dahlin – den andre svensken som tvingats “erkĂ€nna” pĂ„ CCTV – ifrĂ„gasĂ€tter hur Sverige kan behandla en illegal kidnappning i ett tredje land som en konsulĂ€r frĂ„ga. NĂ€r Gui Minhais kollega Lee Bo kidnappades hösten 2015 utmanandes Kina öppet av Storbritannien, eftersom Lee Bo hade brittiskt pass. Utrikesministern klargjorde offentligt att det handlade om en allvarlig övertrĂ€delse, och stod vid Lees sida trots att Ă€ven han tvingats avsĂ€ga sig sitt brittiska medborgarskap. I dag Ă€r Lee Bo en fri man.

I sin bok “Tyst diplomati” (2014) berĂ€ttar Jens Odlander, Sveriges tidigare ambassadör i Etiopien, hur fĂ€ngslandet av journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson först behandlades som ett konsulĂ€rt Ă€rende, men efter nĂ„gra mĂ„nader gjordes till en storpolitisk frĂ„ga dĂ„ den tysta diplomatin inte gav önskat resultat. I dag Ă€r Ă€ven Schibbye och Persson fria.

Men vad gĂ€ller Kina – som Ă€r en viktigare och mer lĂ€ttretad handelspartner Ă€n Etiopien – sĂ„ verkar svenska myndigheter inte vara beredda att sĂ€tta samma press för att sĂ€tta sin medborgare fri.

Artikeln innehÄller Àven en kommentar frÄn Guis dotter Angela Gui, som tycker att det efter drygt 600 dagar Àr dags att ta upp hennes fars fall i officiella sammanhang.

Varken hon eller Utrikesdepartementets kanslirÄd har sett nÄgot livstecken frÄn Gui Minhai sedan i september i fjol, och tidigare i Är ifrÄgasatte den kinesiska författaren om Gui ens Àr vid liv lÀngre.

Men kommer det talas officiellt om Gui Minhai nÀsta vecka? Tveksamt. I en videointervju med Nerikes Allehanda ville Stefan Löfven inte svara pÄ huruvida han avser ta upp Guis fall under sin resa till Kina.

Och i en lĂ„ng artikel i Sydsvenskan nĂ€mner handelsminister Ann Linde – som Ă€r med pĂ„ resan till Kina – termen ”mĂ€nskliga rĂ€ttigheter” tvĂ„ gĂ„nger, och ”Gui Minhai” noll gĂ„nger.

LÀs hela min artikel hÀr nedan, i större version via Scribd eller pÄ Expressens hemsida.

Publicerat: Reportage om tortyr mot Kinas advokater

I senaste numret av svenska advokatsamfundets medlemstidning Advokaten finns ett lÄngt reportage om mig om den utbredda tortyren mot mÀnniskorÀttsadvokater i Kina.

President Xi Jinpings kampanj för att tvinga Kinas civilsamhÀlle att rÀtta in sig i ledet kulminerade sommaren 2015, dÄ nÀrmare 300 advokater och aktivister greps i ett enda svep.

Flera av dem sitter fortfarande fÀngslade utan rÀttegÄng, och som jag skildrar i artikeln sÄ har mÄnga av de som slÀppts utsatts för grymmast tÀnkbara tortyr:

Efter att Li Heping dömts till ett villkorligt fĂ€ngelsestraff under en hemlig rĂ€ttegĂ„ng vid slutet av april, kunde han slutligen Ă„terse sin familj efter att ha varit inlĂ„st i drygt 600 dagar. Men det var en förĂ€ndrad man som kom tillbaka hem. Tortyren hade fĂ„tt Li Heping att â€Ă„ldras 20 Ă„r” enligt vĂ€nner. Hans fru var chockad över att knappt kĂ€nna igen sin utmĂ€rglade make, vars kvarvarande hĂ„r blivit helt vitt.

Under fÄngenskapen hade Li Heping utsatts för tvÄngsmedicinering, svÀlt, misshandel, elchocker, sömnbrist och dödshot. Vid ett tillfÀlle lÄstes fot- och handleder fast en hel mÄnad i strÀck med bojor som sin tur lÀnkades samman av en kort jÀrnkedja. Anordningen gjorde att Li Heping inte kunde rÀta pÄ kroppen ens i liggande stÀllning.

Och dÄ var Li Heping ÀndÄ vid bÀttre tillstÄnd Àn sin bror, Li Chunfu, Àven han mÀnnisko­rÀttsadvokat som försvann sommaren 2015 och slÀpptes tidigare i Är. Li Chunfu kunde dÄ inte tala i hela meningar, muttrade ofta för sig sjÀlv och diagnostiserades snart med schizofreni.

Tortyr har alltid förekommit inom det kinesiska rÀttsvÀsendet. Men tortyren har under de senaste nÄtt nya höjder i och med systematisk anvÀndning inte bara mot aktivister, utan Àven mot delar mot sjÀlva rÀttsvÀsendet dÄ man ocksÄ torterar landets advokater.

Tortyren möjliggörs vidare av en ny form av anhĂ„llan som kallas ”övervakning pĂ„ bestĂ€md ort”, och innebĂ€r att polis eller sĂ€kerhetstjĂ€nst kan hĂ„lla en misstĂ€nkt individ helt isolerad frĂ„n omvĂ€rlden i upp till sex mĂ„nader. (Och ofta försvinner de misstĂ€nkta lĂ€ngre Ă€n sĂ„.)

Denna övervakningsform bryter mot flera internationella lagar och har upprepade gĂ„nger fördömts av sĂ„vĂ€l FN som internationella organisationer och flera diplomatiska beskickningar. Trots detta fortsĂ€tter Kina att anvĂ€nda ”övervakning pĂ„ bestĂ€md ort” för att plocka in besvĂ€rliga individer utan nĂ„gon som helst juridisk process.

Även tvĂ„ svenskar – Gui Minhai och Peter Dahlin – har anhĂ„llits under dessa premisser. Dahlin beskriver situationen nĂ€rmare i artikeln, som Ă€ven innehĂ„ller kommentarer frĂ„n Gabriella Augustsson, ambassadrĂ„d vid Sveriges ambassad i Peking, som inte svara rakt ut pĂ„ om Sverige planerar fördöma övergreppen mot kinesiska advokater eller Gui Minhai.

LÀs artikeln direkt hÀr nedan, i större version via Scribd eller som text pÄ Advokatens hemsida.

EU oförmöget att kritisera Kina om mÀnskliga rÀttigheter

NÀr EU blev till sÄ var det frÀmst av tvÄ anledningar. Dels skulle unionen förhindra nya storskaliga krig pÄ kontinenten. Vidare var tanken att Europas mÄnga lÀnder tillsammans skulle fÄ en starkare röst i omvÀrlden, vilken kunde anvÀndas för att försvara europeiska vÀrderingar som demokrati och mÀnskliga rÀttigheter.

Den senaste mÄnaden har det blivit uppenbart att mÄlsÀttning nummer tvÄ till stor del misslyckats. I gÄr rapporterade bland annat Reuters hur EU för första gÄngen inte kunnat leverera ett gemensamt uttalande vid FN:s rÄd för mÀnskliga rÀttigheter, eftersom Grekland motsatte sig kritik av Kina pÄ denna punkt.

Uttalandet skulle bland annat kritisera den pÄgÄende kampanjen mot civilsamhÀllet i Kina, som enligt mÄnga internationella organisationer Àr den vÀrsta sedan efterdyningarna av massakern vid Himmelska fridens torg 1989. Men eftersom det Àr nödvÀndigt att alla 28 medlemsstater Àr med pÄ uttalandet, sÄ uteblev kritiken helt och hÄllet.

