Stefan Löfven besöker Kina en andra gång

I går meddelade regeringskansliet att statsminister Stefan Löfven besöker Kina 26-28 juni, där han bland annat kommer träffa premiärminister Li Keqiang och tala vid World Economic Forum.

Han får sällskap av flera statsråd, inklusive närings- och innovationsminister Mikael Damberg samt EU- och handelsminister Ann Linde.

Med på resan är en även en näringslivsdelegation med fokus på grön innovation och hållbarhet. Svenska dagbladet beskriver statsministerns följe som ”en delegation med företag och myndigheter med kompetens som efterfrågas i Kina”.

Fokus kommer alltså nästan uteslutande ligga på ekonomi och handel, vilket även var fallet när Stefan Löfven senast besökte Kina vid slutet av mars 2015. Icke desto mindre kom en stor del av frågorna från svensk press den gången att handla om politik och statsskick, med anledning av att utrikesminister Margot Wallström samma månad kallat Saudiarabien för ”diktatur” på grund av bristande mänskliga rättigheter.

Vad gäller Kina så vägrade dock såväl Wallström som Löfven att kalla landet för diktatur, vilket jag beskriver närmare i min senaste bok ”Det nya Kina”:

Riksdagens utrikespolitiska debatt i februari 2015 kom främst att handla om Palestina och Saudiarabien, men utrikesminister Margot Wallström hann i alla fall med att säga att hon vill se en ”uppriktig dialog” om mänskliga rättigheter med Kina. Men då statsminister Stefan Löfven i slutet av mars samma år besökte Kina, vägrade Margot Wallström i en intervju med nyhetsbyrån TT att kalla landet för en diktatur. ”Jag förstår att det är frestande att komma med sådana frågor och lista alla olika länder. Jag tycker inte att vi ska göra det”, blev utrikesministerns svar på en rak fråga om huruvida Kina är en diktatur.

Tidigare samma månad hade hon dock inte haft några bekymmer med att kalla Saudiarabien för en diktatur, samt att förknippa landet med ”medeltida tortyr” och brist på mänskliga rättigheter. I en snarlik formulering sade Löfven till svensk media under sin Kinaresa att den svenska utrikespolitiken ”inte syftar till att sätta etikett på länder”. På samma raka fråga nöjde han sig med att kalla Kina för ”en enpartistat utan allmänna val”. Då det gällde mänskliga rättigheter sade en pressad Löfven att Sverige genom åren diskuterat denna fråga med Kina, och ”kommer fortsätta med det på ett sätt som passar båda länder”.

Månaden innan hade statsministern dock en långt mer behaglig intervju med Kinas statliga tv-nätverk CCTV, där han talade varmt om möjligheterna till utökat samarbete med Kina inom områden som miljöteknik. Han passade också på att framhålla Sveriges historiska särställning med regimen i Peking genom att påminna om ”65 år av goda diplomatiska relationer” mellan länderna. (Sverige blev 1950 ett av de första länderna att erkänna Folkrepubliken Kina under kommunistiskt styre.) I ett försök att sporra samarbetet talade statsministern även om det ”nyttiga handelsutbyte” som Sverige och Kina åtnjutit sedan 1600-talet, och passade även på att avlägga en nyårshälsning på kinesiska.

Nu har det dock hänt en hel del sedan mars 2015. Senare samma år blev den svenska förläggaren Gui Minhai kidnappad av kinesiska agenter i Thailand. Och bara några månader senare kidnappades även den svenska aktivisten Peter Dahlin från sitt hem i Peking.

De båda svenskarna hölls sedan isolerade från omvärlden under anhållningsformen ”residential surveillance on a designated location”, som bryter mot flera internationella lagar och bestämmelser.

De tvingades även till förödmjukande, framtvingade erkännanden på Kinas statliga tv CCTV – samma nätverk genom vilket Löfven just hade framfört en nyårshälsning på kinesiska.

Medan Peter Dahlin utvisades efter drygt 23 dagar i ett av Kinas ”svarta fängelser”, så har Gui Minhai nu hållits inlåst i 597 dagar utan möjlighet att träffa vare sig advokat eller familj.

Och trots upprepade förfrågningar så har Sveriges ambassad endast fått träffa honom två gånger, senast i september i fjol. Murong Xuecun, en av Kinas mest kända regimkritiska författare, ifrågasatte tidigare i år i en intervju med Expressen huruvida Gui fortfarande var vid livet.

