De svenska internettrollen i Kinas tjänst

För ett drygt år sedan skrev jag artikeln ”Trolljakten” för Expressen Kultur, efter att jag själv och flera andra svenska journalister som skriver om Kina hängts ut och hotats på en blogg vid namn ”Kinarummet”.

Där stod bland annat att jag borde skatta mig lycklig för att ”bara” ha blivit svartlistad från Kina och undsluppit dödsstraff, samtidigt som hot även gjordes mot andra journalister på Svenska Dagbladet att även de skulle få problem med sina visum.

De senaste månaderna har Kinarummet inte varit särskilt aktiv, men istället har en blogg vid namn ”Falska nyheter och falsk media” börjat publicera liknande material flera gånger i veckan. Där finns även en lista över svenska reportrar som sägs fara med osanning om Kina.

Efter de senaste händelseutvecklingen kring fallet Gui Minhai och planerna på en kinesisk hamn i Lysekil, har båda dessa bloggar nu börjat publicera allt fler artiklar i en allt mer obehaglig ton.

I en text med rubriken ”Gui Minhai kan få dödsstraff” påstårKinarummet bland annat att det är jag som har uppmuntrat Gui att bedriva sin förlagsverksamhet, samt även givit honom idéer till böckernas innehåll:

Gui Minhai har publicerat falska berättelser om förmenta oredligheter och brott av Kinas ledare som sexövergrepp, kvinnoaffärer, älskarinnor, svarta affärer, ekobrott, osv. Det har kallats ”granskning” av makthavare av utländska media. Inget av detta har kunnat verifieras och vi vet idag att allt är uppdiktade falska nyheter som tydligen sprits i avsikt att undergräva Kinas regering och olika personers trovärdighet och ställning i politiken och samhället. Vi ser samma sak ofta även i Sverige, hur rykten om politiker och affärsledare sprids av anonyma källor, i samma avsikter. Nyligen dömdes en kvinna till fängelse i Hovrätten för just sådan falsk tillvitelse.

Källan till dessa falska nyheter har tydligen dels varit USA, vilka är redan välkända för sådan verksamhet med falsk ryktesspridning, och politiska opponenter inom Kina. Det ryktas även att en namngiven svensk bloggare har varit en av Gui’s tillskyndare och leverantörer av falska nyheter. Personen rapporteras ha uppehållit sig illegalt i Kina under många år, och är nu bannlyst från Kina på livstid.

På Falska nyheter och falsk media är det främst Dagens Nyheter som står i korselden. Där publiceras varje vecka flera exempel på så kallade ”falska nyheter” om Kina i svensk press, som sedan plockas isär och och avfärdas.

Exempel på hur det kan låta när en av Dagens Nyheters senaste ledarartiklar om Kina kritiserar i ett inlägg med rubriken ”DN drevet mot kineser tycks alltmer ta samma skepnad som nazismens propagandan”:

Det vore nog svårt att hitta något mer förfalskat än DN’s hatiska och föraktfulla drev mot folkgruppen kineser och deras land, ett hatiskt drev som nu pågått länge med information som saknar verklighetsanknytning. DN artiklarna tycks alltmer likna den forna tyska tidningen ”Der Stürmer”, bara att nu är det kinesiska folket målet, inte det judiska.

– våldsregimens förtryck av befolkningen

Lögn. Falskt. Åtskilliga personer som bott länge i Kina kan vittna om att varken något förtryck eller våld förekommer. Befolkningen har betydligt större frihet än i det hårt reglerade, övervakade och kontrollerade Sverige. Kina har en obeväpnad polis som mest klagar över att inte finns något att göra.

Andra texter från samma blogg attackerar svensk rapportering kring Gui Minhai, övervakning och till och med researtiklar som ifrågasätter Kinas ökade inflytande över Kina. Journalister hängs ut med namn och ömsom idiotförklaras, omsöm hotas.

När jag skrev min artikel för Expressen på detta ämne gjorde jag givetvis en del efterforskningar. Bland annat fick jag fram vem det är som står bakom Kinarummet.

Personen i fråga heter Bert Felt, har bott i Chongqing sedan 2004 och är gift med en kinesisk kvinna.

Innan flytten till Kina var Bert bosatt en längre tid i Nya Zeeland, där han också har medborgarskap. Bert berättar själv i olika kommentarsfält på nätet att han inte varit i Sverige ”på flera årtionden”, vilket kan förklara den bristfälliga svenska som kännetecknar hans texter.