Uttalandet – som skulle ha offentliggjorts i Geneve i torsdags – Ă€r av en typ som gör det möjligt för EU:s medlemsstater att tillsammans uppmĂ€rksamma övergrepp mot mĂ€nskliga rĂ€ttigheter, snarare Ă€n att som ensam nation lyfta dessa frĂ„gor och dĂ€rmed riskera ekonomiska repressalier frĂ„n Kina.

Diplomater som Reuters talat med sÀger att Greklands beslut kraftigt underminerar sÄvÀl EU:s status som föresprÄkare av mÀnskliga rÀttigheter, som den allmÀnna kampen för dessa i Kina. SÄ varför motsatte sig dÄ Grekland det gemensamma uttalandet?

Enligt grekerna sjĂ€lva hade uttalandet varit ”kontraproduktivt”, och man ser hellre att Ă€mnet tas upp med Kina i andra sammanhang. Men den verkliga anledningen tros hĂ€nga samman med den allt nĂ€rmare ekonomiska relationen mellan de bĂ„da lĂ€nderna, pĂ„pekar bland annat The Guardian:

Greece’s decision was directly attributed to huge Chinese investments in the economically depressed country. China’s biggest shipping company, Cosco, bought a 51% stake in Piraeus, Greece’s largest port, for €280.5m last year as part of plans to make the country a shipping hub between Asia and eastern Europe.

Earlier this month Piraeus also teamed up with the port of Shanghai in a deal that will see goods and container shipping between the two soar. Beijing has also acquired a 51% share of Greece’s public power corporation’s grid operator.

Under the leftist government of Alexis Tsipras, the prime minister, Sino-Greek relations have improved dramatically in recent years, and senior communist party officials have made regular visits to Athens.

Diplomater som Reuters talat med understryker Àven det ovÀrdiga i att Greklands beslut kom just efter att eurozonens finansministrar förra veckan gÄtt med en ny runda nödlÄn till grekerna för att landet ska kunna undvika statsbankrutt.

Men detta Àr inte första gÄngen i Är som EU misslyckats med att gemensamt kritisera de tilltagande övergreppen mot mÀnskliga rÀttigheter i Kina. Det Àr faktiskt tredje gÄngen pÄ mindre Àn en mÄnad, varnar Human Rights Watch för i dag:

The EU and its member states have committed to throw the EU’s “full weight behind advocates of liberty, democracy and human rights throughout the world,” and the groups have long urged that the EU demonstrate a unified, unambiguous position on human rights in China as the situation there has deteriorated.

Yet, at a summit in Brussels on June 1-2, the EU Council and Commission presidents in public did not forcefully condemn China’s deteriorating human rights situation, nor call for the release of political prisoners, including EU citizens. The EU also did not mark the anniversary of the Tiananmen Square massacre on June 4. And the EU and its member states on June 15 did not deliver a statement under agenda item 4 in the United Nations Human Rights Council – a first for the EU, whose statements over a decade at the council have generally sent a message of solidarity to activists and of warning to Beijing by denouncing the Chinese government’s crackdown on critical voices and persistent violations of basic freedoms.

“On three occasions over three weeks the EU demonstrated no intention, compassion, or strategic vision to stem the tide of human rights abuses in China,” said Sophie Richardson, China director at Human Rights Watch. “The EU should not further harm its credibility, but rather redirect its efforts toward bringing meaningful change to China.”

PĂ„ grund av denna oroande trend uppmanar Human Rights Watch – tillsammans med sex andra internationella organisationer – att EU stĂ€ller in nĂ€sta runda av den Ă„rliga konferensen ”EU-China Human Rights Dialogue” som ska hĂ„llas i Bryssel 22-23 juni.

Under de nuvarande omstĂ€ndigheterna, nĂ€r EU inte ens kan samsas om den mest grundlĂ€ggande kritiken mot Kina pĂ„ detta omrĂ„de, sĂ„ riskerar ”EU-China Human Rights Dialogue” att tjĂ€na som ett billigt alibi för europeiska ledare som vill undvika att ta upp besvĂ€rliga frĂ„gor med Kina i andra sammanhang.

Reuters noterar att Ungern tidigare flera gÄnger motsatt sig gemensamma uttalanden som kritiserar utvecklingen gÀllande mÀnskliga rÀttigheter i Kina under president Xi Jinping. Liksom Grekland sÄ Àr Ungern en stor mottagare av kinesiska investeringar, och dess auktoritÀra president Victor Orban Àr knappast heller nÄgon helhjÀrtad demokratisk förkÀmpe.

DÀrmed har Kina lyckats tygla EU pÄ samma vis som den asiatiska motsvarigheten ASEAN. Inte heller ASEAN lyckats lÀngre sÀrskilt ofta komma med nÄgra kraftiga gemensamma uttalanden mot Kina, dÄ dessa ofta blockeras av Kambodja eller Laos, vars bÄda auktoritÀra regeringar Àr beroende av kinesiskt kapital.

Och som jag skrev hÀr pÄ InBeijing förra veckan sÄ ökar Àven Kinas politiska inflytande i FN mycket snabbt; ett inflytande som under det senaste Äret allt oftare anvÀnts i politiska syften.

Kina vill minska FN:s ansvar för mÀnskliga rÀttigheter

Förra veckan varnade Human Rights Watch för att Kina försöker skÀra ner pÄ FN:s aktiviteter vad gÀller översyn av mÀnskliga rÀttigheter.

I en text med rubriken ”China Pushes to Cut UN Human Rights Posts” beskrivs organisationen hur Kina under pĂ„gĂ„ende budgetförhandlingar vill minska antalet FN-personal som jobbar med denna frĂ„ga:

Behind closed doors, China is pushing to defund UN human rights officers at UN missions. It’s mostly happening under the radar. Very few journalists cover the UN budget consultations. Yet numerous diplomats who follow the budget talks told Human Rights Watch that a basement conference room has become a site for hotly contested “horse trading” over the future of human rights monitoring in UN peacekeeping. They spoke on condition of anonymity, saying it was important to highlight what China is trying to do.

Kina, med stöd av Ryssland och en mindre samling icke-demokratier, vill exempelvis dra tillbaka de 19 experter pÄ mÀnskliga rÀttigheter som FN just nu har i Centralafrikanska republiken för att kartlÀgga övergrepp mot kvinnor och barn.

Även i Kongo, Mali och Sydsudan vill Kina dra tillbaka denna slags experter, enligt diplomater som medverkat i FN:s budgetförhandlingar.

Och Kina har all anledning att minska FN:s arbete pÄ detta omrÄde. FN:s högkommissarie för mÀnskliga rÀttigheter ger nÀmligen regelbunden kritik till Kina vad gÀller exempelvis flera ny lagar som instiftats under Xi Jinping, samt behandlingen av etniska minoriteter i landets vÀstra delar.

FN:s kommission mot tortyr har ocksÄ pÄ senare Är kritiserat Kina för allt mer regelbunden tortyr mot misstÀnkta brottslingar i jakt pÄ bevis. Kommissionen har Àven kritiserat Kina för behandlingen av de cirka 250 aktivister och mÀnniskorÀttsadvokater som kidnappades eller greps sommaren 2015.

