juni 2018

Veckan som gick: Nyhetsbrev från Kina/Asien vecka 26

Ett lite kortare nyhetsbrev denna vecka på grund av fint sommarväder och fotbolls-VM!

Jag är sedan förra veckan i Sverige, och kommer i morgon att börja skicka ut signerade exemplar av min senaste bok ”De kidnappade Kinasvenskarna” till de som beställt boken via min blogg.

Ni kan beställa boken signerad här i en vecka till för 180 kronor inklusive frakt, vilket är billigare än andra butiker online. Passa på att koppla av med en bok av riktigt papper i sommar!

De viktigaste nyheterna från Kina under den gångna veckan rör det handelskrig som rullas upp gentemot USA. Som ni kan läsa nedan, så verkar det väldigt avlägset att de båda parterna når en överenskommelse innan en ond spiral av strafftullar sätter in.

Den mest bisarra händelsen med Sverigekoppling sedan jag senast skrev här rör den intervju med Kinas ambassadör i Stockholm som Sveriges Radio P1 Konflikt sände tidigare denna månad. Intervjun finns nu upplagd i sin helhet, där ambassadören kan höras prångla ut propaganda och lögner under 45 minuter. Jag har länkat till och kommenterat intervjun här.

Tusen tack till alla som stödjer InBeijing via Patreon, och därmed möjliggör detta nyhetsbrev!

EKONOMI & HANDEL

Last chance for US, China to lay down their trade war weapons – 6 juli kommer USA och Kina införa strafftullar på varor värda 34 miljarder dollar från endera sida. Även om det i teorin fortfarande finns möjlighet att lösa detta på diplomatisk väg, så pekar det mesta på att dessa inledande tullar riskerar blott utgöra första steget i ett mer långtgående handelskrig länderna emellan. Detta eftersom Donald Trump nyligen hotade att införa tullar på kinesiska varor för 200 miljarder dollar till i ett första skede, och sedan på varor för ytterligare 200 miljarder dollar igen. Som The Hill konstaterar så går alltså utvecklingen i fel riktning för att en konflikt ska kunna undvikas. USA ställde redan i maj krav på Kina gällande bland annat handelsbalans, skydd av intellektuella rättigheter samt minskning av regler och hinder för amerikanska investeringar i Kina. De båda sidorna har dock inte lyckats komma överens om hur nya förhållanden i handelsrelationerna dem emellan ska utformas.

China’s central bank frees up US$100 billion in funding as trade war looms – Ytterligare ett tecken på att handelskriget mellan världens två största ekonomier håller på att materialiseras, är att Kina verkar ta flera förebyggande åtgärder för att bemöta detta. South China Morning Post rapporterar hur Kinas centralbank nyligen deklarerat att man kommer släppa ytterligare krediter för motsvarande 100 miljarder dollar, för att stödja en rad såväl statliga bolag som mindre företag som annars skulle riskera att gå omkull. Bland annat kommer centralbanken sänka kapitalkraven och utöka möjligheten till lån för mindre privata aktörer. Åtgärderna ska implementeras dagen innan de amerikanska strafftullarna träder i kraft. Tidningen påpekar också att det potentiella handelskriget kommer i en ytterst besvärlig tid för Kinas ekonomi, som visat upp flera problematiska indikatorer på sistone. Bland annat har såväl konsumtion som inhemska investeringar minskat betydligt under de senaste månaderna, samtidigt som landets börsmarknad förra veckan nådde sin lägsta nivå på två år.

POLITIK & INTERNATIONELLA RELATIONER

China’s Master Plan: Exporting an Ideology – Bloomberg uppmärksammar hur Kina exporterar sin ideologi utomlands, vilket egentligen inte är så konstigt. På samma vis som USA länge arbetat för att underlätta existensen av demokratier, så arbetar nu Kina med att göra världen till en bättre plats för diktaturer. Detta är något som har pågått länge, och som tagit extra fart efter finanskrisen 2008. Spridningen behöver inte nödvändigtvis ske efter någon detaljerad plan, utan äger snarare rum naturligt genom exempelvis generösa lån till diktaturer. Kina exporterar även utrustning för övervakning eller till polis och militär i flera autokratiska länder. Sammantaget utgör detta ett ”aktivt skydd” från Kinas håll för flera av världens diktaturer. En viktig ingrediens för detta är även undermineringen av demokratier. I ökad utsträckning har Kina framgång med att rubba demokratiska institutioner och så politisk splitt i samhällen från Australien till östra Europa. Att skydda och stå upp för diktaturer har enligt artikeln blivit en allt viktigare del av Kinas utrikespolitik.

Exiled in the U.S., a Lawyer Warns of ‘China’s Long Arm’ – En intressant profil av Teng Biao, en av de individer som jobbar mest målmedvetet med att avslöja och få till debatt om hur Kinas kommunistparti försöker sprida sin politik och sina metoder utomlands enligt ovan. Teng, som jag själv nyligen träffade i Taiwan, bor i USA där han 2014 fick en inbjudan att undervisa vid Harvard University, två år efter att han flytt Kina till Hongkong. Han var en av de tidigaste människorättsadvokaterna i Kina, och har själv blivit torterad av landets säkerhetspolis. Teng har även lyckats ta sin familj till USA, efter en dramatisk flykt som delvis skedde på motorcyklar vid den thailändska gränsen. Under de senaste tre åren har han lagt alltmer tid på att uppmärksamma den självcensur som Kinas ökade makt innebär bland akademiker, organisationer och företag. Något som familjen själv drabbats av även på amerikansk mark. Hans fru fick sparken från sitt jobb vid ett företag som säljer teknologiprodukter till kinesiska kunder, och Teng själv fick sin bok tillbakadragen av amerikanska Advokatsamfundet, vilket han själv menar beror på organisationens rädsla att förlora sin närvaro i Kina. Teng har även tidigare arrangerat en marsch för att uppmärksamma Kinas brott mot mänskliga rättigheter, och planerar att arrangera ett liknande event nästa månad. Ett namn att lägga på minnet i den framtida kampen för mänskliga rättigheter i Kina.

INTERNET, TEKNIK & MEDIA

How China tried to shut down Australian media coverage of its debt-trap diplomacy in the Pacific – Från Australien kom i veckan ytterligare ett exempel på hur kinesiska myndigheter, ofta via sina ambassader, genom hot försöker påverka hur utländsk media framställer landet. En tjänsteman från Kinas ambassad i Australien ringde nämligen upp producenten bakom tv-programmet ”60 Minutes” för att försöka stoppa ett inslag som handlade om hur många fattiga länder hamnar i ekonomisk och politisk skuld till Kina som ett resultat av lån i samband med Kinas nya sidenvägar. Enligt Business Insider skrek tjänstemannen i luren att programmet måste bort samt att inga liknande ”olydigheter” får förekomma i framtiden. Samtalet beskrevs som ovanligt ”aggressivt”. Tidningen intervjuar även personer som menar att detta sker regelbundet i Australien, och särskilt bland landets kinesiskspråkiga medier. Även utrikesministern i Vanuatu citeras i artikeln säga att Kina förväntar sig politiskt stöd i FN som tack för de lån man ger till landet.

China will partly lift internet censorship for one of its provinces to promote tourism – Ön Hainan som utgör Kinas västligaste provins planerar att lätta på internetcensuren, i vad som verkar vara ett försök att locka turister samt höra samman med provinsens planer på att etablera ett frihandelsområde till år 2020. Enligt ett meddelande från lokala myndigheter kommer besökare på vissa delar av ön snart kunna tillgå Facebook, Twitter och Youtube. Andra förbjudna tjänster som Instagram eller Google nämndes inte. Detta meddelande plockades dock senare bort från lokala myndigheters hemsida, men enligt The Verge så rapporteras uppgifter om att internetcensuren ska lättas fortfarande i lokal media. Ironiskt nog så verkar nu uppgifter eller kommentarer om detta censureras i sociala medier. Men signalerna är i alla fall ett tecken på att lokala tjänstemän förstår att ett begränsat internet innebär begränsningar för turism och handel.

Inside a Heist of American Chip Designs, as China Bids for Tech Power – Den kanske allra viktigaste anledningen till det handelskrig som just nu rullas upp mellan Kina och USA är stöld av immateriella rättigheter. I planen ”Made in China 2025” ingår att Kina ska vara ledande inom produktionen för en rad högteknologiska produkter, och för det krävs avancerad teknologi i form av halvledare och mikrochip som Kina ännu inte kan tillverka på egen hand. För att ackumulera denna kunskap ägnar sig Kina i ökad utsträckning av industrispionage, vilket New York Times exemplifierar i denna artikel om den amerikanska chiptillverkaren Micron. Efter att företaget nekat ett bud från ett statligt kinesiskt företag, började en kinesisk arbetsgivare istället att rekrytera personal från Microns fabriker i Taiwan, med erbjudanden om höga positioner och allehanda bonusar. De som tog med sig företagets teknologi på hårddiskar eller i dokumentform belönades särskilt. Efter att taiwanesisk polis börjat misstänka vad som skedde så fångades anställda på bar gärning med att smuggla ut teknologi. Sedan tidigare har kinesiska chiptillverkare också börjat producera mikrochip som är identiska med Samsungs.

SAMHÄLLE & KULTUR

Swedish court finds man guilty of spying for China – För en dryg vecka sedan dömdes en kinesisk man med tibetansk härkomst till 22 månaders fängelse för att ha spionerat på tibetaner bosatta i Sverige. Associated Press skriver närmare om rättegången, och mannens brott vilket ofta tituleras som ”flyktingspionage”. Mannen i fråga ska ha fått minst 50 000 kronor i ersättning, samt flera utgifter betalda bland annat då han åkt till Polen för att träffa kinesiska underrättelseagenter. Han ska ha försett kinesiska tjänstemän med information om adresser, resor, politiska aktiviteter och familjerelationer bland tibetaner bosatta i Sverige. Spionaget utfördes från juli 2015, till dess att mannen greps av SÄPO i februari 2017. Som jag skrev i Fokus tidigare denna månad så ägnar sig Kinas ambassad i Stockholm även åt omfattande flyktingspionage mot uigurer bosatta i Sverige.