Vid sidan av detta så har Kina sedan Stefan Löfven var där sist ökat trycket mot landets civilsamhälle, vilket kulminerade i och med ett jättelikt tillslag sommaren 2015 där cirka 300 aktivister och advokater försvann i ett enda svep. Många av dem utsattes sedan för tortyr, och flera sitter fortfarande inspärrade utan rättegång.

Svenska myndigheter känner givetvis till detta. På regeringskansliets hemsida finns en rapport vid namn ”Kina – Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer 2015-2016” med följande introduktionstext:

Kina är en enpartistat utan allmänna och fria val. Politisk opposition är inte tillåten. Statsapparaten genomsyras av kommunistpartiet. Rättsväsendet är underställt kommunistpartiets kontroll. Författningen garanterar allmän åsikts-, yttrande-, tryck-, förenings-, mötes-, demonstrations- och religionsfrihet, men i praktiken är samtliga friheter inskränkta i varierande grad. Situationen för de medborgerliga och politiska rättigheterna är allvarlig.

Samtidigt som antalet civilsamhällesorganisationer har ökat har det blivit svårare att bedriva verksamhet på ett sätt som ifrågasätter eller utmanar kommunistpartiets officiella linje. Flera lagar med koppling till nationell säkerhet har antagits, bland annat lagen om civilsamhällesorganisationers verksamhet i Kina. Gemensamt för lagstiftningen är att det saknas klara definitioner, vilket ger utrymme för oförutsägbart genomförande. Trakasserier, frihetsberövande och våld mot människorättsförsvarare, advokater och journalister har ökat under 2015 och 2016. Offentliga erkännanden via tv-sändningar förekommer. Detta gäller inte bara kinesiska medborgare utan också utländska. Media används för att kontrollera och styra opinionen.

regeringskansliets hemsida står även att Sverige i sina diplomatiska förbindelser med Kina vill ”stödja framväxten av ett kinesiskt civilsamhälle, vilket på sikt även främjar demokratiseringen och respekten för de mänskliga rättigheterna.”

Regeringskansliet skriver även att Stefan Löfven under sin resa till Kina, förutom näringslivsföreträdare, även ska träffa ”civilsamhällets aktörer”.

Mot denna bakgrund måste det vara givet att Löfven avser träffa i alla fall någon från de delar av civilsamhället som råkat ut för de ökade trakasserier som regeringskansliet själva beskriver enligt ovan, snarare än endast företrädare från exempelvis Kinas enda och statligt kontrollerade fackförening.

Vidare är det självklart att Löfven, upprepade gånger och på högsta nivå, måste kräva att Gui Minhai släpps fri, eller åtminstone att hans fall hanteras i enighet med lagen genom juridisk representation och en öppen rättegång.

Antingen måste detta ske. Eller så behöver regeringskansliet ändra texterna på sin hemsida, och sluta hymla med att man i relationen med Kina helt har slutat bry sig om mänskliga rättigheter och endast fokuserar på möjlig ekonomisk profit.

Relevant läsning:

Sverige allt tystare om mänskliga rättigheter i Kina” (SVT, december 2016)
Sverige kan göra mer för Gui Minhai” (SVT, oktober 2016)

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

4 Comments

  1. Hello Jojje

    You demands some positive reflections about China. And here I present some to you, in the form of recycling a previous comments of mine to your article sent on Feb 2017

    You may call me attacker paid by somebody, but I am actually engineer paid by my own anger after reading your shameless gossips. it must be you who are paid by somebody to write such negative articles, day in and day out. Otherwise how could you sustain your poor and shameless life, when you have spent so much energy on this, practically doing nothing else?