Kina har lĂ€nge spelat en relativt tillbakadragen roll i FN, men har under de senaste Ă„ren börjat skjuta till mer pengar och fredstrupper, vilket jag beskriver nĂ€rmare i min senaste bok ”Det nya Kina”:

Ända sedan Kina övertog Taiwans permanenta plats i FN:s sĂ€kerhetsrĂ„d 1971 har landet spelat en marginell roll jĂ€mfört med andra rĂ„dsmedlemmar. SĂ„ sent som 2010 bistod Kina endast med 67 miljoner dollar eller 3 procent av FN:s inkomster. 2015 var summan 140 miljoner dollar eller 5 procent, vilket var samma andel som Storbritannien och Frankrike. Senast 2018 berĂ€knas Kina bli FN:s största bidragsgivare. Human Rights Watch konstaterade dock i sin Ă„rliga rapport januari 2016 att Kina trots detta Ă€nnu inte spelar en synbart större roll i exempelvis FN:s rĂ„d för mĂ€nskliga rĂ€ttigheter men att man i bakgrunden blockerat nĂ€rmare granskning av övergrepp i lĂ€nder som Nordkorea, Syrien, Iran, Vitryssland och Ukraina.

Vidare sÄgs internationella fredsbevarande styrkor lÀnge av Kina som en metod att blanda sig i andra lÀnders inre angelÀgenheter, nÄgot som Peking Àn i dag motsÀtter sig. Men under 2015 har antalet kinesiska militÀrer och poliser under FN-flagg icke desto mindre ökat till 3 000. DÄ Xi Jinping i september 2015 talade inför FN:s generalförsamling ville han utöka antalet trupper till 8 000 som dessutom ska utgöra en permanent kinesisk fredsstyrka. Han ville Àven utbilda 5 000 soldater frÄn andra lÀnder att ingÄ i denna styrka.

Inom detta omrÄde har Kina ett sÀrskilt stort intresse för Afrika. DÄ landet vÄren 2015 skickade sina första fredsbevarande styrkor utomlands var det i form av en infanteribataljon till Sydsudan, dÀr man Àven Àr den största utlÀndska investeraren i landets rika oljefÀlt. Inför FN i september sade sig Xi vilja satsa 100 miljoner dollar pÄ att upprÀtta en insatsstyrka inom ramen för afrikanska unionen, och dessutom skicka en kinesisk helikopterbataljon till kontinenten.

Human Rights Watch pĂ„pekar vidare det farliga med att Kinas inflytande i FN ökar medan landet befinner sig i ”den största kampanjen mot civila rĂ€ttigheter” sedan massakern vid Himmelska fridens torg 1989.

Donald Trumps presidentskap ger samtidigt kineserna en hans att öka sin makt i FN ordentligt, eftersom Trump vill skÀra ner USA:s anslag till organisationen. DÀrmed fÄr Kina mer att sÀga till om i de pÄgÄende budgetförhandlingarna.

Det rÄder vidare ingen tvekan om att Kina avser att i alla fall delvis anvÀnda denna makt för sina egna politiska syften. De bÄda FN-organen World Health Association och International Civil Aviation Organization har nu kinesiska ordföranden. Sedan Taiwan fick en ny regering har landet nÀmligen utestÀngts frÄn dessa tvÄ FN-organ, trots att man tillÀts medverka som observatör under Taiwans förra och mer Kina-vÀnliga regering.

I fallet med World Health Association sĂ„ utsĂ„gs Nordkorea som en sĂ€rskild ”ambassadör” vid organets Ă„rliga stormöte förra mĂ„naden, samtidigt som Taiwan alltsĂ„ inte fick delta överhuvudtaget.

Det har Àven dykt upp flera rapporter om hur Interpol, som nu har en kinesisk ordförande, ofta anvÀnds för att utlysa internationella efterlysningar mot individer som den kinesiska staten av olika anledningar vill arrestera.

Om Kina tillÄts fÄr mer inflytande i FN kan vi alltsÄ rÀkna med att organisationen tvingas fokusera allt mindre pÄ mÀnskliga rÀttigheter, samt att mÄnga av dess organ allt oftare kommer anvÀndas för att tillgodose det kinesiska kommunistpartiets politiska mÄl.

Relaterad lĂ€sning: ”China’s Rights Abuses Infect UN” (Human Rights Watch, maj 2017)

Publicerat: Min intervju med Peter Dahlin

Tidigare i Ă„r var jag i Chiang Mai och besökte Peter Dahlin för intervjuer till mitt pĂ„gĂ„ende bokprojekt. Dahlin flyttade till norra Thailand efter att han utvisades frĂ„n Kina i januari 2016. Innan dess blev han kidnappad av kinesiska sĂ€kerhetsagenter och spenderade 23 dagar i ett av landets sĂ„ kallade ”svarta fĂ€ngelser”.

Magasinet Amnesty Press har nu valt att publicera delar av min intervju pÄ sex sidor i sitt senaste nummer, vilket dÀrmed Àr den lÀngsta intervjun som Dahlin gett till svenska media.

I artikeln pratar Peter om sÄvÀl sitt arbete med mÀnniskorÀttsadvokater i Kina, som sÀkerhetspolisens rÀd mot hans hutongbostad i Peking en kall vinternatt i januari. Vi fÄr veta hur hans NGO var organiserad, samt hur han behandlades under fÄngenskapen.

Han berÀttar nÀrmare om vilka metoder som anvÀndes under de lÄnga förhören och vilken taktik Peter hade för att bemöta förhörsledarna. Han passar Àven pÄ att dela ut en kÀnga till ambassaden för deras hantering av hans eget och Gui Minhais fall.

LÀs hela intervjun nedan, i större version via Scribd eller genom att ladda ner hela senaste numret av Amnesty Press via deras hemsida:

Freedom House: Kina, Ryssland legitimerar auktoritÀrt styre

Varje Ă„r rankar en NGO vid namn Freedom House vĂ€rldens lĂ€nder i ett frihetsindex, och Ă„rets rapport Ă€r ingen rolig lĂ€sning. Detta Ă€r elfte Ă„ret i rad som Freedom House noterar en minskad personlig frihet globalt, och endast 45 procent – alltsĂ„ en minoritet – av vĂ€rldens lĂ€nder rankas nu som ”fria”.

Detta största enskilda fallet i rankingen stĂ„r Turkiet för. Landet gĂ„r frĂ„n ”delvis fritt” till ”inte fritt” efter att president Recep Tayyip Erdogan arresterat dissidenter pĂ„ löpande band och infört en rad nya repressiva lagar sedan försök till en statskupp Ă€gde rum dĂ€r förra Ă„ret. Även Donald Trumps valseger i USA framhĂ„lls som negativ för friheten dĂ€r.

Men sÀrskild oro uttrycks över faktumet att ledare i redan auktoritÀra stater ytterligare stÀrker sitt greppet om makten, samtidigt som vÀpnade konflikter i Mellanöstern och politisk turbulens i etablerade demokratier avleder den internationella uppmÀrksamheten.

I den inledande text som sammanfattar rapporten pĂ„pekar Freedom House hur ”Kina, Ryssland och andra auktoritĂ€ra stater” dĂ€rför har att tjĂ€na pĂ„ kaos i demokratier, som de facto kan anvĂ€nda detta kaos för att legitimera sitt eget politiska system. Under rubriken ”radicalizing authoritarian states” stĂ„r att lĂ€sa:

In China, the Communist Party regime led by President Xi Jinping tightened its grip with the adoption of new laws and regulations on cybersecurity, foreign nonprofits, and religious affairs. Heavy sentences handed down to human rights lawyers, microbloggers, grassroots activists, and religious believers dealt an additional blow to those seeking to improve conditions in the country.

As Xi consolidated his personal power, moving rapidly away from the existing pattern of collective leadership within the party elite, he sought to enforce greater ideological discipline through a propaganda campaign that forbade intraparty dissent and relentlessly criticized “Western” democratic values. The regime also advanced plans to introduce a “social credit” system that would connect each citizen’s financial, social, political, and legal data to produce a single numerical rating of his or her behavior and trustworthiness. A misstep in one area would presumably have repercussions in every other aspect of an individual’s life.

