Domstol fängslar aktivister i Hongkong efter myndigheternas begäran

    Sedan ”paraplyrevolutionen” hösten 2014 har demokratiska och politiska rättigheter i Hongkong urholkas med en oroande hastighet. Något som jag uppmärksammat här på InBeijing bland annat genom artiklarna ”Kina överger internationellt avtal om Hongkong” (3 juli) och ”Kina stärker greppet om Hongkong” (27 maj).

    En av många oroande trender är hur stadens myndigheter börjat sätta press på det tidigare fristående rättsväsendet att utmäta hårdare straff till aktivister som sluppit undan fängelse i tidigare rättegångar.

    Praktexemplet var den rättegång som hölls i dag mot tre av förgrundsfigurerna i demokratiprotesterna 2014. Joshua Wong och Nathan Law dömdes förra sommaren till samhällstjänst, samtidigt som Alex Chow fick en tre veckor lång villkorlig fängelsedom.

    Men Hongkongs justitiedepartement tyckte inte att straffen var hårda nog, och pressade därför domstolen till att fängsla de tre unga aktivisterna i en ny rättegång. Detta väckte uppmärksamhet på förhand, eftersom en fängelsevistelse på tre månader eller längre omöjliggör för individen i fråga att kandidera till stadens lagstiftande församling.

    Så blev också fallet: De tre dömdes till mellan sex och åtta månaders fängelse för sin inblandning i protesterna 2014 med brottsrubriceringen ”unlawful assembly”.

    Således kan inte Nathan Law inte ställa upp i omvalet till hans tidigare position i Hongkongs lagstiftande församling, som han förlorade tidigare i år efter att inte ha utfört ceremonin för insvurning på rätt vis. Joshua Wong – som grundat partiet Demosisto – skulle utan tvivel ha vunnit en plats i nästa val till samma församling (han var för ung för att delta vid förra valet).

    South China Morning Post noterar hur utfallet fördömts av såväl internationella organisationer som utländska myndigheter:

    In a statement, the US Congressional-Execut­ive Commission on China, which monitors human rights and the development of the rule of law in China for the American government and legislature, condemned the jailings.

    Using a popular name for the demonstrations of 2014, the commission’s chair, Marco Rubio, said Wong, Law, Chow “and other umbrella movement protesters are pro-democracy champions worthy of admiration, not criminals deserving jail time”.

    “The political prosecutions and resentencing of these young people is shameful and further evidence that Hong Kong’s cherished autonomy is precipitously eroding,” he added.

    Dessa domar följer även ett snarlikt fall med 13 aktivister som avgjordes i Hongkong tidigare denna vecka. De hade innan paraplyrevolutionens början försökt ta sig in i stadens regeringsbyggnader för att stoppa ett kontroversiellt byggnadsprojekt.

    Även dessa 13 aktivister slapp undan fängelse i en första rättegång, men kommer nu fängslas i upp till ett drygt år efter att myndigheterna pressat stadens domstol till ett tuffare utfall.

    Hongkong har därmed augusti 2017 fått sin första politiska fångar på mycket länge. Det kan ses som en varning till alla som bor i staden; var mycket försiktiga för att på något vis göra lokala myndigheter eller regimen i Peking upprörd. De politiska rättigheter som tidigare fanns här existerar nu inte längre.

    För den som är ytterligare intresserad av de tre aktivisterna eller de demokratiprotester som ägde rum i staden hösten 2014, släppte Netflix nyligen en utmärkt dokumentär vid namn ”Joshua: Teenager vs. Superpower”.

    Efter domen hann Joshua Wong författa några tweets innan trion fördes in i en polisbuss:

    I min senaste bok ”Det nya Kina” finns vidare ett kapitel med rubriken ”Hongkong och Taiwan”. Där berättar jag närmare om såväl protesterna som anledningarna bakom det politiska missnöje som ligger och pyr i Hongkong:

    Då jag landade i Hongkong i slutet av september 2014 började folk plötsligt strömma ut på gatorna i tusental. En månad tidigare hade Kina svikit sitt löfte om att stadens nästa regeringschef skulle väljas genom fria och allmänna val 2017. Istället skulle valet stå mellan ett fåtal kandidater som kommunistpartiet utsåg på förhand. Det fick rörelsen Occupy Central att planera protester med början på Kinas nationaldag 1 oktober. Men plötsligt utlyste en rad studentgrupper klassbojkott vid slutet av september och började demonstrera i stadens centrala delar. De ville få till en dialog med Hongkongs nuvarande regeringschef Leung Chun-ying som själv ställt sig bakom Kinas förslag att överge de fria valen.

    Något hundratal studenter klättrade natten mot 27 september över ett stängsel för att ”återta” det torg som ligger i anslutning till Hongkongs regeringshögkvarter. De som sedan vägrade lyda polisens order om att lämna torget utsattes för pepparsprej, varpå ett dussintal arresteringar gjordes. Detta fick ledarna för Occupy Central att göra gemensam sak med studenterna, och nästa dag utlysa början på sin proteströrelse.

    Kvällen 28 september befann jag mig i de stickande moln av tårgas som låg täta mellan skyskrapor och regeringsbyggnader i centrala Hongkong. Polisen hamnade snabbt i numerärt underläge mot tusentals demonstranter med simglasögon, andningsmasker och blöta handdukar som skydd. Kravallpolisens hårda framfart, som resulterade i dussintals skadade och ännu flera arresteringar, lockade snabbt ut tiotusentals vanliga invånare på gatan för att hjälpa till med ockupationen. Tårgas och batongslag till trots nådde antalet protesterande redan samma helg 50 000.

    (…)

    Många hongkongbor är också missnöjda över den ekonomiska utvecklingen sedan 1997. Stadens gini-koefficient, ett internationellt vedertaget mått för klass- och inkomstskillnader, har ökat dramatiskt på senare år och är nu högre än i någon annan utvecklad ekonomi. Det senaste årtiondet har Hongkongs fastighetspriser tredubblats medan inkomstökningen under samma period blott varit tre procent. Frustrerade invånare kopplar, med rätt eller orätt, samman denna utveckling med de allt närmare ekonomiska banden till Kina. Redan 2005 gick Kina om USA som den största destinationen för Hongkongs export, och i dag sker över hälften av stadens handel med det kinesiska fastlandet. Kinesiska företag tar också allt större andelar inom områden som finans, energi, fastigheter, byggsektorn och introduktioner på Hongkongs börsindex.

    Exempelvis stod kinesiska byggfirmor för mindre än 15 procent av kontrakten till Hongkongs allmänna byggprojekt vid mitten av 1990-talet, men nu är andelen över en tredjedel. I utbyte har många aktörer från Hongkongs affärselit tillåtits bli medlemmar i folkets rådgivande konferens, en av Kinas viktigaste politiska instanser som årligen sammanträder i Peking tillsammans med den nationella folkkongressen. (Även Leung Chun-ying var medlem där innan han blev Hongkongs regeringschef.) Medlemskapet ger större tillgång till den kinesiska marknaden. Som en konsekvens är de fyra familjer som kontrollerar stora delar av Hongkongs ekonomi i dag rikare än någonsin, med tillgångar som uppskattas till 1 500 miljarder kronor.

    Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

      Kommentera