Upprepade varningar om Kinas ekonomi

    Förra veckans publicerade Affärsvärlden en lång artikel av mig med rubriken ”Dubbla budskap”. Den handlar om hur president Xi Jinping under förra månadens viktiga partikongress – liksom vid flera tidigare tillfällen – gett motstridiga uppgifter om hur landets ekonomi ska skötas.

    Artikeln ligger bakom betalvägg, men de inledande paragraferna kan läsas via Affärsvärldens hemsida:

    I mitten av oktober öppnades den 19:e partikongressen i Kina genom ett 3,5 timmar långt tal av president Xi Jinping. Vid denna årets viktigaste politiska händelse lovade Xi, till rungande applåder, att landets privata företag skulle spela en “avgörande roll” för Kinas ekonomiska utveckling, samt att bank- och finanssektorn ska bli mer marknadsorienterad.

    Men samtidigt sade sig Xi vilja se “större, starkare och bättre” statliga företag. Han underströk även hur kommunistpartiet måste ta ett kraftfullt kommando över ekonomin för att lösa de svåra utmaningar som Kina står inför. Hur bör dessa dubbeltydiga budskap tolkas?

    Löftena var nästan identiska med de som Xi avgav vid tredje plenumet 2013, samma år som han blev president. Tillsammans med reformplaner utlovades då särskilt stöd till statliga företag som “tjänar nationella intressen”. Sedan dess har många statliga jättar ökat sin storlek och stärkt monopolställningen inom sektorer som finans, transport, energi, telekom, olja och mineralutvinning.

    Likaledes lovade Xi i sitt öppningstal till partikongressen förra månaden att utländska företag genom avregleringar ska ges större tillgång till landets servicesektor. “Kina kommer inte att stänga dörren, utan öppna den ännu vidare”, sade presidenten med en retorik som påminde om det tal han höll till försvar för globalisering och frihandel vid Världsekonomiska forumet i Davos tidigare i år.

    Men även här märks dubbla budskap och en tydlig diskrepans mellan löften och verklighet. För som jag skriver längre ner i artikeln, så visar undersökningar från såväl amerikanska som europeiska handelskamrar en stor besvikelse bland medlemmarna över investeringsklimatet i Kina. De känner sig också mindre välkomna i landet än tidigare.

    I artikeln intervjuas Mats Harborn, som är chef vid Europeiska Handelskammaren i Kina. Han talar om en ”löftesutmattning” bland medlemmarna, då väldigt lite har gjorts de fyra senaste åren för att förbättra situationen vad gäller marknadstillträde och diskriminering mot utländska företag. Detta trots upprepade löften på dessa punkter sedan Xi Jinping blev president 2013.

    Men Xi har en uttalad tro om att Kinas kommunistparti för att behålla sitt maktmonopol inte bara måste kontrollera militären, utan även vissa nyckelområden inom landets ekonomi. Därför är det osannolikt att några större marknadsekonomiska reformer är att vänta under hans tid vid makten.

    Under Xis tid som president har istället främst statliga investeringar i infrastruktur och fastigheter hållit uppe Kinas ekonomiska tillväxt. Detta har i sin tur lett till en oroande ökning av belåningsgraden, särskilt inom kinesiska företag som haft tillgång till billiga krediter från de statliga bankerna.

    I augusti varnade därför Internationella valutafonden (IMF) för att Kinas skuldnivå riskerar öka från 235 procent till 300 procent år 2022. Redan nu ligger den enligt flera uppgifter på omkring 260 procent, vilket redan det är nivåer som i andra länder alltid har lett till avmattad tillväxt eller tvingat fram drastiska behandlingar.

    Även när det gäller hanteringen av denna kris så far presidenten med dubbla budskap, som jag skriver i min text för Affärsvärlden:

    IMF varnade även för att den konstant ökade utlåningen gör den mindre effektiv. Under fjolåret var kinesiska banker tvungna att utfärda fyra gånger så mycket krediter som 2008 för att uppnå samma grad av tillväxt. Det faktumet att Kinas totala skuld har fyrdubblats sedan den globala finanskrisen 2008 “begränsar kraftigt” handlingsutrymmet vid en ny finanskris eller annan ekonomisk turbulens.

    Återigen märks dubbla budskap. Xi Jinping har flera gånger understrukit vikten av att landets finansiella institutioner tar itu med den hejdlösa utlåningen till statliga företag. Att minska skuldnivån måste, enligt presidenten, vara “prioritering bland prioriteringar” hos belånade företag. Men samtidigt är han ovillig att låta tungt belånade statliga jättar gå omkull, eller göra betydande ändringar i hur myndigheterna fördelar Kinas resurser.

    Den galopperande skuldnivån har mycket riktigt också lett till flera varningar från höga kinesiska tjänstemän inom finanssektorn den senaste månaden.

    Det började med en forskare vid Kinas centralbank vid namn Yandong Jia, som i oktober medförfattade en rapport vilken varnar för skuldnivån i de kinesiska företag som stått för de senaste årens tillväxt.

    Rapporten menar att myndigheternas ambition att hålla uppe företag inom byggsektorn med nya lån är ”extremt icke-produktiv”, och att bristen på djupgående reformer gjort att landets ekonomi förlorat momentum.

    Kinas centralbankschef Zhou Xiaochuan, som snart ska gå i pension, har på ett par veckor utfärdat några skarpa varningar om tillståndet för Kinas ekonomi.

    Efter detta varnade Kinas centralbankschef Zhou Xiaochuan under själva partikongressen att Kina står inför ett så kallat ”Minsky Moment”, alltså en plötslig kollaps av värdet på tillgångar.

    Vanligtvis är Kinas centralbank väldigt tystlåtna om eventuella risker inom landets ekonomi. Därför höjde många på ögonbrynen när Zhou nu i veckan för andra gången utfärdade en varning som bland annat Bloomberg uppmärksammar i en artikel med rubriken ”China’s Central Bank Chief Warns of ‘Sudden, Contagious and Hazardous’ Financial Risks”:

    The nation should toughen regulation and let markets serve the real economy better, according to Zhou. The government should also open up markets by relaxing capital controls and reducing restrictions on non-Chinese financial institutions that want to operate on the mainland, he wrote.

    “High leverage is the ultimate origin of macro financial vulnerability,” wrote Zhou, 69, who is widely expected to retire soon after a record 15-year tenure. “In sectors of the real economy, this is reflected as excessive debt, and in the financial system, this is reflected as credit that has been expanding too quickly.”

    Bloomberg listar också flera punkter som centralbankschefen varnar för, allt från bubblor och regleringar till ”zombie-företag”.

    Varningarna ses av många som ett nödrop till Xi Jinping och den politiska ledningen, för det är givetvis där snarare än hos centralbanken som den verkliga makten makten över reformarbete och finanspolitik ligger.

    Under partikongressen presenterades heller inga åtgärder för att få bukt med Kinas alarmerande skuldnivåer. Detta är ett ämne som vi definitivt kommer höra mycket om under de kommande åren.

    Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

      Kommentera