Beijing’s growing intolerance for individual autonomy at home was mirrored by its intrusions into the affairs of neighboring societies. The leadership issued an unprecedented ruling on Hong Kong’s Basic Law with the aim of preventing pro-independence and prodemocracy politicians from taking their seats in the self-governing territory’s legislature. The Chinese government similarly adopted a hostile attitude toward Taiwan after the local opposition party, which opposes unification with China, swept to victory in presidential and parliamentary elections. And Beijing has intensified its pressure on governments in the region to return those who have fled China to escape persecution, especially members of the Uighur Muslim minority.

Under denna utveckling hamnar demokratier som Taiwan och i de baltiska staterna under allt större press. Kinas ambition att exportera auktoritÀra vÀrderingar kan alltsÄ redan ses genom kraftigt minskade personliga friheter i Hongkong:

I tio lÀnder/omrÄden varnar Freedom House för en sÀrskilt negativ trend som mÄste uppmÀrksammas. TvÄ av dem Àr Kina och Hongkong.

Rapporten frÄn Freedom House Àr bara en av mÄnga varningsklockor som kommit angÄende utvecklingen i Kina sedan Xi Jinping blev president 2013. Andra internationella organisationer som Amnesty International, Human Rights Watch, Reportrar utan grÀnser och flera FN-organ pekar pÄ en snarlik utveckling.

Torts detta hamnar den oroande utvecklingen i Kina ofta i skymundan. Detta beror dels pÄ okunskap och ökat fokus pÄ USA och Mellanöstern, men Àven pÄ en effektiv och pÄkostad kinesisk propaganda som framstÀller landet i positiv dager och försöker tysta Àven utlÀndska kritiker.

Som Taiwan Sentinel skrev tidigare i veckan, sĂ„ blir det allt vanligare att inte bara andra lĂ€nders politiker, utan Ă€ven akademiker och journalister blir utmĂ„lade som fientliga mot Kina eller för att ha en ”kalla kriget-mentalitet” genom att uppmĂ€rksamma vad som sker.

Till och med hĂ€r pĂ„ min blogg har jag fĂ„tt kritik av en handfull personer – sĂ„vĂ€l pĂ„ svenska som pĂ„ engelska(!) – för att endast belysa ”negativa aspekter” av vad som sker i Kina.

Men dessa kritiker vet givetvis mycket lite om vad som hÀnder jÀmfört med de ovanstÄende internationella organisationerna, som alla skickar varningssignaler om den repressiva utvecklingen i Kina.

DĂ€rför kommer jag fortsĂ€tta bevaka den politiska, samhĂ€lleliga och kulturella utvecklingen i Kina efter vad som egentligen sker – inte efter vad kinesiska myndigheter eller personer med sĂ€rskilda kopplingar till Kina sĂ€ger Ă„t mig att göra.

Hela rapporten frÄn Freedom House för Kina finns att lÀsa hÀr, och inledningen lyder som följer:

The ruling Chinese Communist Party (CCP) has tightened its control over the media, religious groups, and civil society associations in recent years. A renewed push for party supremacy and ideological conformity has undermined rule of law reforms and curtailed civil and political rights. The state president and CCP leader, Xi Jinping, is consolidating personal power to a degree not seen in China for decades. Faced with a slowing economy, the leadership continues to cultivate nationalism, including hostile anti-Western rhetoric, as a pillar of legitimacy. China’s budding civil society and human rights movements have struggled in the midst of a multiyear crackdown.

Sammantaget tilldelas Kina 15 poÀng pÄ skalan 0-100. Det Àr i absoluta bottenskicket, pÄ samma poÀng som Kuba, men efter sÄvÀl Ryssland som Iran och Kongo:

Stefan Löfven besöker Kina en andra gÄng

I gÄr meddelade regeringskansliet att statsminister Stefan Löfven besöker Kina 26-28 juni, dÀr han bland annat kommer trÀffa premiÀrminister Li Keqiang och tala vid World Economic Forum.

Han fÄr sÀllskap av flera statsrÄd, inklusive nÀrings- och innovationsminister Mikael Damberg samt EU- och handelsminister Ann Linde.

Med pĂ„ resan Ă€r en Ă€ven en nĂ€ringslivsdelegation med fokus pĂ„ grön innovation och hĂ„llbarhet. Svenska dagbladet beskriver statsministerns följe som ”en delegation med företag och myndigheter med kompetens som efterfrĂ„gas i Kina”.

Fokus kommer alltsĂ„ nĂ€stan uteslutande ligga pĂ„ ekonomi och handel, vilket Ă€ven var fallet nĂ€r Stefan Löfven senast besökte Kina vid slutet av mars 2015. Icke desto mindre kom en stor del av frĂ„gorna frĂ„n svensk press den gĂ„ngen att handla om politik och statsskick, med anledning av att utrikesminister Margot Wallström samma mĂ„nad kallat Saudiarabien för ”diktatur” pĂ„ grund av bristande mĂ€nskliga rĂ€ttigheter.

Vad gĂ€ller Kina sĂ„ vĂ€grade dock sĂ„vĂ€l Wallström som Löfven att kalla landet för diktatur, vilket jag beskriver nĂ€rmare i min senaste bok ”Det nya Kina”:

Riksdagens utrikespolitiska debatt i februari 2015 kom frĂ€mst att handla om Palestina och Saudiarabien, men utrikesminister Margot Wallström hann i alla fall med att sĂ€ga att hon vill se en ”uppriktig dialog” om mĂ€nskliga rĂ€ttigheter med Kina. Men dĂ„ statsminister Stefan Löfven i slutet av mars samma Ă„r besökte Kina, vĂ€grade Margot Wallström i en intervju med nyhetsbyrĂ„n TT att kalla landet för en diktatur. ”Jag förstĂ„r att det Ă€r frestande att komma med sĂ„dana frĂ„gor och lista alla olika lĂ€nder. Jag tycker inte att vi ska göra det”, blev utrikesministerns svar pĂ„ en rak frĂ„ga om huruvida Kina Ă€r en diktatur.

Tidigare samma mĂ„nad hade hon dock inte haft nĂ„gra bekymmer med att kalla Saudiarabien för en diktatur, samt att förknippa landet med ”medeltida tortyr” och brist pĂ„ mĂ€nskliga rĂ€ttigheter. I en snarlik formulering sade Löfven till svensk media under sin Kinaresa att den svenska utrikespolitiken ”inte syftar till att sĂ€tta etikett pĂ„ lĂ€nder”. PĂ„ samma raka frĂ„ga nöjde han sig med att kalla Kina för ”en enpartistat utan allmĂ€nna val”. DĂ„ det gĂ€llde mĂ€nskliga rĂ€ttigheter sade en pressad Löfven att Sverige genom Ă„ren diskuterat denna frĂ„ga med Kina, och ”kommer fortsĂ€tta med det pĂ„ ett sĂ€tt som passar bĂ„da lĂ€nder”.

MĂ„naden innan hade statsministern dock en lĂ„ngt mer behaglig intervju med Kinas statliga tv-nĂ€tverk CCTV, dĂ€r han talade varmt om möjligheterna till utökat samarbete med Kina inom omrĂ„den som miljöteknik. Han passade ocksĂ„ pĂ„ att framhĂ„lla Sveriges historiska sĂ€rstĂ€llning med regimen i Peking genom att pĂ„minna om ”65 Ă„r av goda diplomatiska relationer” mellan lĂ€nderna. (Sverige blev 1950 ett av de första lĂ€nderna att erkĂ€nna Folkrepubliken Kina under kommunistiskt styre.) I ett försök att sporra samarbetet talade statsministern Ă€ven om det ”nyttiga handelsutbyte” som Sverige och Kina Ă„tnjutit sedan 1600-talet, och passade Ă€ven pĂ„ att avlĂ€gga en nyĂ„rshĂ€lsning pĂ„ kinesiska.