China blocks HBO after John Oliver parody of Xi Jinping – HBO är senast i raden att drabbas av Kinas internetcensur. TV-nätverkets hemsida är nu helt blockerad i Kina, efter komikern John Oliver skämtat om president Xi Jinping på sin show Last Week Tonight. John Oliver kallade bland annat Xi för ”en otäck farbror som har 800 000 personer inlåsta i sin källare”. Han gjorde även narr över presidentens känslighet att jämföras med seriefigurer som Nalle Puh. Enligt The Guardian spelar censuren knappast särskilt stor roll för HBO, då företagets tjänster i Kina ofta har varit svajiga och långsamma. Men sedan John Olivers skämt är sidan alltså helt blockerad.

Full radio interview with Chinese ambassador to Sweden, on Gui Minhai and more

A brief background explainer since I am at an airport: Earlier this month, Swedish national radio broadcasted some shorter parts of a longer interview (translated into Swedish) with Gui Congyou, China’s ambassador to Sweden.

The interview was made after the ambassador had invited himself to the offices of the radio station, believing that its past reporting on China was biased and false.

The Swedish national radio have now decided to put online the entire interview as performed in Chinese. Please listen below when the Chinese ambassador to Sweden discusses at length topics such as Gui Minhai, Confucius Institutes and refugee espionage against Tibetan and Uyghur minorities.

Hopefully at a later point I will time to reflect on the ambassador’s answers myself here on the blog.

But on the other hand, my input is hardly needed to make it an interesting listening, as it is already filled with everything from mere lies to veiled threats against the Swedish government not to raise the issue of Gui Minhai with China.

Here is the original link to the interviewed as published on the Swedish national radio website.

Långt i Expressen om hur Kina straffar och kontrollerar svenska journalister

Tidigare denna månad genomfördes det största uppropet hittills för frisläppningen av förläggaren Gui Minhai, som nu suttit i kinesisk fångenskap i snart 1 000 dagar utan rättegång eller möjlighet till juridisk representation.

Uppropet – som hade undertecknats av 45 personer med koppling till Kina eller till fallet Gui Minhai – publicerades samtidigt i 37 svenska medier. Efter detta har jag själv hört från flera av dessa medier att de kontaktats direkt av Kinas ambassad i Stockholm, med klagomål på att texten samt rapporteringen kring Gui inte speglar den verklighet som man från Kinas sida vill framhålla.

Detta är bara ett steg i ledet i en slags nyfunnen offensiv från kinesiska ambassader och tjänstemän världen över, som allt oftare har börjat kontakta utländska medier, myndigheter eller organisationer och lärosäten med åsikter om att information eller rapportering kring Kinas brott mot mänskliga rättigheter eller internationell lag skulle vara orättvis.

Ytterligare ett exempel på denna taktik var givetvis när Kinas ambassadör i Stockholm nyligen kontaktade programmet Konflikt i Sveriges Radio P1, som han ansåg framställt Kina i dålig dager. Ambassadören bjöd sedan in sig själv till radiohuset där han gav en lång och obehaglig intervju som sedan publicerades i samma program. (Jag har här skrivit närmare om intervjun, samt alla lögner och hot som den innehåller.)

Efter att Kina hört av sig till Expressen i detta ärende, så bestämde sig tidningen för att undersöka arbetsklimatet för utländska journalister i Kina närmare. Det är nämligen en vanlig retorik från kinesiskt håll att det det råder pressfrihet i landet, samt att inga restriktioner utövas gentemot reportrar som skriver om Kina.

Resultatet blev en artikel med rubriken ”Så straffas svenska journalister av Kina”. Och Expressen behövde inte ens gå utanför Sveriges gränser för att undersöka denna fråga.

En handfull svenska journalister och redaktörer vittnar nämligen för tidningen om hur klimatet för att rapportera om eller från Kina har förvärrats snarare än förbättrats:

Susan Ritzén är SVT:s korrespondent i Asien, stationerad i Peking. Hon upplever att hennes jobb – att rapportera från Kina – har blivit svårare sen hon började 2015.
Hon är med i FCCC och lämnar incidentrapporter när något händer.
– Det handlar bland annat om nedstängning av VPN och hård kontroll av internet, vilket gör att vi har svårare att kommunicera med och skicka material till redaktionen i Stockholm. Och att vi hejdas från att rapportera i vissa områden och under vissa tider när det bedöms känsligt av regimen, säger hon.

Susan Ritzén säger att hon fått ändra sätt att arbeta för att undvika problem.
– Vi arbetar därför ofta snabbt här och ibland bara med mobiltelefonkamera för att undvika att bli gripna, till exempel i Dandong vid gränsen till Nordkorea som är känsligt, och som vid tvångsevakueringarna här i Peking i höstas.

Under partikongressen i Peking i höstas hejdades Susan Ritzén och hennes team från att filma och intervjua människor, säger SVT-korrespondenten.

(…)

Ginna Lindberg, utrikeschef på Sveriges Radio, tycker att FCCC-rapporten är ”oerhört oroande och värd att ta på största allvar”. SR har en korrespondent i Peking: Hanna Sahlberg.
– Klimatet för journalister i Kina har hårdnat senaste året, säger Ginna Lindberg.
– Vi har också märkt att kinesiska myndigheter allt oftare framför synpunkter på språkbruket i rapporteringen. De kontaktar såväl näringsliv som myndigheter och medier för att ge sin version, säger Ginna Lindberg vidare.

”FCCC-rapporten” som det hänvisas till i texten kom tidigare i från Foreign Correspondents’ Club China. Jag har tidigare skrivit närmare om denna rapport här på InBeijing, och i Expressens artikel sammanfattas den enligt följande:

I början av året släppte Foreign Correspondents’ Club of China, FCCC, en rapport med titeln ”Tillträde förbjudet: Övervakning, trakasserier och skrämsel när villkoren för medierapportering i Kina försämras”.
FCCC är en organisation för utländska journalister som jobbar i Kina. I rapportern vittnar 117 medlemmar om allt från hinder till fysiskt våld.

40 procent av de som svarat i rapporten anser att läget försämrats under 2017 och samtliga anser att arbetsklimatet är undermåligt. Sen 2014 har situationen blivit mer och mer kritisk.

15 procent av de svarande utrikeskorrespondenterna säger i rapporten att de haft problem att förnya visumtillstånd i Kina under 2017. Året innan låg det på 6 procent.

Expressens rapportering visar också att Kina metoder att göra det svårare för utländska journalister att få visum till Kina om de inte håller tyst till viss del är effektiva. Minst en svensk journalist som har fått problem med sitt visum till Kina vill inte prata om detta eftersom han då är rädd för att han aldrig ska kunna vistas i landet igen:

En journalist men en lång karriär bakom sig, som jobbar på ett av Sveriges största mediehus, vittnar om att han nekats visum till Kina på grund av vad han skrivit om.
– Jag vill inte berätta mer om det, jag vill inte förstöra möjligheterna att komma in, säger han.

Jag intervjuas också själv i artikeln, och berättar där hela historien om vad som hösten 2016 skedde med min visumansökan. Jag berättar även om hur det är sannolikt att Kina tittar närmare på just svensk rapportering om landet nu, med tanke på att fallen Gui Minhai och Peter Dahlin dragit till sig stor uppmärksamhet internationellt.

Samtidigt som allt detta sker så har Kinas statliga medier inte mindre än nio journalister som jobbar heltid med journalistvisum på svensk mark. De kommer bland annat från statliga tv-kanaler som tidigare paraderat Gui och Dahlin i rutan, samt från Folkets Dagblad, som tidigare bedrivit flyktingspionage mot etniska minoriteter i Sverige.

Som jag tidigare skrivit, bland annat i en debattartikel för tidningen Journalisten, så är det ju oerhört märkligt att svenska myndigheter vare sig agerar eller ens kommenterar denna obalans.

Sommarläsning: Köp ”De kidnappade Kinasvenskarna” signerad, till rabatterat pris!

Sedan min nya bok ”De kidnappade Kinasvenskarna” släpptes i februari har jag inte varit i Sverige, och därmed inte kunnat närvara vid några event för att prata om eller signera min bok.

Med anledning av att jag åker till Sverige nästa vecka, så tänkte jag erbjuda er läsare att beställa ett signerat exemplar av min nya bok för 180 kronor inklusive frakt.

På grund av de höga kostnaderna att skicka saker inom Sverige, med Postnord eller annan aktör, så är det tyvärr svårt att gå ner ytterligare i pris. Men det är i alla fall billigare än via Adlibris, där ”De kidnappade Kinasvenskarna” kostar 224 kronor med frakt!

Det är dessutom enklare att beställa genom mig än via Adlibris/Bokus. Jag kommer ta emot dessa beställningar böcker från och med i dag fram till 1 juli. För att få hem ett signerat exemplar (med önskad hälsning) av min nya bok i början av juli, gör enligt följande:

1) Sätt över 180 kronor till Swish (0730705573) eller Paypal (inbj@inbeijing.se)

2) Maila en skärmdump av överföringen, tillsammans med din postadress till jojje@inbeijing.se. Säg även till om du vill ha någon personlig hälsning då jag signerar boken, antingen till dig själv eller till någon annan om det handlar om en gåva.

3) Boken levereras i början av juli!

”De kidnappade Kinasvenskarna” är den mest detaljerade skildringen av fallen Gui Minhai och Peter Dahlin som finns nedtecknad.

Förutom en noggrann återgivning av hur kinesiska myndigheter kidnappar och fängslar två svenskar, finns även ett avslutande kapitel som visar hur Kinas kommunistparti med morot och piska i ökad utstäckning sprider sin världsbild och sina krav till Sverige och andra länder.