På andra svenska forum och kommentarsfält figurerar Bert ibland som ”Rolf Krohna”. Hans aktivitet där är en kombination av hyllningar av Kinas politiska system och frän kritik mot Sveriges dito.

Jag har inte kunnat säkerställa att ”Falska nyheter och falsk media” drivs av samma person som Kinarummet. Vad som talar för detta är det snarlika innehållet och formuleringarna, att bloggarna varit aktiva vid olika tillfällen samt att de i sina texter ofta länkar till varandra. Dock är språket något bättre på den nyare bloggen, så det är fullt möjligt att det handlar om två olika personer.

Vad ligger då bakom allt detta? Jo, sannolikt handlar det om svenskar som arbetar för kinesiska myndigheter, mot betalning eller på grund av andra egenintressen.

Enligt material som ligger på nätet har Bert Felt tidigare jobbat som ”konsult” åt lokala myndigheter i Chongqing. Det går därmed inte utesluta att han har fått betalt för att hålla koll på vad som skrivs om Kina, och anmäla de journalister som kritiserar landets regim. Detta skulle också förklara hans direkta varningar till svenska reportrar om att de kommer råka ut för visumbekymmer.

Nu kanske några av er läsare tycker det verkar löjligt att svenska medborgare skulle utföra kinesiska myndigheter smutsjobb mot betalning. Men tvärtom så är detta något mycket vanligt.

Kinesiska myndigheter har under de senaste åren trappat upp såväl övervakningen av sitt eget internet, som vad som skrivs och sägs om Kina i utlandet. De finns många vittnesmål om utlänningar som närmats av kinesiska säkerhetsagenter som försöker rekrytera dem. Se bland annat artiklarna ”How I almost became a Chinese spy – reflections on China’s Age of Anxiety” och ”How the Chinese recruit American journalists as spies”.

Jag har själv en europeisk vän som en kort tid jobbade som informatör åt säkerhetstjänsten i just Chongqing. Förutom mindre penningbelöningar och middagar, fick hen ett fördelaktigt visum utfärdat av lokala myndigheter. Om vederbörande hade vägrat fanns risken för att hen istället skulle ha fått problem med att förnya sitt visum.

Mot denna bakgrund faller det sig naturligt att kinesiska myndigheter även försöker ta hjälp av svenskar för att hålla koll på den svenska debatten, särskilt efter att kidnappningarna av Peter Dahlin och Gui Minhai uppmärksammats internationellt.

Som Göran Leijonhufvud uppmärksammade i Dagens Nyheter i går i en artikel med rubriken ”Kina har en global strategi för att dominera världen”, så måste de kinesiska påverkansförsöken mot grundläggande rättigheter som yttrandefrihet och akademisk frihet tas på allvar. De resurser som Kina lägger ner på detta område kan ryska säkerhetschefer bara drömma om.

Jag har upprepade gånger försökt nå Bert Felt via mail och telefon. Mailen studsar numera, och varje gång jag har ringt upp så har han helt enkelt bara lagt på luren.

Utdrag från texter som publicerats på ”Kinarummet” samt ”Falska nyheter och falsk media”:

Det är verkligen tragiskt att se hur svenska media och journalister så systematiskt förfalskar, sprider rykten och skvaller, selektivt utelämnar och fabricerar information man publicerar i Sverige och på så sätt missleder svenskarna. Allt tycks bottna i en grov inkompetens och helt avsaknad av respekt över hur andra länder fungerar. Uppenbart har media och journalistkåren allvarligt och grovt misslet svenska allmänheten över vad som hände i fallet med bokförläggaren Gui Minhai

(…)

Vad som hände i Thailand är att en tjänsteman har sökt upp Gui Minhai, informerat honom om häktningsordern, att han var en brottsling på flykt undan rättvisan, och i enlighet med de krav som kinesisk lag ställer informerat honom om att han kan välja att frivilligt återvända och erkänna och därmed få rätt till straff förhandling (plea bargaining) och reducerad straffsats, eller han kommer att begäras utelämnad och ges tillfälle att försvara sig. Det fanns en häktningsorder utfärdad då Gui Minhai hade avvikit medan han var under villkorlig dom och övervakning, vilket i Kina är liktydigt med villkorlig frigivning. Uppenbart valde Gui Minhai det första alternativet.

DN fortsätter sina hätska drev mot folkgruppen kineser och deras land. Göran Leijonhufvud är en gammal välkänd Kina-antagonist, mycket ord-vig och välövad journalist, som närmar sig sin 80 årsdag, han kom till Kina under kulturrevolution men tycks inte ha lyckats utveckla sina åsikter längre än så till denna dag, trots att Kina har utvecklats dramatiskt. Vi kanske skall visa förståelse, och respekt, både med respekt för ålder och det faktum att han nu lever under en svensk kopia av Kinas katastrofala kulturrevolution för 50 år sedan.

