Trump införde just strafftullar mot importer från Kina värda 60 miljarder dollar

Förra veckan skrev jag såväl i magasinet Fokus som här på InBeijing att Donald Trump snart kommer införa omfattande strafftullar mot kinesiska exportvaror enligt ”paragraf 301” i USA:s handelslag.

Detta hände för bara någon halvtimme sedan. Trump annonserade i vita huset tullar på kinesiska varor för cirka 60 miljarder dollar om året. Detta följdes av att Robert Lighthizer från hans kabinett ingående förklarade betydelse av just paragraf 301.

Glöm dessa uttjatade och obetydliga ståltullar. Paragraf 301 är långt viktigare, och kan mycket väl utgöra början på ett allvarligt handelskrig.

Eftersom min artikel i Fokus ligger bakom betalvägg, så kan jag inte publicera den här på InBeijing, undan endast återge ett kort stycke:

I stället gav Trump i augusti order till Robert Lighthizer, handelsrepresentanten i sin kabinett, att påbörja en undersökning mot tusentals kinesiska företag angående stöld av immateriella rättigheter samt påtryckningar för att tvinga till sig teknologi från amerikanska bolag. Resultaten förväntas komma de närmsta veckorna, tillsammans med rekommendationer om åtgärder.

Detta sker i enlighet med paragraf 301 i USA:s handelslag. Den ger presidenten rätt att införa omfattande sanktioner mot en handelspartner som »skadar amerikanska affärsintressen«. Något som Kinas handelspolitik utan tvivel gör. I fjol uppskattade Commission on the theft of american intellectual property att USA varje år förlorar 600 miljarder dollar till följd av stulna immateriella rättigheter. Kina sades stå för merparten av stölderna.

Dock kan ni för närmare presentation av bakgrunden till och betydelsen av ”sektion 301” läsa artikeln ”Handelskrig mellan Kina och USA att vänta” som jag skrev förra veckan här på InBeijing:

Uppgifter till flera amerikanska medier de senaste dagarna ger vid handen att hundratals kinesiska varor – allt från falska märkesväskor till avancerad elektronik – kan komma att beläggas med strafftullar.

Det är enkelt att här ge Donald Trump skulden för att vara en vettlös protektionist som är på väg att leda världen in i ett farligt handelskrig. Men det finns också en annan sida av myntet.

När Kina 2001 blev medlem i Världshandelsorganisationen (WTO) så skedde detta mer eller mindre på nåder. Landet uppfyllde inte på långa vägar de krav som ställs för att dra nytta av de stora ekonomiska fördelar som ed medlemskap i WTO innebär.

Tanken var att världens största marknad skulle börja respektera internationella bestämmelser om man bara först tilläts tillträde på de globala handelsmarknaderna.

Nu har utvecklingen istället blivit en helt annan. Kina har de facto redan bedrivit ett handelskrig de senaste årtiondena, vilket bland annat bestått i att manipulera värdet på sin valuta samt skydda och subventionera inhemska företag, medan utländska bolag ofta inte getts tillgång till den kinesiska marknaden.

Nu kommer svenska medier sannolikt kritisera Trump som en vettlös uppviglare till ett handelskrig. Men det är i sammanhanget viktigt att förstå att Kina under flera årtionden har haft mycket allvarligare tullar och handelshinder på plats, än de som Trump nu inför.

Detta skrev bland annat Reuters om förra veckan i en artikel med rubriken ”Factbox: Barrier to entry – China’s restrictions on U.S. imports”.

Detta var också något jag skriver närmare om i det aktuella numret av Fokus:

Exempelvis kan en kinesisk biltillverkare redan i morgon och utan problem öppna en fabrik i USA. Men en utländsk biltillverkare som vill göra likadant i Kina tvingas ingå samriskbolag med ett inhemskt företag, som blir ägare till minst 50 procent och därmed inte bara får del av vinsten utan även möjlighet att lägga beslag på teknologin.

Likaledes har statliga Union Pay blivit världens största företag för bankkort, då bolaget fritt kunnat verka i utlandet medan Visa och Mastercard brottats med restriktioner i Kina. Inte ens efter att WTO dömde mot Union Pays monopol på den kinesiska marknaden 2012 kom några betydande ändringar till stånd.

Samma mönster går igen inom områden som bank, försäkring, infrastruktur, ­energi, olja och telekom. För att inte tala om den brandvägg som skiljer Kinas 720 miljoner internetanvändare från Facebook, Google, Youtube, Instagram, Twitter och hundratals andra företag eller tjänster.

Kina har lovat att bita tillbaka om Trump inför paragraf 301. Kommer Peking nu svara med ännu hårdare strafftullar på amerikanska varor som hämnd, eller sätta sig vid förhandlingsbordet för att mejsla ut en handelspolitik som båda sidor är nöjda med?

Världen håller andan.

Uppskattade du denna eller någon av InBeijings över 1 000 andra artiklar? Överväg då att stödja bloggen via Patreon eller Swish (0730705573). Ditt stöd gör att jag kan skriva här oftare och längre.

Bli först med att kommentera

Kommentera