Se till att unna dig såväl spännande som viktig läsning i form av en pappersbok under sommaren, då det för många känns viktigare än någonsin att koppla av genom att koppla ned!

Såhär säger några av Sveriges största tidningar om ”De kidnappade Kinasvenskarna”:

Fram till denna – helt korrekta – slutsats har Olsson effektivt och kunskapsrikt berättat den groteska historien om hur två svenska medborgare, Peter Dahlin och Gui Minhai, bokstavligen rövas bort av den kinesiska diktaturen, hålls i fångenskap och tvingas framträda i parodiska ”erkännanden” i kinesisk tv.

(…)

”De kidnappade Kinasvenskarna” är en lättläst och gedigen genomgång av de senaste årens utveckling i Kina – upplysande just för att den är så brutalt nedslående. (Björn Wiman, Dagens Nyheter)

Från de kidnappade, från dessa två mardrömslika fallstudier, lyckas Jojje Olsson vidga perspektivet till de stora frågor som den hungriga nya stormakten står inför, nationellt och globalt.

(…)

Jojje Olssons nya bok är en koncis uppdatering. Den är väldisponerad, välskriven och har god närvaro. (Göran Leijonhufvud, Sydsvenskan)

Journalisten Jojje Olsson ger en grundlig och modig (efter förra boken ”Det nya Kina – den repressiva stormakten” har han tvingats överge sin tioåriga kinesiska tillvaro) genomgång av Kinas kamp mot kritik och fria röster.

(…)

Det är en oklanderligt underbyggd och energisk bok, utan konstfärdigheter och resonerande vilopunkter, obarmhärtig som en madrasserad cell i ett underjordiskt fängelse: man vill ut till varje pris. (Sven Olov Karlsson, Expressen)

Som av en händelse utkommer i dagarna journalisten Jojje Olssons bok De kidnappade Kinasvenskarna på Historiska media. Det är en oumbärlig redogörelse för den som vill försöka förstå det obegripliga som sker mitt för våra ögon. Hans bok är tätt och snabbt skriven, men vad jag kan begripa både välresearchad och relevant.

(…)

Bokens första del är en skrämmande exposé över vad som hänt de båda männen. Vi får en bild av hur den kinesiska säkerhetstjänsten inte skyr några medel för att ringa in, trakassera och krossa en aldrig så liten människa, som kan upplevas som ett kritiskt irritationsmoment. (Ulrika Knutsson, Göteborgs-Posten)

Olssons vandring i labyrinten av skenrättegångar, framtvingade bekännelser som visas i tv på bästa sändningstid, kidnappningar och dödsdomar, tar sitt avstamp hos Dahlin i hans thailändska exil. Som kidnappningen av Minhai visar, går ingen ”statsfiende” säker, så den kedjerökande Dahlin sover med en kniv under kudden.

Men trots alla de fasansfulla detaljer Olsson levererar med saklig, osmyckad skärpa, så är det mest skrämmande hur omvärlden mumlar samtycke för att inte stöta sig med de nya megaaktörerna. (Ragnar Strömberg, Aftonbladet)

Kinas statliga tv anställer 350 journalister i London

Just innan det nya året ringde in 2017, så offentliggjorde Kina etableringen av en helt ny medieorganisation vid namn China Global Television Network (CGTN). Nätverket tog över utlandssändningarna från statliga China Central Television (CCTV), i en omstrukturering som även inkluderade ökat fokus på sociala medier i utlandet.

CGTN tog därmed inte bara över CCTV:s sändningar på fem olika språk, utan även de nya och toppmoderna produktionsanläggningarna som CCTV nyligen uppfört i Washington och Kenyas huvudstad Nairobi. Sedan dess har expansionen fortsatt genom byggnationen av ett stort mediecenter i London för att utöka CGTN:s produktion och närvaro i Europa.

Nu är lokalerna i London snart färdiga, och rekryteringarna har precis börjat. I tisdags avslöjade Buzzfeed hur CGTN nu avser hyra över 350 journalister till det nya mediecentret, enligt mail från rekryterare som Buzzfeed har kommit över.

Det kanske låter helt i sin ordning att ett nytt medieföretag anställer personal till sina nya lokaler i utlandet. Men detta är av flera skäl en mycket anmärkningsvärd nyhet.

Till att börja med är det viktigt att inse vad CGTN är för något. Det är ingen slump att just detta nätverk kan nyanställa 350 journalister i en tid där snart sagt alla stora medieaktörer tvingas genomgå stålbad av nedskärningar och minskade budgetar.

Liksom andra statliga kinesiska medier har CGTN nämligen inget vinstkrav. Dess främsta uppgift är inte att tjäna pengar, utan att tjäna som verktyg för att sprida det kinesiska kommunistpartiets världsbild, såväl i som utanför Kina. Redan 2009 avsattes över 50 miljarder kronor för att ”sprida statliga kinesiska mediers närvaro i utlandet”. I dag torde årsbudgeten vara större ändå.

CCTV – som fortfarande äger CGTN – har aldrig skytt några medel för att utföra sin uppgift. Bland annat har nätverket paraderat hundratals aktivister och advokater i ”framtvingade erkännanden” de senaste åren, inklusive de två svenskarna Gui Minhai och Peter Dahlin.

Som den nya rapporten ”Scripted and Staged” tydligt visar, så medverkar statlig kinesisk tv även i själva produktionen av dessa erkännanden som dessutom nästan alltid föregås av tortyr och hot.

Vidare har kinesiska myndigheter vid upprepade tillfällen sagt rakt ut att det handlar om propaganda. CGTN sjösattes med den uttalade uppgiften att ”omprofilera Kina”. Vid dess etablering slutet av december 2016 så skickade president Xi Jinping ett gratulationstelegram som uppmanade nätverket att ”berätta historier om Kina på ett bra vis” till omvärlden samt framställa Kina som ”en upprätthållare av den globala ordningen”.

När Xi tidigare samma år personligen besökte kontoren för Kinas allra viktigaste statliga medier var budskapet ännu klarare, vilket jag skildrar i min förra bok ”Det nya Kina”:

Ett kvitto på detta kom i februari 2016, då Xi Jinping personligen besökte redaktionerna för Kinas tre viktigaste partimedier: nyhetsbyrån Xinhua, tv-nätverket CCTV och tidningen Folkets dagblad. Vid ett symposium talade han om vikten att följa kommunistpartiets ledarskap och fokusera på ”positiv rapportering”. Xi underströk hur en av medias huvuduppgifter är att ”överföra centralkommitténs politiska tänkande till folket”. Ytterligare en uppgift sades vara att guida och ena allmänheten, samt se efter nationens bästa genom att ”berätta bra historier om Kina” för såväl inhemsk som utländsk publik.

Redaktionerna hade redan förstått budskapet. Vid CCTV möttes Xi av en skylt som sade att tv-nätverket välkomnar all inspektion, samt att det är så pass lojalt att dess ”efternamn är kommunistpartiet”. Dagen därpå hyllade Folkets dagblad Xis symposium på förstasidan och menade att all media som sköts av partiet eller regeringen är propagandaverktyg som måste ”heta kommunistpartiet i efternamn”. Deras uppgifter skrevs till att spegla och respektera partiets åsikter, samt älska och skydda partiet.

Trots att det handlar om uttalad propaganda med en budget långt större än länder som Ryssland och Iran, så ifrågasätts statliga kinesiska mediers aktiviteter i utlandet sällan, vilket jag skrev närmare om i en debattartikel med rubriken ”Öka pressen på kinesiska medier” för tidningen Journalisten.

Jämförelsen med de två ovanstående länderna är talande, eftersom EU 2013 genomförde sanktioner mot Press TV från Iran, för att man sänt liknande framtvingade erkännanden med iranska aktivister. Vidare pågår en ständig debatt i flera europeiska länder om Russia Todays verksamheter.

Bland annat har Storbritannien nyligen startat sju stycken utredningar mot Russia Today för tv-kanalens rapportering om Syrien och Sergei Skripal. Samtidigt får CGTN alltså anställa 350 journalister i samma land, trots att man tidigare även paraderat en brittisk medborgare på statlig kinesisk tv.

Vidare är det också anmärkningsvärt att brittiska BBC, enligt en av nätverkets korrespondenter, inte får tillåtelse att anställa ytterligare en (1) producent vid sitt kontor i Peking:

Samma dubbelmoral accepteras också i Sverige. Nio kinesiska korrespondenter jobbar nu på svensk mark, inklusive från de medier som tidigare spionerat på etniska minoriteter och paraderat två svenskar på tv. Samtidigt har en rad stora svenska medier – senast Dagens Nyheter i en intervju med Sveriges Radios program Medierna – uppgett besvär med visumsituationen för sina reportrar i Kina.

Detta är givetvis bara ett steg i ledet av vad kinesiska myndigheter gör för att minimera granskande rapportering inifrån Kina. I början av året publicerade Foreign Correspondents’ Club of China (FCCC) en dyster rapport om försämrade arbetsförhållanden för utländska journalister i Kina.

Rapporten visade inte bara att reportrarna och deras källor allt oftare utsätts för hot och rena våldsamheter. FCCC:s medlemmar uppgav även att de allt oftare hotas av att få sina visum indragna, vilket jag skrev närmare om här på InBeijing i februari:

40 procent av de svarande upplevde en försämrad möjlighet att rapportera under 2017, vilket kan jämföras med ”bara” 29 procent året innan. I den oroliga provinsen Xinjiang hade 73 procent stött på hinder i form av säkerhetspolis eller myndigheter; en andel som 2016 ”bara” låg på 42 procent.

Vidare hade hela 15 procent av de utländska journalisterna problem att förnya sina visum i Kina under 2017, vilket även det var ökning från sex procent året före.

Sammanfattningsvis: Vad som nu sker är alltså att uttalande propagandamedier är i färd med att öppna ett sprillans nytt mediacenter i London, där över 350 journalister ska jobba med att prångla ut det kinesiska kommunistpartiets världsbild. Samtidigt förhindras och utestängs utländska journalister i allt större grad från Kina.

