Inför Donald Trumps viktiga Asienresa

    Nästa vecka var det exakt ett år sedan Donald Trump vann det amerikanska presidentvalet. Det firar han med sin längsta och viktigaste utlandsresa hittills. 5-13 november besöker han i tur och ordning följande länder: Japan, Sydkorea, Kina, Vietnam och Filippinerna.

    Om detta skriver jag min längsta artikel hittills i magasinet Fokus. Artikeln ligger bakom betalvägg och därmed kan jag inte dela den här. Istället tänker jag summera upp de viktigaste punkter inför Trumps Asienresa.

    Det viktigaste stoppet på resans gång är givetvis Kina, där Trump kommer befinna sig 8-10 november. Medan hans egna förtroendesiffror just nådde nya rekordlåga nivåer, så stärkte Kinas president Xi Jinping förra månaden greppet om makten under 19:e partikongressen genom att skriva in sitt eget namn i kommunistpartiets konstitution.

    Under partikongressen talade Xi även om byggnationen av konstgjorda öar i Sydkinesiska havet som en stor framgång, och lovade att moderniseringen av Kinas militär ska slutföras fram till år 2035.

    Inför mötet kom även uppgifter om att kinesiska bombplan utövat regelbundna attackövningar mot USA:s militärbas på Guam, samtidigt som nya satellitbilder visar att de konstgjorda öarna i Sydkinesiska havet nu är så utvecklade att Kina snart kan placera stridsflygplan där.

    Under sin valkampanj härjade Trump rejält om att vara ”tuff” mot Kina. Straffskatter skulle införas på kinesiska varor, och landet skulle brännmärkas som valutamanipulatör redan första dagen i vita huset.

    Istället har det motsatta skett. Trump har i det närmaste fjäskat för Xi Jinping och på flera vis tillmötesgått Kina vad gäller ländernas ekonomiska samarbete. På så vis har han hoppats att Kina ska bidra med den hjälp som behövs för att stoppa Nordkoreas utveckling av kärnvapen.

    Taktiken har dock misslyckats, och enligt flera källor har Trumps administration nu tillbringat mycket tid med att tänka ut en ny strategi för Kina. Denna strategi kan komma att presenteras vid APEC-mötet som Trump ska närvara vid i Vietnam 10 november.

    Flera källor gör gällande att USA vill se Indien spela en större roll för att motverka Kinas ökande inflytande i regionen. ”A free and open Indo-Pacific region” sägs bli slogan för USA:s nya politik i Asien.

    Redan förra månaden talade utrikesminister Rex Tillerson om en närmare relation mellan USA och Indien, baserad på “en gemensam förpliktelse av att uppehålla lagstyre, navigationsfrihet, universella värderingar och frihandel.”

    Tillerson försäkrade även sin indiska motsvarighet att USA nu är villiga att sälja den teknologi som Indien behöver för att modernisera sin militär, inklusive stridsflygplan av modellerna F-16 och F-18.

    Vidare sägs närmandet ett steg i ledet av återupprättandet av ”Quadrilateral Strategic Dialogue”. Denna lösa allians mellan demokratierna USA, Indien, Japan och Australien i syfte att hindra Kinas framfart på världshaven diskuterades först 2007. Men Australien drog sig sedan ur för att istället utveckla närmare ekonomiskt samarbete med Kina.

    Under Trumps Asienresa kan denna allians alltså komma att presenteras på nytt, särskilt som regeringen i Canberra blivit varse om hur Kina i ökad utsträckning försöker använda sin ekonomiska bärkraft för att påverka Australien akademiska frihet och inhemska politik.

    Amerikanska bundsförvanter som Japan, Sydkorea och Filippinerna såg förra året med fasa på Trumps valseger, då han i sin kampanj framhöll att länder som åtnjuter USA:s militära beskydd måste betala för detta eller klara sig på egen hand.

    Det är därför viktigt att Trump under Asienresan ger klara säkerhetsgarantier till sina allierade, om han vill hindra att Kina tränger undan USA från regionen. Utan USA:s uppbackning blir det svårare för många länder i regionen att motstå pressen från Kina om bilaterala samtal för att ”lösa” territoriella och andra viktiga frågor.

    Trump sköt redan tidigt sig själv i foten på denna punkt genom att skrota frihandelsavtalet Trans-Pacific Partnership (TPP). Detta omfattande avtal skulle ha ökat USA:s ekonomiska inflytande i regionen på Kinas bekostnad. Nu har istället Kina dragit nytta av Trumps beslut genom att erbjuda investeringar och ökat samarbete inom ramen för jätteprojektet med ”den nya sidenvägen”.

    Vid sidan av relationen med Kina och ”Quadrilateral Strategic Dialogue” är det alltså viktigt att hålla koll på huruvida några nya bilaterala frihandelsavtal kommer ingås med de länder som Trump besöker. Det skulle i så fall ge ytterligare tecken på att USA vidhåller sin viktiga ekonomiska och politiska roll i regionen.

    Något som lär behövas för att Sydkinesiska havet inte ska bli ”en kinesisk insjö”, vilket en inflytelserik amerikansk tankesmedja varnade för i fjol. För en närmare utveckling av detta, läs hela min artikel i veckans Fokus!

    Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

      Kommentera