Nu har det dock hÀnt en hel del sedan mars 2015. Senare samma Är blev den svenska förlÀggaren Gui Minhai kidnappad av kinesiska agenter i Thailand. Och bara nÄgra mÄnader senare kidnappades Àven den svenska aktivisten Peter Dahlin frÄn sitt hem i Peking.

De bĂ„da svenskarna hölls sedan isolerade frĂ„n omvĂ€rlden under anhĂ„llningsformen ”residential surveillance on a designated location”, som bryter mot flera internationella lagar och bestĂ€mmelser.

De tvingades Ă€ven till förödmjukande, framtvingade erkĂ€nnanden pĂ„ Kinas statliga tv CCTV – samma nĂ€tverk genom vilket Löfven just hade framfört en nyĂ„rshĂ€lsning pĂ„ kinesiska.

Medan Peter Dahlin utvisades efter drygt 23 dagar i ett av Kinas ”svarta fĂ€ngelser”, sĂ„ har Gui Minhai nu hĂ„llits inlĂ„st i 597 dagar utan möjlighet att trĂ€ffa vare sig advokat eller familj.

Och trots upprepade förfrÄgningar sÄ har Sveriges ambassad endast fÄtt trÀffa honom tvÄ gÄnger, senast i september i fjol. Murong Xuecun, en av Kinas mest kÀnda regimkritiska författare, ifrÄgasatte tidigare i Är i en intervju med Expressen huruvida Gui fortfarande var vid livet.

Vid sidan av detta sÄ har Kina sedan Stefan Löfven var dÀr sist ökat trycket mot landets civilsamhÀlle, vilket kulminerade i och med ett jÀttelikt tillslag sommaren 2015 dÀr cirka 300 aktivister och advokater försvann i ett enda svep. MÄnga av dem utsattes sedan för tortyr, och flera sitter fortfarande inspÀrrade utan rÀttegÄng.

Svenska myndigheter kĂ€nner givetvis till detta. PĂ„ regeringskansliets hemsida finns en rapport vid namn ”Kina – MĂ€nskliga rĂ€ttigheter, demokrati och rĂ€ttsstatens principer 2015-2016” med följande introduktionstext:

Kina Àr en enpartistat utan allmÀnna och fria val. Politisk opposition Àr inte tillÄten. Statsapparaten genomsyras av kommunistpartiet. RÀttsvÀsendet Àr understÀllt kommunistpartiets kontroll. Författningen garanterar allmÀn Äsikts-, yttrande-, tryck-, förenings-, mötes-, demonstrations- och religionsfrihet, men i praktiken Àr samtliga friheter inskrÀnkta i varierande grad. Situationen för de medborgerliga och politiska rÀttigheterna Àr allvarlig.

Samtidigt som antalet civilsamhÀllesorganisationer har ökat har det blivit svÄrare att bedriva verksamhet pÄ ett sÀtt som ifrÄgasÀtter eller utmanar kommunistpartiets officiella linje. Flera lagar med koppling till nationell sÀkerhet har antagits, bland annat lagen om civilsamhÀllesorganisationers verksamhet i Kina. Gemensamt för lagstiftningen Àr att det saknas klara definitioner, vilket ger utrymme för oförutsÀgbart genomförande. Trakasserier, frihetsberövande och vÄld mot mÀnniskorÀttsförsvarare, advokater och journalister har ökat under 2015 och 2016. Offentliga erkÀnnanden via tv-sÀndningar förekommer. Detta gÀller inte bara kinesiska medborgare utan ocksÄ utlÀndska. Media anvÀnds för att kontrollera och styra opinionen.

PĂ„ regeringskansliets hemsida stĂ„r Ă€ven att Sverige i sina diplomatiska förbindelser med Kina vill ”stödja framvĂ€xten av ett kinesiskt civilsamhĂ€lle, vilket pĂ„ sikt Ă€ven frĂ€mjar demokratiseringen och respekten för de mĂ€nskliga rĂ€ttigheterna.”

Regeringskansliet skriver Ă€ven att Stefan Löfven under sin resa till Kina, förutom nĂ€ringslivsföretrĂ€dare, Ă€ven ska trĂ€ffa ”civilsamhĂ€llets aktörer”.

Mot denna bakgrund mÄste det vara givet att Löfven avser trÀffa i alla fall nÄgon frÄn de delar av civilsamhÀllet som rÄkat ut för de ökade trakasserier som regeringskansliet sjÀlva beskriver enligt ovan, snarare Àn endast företrÀdare frÄn exempelvis Kinas enda och statligt kontrollerade fackförening.

Vidare Àr det sjÀlvklart att Löfven, upprepade gÄnger och pÄ högsta nivÄ, mÄste krÀva att Gui Minhai slÀpps fri, eller Ätminstone att hans fall hanteras i enighet med lagen genom juridisk representation och en öppen rÀttegÄng.

Antingen mÄste detta ske. Eller sÄ behöver regeringskansliet Àndra texterna pÄ sin hemsida, och sluta hymla med att man i relationen med Kina helt har slutat bry sig om mÀnskliga rÀttigheter och endast fokuserar pÄ möjlig ekonomisk profit.

Relevant lÀsning:

Sverige allt tystare om mĂ€nskliga rĂ€ttigheter i Kina” (SVT, december 2016)
Sverige kan göra mer för Gui Minhai” (SVT, oktober 2016)

28 Ă„r sedan massakern vid Himmelska fridens torg

I dag Àr det 28 Är sedan som Kinas myndigheter bestÀmde sig för att krossa protesterna vid Himmelska fridens torg med vÄld. Hundratals, sannolikt tusentals, personer miste livet dÄ militÀren sattes in mot obevÀpnade demonstranter inte bara i Peking utan Àven i dussintals andra stÀder runtom i Kina.

Ämnet Ă€r fortfarande tabu i Kina i dag, dĂ€r 4 juni varje Ă„r föregĂ„s av stĂ€rkta sĂ€kerhetskontroller och upptrappad internetcensur. De som pĂ„ nĂ„got vis vill uppmĂ€rksamma hĂ€ndelsen eller minnas offren mĂ„ste rĂ€kna med problem. Varje Ă„r sĂ€tts flera aktivister i husarrest kring denna tid, och inte ens mödrarna till de döda studenterna tillĂ„ts besöka deras gravar eller pĂ„ andra vis uttrycka sorg.

Vidare sÄ lÀrs massakern vid Himmelska fridens torg inte ut i skolorna, och böcker eller internetsidor som behandlar frÄgan Àr förbjudna eller censurerade i landet.

Detta rimmar givetvis illa med Kinas ambition att öka sitt globala inflytande och framstÄ som en ansvarsfull ledarnation i internationella sammanhang. Det skapar Àven problem för regimens trovÀrdighet dÄ man med historiens hjÀlp exempelvis försöker svartmÄla Japan eller rÀttfÀrdiga sina territoriella krav i Sydkinesiska havet.

Detta uppmÀrksammar Amnesty International i dag i en viktigt text. DÀr pÄpekas att det kinesiska ledarskapet ofta framhÄller landets 5 000 Är gamla historia och kultur, men samtidigt inte har nÄgra problem med att förfalska historien sÄ det passar deras syften:

On the world stage, Chinese leaders boldly assert that history should be viewed objectively, and all parties should acknowledge past human rights violations, no matter how painful it may be to do so.