Återigen sker detta av någon märklig anledning över huvudet på alla svenska nyhetsredaktioner eller medieanalytiker. Vart är de berättigade frågeställningarna över denna utveckling?

Kan ni, kära läsare, tänka er att Russia Today skulle anställa hundratals journalister vid nybyggda miljardlokaler i en europeisk huvudstad, och att det sedan skulle vara helt tyst om detta?

Detta är nämligen precis vad som händer just nu. Med den betydande skillnaden att CGTN är mer välfinansierad, och har paraderat flera europeiska medborgare i rutan efter hot och tortyr.

Nordkorea och Kina de största vinnarna efter möte mellan Trump och Kim i Singapore

Dagen efter att USA:s president Donald Trump träffat Nordkoreas diktator Kim Jong Un i Singapore, framstår det klart och tydligt att nordkoreanerna dragit det längsta strået. USA har å sin sida endast endast gjort uppoffringar, utan någonting som helst i utbyte.

Som flera skarpsynta analytiker konstaterat, så är det viktigt att förstå att de två ledarna inte alls har skrivit under något avtal. Dokumentet de skrev under tillsammans innehåller inga detaljer, krav eller tidsplaner som ju är förutsättningar för ett avtals existens.

Det av många hyllade ”avtalet” bör därför kallas ”dokumentet”, en viktig distinktion som utgör en enrom skillnad. Om man tittar närmare på dokumentet så innehåller texten vidare ingenting nytt under solen. Som exempelvis The Guardian framhåller, så är formuleringarna i stort sett identiska med den överenskommelse som Kim Jong Un ingick med Sydkoreas president Moon Jae-in i slutet av april.

The Guardian analyserar dokumentets innehåll närmare. En av formuleringarna är: ”The United States and the DPRK will join their efforts to build a lasting and stable peace regime on the Korean Peninsula.” Ingenting sägs här om att ersätta 1953 års vapenstillestånd med ett fredsavtal, vilket är en förutsättning för fred på Koreahalvön. Detta skulle även kräva medverkan från Kina och andra parter som var inblandade i konflikten och vapenstilleståndet från 1953.

Vidare är de ”säkerhetsgarantier” som Trump lovade Kim helt ospecificerade, och därmed lika värdelösa i ord som Kims påstådda ambition att avveckla sin kärnvapen. Ambitionen beskrevs med följande formulering: ”Reaffirming the April 27, 2018 Panmunjom Declaration, the DPRK commits to work towards complete denuclearisation of the Korean Peninsula.”

Detta uttalande, påpekar The Guardian, är ihåligt inte bara för att det misslyckas med att återspegla USA:s på förhand uttalade krav om total och verifierbar nedrustning av Nordkoreas kärnvapen. Formuleringen är också problematisk eftersom den inte formulerar vad som menas med ”complete denuclearisation”.

Det är viktigt att ha klart för sig att detta uttryck har olika betydelse för de båda parterna. För Nordkorea betyder ”total nedrustning av kärnvapen” att USA:s trupper i Sydkorea försvinner.

Som jag skrev tidigare i år i Fokus så utgör tillbakadragandet av de 35 000 amerikanska soldaterna på Koreahalvön en långsiktig strategisk målsättning för såväl Nordkorea som Kina. Gårdagens överenskommelse måste ses i ljuset av detta. Och om USA drar tillbaka sina trupper, finns det samtidigt inga som helst garantier för att Nordkorea skulle skrota sina kärnvapen. Regimen har nämligen flera gånger tidigare gått emot sina löften på denna punkt.

Icke desto mindre finns det dock tecken på att Trump kan komma att göra just detta. Han har i samband med mötet uttryckt sin önskan om att ”ta hem” sina soldater från Sydkorea eftersom de innebär en stor ekonomisk utgift. Under gårdagen deklarerade han även ett stopp på de regelbundna militärövningar som USA håller med Sydkorea i området.

Detta är givetvis till stor gagn också för Kina, som inte vill ha amerikanska trupper på sin bakgård. Som jag skrev i måndagens nyhetsbrev så vore en överenskommelse likt den som nu ingåtts den bästa tänkbara utgången för Kina, vars främsta intresse inte är att Nordkorea ska överge sina kärnvapen.

För Kina är det viktigare att landet – helst efter kinesisk modell – ska utveckla sin ekonomi och bli accepterad av världssamfundet till den grad att sanktionerna mot Nordkorea upphör, samtidigt som landet kan etablera normala handelsrelationer med omvärlden.

Bara på så vis kan Nordkorea blir en tillförlitlig, stabil buffertzon mellan Kina och de amerikanska trupperna i Sydkorea. För Kina spelar de övergrepp som Nordkoreas regim gör sig skyldiga till inrikespolitiskt ingen som helst roll i sammanhanget.

Och faktumet att Kim Jong Un under gårdagen kunde ses skaka hand med USA:s president skänker den legitimitet till regimen i Pyongyang som både Nordkorea och Kina eftersöker. Särskilt som detta skedde helt utan eftergifter från Nordkoreas sida. En total seger för Kim.

Som många analytiker uttryckt – på förhand och i efterhand – så fanns här en möjlighet för USA att utkräva eftergifter från Nordkorea, eftersom det skulle vara katastrofalt för dess pressade unga diktator om mötet slutade i ett misslyckande. Men för Trump var det viktigare att se bra ut i tv, må vara med en helt urvattnad och substanslös överenskommelse.

Det finns dessutom tecken på att Trump erbjöd ännu mer eftergifter från USA:s sida. I dag rapporterar nämligen nordkoreansk statlig media att Trump sade sig vara beredd att lyfta en del av sanktionerna mot Nordkorea. En stor propagandaseger för Kim, givetvis.

Se nedan en rad intressanta inputs från mötet via Twitter, kompletta med länkar till vidare analyser:

Veckan som gick: Nyhetsbrev från Kina/Asien vecka 24

Den gångna veckan har innehållit en hel del intressanta Kina-relaterade aktiviteter i svenska medier. Det började med ett upprop för frigivningen av Gui Minhai, som nu hållits inlåst i Kina utan rättegång i två och ett halvt år.

Uppropet var det största hittills i sitt slag för Gui, och publicerades samtidigt i 37 olika svenska tidningar. Det undertecknades av 45 politiker, redaktörer och författare inklusive mig själv. Läs mer om uppropet och dess betydelse här via InBeijing.

I veckan ägde också en av de mest bisarra intervjuerna jag någonsin hört rum i Sveriges Radio P1 Konflikt. Gui Congyou, Kinas ambassadör i Sverige, hade bjudit in sig själv till radiostudion med anledning av att han anser tidigare bevakning av Kina i samma program som ”osann” och ”oacceptabel”.

Intervjun är en obehaglig studie i översitteri, där ambassadören bland annat vill att den kinesiska versionen av massakern vid Himmelska fridens torg ska läras ut vid svenska högskolor, samt gör sitt bästa för att karaktärsmörda såväl Gui Minhai som Peter Dahlin. Lyssna på inslaget och läs mina kommentarer här via InBeijing.

Vidare fortsätter kritiken mot svenska myndigheter för att man hörsammar Pekings krav på att isolera Taiwan internationellt. Läs en lång debattartikel om detta i Nerikes Allehanda med rubriken ”Svenska myndigheter gynnar diktaturen Kina på bekostnad av demokratin Taiwan”.

Vill återigen tacka mina läsare för stöd och respons. Om ni uppskattar InBeijing, vänligen stöd mitt skrivande via Patreon, eller beställ ett exemplar av min senaste bok ”De kidnappade Kinasvenskarna” för 202 kronor inklusive frakt! Tack på förhand!

EKONOMI & HANDEL

US-China trade war on hold for now, but wait until Donald Trump has finished with the G7 and Kim Jong-un – Det har under senaste veckan varit relativt tyst om det handelskrig som under årets gång rullats upp mellan Kina och USA. Enligt South China Morning Post beror detta sannolikt delvis på att Donald Trump varit upptagen med annat, främst då G7-mötet i Kanada och träffen med Nordkoreas diktator Kim Jong Un som ska äga rum under morgondagen. Men mot slutet av veckan kommer detta ämne säkerligen bli aktuellt igen, för på fredag ska USA nämligen offentliggöra en lista med de kinesiska varor som ska beläggas med en straffskatt på 25 procent. Samtidigt ska även regler och bestämmelser angående export av högteknologi till Kina samt kinesiska investeringar i amerikanska teknikföretag presenteras. Om strafftullarna verkligen implementeras, så hotar Kina med att införa liknande strafftullar på en samling amerikanska varor.

POLITIK & INTERNATIONELLA RELATIONER

Trump-Kim Summit: Three questions about China’s role – I skrivande stund har såväl Donald Trump som Kim Jong Un landat i Singapore, och under morgondagen äger det efterlängtade mötet mellan de två rum. BBC gör med anledning av detta att försök att förklara vad Kina har för inflytande över och intressen av detta möte. Man konstaterar att även om Kina fortfarande har stor makt över Nordkorea, så är det inte Peking som tvingat Pyongyang till förhandlingsbordet, utan det är Nordkorea som på egen hand tagit sig till Singapore med sina egna målsättningar. Det är ändå värt att notera att Kim Jong Un har träffat Kinas president Xi Jinping två gånger på tre månader, vilket ger vid handen att de båda kommunistländerna fört en nära dialog inför mötet. För Kinas del är det främst stabilitet man är ut efter. Framgång skulle utgöras av ett handslag, en god atmosfär och löften om ytterligare samtal. Kina är, enligt BBC, inte främst ute efter av Nordkorea ska skrota sina kärnvapen. Kina vill allra helst se att Nordkorea lämnar sin isolering och istället utvecklar sin ekonomi efter kinesisk modell, samtidigt som landet blir tillräckligt accepterat i omvärlden för att kunna bedriva internationell handel. Om mötet skulle få en olycklig utgång bedöms det troligt att Kina kommer lägga skulden för detta på Donald Trump.

