Av alla utmaningar som Kina står inför, är demografin om inte den största så i alla fall den mest underskattade. Liksom i länder som Japan, Sydkorea och Taiwan föder kinesiska kvinnor allt mindre barn i takt med ekonomisk utveckling och tillhörande samhällsförändringar.
Men i Kina är problemet särskilt stort, med tanke på den ettbarnspolitik som infördes 1979. Barnafödandet har därför legat på extremt låga nivåer under snart fyra årtionden. Därför började Kinas arbetsstyrka som andel av befolkningen sjunka redan 2010, och 2013 började även invånarna i arbetsför ålder sjunka i antal.
Och värre blir det. 2050 kommer Kinas befolkning ha en av världens högsta medianåldrar, samtidigt som andelen kineser i arbetsför ålder blir en av världens absolut lägsta.
I skarp kontrast kommer USA:s befolkning – mycket tack vare invandring – att växa med 30 procent fram till samma år. Det kommer då ”bara” gå två kineser på varje amerikan, jämfört med förhållandet fyra mot en i dag.
Den demografiska utvecklingen utgör alltså ett potentiellt hinder för den kinesiska ekonomin att passera den amerikanska i storlek. Kinas myndigheter är givetvis varse om detta, och 2015 övergavs ettbarnspolitiken helt i ett försök att öka födelsetalen.
Detta har dock inte fått önskad effekt. Som så ofta när strukturella problem uppstår i Kina, så hanteras den demografiska oron bland annat genom att låtsas om att bekymren inte existerar.
I motsats till de två tidigare presidenterna nämnde inte Xi Jinping ”födelsekontroll” eller ”familjeplanering” i sitt öppningstal till partikongressen förra månaden. Vidare konstaterar South China Morning Post att myndigheterna också har strykit delar av den besvärliga utvecklingen från officiell statistik:
China’s National Bureau of Statistics has been publishing the data on the “age-specific fertility rate of childbearing women” – the measure of how many children were born to different age groups – annually since 2004.
But in the 2017, China’s statistics yearbook, which sets out the data from the previous 12 months, the bureau said it had decided to remove these figures, which help to calculate the country’s overall fertility ratio.
The bureau gave no reason why it stopped publishing the data and did not reply to questions from the South China Morning Post.
Artikeln visar även på en stor diskrepans gällande födelsetal mellan den nationella statistikbyrån och den tidigare så mäktiga ”National Health and Family Planning Commission” som under årtionden implementerade ettbarnspolitiken i Kina.
Kommissionen hävdar att Kinas födelsetal 2015 låg på 1,6 barn per kvinna och under 2016 steg till 1,7 tack vare att ettbarnspolitiken upphört. Enligt den nationella statistikbyrån var dock födelsetalet 2015 blott 1,05 utan att någon märkbar höjning ägde rum under fjolåret.
South China Morning Post talar även med en kinesisk tjänsteman som tidigare var verksam inom den ovannämnda kommissionen. Han menar att skillnaden mellan vad myndigheterna förväntade sig och det egentliga resultatet kan ligga bakom faktumet att statistiken nu inte längre publiceras.
Befolkningsstatistik har länge varit en kontroversiell fråga i Kina. Tidigare i år sade Yi Fuxian, forskare vid University of Wisconsin-Madison i USA, att den kinesiska befolkningsmängden ”överskattas” med 90 miljoner och att Indien redan i dag kan ha fler invånare än Kina.
Hur det än må vara med mörkläggning och statistik så framhålls oro över Kinas demografi även ofta i statlig media.
China Daily citerade i veckan inhemska experter som varnar för antalet invånare äldre än 65 år har ökat med tio miljoner årligen sedan år 2000, och kommer uppgå till cirka 400 miljoner 2035.
Artikeln tillägger att Kinas krympande arbetsstyrka redan i dag har stora problem att försörja och ta hand om de 240 miljoner invånare som är över 60 år.
Försörjningen försvåras vidare av faktumet att Kina riskerar bli ”gammalt innan det blir rikt”. Innan de demografiska problemen började kännas i exempelvis Japan och Sydkorea, var dessa redan höginkomstländer som dessutom utvecklat en omfattande social välfärd.
Relaterad läsning: ”Nation on road to be ’super aging society’” (China Daily)
”An inconvenient truth? China omits key figures that may have highlighted its demographic time bomb from official statistics” (South China Morning Post)