When responding to a bilateral agreement between the governments of Japan and South Korea in December 2015 concerning the sexual slavery system of Japan’s Imperial Army before and during World War II, Chinese authorities noted people needed a “
full and objective picture of that part of history and [to] stop the tragedy from repeating itself.”

Most recently, controversy erupted in Japan when a kindergarten was accused of indoctrinating its students with a “right-wing, imperial curriculum”. The school was said to have used discriminatory language towards Chinese people and ethnic Koreans who were brought to Japan during World War II.

A spokeswoman for China’s Foreign Ministry was quick to declare that the episode “once again exposes how in Japan there exists a force that is unwilling to correctly view and reflect upon history, and is unwilling to acknowledge and take responsibility that [Japan] launched a war of invasion.”

Yet, when it comes to reflecting on its own past wrongs the Chinese government falls silent.The ruling Communist Party distorts history for political purposes and goes to extraordinary lengths to stifle the freedom of expression needed to honestly debate and scrutinize past events.

This will again be evident in the coming days as the 28th anniversary of the Tiananmen crackdown approaches. There will be no public remembrance in mainland China for the hundreds, if not thousands, of people who were killed in and around Tiananmen Square by People’s Liberation Army troops on 3-4 June 1989.

Nearly three decades on, the families who lost children in the bloodshed continue to face surveillance and harassment, as the authorities continue to suppress their campaign for justice. Even the mere mention or commemoration on the internet of the Tiananmen crackdown risks heavy retaliation.

NÀr Kinas kommunistparti försöker anvÀnda historien för att framhÄlla andra lÀnders felsteg eller för att legitimera sina krav och handlingar, sÄ mÄste detta alltid bemötas med argumentet om att Kina Àr den kanske största historieförfalskaren av alla vÀrldens lÀnder.

”I Kina har vi för lĂ€nge sedan redan nĂ„tt en slutsats om vad som skedde under denna period. Jag hoppas att ni kan uppmĂ€rksamma de mer positiva förĂ€ndringarna som sker pĂ„ alla nivĂ„er av det kinesiska samhĂ€llet”, sade utrikesministeriets taleskvinna Hua Chunying vid en presskonferens i helgen, utan att utveckla.

Detta Àr givetvis inte sant. Om en sÄdan slutsats hade nÄtts i Kina sÄ hade det inte varit nödvÀndigt att censurera, blockera, tysta ner och arrestera. Det Àr snarare kommunistparitet som har kommit fram till vilken slutsats som bÀst tjÀnar deras syften.

I politiska sammanhang Àr det i dag fÄ lÀnder som vÄgar stÄ upp mot Kina pÄ grund av rÀdsla för ekonomiska repressalier. Men att tillÄtta kinesiska myndigheter att oemotsagda skriva landets historia pÄ denna punkt Àr samtidigt ett stort svek mot sÄvÀl offren som för de som kÀmpar för politiska reformer i Kina i dag.

Internet utanför Kina svĂ€mmar givetvis över av artiklar och information om massakern vid Himmelska fridens torg varje Ă„rsdag. I Ă„r vill jag uppmĂ€rksamma en intressant intervju med Wu’er Kaixi av mediaföretaget News Lens hĂ€r i Taiwan.

Wu’er Kaixi var en av studentledarna under protesterna i Peking 1989, och talade bland annat med Kinas premiĂ€rminister under de korta samtal som hölls mellan demonstranter och myndigheter medan oroligheterna pĂ„gick.

Efter att protesterna slagits ner blev Wu’er Kaixi nummer tvĂ„ pĂ„ Kinas lista över efterlysta. Han flydde dock utomlands och har sedan dess levt i exil, mestadels i Taiwan, dĂ€r han jobbar för att sprida information om Kina med sina erfarenheter som utgĂ„ngspunkt.

I intervjun nedan talar han bland annat om tiden som föregick demonstrationerna, hur nÀra han var att bli ihjÀlskjuten, samt vÀsterlÀndska regeringars svensk och misslyckande med att stÀlla politiska krav pÄ Kina:

Varje Är försöker jag hÀr pÄ InBeijing skriva en artikel med ett nytt tema för att uppmÀrksamma Ärsdagen av massakern vid Himmelska fridens torg.

Se nÄgra av artiklarna frÄn tidigare Är hÀr nedan:

Censur, 23 Ă„r efter massakern pĂ„ Himmelska fridens torg” (4 juni 2012)
25 Ă„r sedan: Ledarartikeln som ledde till massaker pĂ„ Himmelska fridens torg” (4 juni 2014)
Brev om massakern vid Himmelska fridens torg” (4 juni 2015)
Massakern vid Himmelska fridens torg och Kinas fribiljett” (4 juni 2016)

Kan Kina leda kampen mot klimatförÀndringarna?

Till omvÀrldens bestörtning meddelade Donald Trump under gÄrdagen att USA drar sig ur Parisavtalet. Beslutet spelar givetvis Kina rakt i hÀnderna; landets politiker har nu ytterligare ett argument att anvÀnda i sin uttalade ambition att stÀrka Kinas internationella inflytande och framstÄ som en global ledare.

Just som New York Times i dag skrev i en artikel med rubriken ”Trump Hands the Chinese a Gift: The Chance for Global Leadership”, sĂ„ hade kinesiska myndigheter redan pĂ„ förhand funderat ut hur Trumps tillbakadragande pĂ„ bĂ€sta vis skulle anvĂ€ndas för att fĂ„ Kina att framstĂ„ i god dager.

Bara ett par timmar innan Trumps besked stod Kinas premiĂ€rminister Li Keqiang axel mot axel med Angela Merkel i Berlin, och garanterade att Kina kommer fortsĂ€tta hedra Parisavtalet eftersom landet ser det som ett ”internationellt ansvar” att bekĂ€mpa klimatförĂ€ndringarna.

Samtidigt i Peking sade utrikesministeriets taleskvinna Hus Chunying att Kina avser följa sina Ă„taganden, samt att ”vĂ„rt handlande och vĂ„r ledande roll applĂ„deras av det internationella samfundet”.

Gott sÄ. Men innan hyllningskörerna tar vid sÄ Àr det viktigt att förstÄ vad Parisavtalet egentligen innebÀr för Kina. För bara en dÄre skulle dra sig ur detta avtal med de villkor som Kina efter lÄnga rundor av förhandlingar slutligen gick med pÄ.

Parisavtalet ger Kina rÀtt att fortsÀtta öka sina utslÀpp fram till Är 2030, trots att landet redan stÄr för omkring en tredjedel av vÀrldens vÀxthusgaser. Detta kan jÀmföras med USA:s Ätaganden om att minska utslÀppen med en fjÀrdedel fram till Är 2025 samt bistÄ med otaliga miljarder till en klimatfond för att kompensera utvecklingslÀnder för att minska sina utslÀpp.

Redan innan förhandlingarna i Paris började sĂ„ kallade exempelvis The Economist Kinas snĂ„lt tilltagna mĂ„lsĂ€ttning för ”relativt meningslös”, i och med att landet sannolikt kommer nĂ„ sin topp vad gĂ€ller utslĂ€pp i vilket fall, med tanke pĂ„ en avtagande ekonomisk tillvĂ€xt.

Detta pÄpekas nu Àven av bland annat The Globe and Mail, som Àven rÄder omvÀrlden att ta Kinas löften om att bekÀmpa de globala klimatförÀndringarna med en nypa salt:

“The Chinese see an opening, a rhetorical opening, when it comes to the United States. It’s all about perception,” said Patrick Chovanec, a prominent commentator on China’s economy who is chief strategist at Silvercrest Asset Management “And people are going to buy into that, to some degree. But then there’s the reality of what the Chinese are actually willing and able to deliver.”