China’s Xi awards ’best friend’ Putin friendship medal, promises support – I veckan träffade Xi Jinping sin ryska kollega Vladimir Putin, vilken han överöste med beröm och i direktsändning på statlig kinesisk tv skänkte en särskild ”vänskapsmedalj” som enligt Reuters var den första i sitt slag. Xi passade även på att kalla Putin för sin bästa och närmaste vän, samt understryka den nära relationen mellan de två länderna. Putin var i Kina för en konferens för säkerhetsalliansen Shanghai Cooperation Organisation, som leds av Kina och Ryssland, då han togs emot på detta hedervärda vis av Xi Jinping i Folkets stora hall i hjärtat av Peking. Xi garanterade vidare att de båda länderna ska fördjupa sitt samarbete på den globala arenan, och framhöll Kina och Ryssland som ”ansvarstagande stormakter” med permanenta platser i FN:s säkerhetsråd. Han uttryckte också sin ”respekt och beundran” för Putins ansträngningar att bygga en fredlig värld. De flesta analytiker var i samband med mötet överens om att närmandet mellan de två auktoritära ledarna beror på att de båda just nu förenas genom sina kyliga relationer till USA.

The U.S. Urges China to Disclose the Death Toll From the Tiananmen Square Crackdown – Retoriken mellan Kina och USA blir allt hårdare visade sig även när 29-årsdagen för massakern vid Himmelska fridens torg inföll förra veckan. Den amerikanska utrikesministern Mike Pompeo uppmanade då Kina att offentliggöra dödssiffran efter att Kinas militär slog ned de fredliga protesterna med våld. Pompeo passade även på att citera den nyligen avlidne poeten och dissidenten Liu Xiaobo, som menar att ”4 junis spöken” ännu inte vilar i frid.

INTERNET, TEKNIK & MEDIA

Facebook confirms data sharing with Chinese companies – Facebook har ofta fått kritik för att på olika vis tillmötesgå Kinas myndigheter i hopp om att få tillträde till den kinesiska marknaden. Nu i veckan återupprepades den kritiken, när de uppdagades att företaget under flera års tid låtit fyra kinesiska företag regelbundet ta del av användarinformation. Ett av de företag som fått tillgång till denna data är Huawei, vars dimhöljda kopplingar till myndigheter och militär har lett till att de belagts med sanktioner i USA. Efter att New York Times avslöjade detta så har flera kongressmedlemmar i veckan rasat mot Facebook, som inte på något vis informerat sina användare om att denna data delas med Huawei. Facebook insisterar å sin sida att det rör sig om ett rutinmässigt samarbete som även sker med företag i andra länder, och att ingen användarinformation har hamnat på kinesiska servrar. Man lovade samtidigt även att samarbetet med Huawei genast ska avslutas.

ZTE’s Near-Collapse May Be China’s Sputnik Moment – För ett par veckor sedan gick ZTE, världens fjärde största tillverkare av telekomprodukter, på knäna efter att USA infört ett exportstopp av högteknologiska produkter till företaget som straff för att man levererat varor till Nordkorea och Iran trots internationella sanktioner. ZTE kan inte hålla igång sin produktion utan amerikanska mikrochip, och därmed var framtiden oklar för företagets 75 000 anställda. Situationen löstes dock efter att ZTE gått med på att betala böter och byta ut delar av sin ledning. Icke desto mindre blev situationen en ögonöppnare för många i och utanför Kina, som snabbt kom till insikten att landet trots sin tekniska utveckling fortfarande är extremt beroende av utländsk teknik. Den jämförs rentav med ”sputnik movement” i New York Times, vilket anspelar på när USA 1957 plötsligt insåg att man låg efter Sovjetunionen i sitt rymdprogram. Tidningen uppmärksammar även att förutom mikrochip, så importerar Kina cirka 90 procent av sina halvledare, trots att denna industri gjordes till en nationell prioritet för nästan två årtionden sedan. Situationen blir heller inte bättre av att myndigheterna, i något slags försök att gömma undan problemet, raderar rapporter eller artiklar från internet som påpekar denna svaghet.

ENERGI & MILJÖ

China’s rising emissions prove Trump right on Paris Agreement – Ännu en artikel i kölvattnet av Greenpeace avslöjande att Kina nu släpper ut mer koldioxid än på sju år, och tillverkare mer stål än någonsin. The Hill förklarar att Parisavtalet var utformat på så vis att USA:s åtaganden var stora, med upp till 28 procent minskningar i utsläpp fram till år 2025, medan Kina inte ville förbinda sig till någonting förutom att minska utsläppen ”omkring år 2030”. I och med Kinas uttalade målsättning att dubbla BNP fram till år 2020 jämfört med 2010 års nivå, så är det enligt texten mycket svårt att se hur Kina alls kommer kunna minska sin utsläpp fram tills dess. Den förda politiken från Peking på detta områden beskrivs som ”Kina först”, varför artikelförfattaren inte heller anser det vara ett felaktigt beslut av USA att lämna det utvattnade Parisavtalet. I Peking torde man nämligen ha varit lyckliga med ett avtal som innebar stora uppoffringar från USA:s sida, men från Kinas sida inga uppoffringar alls utöver de redan planerade.

SAMHÄLLE & KULTUR

Has the legacy of China’s one-child policy destroyed Xi Jinping’s World Cup dream? – En lång och tidsenlig artikel från världens största fotbollsakademi i Guangzhou, södra Kina. Här intervjuar South China Morning Post flera spanska tränare om varför Kina inte lyckas få fram några talanger inom fotboll, trots alla resurser som läggs ner i detta syfte. Fotboll har till och med blivit politik i Kina, då Xi Jinping uttalat målsättningen att Kina ska delta i, arrangera och vinna ett fotbolls-VM innan år 2050. Av alla de tränare och sakkunniga som intervjuas i artikeln är det dock ingen som tror att detta kommer ske, vilket beror på en rad anledningar. Dels spelar kinesiska ungdomar sällan spontanfotboll på egen hand eller av glädje. Dels finns det en stark kultur i Kina att aldrig ifrågasätta eller ställa frågor lärare, vilket kan leda till att spelare inte alls förstår taktiken när de väl kommer ut på planen. Vidare pekas även ettbarnspolitiken ut som ett problem, då den resulterat i en bortskämd generation ungdomar som är vana att skämmas bort snarare än att samarbeta. Icke desto mindre ökar samarbetet med länder som Spanien och Brasilien dramatiskt, inklusive program där unga kinesiska spelare bor och tränar utomlands under långa perioder.

This year, passing China’s biggest exam involves waxing eloquent about Xi Jinping’s philosophy – Årets upplaga av inträdesprovet till Kinas universitet hade mer och tydligare politiska inslag än vanligt. President Xi Jinping förekom på flera ställen, bland annat vad gäller ämnesval till kortare uppsatser i provet. Quartz understryker att över hälften av frågorna till dessa kortare uppsatser var direkt relaterade till propagandatermer som Xi själv myntat, rörande ämnen som den kinesiska drömmen eller nödvändigheten av en ”ny lång marsch”. Quartz påpekar även att dessa inträdesprov under Xi Jinping har tagit en alltmer ideologisk form likt de som hölls under Mao Zedong, där provdeltagarna bland annat ombads hylla svältkatastrofen det stora språnget. Frågorna till årets inträdesprov publicerades senare i statlig media, och gav upphov till såväl omfattande debatt och censur på internet.

Obehaglig intervju med Kinas ambassadör i Sveriges Radio

”Mycket ska man höra innan öronen trillar av”. Detta ordstäv passar ypperligt för att beskriva den intervju med Kinas ambassadör i Sverige som under morgondagen sänds i Sveriges Radios program Konflikt, men som redan nu finns att lyssna på online.

I april sände Konflikt avsnittet ”Kina och underkastelsen”, som berörde Kinas alltmer aggressiva politiska verksamhet i utlandet.

Efter detta skickade Kinas ambassad i Stockholm ett brev till Sveriges Radio där man beskrev programmet som ”oacceptabelt” och fullt med faktafel. Ambassadören Gui Congyou erbjöd sig vidare komma till radiohuset i egen hög person för att reda ut dessa felaktigheter.

Så därför består veckans Konflikt av att programledaren Ivar Ekman intervjuar Kinas ambassadör. Denna intervju, säger ambassadören innan samtalet startar, erbjuder den kinesiska ambassaden av ”god vilja och snällhet”.

Tyvärr blir själva inslagen av intervjun ganska korta, eftersom Konflikt inför varje del av intervjun även måste förklara bakgrunden till frågorna genom att gå tillbaka och spela klipp från avsnittet som sändes i april. Men de delar av intervjun som sänds är en obehaglig studie i översitteri.

Som Kinas högsta representant i Sverige drar sig nämligen Gui Congyou vare sig för lögner, förtäckta hot eller smutskastning av enskilda personer. Intervjun måste höras i sin helhet, men jag känner mig ändå nödgad att göra några reflektioner nedan:

1) I intervjuns början diskuteras Konfuciusinstituten, alltså de institut för språk och kultur som upprättats vid hundratals lärosäten världen över för kinesiska pengar. Ambassadören säger sig inte alls förstå varför flera universitet i Sverige och andra länder på senare år avbrutit samarbetet med Kinas myndigheter på denna punkt. Han får därefter den utmärkta frågan om hur en lärare vid ett svenskt Konfuciusinstitut bör agera om elev frågar denne om massakern vid Himmelska fridens torg.

Gui Congyou svarar då att läraren i fråga är skyldig att förmedla ”fakta” till de svenska eleverna. Vad är då fakta på denna punkt enligt Kinas ambassadör? Jo, att en liten grupp studenter 1989 utnyttjades av utomstående makter för att omstörta kommunistpartiet och därmed bröt mot Kinas konstitution.