  2. Stop telling lies Jonas Olsson, Please
    Having read Jonas Olsson articles in past two years, I cannot help making some remarks about it again – I did it before, but it was deleted by him, because it was obviously not in his taste. My Swedish is good enough for reading and chatting, but to express myself better I use English instead.
    It is too much to ask Jonas Olsson to love China and its people, but it is probably reasonable to ask him not to hate China and its people – why should he does it?And it is definitively right to ask him not to say his loves them while in reality he hates them all the time, with reasons I have difficulty to imagine. Could Hitler have had similar feeling to Jews? Why should one hates something different from what he himself belong to? Is world not a better place with flowers of many different sorts and colors in blossom?
    As a freelance journalist specialized in Chinese affairs, and having lived and learnt everything about China for so long, Jonas Olsson claims that his interests in publishing articles is to report about China fairly. But what he did is exactly the opposite. He is spreading rumors and gossips all the time, and trying to find something vicious of everything happened in China and putting it in his article, in the guise of reality report.
    It makes me sick to think to collect all his biased gossips and explain how he has been screwing things up ridiculously. Instead I list a few facts about China which he once reported, but very negatively with no good reasons at all
    First, about Chinese media censorship and totalitarian rule. In present China people can openly speak about practically everything they think, without any consequence. Freedom of speech has been the norm ever since the death of Mao, practically. There are few thousands newspapers and magazines in China where all sort of reports, articles, fictions, fairy tales etc are published in huge quantity. In the printed media, however, there is restriction, and that is one should not call for overthrowing the government. If you do, you will be warned, and if your insist in that you will eventually be imprisoned.
    That is the so called censorship in general, and it is in reality not very far from free media. Can anyone openly call for overthrowing the Swedish government in current political systems? No, it is forbidden here as well. There is a difference in degree of media freedom between Sweden and China, and it is somewhat more free in Sweden, I must say, but the difference is not so big, and it is reducing with time, particularly with the explosion of media publication introduced by the widespread use of internet.
    The economy situation and life standards in China have made incredible progress in the past 40 years, and people are in general satisfied with what they have. China has a recorded history of 4000 years, and people there, young and old alike, have strong feeling to their culture, and their nation as a whole. That is the force which has kept the civilization as an entity for 4000 years continuously, practically the only one on the earth. And now China is heading to a high tide in its economy and civilization seen in long historical perspective. Why should the Chinese as a whole complain and try to overthrow what they enjoy so much?
    Second, the express train system in China. In the past 5 years, China has constructed a completely new network of express railway which has covered most part of the huge country and made travel much more convenient. This is practically something new in the world – with its coverage of area, the speed of over 300 KM per hour, and the superb quality in seats and service on the trains. No one who has put his feet on the train and traveled with it is not extremely impressed by it.
    It is just one aspect of China’s rapid development, and with it the improvement of people’s life quality. Thousands of Chinese cities and towns have been reconstructed completely with wide and clean streets, huge shopping centers and splendid shopping malls, food service and entertainment facilities of all kinds. Even a medium sized city would look more prosperous than Stockholm, the only big city in Sweden.
    Third, Jonas Olson once wrote a few articles about Chinese Yearly University Enrollment Examination, and he calls it a killing trap, in his typical style. The examination is actually an important part in Chinese education system and in Chinese society, and it played an extremely positive role as a whole.
    As a long-lasting cultural tradition, Chinese pay great attentions to education of their children. Parents in general regards it one of their life most important task to give their kids a decent education, preferably as good as possible. This is not only true for those who themselves have had good education, but even for those who had practically not education at all,and many are willing to work hard and long-time for it when necessary. But the resource of good university education is limited in China, like in anywhere else. To ensure that all children and students would have the same chance of education, based on merit of knowledge and study competence instead of family background or positions of parents, strictly regulated National University Enrollment Examination is held by Chinese government once a year, where all students are given the same test sheets of math, physics, literature, and English. Those who get good results are ensured seats in the best universities no matter what family they come from.
    This grand-scale activity is never reported by Jonas, although it is so important, and although he claims to be an active reporters about everything of China. Instead, he said the National Examination is a killing ground, destroying Chinese youngsters mercilessly. Is this a honest, reality based way of a journalist work?
    All the above is so clear such that Jonas Olsson cannot possibly miss knowing them. And still he has made no reports about them to his readers, who are keen to learn about China’s reality. Instead, China in his report is worse than Stalin’s Soviet: peopled are suppressed and suffering, living in misery all the time, waiting to be reported and eventually liberated by somebody like himself. What a misleading. And I cannot help wondering, why is he doing all these?
    Two facts are clear
    He is misleading his Swedish readers, his countrymen, systematically and completely, and this is not so glorious
    He is hoping to turn China upside down as a whole in order to prove his shallow superiority, and this is viscous.

    • First of all you didn’t even manage to get my name right. Secondly, I never deleted any comment by your or anyone else. Rest of your post is hardly worth arguing against.

Kommentera