(…)

– En brutal diktatur

Lögn. Det finns inget brutalt i Kina av idag. Sverige är betydligt mer en brutal diktatur med en intensiv personövervakning, tungt beväpnad polis, polis med automatvapen bevakar polisstationer, och yttrandefriheten är reglerad ner till ordval av enstaka ord. Se referensen till DI artikeln nedan.

Kinas polis är obeväpnad, behöver inte längre patrullera, klagar över att det inte finns något att göra, kvinnor går säkra hem på nätterna, men för all del, man ”brutalt” håller efter gangsters, uppviglare och terrorister. För resten av befolkningen har det skapat ett harmoniskt, fredligt och säkert samhälle.

”Vad Xi egentligen vill, förutom att behålla makten, fortsätter att vara ett mysterium.” (DN) Vi förstår att det är ett mysterium för den okunnige när det gäller Kina. Kina är nämligen alltmer folkstyrt, speciellt på lokalnivå. Sverige är mycket hårt toppstyrt, väljarna får välja ideologi och parti, men nästan alla partier har samma ideologi, precis som i det forna Sovjet. SD sticker ut, och bekämpas ilsket av maktklicken bestående av media och de traditionella partierna. Xi har ledar rollen i Kina därför att han valdes till rollen, inte för att han tog den själv. Det är inte han som behåller makten, det är han som har förtroendet att leda. Xi leder med omkring 90% förtroende. Jämför med Löfven, Sveriges statsminister, förtroendet har varit nere på 15%. I Sverige får man inte välja ledare alls, dom tillsätts i slutna möten av partiet.

Man upphör inte att förvånas över hur hatiskt de flesta svenska journalister skriver om kineser och deras land Kina. Det produceras en hel del bra kvalitetsjournalistik i Sverige, men något som ens påminner om kvalitet när det gäller Kina är otroligt sällsynt. En god berättare, journalist, skall inte ha huvudrollen i det han berättar, men i Sverige är det så. Journalisten, om man ens kan kalla dessa personer ”journalister”, intar huvudrollen, och med stora fotografier av sig själv och med självberömmande epitet, egoistiskt och narcissist presenterar sig själva och det dom skriver som den enda ”sanningen”.

Samtliga personer som har rapporterat om Kina, vi talar främst om Ola Wong, Torbjörn Petersson, Jojje Olsson, eller Per Liljas, som har skrivit falska, vinklade, eller helt enkelt fabricerade nyheter om Kina har nu portats eller har snäva restriktioner att arbeta inom Kina. Att sprida falska nyheter eller falska rykten har sedan 50 talet varit kriminellt i Kina och det är orsaken till att dom stängs ute. Hatiska och falska nyheter och ryktesspridning var nämligen orsaken till de många inbördeskrig som rasade under perioden 1912 till 1949 och som orsaka mycket död och lidande. Lagen har skärpts flera gånger, senast 2014. Kina har liberaliserat media de senaste åren och det har gjort att redaktioner som våran kan granska sådana utländska aktiviteter och exponera illegal verksamhet och det har bidragit till saneringen.

Vad som förundrar oss mest är att en Bonnier tidning som Expressen har nedlåtit sig att publicera Jojje Olsson hatiska artikel. Det tycks mer vara en personlig revansch och attack för att ha blivit granskad, avslöjad och exponerad. Bonnier familjen har ju som bekant judiska rötter, förföljelserna av det judiska folket är knappast okända, och Peter Volodarski´s familj flydde ju en gång till Sverige för att undkomma förföljelser. Det känns därför dubbelt tragiskt att just denna media familj nu upplåter plats för samma slags förföljelser dom en gång själva utsattes för, och med samma metoder, förtal, falska nyheter, personliga angrepp, trakasserier och hat. Det gäller inte bara Jojje Olsson artikel, det gäller generellt en systematisk förföljelse mot Kina och det kinesiska folket.

Svenska media och därmed journalisterna har som bekant stora problem, tidningsdöden. Lögner, förfalskade nyheter, och desinformation hjälper knappast. Hur skulle det vara med lite riktig gammaldags ”journalism”. Gör av med agitatorerna som gömmer sig bakom vad som en gång var en mycket respekterat yrke.

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

Bli först med att kommentera

Kommentera