Än värre så menar Gui Congyou att de kinesiska lärarna på svensk mark inte bara har ett ansvar att förmedla denna bild till studenterna, utan även ”berätta fakta” om massakern vid Himmelska fridens torg för svenska lärare.

Om någon fortfarande tvivlade, så bekräftar därmed denna intervju att de lärare som genom Konfuciusinstituten får sin lön betald av kinesiska myndigheter har som uppgift att vid svenska universitet sprida kommunistpartiets världsbild i känsliga politiska frågor.

2) Den mest fascinerande delen av intervjun är, föga överraskande, den som handlar om Gui Minhai och Peter Dahlin. Först säger ambassadören att alla ”svenska vänner” bör höra av sig till ambassaden för att få fakta om Gui Minhai innan de kommenterar fallet.

Sedan inleder Gui Congyou en kampanj av smädelse mot Gui Minhai. Enligt Ivar Ekman så ägnar han ”mycket tid åt att försöka misstänkliggöra” Gui, bland annat genom anekdoter om hans tidigare liv i Sverige, samt påståenden om diverse oegentligheter som för längesedan också ska ha ägnat sig åt i Kina.

Lyckligtvis sänder Konflikt inte dessa delar av intervjun, då Ekman mycket riktigt påpekar att de inte går att verifiera, samt att Gui ju sitter inlåst och därmed inte kan tala för sig själv. På frågan om varför Gui Minhai sitter inlåst nu, så stakar sig ambassadören innan han uppmanar Ekman att studera det ”erkännande” som Gui nyligen gjorde på kinesisk tv.

Detta erkännande, menar ambassadören, sattes samman för att skydda Gui Minhais mänskliga rättigheter, eftersom han själv ska ha uttryckt en vilja om att erkänna sina brott inför en samling journalister. Gui Minhai har tänkt över sina brott, och Kinas ambassadör uppmanar nu även svenska myndigheter att göra likadant.

3) Ekman frågar varför vi ska lita på att Gui Minhais ”erkännande” är frivilligt snarare än framtvingat, då flera personer, inklusive den svenska aktivisten Peter Dahlin, vittnat om att de under sin fångenskap efter olika former av hot och tortyr tvingats avge liknande ”erkännande” inför kinesiska medier.

Då drar Gui Congyou til med ytterligare en karaktärsmord. Han framhåller Peter Dahlin som en ”oärlig person”, men motiveringen att Dahlin i efterhand dragit tillbaka sitt framtvingade erkännande(!)

”Varför har Dahlin sagt något som han inte vill eller menar?”, frågar sig Gui Congyou. Han lägger sedan till att han själv är en ärlig person som vägrar att tala ofrivilligt eller gå med på att säga något han inte menar, oavsett vad som sker. Dahlin däremot, sägs ”sakna personlighet att ärligt berätta fakta”.

Ambassadören lägger givetvis också till att personer eller organisationer som ifrågasätter ovanstående hyser ”fördomar” mot Kina. Vidare säger han att kinesiska myndigheter ”inte vill” att den svenska regeringen ska pressa Kina med sina synpunkter om fallet.

Om Sveriges ändå gör på så vis, så kommer det ”skada de bilaterala förhållandena allvarligt”, säger ambassadören i ett illa förtäckt hot mot det redan kuvade svenska Utrikesdepartementet.

4) Hot övergår sedan till lögner när Ekman tar upp frågan om kinesiskt flyktingspionage på svensk mark. Just nu pågår ett åtal mot kinesisk man för detta brott, som greps för att ha spionerat på den tibetanska diasporan i Sverige för den kinesiska ambassadens räkning, vilket jag förra året skrev närmare om för Fokus.

Ekman nämner även spionskandalen 2010, när två kinesiska tjänstemän utvisades från Sverige efter att ambassaden bedrivit spionage mot den etniska minoriteten uigur. Gui Congyou säger sig dock inte känna till dessa fall, och framhåller att Kina vare sig har motiv eller behov av att utföra spionage i Sverige.

Han passar dessutom på att leverera ytterligare en uppmaning till Sveriges regering. Kina, berättar ambassadören, hoppas att ”våra svenska vänner” inte ska erbjuda skydd eller utrymme för kineser som avser verka för etniska minoriteters rättigheter, vilka kategoriskt avfärdas som ”separatister”.

Intervjun handlar även om Taiwan, där få konkreta svar ges vid sidan av byråkratiskt tugg om Kinas territoriella integritet. På frågan om vad som skulle ske om Taiwan förklarade sig självständigt, svarade ambassadören att de vore en ”dödens väg utan återvändo”.

Hela avsnittet med intervjun kan höras här nedan, eller via Sveriges Radios hemsida:

Det är givetvis ingen lätt uppgift att intervjua Kinas ambassadör om de känsligast tänkbara politiska frågorna. Men Konflikts gör här i huvudsak ett bra jobb.

På några ställen avstår dock Ivar Ekman från att pressa Gui Congyou hårdare. Ett tydligt exempel är då Peter Dahlin framhållits som oärlig, eftersom han till skillnad från ambassadören själv säger saker som han inte menar.

Kanske vore det då på sin plats att fråga ambassadören huruvida han hade kunnat utstå den psykiska tortyr som Dahlin tvingats göra, och huruvida han hade avgett ett falskt erkännande om hans flickvän också kidnappats och hennes väl och ve hängde på detta framträdande.

Man hade också kunnat nämna någon av de nya och utförliga rapporterna som släppts den senaste tiden, där dussintals personer vittnar om hot och tortyr innan de avlagt framtvingade erkännande. På så vis hade det blivit svårare för ambassadören att utmåla Dahlin som någon slags ensam galning.

Och vad gäller flyktingspionaget så tillåts ambassadören komma undan alldeles för enkelt genom att säga att han inte känner till detta.

Sveriges Radio rapporterade ju själva 2012 att spionaget mot uigurer fortsätter trots utvisningarna av kinesisk ambassadpersonal. Och i det nya numret av Fokus avslöjar jag hur den kinesiska ambassaden under Gui Congyous ledning de facto har trappat upp flyktingspionaget mot uigurer på svensk mark.

Men förhoppningsvis tjänar intervjun ändå för merparten av lyssnarna som ett talande exempel på Kinas oförsonliga politiska hållning, framflyttade positioner och ambition att påverka.

För någon annan tolkning är väl svår att göra då Kinas högsta företrädare i Sverige bjuder in sig själv till radiohuset för att hota, smutskasta och ljuga.

Största uppropet hittills för Gui Minhai: Text i 37 tidningar och tv-intervju

Det var nu två och ett halvt år, eller 961 dagar, sedan Gui Minhai kidnappades av kinesiska säkerhetsagenter i Thailand. Med anledning av detta publicerar 37 svenska tidningar i dag ett upprop med krav på hans frigivning, som undertecknats av 45 personer.

Bland dessa finns partiledare som Jonas Sjöstedt, flera sinologer som Torbjörn Lodén, ordförande för organisationer inom facket och civilsamhället som Jonas Nordling och Jesper Bengtsson, samt en hel rad redaktörer och diplomater med koppling till Kina. Där finns också ett par författare och journalister som jag själv.

Expressen är en av tidningarna som publicerar texten, under rubriken ”Stort upprop: Frige Gui Minhai, Kina!”. En bakgrund av Guis öde ges, liksom en uppmaning till kinesiska regimen att släppa Gui för allas bästa:

Utfallen mot Sverige skadar förbindelserna mellan Sverige och Kina. Det är både sorgligt och oroande med tanke på den avgörande roll som umgänge över nations- och kulturgränserna spelar för en fortsatt positiv utveckling i världen.

Kina är en stormakt som utövar stort ekonomiskt, politiskt och kulturellt inflytande över hela världen. Ledarna i Peking har gjort klart att de anser Kina redo att spela en ledande och ansvarsfull roll i världen. Ofta hänvisar de till det stolta inhemska kulturarvet som en tillgång för Kina och övriga världen. Agerandet mot Gui Minhai står emellertid i bjärt kontrast till ledarnas stolta proklamationer.

(…)

Inför Sveriges nationaldag i morgon uppmanar vi nu de kinesiska myndigheterna att genast frige Gui Minhai. Samtidigt stöder vi Sveriges regering, Europeiska Unionen och alla de organisationer och enskilda människor, som engagerat sig i Gui Minhais fall, i deras ansträngningar att verka för hans frigivning.

Uppropet fick genomslag innan det publicerades. Tidigt imorse medverkade Kurdo Baksi, initiativtagare till uppropet, i TV4:s nyhetsmorgon tillsammans med Karin Olsson, kulturchef på Expressen som är den tidning vilken rapporterat om fallet allra närmast.

I det över fem minuter långa inslaget ges en kort bakgrund av fallet Gui, men framför allt diskuteras faktumet att det varit så tyst kring fallet. Baksi uttrycker sin besvikelse över att svenska Utrikesdepartementet inte vågar vidta åtgärder genom som att exempelvis utvisa Kinas ambassadör, då man villigt utvisade en rysk diplomat tidigare i år efter en giftattack i Storbritannien.

Det märks för övrigt att Gui Minhais fall är relativt okänd hos programledarna, liksom i stora delar av det övriga svenska medielandskapet. En av dem frågar sig häpet om det verkligen kan vara så att Sverige – ja, Sverige! – tar hänsyn till Kinas ekonomiska makt när en svensk medborgare har kidnappats??

Se inslaget nedan eller via Youtube:

Programledarna ställer sig också den rättfärdiga frågan om varför vi vet så lite om detta fall. Då måste jag givetvis passa på att flika in och rekommendera min bok ”De kidnappade Kinasvenskarna” som publicerades i slutet av februari.