In other words: Beijing has been handed the microphone and is using it to talk a good game. “They are acquiring face, they are showing themselves to be good citizens,” says François Godement, director of the Asia and China program at the European Council on Foreign Relations.

(…)

But when it comes to China’s stance on climate, Mr. Godement said, “it’s purely face. It’s talk.”

Even if China keeps to its climate pledges, after all, it has committed only to stop growing carbon emissions by “around 2030.” The United States, by contrast, had agreed to cut more than a quarter of its greenhouse gas output by 2025 under the Paris climate deal it said Thursday it will abandon.

Att som de kinesiska myndigheterna erkĂ€nna problemen med klimatförĂ€ndringarna och sĂ€ga sig vara villig att bekĂ€mpa dem, Ă€r givetvis bra för Kinas ”soft power” och fĂ„r landets styrande parti att framstĂ„ som vĂ€lupplyst och ansvarstagande.

Men nÀr stora delar av omvÀrlden nu sÀtter sitt hopp till att Kina ska ta en global ledarroll vad gÀller klimatet, Àr det pÄ sin plats med en uppfriskning av minnet gÀllande Kinas track record vad gÀller att följa de internationella överenskommelser man ingÄr.

Det finns givetvis i alla lÀnder en diskrepans mellan vad politiker sÀger och vad politiker gör. Men i Kina Àr denna diskrepans större Àn i mÄnga andra lÀnder eftersom politikerna inte behöver oroa sig för vare sig fristÄende domstolar, utredande journalister eller valresultat.

Detta gÀller Àven internationellt, dÄ kinesiska politiker Àr fullt medvetna om att mÄnga lÀnder inte vÄgar kritisera Kina pÄ grund av ekonomiska repressalier. Se nedan ett axplock av avtal och överenskommelser som Kina bekymmerslöst valt att bryta:

1) Kina har upprepade gÄnger lovat omvÀrlden att följa de sanktioner mot Nordkorea som FN:s sÀkerhetsrÄd beslutat om. Detta har dock inte hÀnt, och det Àr enkom den kinesiska handeln som hÄller regimen dÀr vid liv. Dessutom visade en FN-rapport tidigare i Är hur Kina de facto försett Nordkorea med nödvÀndiga delar för landets missilprogram, och dÀrmed möjliggjort att utveckling av kÀrnvapen kommit dit den Àr i dag.

2) Kina har ratificerat FN:s konvention mot tortyr, och införde 2015 en lag enligt vilken rĂ€ttssystemet ska avskaffa tortyr i syfte att framtvinga bevis. ÄndĂ„ har det i Ă„r kommit fler rapporter Ă€n pĂ„ lĂ€nge om advokater och aktivister som torterats under lĂ„nga perioder innan de avgett framtvingade erkĂ€nnanden pĂ„ statlig tv.

3) Vid överlĂ€mnandet av Hongkong till Kina frĂ„n Storbritannien sĂ„ utarbetades en ny grundlag vid namn ”Basic Law”, enligt vilken kinesiska myndigheter lovade stadens invĂ„nare grundlĂ€ggande rĂ€ttigheter som inte finns pĂ„ det kinesiska fastlandet. MĂ„let var att stadens regeringschef skulle vĂ€ljas i fria och allmĂ€nna val genast 2047. Men sedan dess har Peking öppet avfĂ€rdat betydelsen av Basic Law, samtidigt som det förra valet av regeringschef endast bestod av kandidater som kommunistpartiet pĂ„ förhand godkĂ€nt.

4) Kina har ratificerat en hel rad av FN:s internationella lagar och bestÀmmelser, bland annat UNCLOS som rör havsrÀtt och territoriella frÄgor. Men dÄ den internationella skiljedomstolen i Haag förra sommaren dömde emot Kina i ett fall som Filippinerna startat, sÄ avfÀrdade Kina domstolen som illegal och vÀgrade följa dess utslag.

SĂ„ mycket för ”internationellt ansvar” alltsĂ„. Mönstret Ă€r att avtal ingĂ„s dĂ„ Kina har nĂ„got att tjĂ€na pĂ„ det, för att sedan utan moraliska betĂ€nkligheter skrotas dĂ„ de blir obekvĂ€ma.

Nu finns det förvisso all anledning att tro att Kina kommer följa Parisavtalet, frÀmst eftersom det inte krÀver nÄgra större uppoffringar dÄ avtalet i sin ursprungliga form nÀstan inte stÀller nÄgra som helst krav pÄ Kina.

Men för den som verkligen vill veta hur högt Kinas kommunistparti prioriterar miljöfrÄgor kontra politiskt maktmonopol, Àr det bara besöka nÄgon av de storstÀder som större delen av Äret omsveps av luftföreningar mÄnga gÄnger högre Àn internationella rekommendationer.

Bloggare, journalister eller kulturarbetare som uppmÀrksammat föroreningarna har blivit arbetslösa, hamnat i husarrest eller vÀrre. Nu i vintras arresterade polis i mÄngmiljonstaden Chengdu otaliga demonstranter som uttryckte sin missnöje över stadens smog.

SÄvÀl utlÀndska som lokala NGO:s tillÄts inte jobba fritt med frÄgan, och varje vinter gÄr censurmaskinen pÄ högvarv för att skrubba bort rapporter om luftföroreningar pÄ landets internet.

Det Àr förvisso sant att Kina nu investerar mer Àn nÄgon annat land pÄ grön energi. Men trots detta Àr det problematiskt att förlita sig pÄ ett land som förföljer sÄvÀl miljöaktivister som NGO:s att helt plötsligt bli en global ledare inom klimat och miljö.

Hade Kina verkligen velat framstĂ„ som en ledare sĂ„ skulle man stĂ€lla högre krav pĂ„ sig sjĂ€lva vad gĂ€ller att minska utslĂ€ppen, samt anvĂ€nda nĂ„gra av alla de tusentals miljarder kronor som gĂ„r till det pĂ„gĂ„ende infrastrukturprojektet ”den nya sidenvĂ€gen” till en klimatfond av ovanstĂ„ende snitt istĂ€llet.

Men, som en forskare pÄpekar i The Globe and Mail, sÄ ser Kina hellre att andra lÀnder stÄr för kostnaderna:

Still, she described China as a “reluctant leader” in forums such as the United Nations climate negotiations, positioning itself among developing countries who call for others to do the heaviest lifting.

“The position has always been, we’re willing to take action, but it’s up to the industrialized countries to lead and to provide financial and technology support.”

MissförstÄ mig rÀtt; Kinas ledare förnekar absolut inte klimatförÀndringarna och ser gÀrna att utvecklingen förhindras. Men dock inte pÄ bekostnad av politisk instabilitet. För i sÄ fall hade de kunnat bortse frÄn den höga ekonomiska tillvÀxt som kommunistpartiet mÄste leverera för att behÄlla sitt maktmonopol.

Och det Àr det som Àr huvudpunkten hÀr. För kanske Ànnu mer Àn Donald Trump sÄ kommer Àven Kinas president Xi Jinping agera frÀmst efter vad som Àr bra för Kina snarare Àn för omvÀrlden. (Och allra frÀmst efter vad som Àr nödvÀndigt för att undvika social oro.)

Visst hoppas jag, i likhet med de flesta, att andra lÀnder inklusive Kina kommer kliva fram och fylla ut det tomrum som Donald Trump lÀmnat i en vÄr tids viktigaste frÄgor. Men att mot ovanstÄende bakgrund förlita sig pÄ de kinesiska myndigheterna i denna frÄga Àr inte bara fel, det Àr Àven farligt.

