Kina stoppar bok i Australien och censurerar akademisk förläggare

    I Australien bor nu omkring en miljon kineser, samtidigt som landets råvaruindustri har gjort Kina till dess i särklass största handelspartner. Kinesiska myndigheter har därmed möjlighet att utöva ett stort inflytande över Australien, vilket man gjort i växande omfattning under de senaste åren.

    Under sommaren kom rapporter om att Kina bygger ett nätverk i Australien för att spionera på landets kinesiska befolkning i syfte att ”skydda Pekings kärnintressen”. Även australiensiska underrättelsetjänsten har utfärdat varningar, vilket fått landets myndigheter att börja diskutera en anti-spionlag med udden riktad mot de upptrappade kinesiska aktiviteterna.

    Allt detta och mycket mer hade kartlagts av professor Clive Hamilton under arbetet med en bok vid namn ”Silent Invasion: How China is Turning Australia into a Puppet State”, vars publicering nu har stoppats av förlaget Allen & Unwin, där Hamilton tidigare gett ut åtta böcker.

    Under helgen framkom uppgifter om att Allen & Unwin i sista stund tog beslutet att inte publicera boken på grund av en ”hotbild” från Kina mot såväl förlaget som Hamilton personligen, skriver bland annat Australia Broadcast Corporation:

    ”Allen & Unwin said that they were worried about retaliation from Beijing through a number of possible avenues including legal threats, orchestrated by Beijing, and they decided it was too big a risk and so therefore pulled the plug and returned the rights to me,” Professor Hamilton said.

    Silent Invasion closely examines the Chinese Communist Party’s activities in Australia, and Professor Hamilton said it had already been significantly edited by lawyers.

    Fallet sades vara det första någonsin i Australien där en bok stoppas av en utländsk makt på grund av kritik mot landet.

    ”Anledningen till varför de beslutade sig för att inte publicera denna bok är också anledningen till varför den måste publiceras”, konstaterade Hamilton kort och letar nu efter en ny förläggare.

    Bland annat är Australiens universitet ekonomiskt beroende av de cirka 100 000 kinesiska studenter som nu betalar studieavgifter där. De organiseras i sin tur av studentföreningen Chinese Students and Scholars Association (CSSA), som i nära samarbete med ambassad och konsulat både kontrollerar studenternas lojalitet och ställer politiska krav på universiteten.

    Studenten Lu Lupin, ordförande för CSSA vid University of Canberra, sade 2017 öppet i media att hon ”inte skulle tveka” att rapportera sina studiekamrater till Kinas ambassad i Australien.

    När en föreläsare vid University of Newcastle använde material som refererade till Taiwan som ett land, kontaktades universitetsledningen av Kinas konsulat i Sydney.

    I ett annat fall tvingades en doktor i informationsteknologi be om ursäkt för att han använt sig av en karta där områden som Kina och Indien under 2017 började tvista om betecknades som indiska.

    Det ledde till att ett tiotal lyxbilar prydda med kinesiska flaggor formade en kolonn som passerade tre av Sydneys universitet på den indiska nationaldagen, innan de tillsammans åkte till Indiens generalkonsulat för att parkerade utanför och varva sina motorer på tomgång.

    Förutom flaggor var bilarna dekorerade med slogans om att Kina inte kommer överge en bit av sitt territorium, samt ”Alla som förolämpar Kina kommer dödas, oberoende av hur långt borta de befinner sig”.

    Efter intervjuer med tidigare ordförande vid CSSA har Fairfax Media även lyckats säkerställa att Kinas ambassad och konsulat finansierar och ordnar organisationens evenemang, samt flyger in medlemmar från hela Australien till ambassaden i Canberra för politiska direktiv.

    En växande oro finns även för kinesisk inblandning i australiensisk politik, sedan flera politiker från landets två största partier på sistone varit inblandade i donationsskandaler med pengar från Kina. Bland annat bröt en senator från Labor med partilinjen och försvarade Kinas framfart i Sydkinesiska havet för att en kinesisk miljardär inte skulle dra tillbaka en mångmiljondonation till partiet.

    Vidare kontrolleras en stor majoritet av Australiens kinesiskspråkiga medier av Kinas ambassad och konsulat, som håller noggrann koll på vad som skrivs och fördelar budgeten för annonsering från aktörer på fastlandet.

    Likaledes får flera av Australiens största engelskspråkiga medier betalt av kinesiska myndigheter för att regelbundet publicera den åtta sidor långa bilagan ”China Watch”, som produceras av den statliga kinesiska tidningen China Daily. Där står ofta att läsa om president Xi Jinpings förträfflighet, eller hur Kinas anspråk på 90 procent av Sydkinesiska havet är helt riktiga.

    Nyheten om professor Hamiltons bok är ännu ett bevis på hur Kinas ökade politiska makt innebär stora utmaningar för rättigheter som yttrandefrihet och akademisk frihet i utlandet. För ett par veckor sedan blev det även känt att Springer Nature – världens största akademiska förläggare – bedriver självcensur i Kina.

    Springer Nature har plockat bort över 1 000 artiklar från sitt sökbara digitala arkiv i Kina. Dessa texter handlar om ämnen som kulturrevolutionen, massakern vid Himmelska fridens torg, Tibet eller personliga uppgifter om president Xi Jinping.

    När detta blev känt menade Springer Nature ändå att det inte handlar om censur, utan blott om att följa lokala lagar. En taleskvinna sade att det ”bara” är någon procent av förlagets artiklar som påverkas, och att man riskerar att få allt sitt material blockerat i Kina om kraven inte hörsammas.

    Tidigare i somras blev det stor uppståndelse när Cambridge University Press, världens äldsta förläggare, efter krav från kinesiska myndigheter censurerade hundratals artiklar från sitt arkiv i Kina.

    Efter uppropp från flera akademiker och NGO:er, inklusive hot om bojkott, ändrade sig Cambridge och beslutade att avsluta sin egen censur bara någon vecka efter att den införts.

    Det verkar inte sannolikt att Springer Nature kommer gå samma väg, eftersom censuren redan verkar ha varit på plats under flera månader.

    Dessutom vill förläggaren sannolikt inte heller gå miste om sin omfattande tryckeriverksamhet i Kina, eller det lukrativa samarbetsavtal man hösten 2017 ingick med internetjätten Tencent.

    Relaterad läsning:

    Australian publisher drops book for fear of China retaliation” (Financial Times)
    Leading Western Publisher Bows to Chinese Censorship” (New York Times)
    A tale of two publishers: Is censorship the new normal?” (Hong Kong Free Press)

    Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

      Kommentera