Boken kan samtidigt tjäna som ett tecken på det märkliga relativa ointresse som råder när världens största regim håller en svensk medborgare fängslad utan rättegång i två och ett halvt år. Försäljningen av boken har varit OK, men inte gått fullt så bra som man hade kunnat förvänta sig givet allvaret i situationen, samt de långa och odelat positiva recensionerna i en handfull av landets största tidningar.

Det går fortfarande inte släppa tanken på att uppmärksamheten hade varit och handlingarna mer resoluta om det exempelvis var Ryssland som kidnappat en svensk förläggare för att denne skrivit obekväma saker om Vladimir Putin. Varför är det så?

Du kan i alla fall se till att du själv förstår mekanismerna bakom en av de största svenska diplomatiska skandalerna i vår tid, som oavsett utfall kommer gå till historien, genom att läsa ”De kidnappade Kinasvenskarna”. Boken kan beställas via exempelvis Adlibris för 204 kronor inklusive frakt.

Publicerat: Kinas ambassad i Stockholm spionerar på etniska muslimer med svenskt medborgarskap

I veckans nummer av Fokus finns en artikel av mig om den ökade repressionen mot muslimer i västra Kina. Detta ämne har fått mycket stor uppmärksamhet internationellt, särskilt sedan ett lägersystem för politisk omskolning etablerats i provinsen Xinjiang under det senaste året.

Upp till en miljon muslimer, främst från den etniska minoriteten uigur, tros nu sitta i dessa läger dit de tagits utan någon som helst föregående rättslig process.

Enligt forskare som återges i artikeln övergår polistätheten i Xinjiang nu den i Östtyskland just innan muren föll. Vidare har ett system med ”hembesök” nyligen införts, där partitjänstemän helt enkelt flyttar in hos uiguriska familjer några dagar i månaden för att dokumentera dessa religiösa vanor och påtvinga dem allehanda propaganda.

Detta och mer har jag redan skrivit om här på InBeijing i artiklarna ”Nya rapporter om politiska omskolningsläger för Kinas muslimer” och ”Partitjänstemän flyttar in hos muslimska familjer i Kina”.

Nytt i min artikel i Fokus är dock faktumet att denna repression har spritt sig även till Sverige. Jag har nämligen intervjuat uigurer bosatta i Sverige, som vittnar om hur de under det senaste året hamnat under allt större press från kinesiska myndigheter, ofta via Kinas ambassad i Stockholm:

Fokus kan nu bekräfta att det flyktingspionage som Kina utför på svensk mark inte bara fortsätter, utan även har intensifierats. Nijat Turghun, ordförande för Uiguriska utbildningsföreningen (UUF), berättar att det inte längre endast är uigurer som engagerar sig politiskt som trakasseras. Det senaste året har också andra uigurer kallats till Kinas ambassad på Djurgården för att fotograferas, och pressas sedan regelbundet på information via sociala medier som Wechat.

Turghun berättar att en uigur med flyktingstatus i Sverige fick veta att hans son i Xinjiang gripits för att tvinga mannen att samarbeta. En av styrelseledamöterna i UUF, tillika svenska medborgare, har fått över 20 släktingar gripna varav flera hamnat i läger för politisk omskolning. Gemensamt för de uigurer jag talat med är att de inte längre kan kontakta sina släktingar i det alltmer isolerade Xinjiang.

Kinesiska diplomater har tidigare flera gånger ertappats med flyktingspionage i Sverige. 2010 avslöjade SÄPO att Kinas ambassad spionerade på svenska uigurer, vilket ledde till att två kinesiska tjänstemän utvisades från Sverige. 2012 talade Sverige Radio med en uigurisk kvinna som berättade att Kinas ambassad trots detta fortsatte pressa uigurer på svensk mark på information under hot.

Och i fjol blottlades även en spionskandal där Kinas ambassad samlat in information om tibetaner bosatta i Sverige. Man använde en agent som infiltrerade den tibetanska diasporan i Sverige, vilket jag skrev närmare om i Fokus i mars förra året i en artikel med rubriken ”Kinesiska buren”.

Rapporter om flyktingspionage mot uigurer och tibetaner har kommit från flera länder under de senaste åren, och sker i regel via kinesiska ambassader och konsulat. Det står nu utom tvivel att Kinas ambassad i Stockholm fortsätter med dessa aktiviteter, trots att man flera gånger ertappats såväl som varnats.

Jag vet från mina intervjuer förra månaden att minst ett fall av spionage mot uigurer under det senaste halvåret anmälts till SÄPO. Det är nu viktigt att svenska myndigheter vågar agera, och inte vända bort blicken med anledning av Kinas växande ekonomiska makt.

Veckan som gick: Nyhetsbrev från Kina/Asien vecka 23

Veckans nyhetsbrev innehåller långt mer viktiga nyheter än det förra, då nya saker skett på en rad viktiga områden inklusive motsättningar i Sydkinesiska havet och det pågående handelskriget mellan USA och Kina.

Vidare fortsätter den ökade repressionen mot etniska minoriteter i Xinjiang att skapa rapporter, liksom Kinas nya toppnivåer vad gäller stålproduktion och utsläpp av koldioxid.

Den nedanstående nyhetsbrevet är denna vecka helt enkelt fullt med viktiga händelser som alla förtjänar större uppmärksamhet. Förhoppningsvis kan sammanfattningarna tjäna till grund för ytterligare läsning för de riktigt intresserade.

Brevet har vidare kunnat skrivas tack vare er läsares generösa donationer till InBeijing via Patreon, som nu är uppe på 172 dollar i månaden! Vänligen överväg att sponsra med en liten slant om du har nytta eller utbyte av vad jag skriver.

EKONOMI & HANDEL

U.S.-China Trade Talks End in an Impasse – Under veckoslutet befann sig USA:s handelsminister Wilbur Ross med en delegation i Peking för att fortsätta förhandlingarna om det handelskrig som står för dörren mellan USA och Kina. Bland annat New York Times uppger dock att samtalen var relativt fruktlösa. Inga överenskommelser offentliggjordes efteråt, samtidigt som kinesiska tjänstemän säger till statlig media att man vägrar förbinda sig till att köpa fler amerikanska varor om USA inte först skrotar de höjda tullar som man ska inför på kinesiska varor värda 50 miljarder dollar i mitten av juni. Om detta inte sker kommer dessutom ”alla ekonomiska överenskommelser” som hittills ingåtts att ogiltigförklaras, uppger samma tjänstemän. Jag har här på InBeijing varnat för detta handelskrig sedan i mars. Tullar och andra åtgärder kommer implementeras, då det handlar om en konflikt mellan två missnöjda populistiska administrationer om inte vill ge vika för varandra. Detta kommer påverka in bara USA och Kina, och utan hela den globala ekonomin. För den som vill läsa mer om detta handelskrig på svenska, köp ett nummer av tidningen Affärsvärlden i mitten av denna vecka. Där skriver jag långt om detta ämne.

China’s looming financial crisis – Det har nu pratats så länge om en finanskris eller en ekonomisk krasch i Kina, att skribenter eller analytiker som framhåller risken av en sådan nu närmast blir ignorerade per definition. Ändå finns det fortfarande olyckskorpar som varnar för just detta, och menar att de ekonomiska stimulanser som utfärdats de senaste åren snarast har tjänat till att skjuta problemen en bit längre fram, eller rent av gjort bubblan ännu större. En rådgivare till Australiens finansminister under den asiatiska finanskrisen skrev i veckan för Lowy Institute att någon form av ekonomisk kris kommer infinna sig i Kina tidigt nästa årtionde. Inte bara för att ”nästan alla länder” som genomgår en snabb ekonomisk utveckling förr eller senare kommer uppleva en sådan kris, utan även för att Kina lanserade ett stort ekonomiskt stimulanspaket 2015, då man de facto hade en bra möjlighet att ta itu med problemen inom det finansiella systemet. Skribenten framhåller att det finns flera pragmatiska, duktiga ekonomer inom Kinas administration, som länge insett nödvändigheten av att göra upp med ineffektiva statliga företag. Dock har dessa hamnat i bakgrunden till fördel för Xi Jinpings politiska målsättning att tillväxten ska ligga på 6,5 procent fram till 2020. I motsats till att avstå från ekonomiska stimulanser och istället acceptera en något lägre tillväxt, har man alltså fortsatt på den inslagna vägen av ekonomiska stimulanser vilket nu har gjort situationen ännu mer svårhanterlig och riskabel.

POLITIK & INTERNATIONELLA RELATIONER

US plans ’steady drumbeat’ of exercises in South China Sea: Mattis – USA:s försvarsminister Jim Mattis klargjorde förra veckan att USA:s flotta kommer fortsätta navigera i Sydkinesiska havet likt ”ett stadigt trummande”, trots protesterna från Kinas håll. Uttalandet kom bara ett par dagar efter att Kina reagerat kraftfull på de två amerikanska militärfartyg som seglat i närheten av fyra konstgjorda öar med vilka Kina gör anspråk på stora delar av detta hav. Det kom också efter att Kina för ett par veckor sedan landat bombplan som kan bestyckas med kärnvapen på en av dessa öar. Jim Mattis passade samtidigt på att säga att Xi Jinping ”brutit sitt löfte” som han avgav 2015 om att inte militarisera det Sydkinesiska havet, och passade även på att säga att Kina som enda nation har invändningar när USA seglar på internationellt vatten i området. Uttalandet kommer också efter USA bannlyst Kina från den stora militärövningen RIMPAC – där över 20 länder medverkar – med anledning av de kinesiska aktiviteterna i Sydkinesiska havet.