Och att pÄ förhand berömma Kinas ambition med anledning av politikernas fina retorik, ja det Àr bara meningslöst och naivt.

För den som Ă€r mer intresserad av miljöfrĂ„gor i Kina, sĂ„ finns ett helt kapitel om detta i min senaste bok ”Det nya Kina”. DĂ€r stĂ„r att lĂ€sa hur Kina i modern tid hanterat sina stora problem inte bara vad gĂ€ller luft och koldioxidutslĂ€pp, utan Ă€ven vattenföroreningar och social oro som uppstĂ„tt i samband med demonstrationer rörande miljöförstöring.

Publicerat: Taiwan som Asiens demokratiska förebild

I dag skriver jag för Expressen Kultur om Taiwan som en demokratisk och tolerant förebild i Asien. Detta med anledning av att landet förra veckan legaliserade samkönade Àktenskap, och för övrigt har landets nya regering sÄvÀl en kvinnlig president som vÀrldens första transsexuella minister.

Det finns ocksÄ en rad andra exempel som fÄr Taiwan att stÄ ut som en progressiv förebild i en region som annars domineras av diktaturer och bristfÀlliga mÀnskliga rÀttigheter:

Taiwan har högst pressfrihet i Asien enligt Reportrar utan grĂ€nser. En NGO vid namn Open knowledge rankar Taiwans myndigheter som bĂ€st i vĂ€rlden pĂ„ att offentliggöra information, 19 platser före Sverige. Den allmĂ€nna sjukvĂ„rden Ă€r en av vĂ€rldens bĂ€sta, och pĂ„ landets blixtsnabba internet finns ingen censur. KĂ€rnkraftverken Ă€r under avveckling, och sopor Ă„tervinns till 60 procent – Ă€ven det högre Ă€n i Sverige. Listan kan göras lĂ„ng, men nĂ€mnas bör Ă€ven att Internations, ett nĂ€tverk för ”expats”, i fjol utsĂ„g Taiwan som det bĂ€sta landet i vĂ€rlden att bo i för utlĂ€ndska medborgare, mycket tack vare invĂ„narnas genuina vĂ€nlighet.

Men trots att Taiwan Àr Asiens kanske mest vÀlutvecklade demokrati, sÄ Àr landet isolerat diplomatiskt. Endast 20 nationer vÀrlden över erkÀnner i dag Taiwans status som land. Sverige Àr inte ett av dem, och dÀrmed tillÄts inte Taiwan ha nÄgon ambassad i Stockholm.

Anledningen: Kinas kommunistparti anser att Taiwan tillhör dem. Hot om ekonomiska repressalier frĂ„n regimen i Peking gör att fĂ„ regeringar vĂ„gar tala om Taiwan som nation. Kina har Ă€ven pĂ„ flera vis börjat straffa Taiwan sedan landets nya regering – som föresprĂ„kar ett större avstĂ„nd till Kina – vann en jordskredsseger i fjolĂ„rets val.

Efter det har Kina som hĂ€mnd bland annat minskat antalet kinesiska turister till Taiwan, mutat andra lĂ€nder för att skrota sina diplomatiska relationer med Taiwan, och kidnappat en taiwanesisk aktivist under tvĂ„ mĂ„naders tid för att sedan arrestera honom för ”omstörtande verksamhet”.

Och som jag skriver i Expressen har Kina Àven trappat upp den internationella isoleringen av Taiwan. NÀr VÀrldshÀlsoorganisationen förra mÄnaden höll sitt Ärliga möte World Health Assembly i Geneve var Taiwan detta Är inte ens inbjudet att medverka som observatör.

Som flera internationella medier pÄpekat utgör detta en fara för den globala hanteringen av pandemier och smittsjukdomar, sÀrskilt givet Taiwans status som exportnation med en av vÀrldens största hamnar.

Men för Kina Ă€r det viktigare att statuera exempel. Utfrysningen underlĂ€ttas vidare av att en kinesisk diplomat nu Ă€r ordförande för VĂ€rldshĂ€lsoorganisationen, som för övrigt utsĂ„g Nordkorea till en av fem ”vicepresidenter” under det möte till vilket Taiwan portades.

Samma utfrysning av Taiwan har Àven skett i internationella organisationer som Interpol och FN-organet International Civil Aviation Organization, som Àven de styrs av kinesiska diplomater.

Att pÄ detta vis isolera och förödmjuka en av Asiens mest vÀlmÄende demokratier sÀnder naturligtvis helt fel signaler till regionens mÄnga diktaturer och repressiva statsöverhuvuden.

För den som Ă€r mer intresserad av relationen mellan Kina och Taiwan, sĂ„ Ă€gnar jag ett helt kapitel Ă„t denna frĂ„ga i min senaste bok ”Det nya Kina”. DĂ€r gĂ„r bland annat lĂ€sa att den stora majoriteten av Taiwans befolkning inte vill veta av nĂ„gon Ă„terförening med Kina:

Varje sommar genomför taiwanesiska National Chengchi University en undersökning angĂ„ende befolkningens upplevda identitet, vilken liknar den undersökning frĂ„n Chinese University of Hong Kong som nĂ€mndes ovan. Skillnaden Ă€r att resultaten i Taiwan Ă€r mer talande. DĂ„ Ma Ying-jeou blev president 2008 klassade sig fĂ€rre Ă€n hĂ€lften av invĂ„narna som ”taiwanes”. Men 2015 hade motsvarande andel vuxit till 60,4 procent vilket var den högsta noteringen nĂ„gonsin. 2015 var det vidare endast 32,7 procent som sĂ„g sig sjĂ€lva som ”taiwanes och kines” vilket var den lĂ€gsta noteringen nĂ„gonsin. Bara nĂ„gra fĂ„ procent av Taiwans invĂ„nare beskriver i dag sig sjĂ€lva som ”kines”. Likaledes visade samma universitet att det sommaren 2015 endast var 9,1 procent av Taiwans befolkning som stödde en Ă„terförening med Kina; Ă€ven det den lĂ€gsta siffran nĂ„gonsin.

NÀr Taiwan 2016 fick sin kvinnliga president i Tsai Ing-wen, som alltsÄ Àven hon motsÀtter sig en Äterförening med Kina, sÄ reagerade Kina enligt följande:

Efter installationstalet hotade Kinas myndigheter att klippa kontakten med Taiwan. En statlig tidning med nĂ€ra band till Xinhua beskrev Tsai som en extremist oförmögen att styra Taiwan eftersom hon Ă€r kvinna och singel utan barn, vilket skulle göra henne extra ”kĂ€nslomĂ€ssig”. I en artikel författad av en inflytelserik militĂ€r akademiker sades det Ă€ven att Tsais ”onormala vĂ€rderingar” gör henne omöjlig att lita pĂ„. Tsai gavs epitetet ”singelkvinnepolitikern”, men pĂ„hoppen slutade inte vid hennes kön. Tsai beskylldes Ă€ven vara lojal mot Japan eftersom hennes far reparerade japanska flygplan dĂ„ Japan ockuperade Taiwan under andra vĂ€rldskriget – dessutom har hon en god relation med den japanska premiĂ€rministern Shinzo Abe och gillar risbollar(!)

Talesmannen för Taiwan Affairs Office – den kinesiska myndighet som ansvarar för relationen med Taiwan – kallade vidare Tsais tal för ett ”otillrĂ€ckligt provsvar” och menade att normala kommunikationer inte kan fortsĂ€tta utan att hon omfamnar 1992 Ă„rs konsensus.