Philippine President Rodrigo Duterte will go to war with China if it crosses ‘red lines’ and claims disputed resources, foreign ministry warns – Det är inte bara USA som har invändningar mot Kinas alltmer offensiva framfart i Sydkinesiska havet. I veckan kom även varningar från Filippinerna, vars president Rodrigo Duterte hotade att gå i krig om Kina börjar utvinna naturresurser från ett område just utanför den filippinska kusten som Kina stick i stäv med såväl internationell lag som ett tidigare beslut från Haagtribunalen gör anspråk på. Duterte satte vidare upp en rad ”röda linjer”, som landets utrikesminister sedan fick återge i bland annat South China Morning Post. Dessa inkluderar bland annat kinesisk konstruktion i omtvistade Scarborough Shoal, eller kinesiska försök att föra bort ett strandat filippinsk fartyg i området vilket används som militär utpost. Duterte har sedan han kom till makten två år sedan fått växande kritik från flera håll i Filippinerna för att hans vurmande för Kina innebär en fara för Filippinernas självständighet. Detta utspel kan givetvis vara ett försök att blidka kritikerna.

China has turned Xinjiang into a police state like no other – Den kraftigt ökande repressionen mot muslimer i Kinas västra provins Xinjiang har fått stor uppmärksamhet världen över de senaste månaderna, vilket främst beror på rapporter om det lägersystem för politisk omskolning dit upp till en miljon muslimer har förts sedan början på förra året. The Economist sammanfattade förra veckan situationen i en lång artikel där jämförelse görs med såväl apartheid som gulag. (Jag har tidigare skrivit om detta ämne här och här på InBeijing, samt en lång artikel i veckans nummer av nyhetsmagasinet Fokus.)

INTERNET, TEKNIK & MEDIA

China has 9 of the world’s 20 biggest tech companies – Bland annat Marketwatch plockade i veckan upp en rapport som visar att nio av världens tjugo största teknikföretag räknat i marknadsvärde är kinesiska. Fem amerikanska (Apple, Amazon, Microsoft, Google och Facebook) ligger visserligen i topp, men trenden är icke desto mera tydlig då Kina för fem år sedan endast hade tre företag på denna lista. Nu ligger Alibaba och Tencent på plats sex respektive sju. Faktorerna bakom ökningen av kinesiska teknikföretags storlek och värde finns främst att hitta i Kina, eftersom företagen i fråga främst riktar sig till den inhemska befolkningen. Bland annat, skriver Marketwatch, utgörs landets ekonomiska tillväxt i dag till 62 procent av konsumtion, jämfört med 35 procent år 2003. Internetanvändningen har också ökat dramatiskt, särskilt på mobila plattformar, där användningen räknat i data steg med över 150 procent i fjol. Kinesiska användare är också redo att överge sina personuppgifter till företag och tjänster online i betydligt större utsträckning än exempelvis amerikanska.

With Cambodia’s free press under fire, ’China model’ makes inroads – Den senaste tidens utveckling av medielandskapet i Kambodja har på många vis varit oroande. Bland annat har den frispråkiga tidningen Phnom Penh Post tvingas stänga ner, sedan dess rapporter på många vis upprört den auktoritära premiärministern Hun Sen, som har styrt landet i över tre årtionden. Bangkok Post uppmärksammade i veckan hur Hun Sens administration inför valet i sommar nu istället har börja forma landets medielandskap efter kinesisk modell, och även använt resurser från Kina till detta syfte. Ägaren för Fresh News, som nu är en av de viktigaste aktörerna inom Kambodjas media, har flera gånger uttalat sitt stöd för Kina som helhet samt landets ökade investeringar i och inflytande över Kambodja. Som tack har flera ur hans personal bjudits på ”mediaresor” av Kina, som betalas av landets regim. Fresh News har nu också lanserat en kinesisk version av sin hemsida, som även hyllar kinesisk medias modell och rapportering. Kambodja tog emot över tio miljarder kronor i kinesiska investeringar i fjol, vilket var en fördubbling jämfört med året innan. Många av lånen är kopplade till Kinas nya sidenvägar.

ENERGI & MILJÖ

Dramatic surge in China carbon emissions signals climate danger – Kanske kom det som en överraskning för många då Greenpeace förra veckan kungjorde att Kina nu släpper ut mer koldioxid än på sju år och tillverkar mer stål än någonsin tidigare. Uppgifterna, som bygger på officiell statistik, har återgetts av flera medier men sammanfattas bäst på Greenpeace egen hemsida. Där klargörs även sammanhanget; ökad stålproduktion och ökade utsläpp visar på att Kinas omställning från en ekonomi baserad på tung industri, till en ekonomi baserad på konsumtion och och servicesektor. Därför införde Peking nya stimulanser i tung industri för att hålla tillväxten uppe, vilket nu har börjat märkas i utsläppen av koldioxid och produktion av stål. Greenpeace understryker också vad detta innebär för den globala kampen mot klimatförändringar. Då Kinas utsläpp 2014-2016 stod still, gavs en välbehövlig återhämtning då även de globala utsläppen kunde minska något. Men givet att Kina släpper ut över en fjärdedel av världens växthusgaser, så måste ”resten av världen springa för att stå still” så länge Kina fortsätter öka sina utsläpp, vilket alltså har varit fallet hittills i år. Sammantaget beräknas Kinas koldioxidutsläpp öka med cirka fem procent 2018. (Läs mer här via InBeijing.)

China’s President Xi Jinping calls for increased efforts to tackle pollution – Samtidigt som Kinas åtgärder för miljön i allmänhet och utsläpp i synnerhet lämnar mer att önska, så fortsätter den vackra retorik från Peking som fått många att på senare tid uppfatta Kina som någon slags förebild inom detta område. Under ett möte förra veckan sade president Xi Jinping att Kina gjort ”fantastiska framsteg” för att bekämpa landets luftföroreningar, men att dessa ännu inte ”konsoliderats” fullt ut. Xi sade att målet att skapa ”ett vackert Kina” nästan är uppnått, och uppmanade vidare till etableringen av en ”ekologisk civilisation” senast år 2035. South China Morning Post noterar att andeled skadliga luftpartiklar visserligen har minskat något i Kinas storstäder, men fortfarande ligger långt över internationella standarder och riktmärken. Tidningen citerar även landets miljöministerium, som varnar för att kampen mot smogen har nått ett ”dödläge”, och att experter därför efterlyser hårdare åtgärder för att förbättra Kinas luftkvalitet.

SAMHÄLLE & KULTUR

Taiwanese labeled as Chinese in court action against Norway – Den av mina tweets som fått mest uppmärksamhet den senaste veckan är det om de taiwanesiska studenterna i Norge, som får sin nationalitet ändrad när de skriver in sig på norska universitet. Även fast studenterna reser in i Norge med sina taiwanesiska pass, så skrivs deras personuppgifter om till ”Kinesiska medborgare” innan de börjar studera. Asia Times uppmärksammar hur en rad klagomål har framförts på denna punkt, såväl från studenterna själva som andra individer och organisationer, vilka anser att Norge här böjer sig för inför ännu ett krav som många andra länder avfärdar. Förklaringar från Norge innefattar att detta inte innebär några skillnader för de taiwanesiska studenter som vistas i landet, samt att norska myndigheter inte erkänner Taiwan som land.

Taiwan Plans Sculpture Honoring Liu Xiaobo, the Nobel-Winning Activist – 13 juli, på årsdagen av hans bortgång, kommer en bronsstaty till aktivisten Liu Xiaobos ära att uppföras i hjärtat av Taipei, just i närheten av skyskrapan Taipei 101. New York Times intervjuar grundaren till organisationen ”Friends of Liu Xiaobo”, som ligger bakom initiativet. Han menar att statyn hör hemma i Taiwan för att landets grundläggande värderingar är frihet och demokrati, samt att Taiwan just nu utgör det största hotet mot Kina. Statyn är också ett bevis på att Taiwans samhälle inte räds de upptrappade hoten från Kinas håll. Statyn kommer bestå av en tom stol och en bok, inklusive en avbild av en nobelprismedalj med Liu Xiaobos ansikte på.

Liaison Office indirectly owns most bookshops – Jag har tidigare på InBeijing och i min böcker ofta varnat för Kinas ambition att kontrollera kultur och diskurs i Hongkong. Kidnappningen av Gui Minhai och hans kollegor var ett steg i ledet av kontroll över media och litteratur. Sedan dess har produktion och försäljning av regimkritisk litteratur minskat dramatiskt i Hongkong. Förutom den rädsla som kidnappningarna skapade, så har kinesiska myndigheter även köpt ut en stor del av stadens bokindustri. RTHK rapporterade i veckan att kinesiska myndigheter genom sitt viktigaste kontor (Liasion Office) i Hongkong nu direkt eller indirekt äger över hälften av stadens bokaffärer.

Ulf Kristersson och Angela Merkel diskuterar Kinas inflytande i Europa

Jag har tidigare uppmärksammat hur Moderaternas partiledare efterlyser en annorlunda hållning gentemot Kina, framför allt i artiklarna ”Moderaternas partiledare efterlyser en tuffare Kinapolitik” och ”Ulf Kristersson gör nya, hårda uttalanden om Kina”.

Kristersson har bland annat kallat den nuvarande regeringens inställning till kinesiska investeringar för ”naiv”, och sagt att utvecklingen i ”den alltmer totalitära staten” har gått i helt fel riktning under de senaste åren. Till skillnad från den sittande regeringen, så talar Kristersson klarspråk då han säger att Kinas vare sig är en marknadsekonomi eller en demokrati.

Kinas inflytande över Europa har vuxit i takt med de kinesiska investeringarna på kontinenten. Det handlar dels om investeringar i privata företag, ofta i syfte att förvärva utländsk teknologi, men även om infrastrukturprojekt kopplade till Kinas nya sidenvägar.

Utvecklingen har bland annat lett till att länder som Ungern och Grekland stoppat gemensamma EU-uttlanden om mänskliga rättigheter i Kina. Så sent som denna vecka varnade South China Morning Post för att flera länder på Balkan nu står upp över öronen i skulder till statliga kinesiska banker.

Den europeiska ledare som tydligast varnat för konsekvenserna med detta är Tysklands förbundskansler Angela Merkel. Ämnet var mycket riktigt uppe för diskussion när Kristersson träffade Merkel tidigare denna vecka, skriver Expressen:

Under mötet diskuterade de två även Kina och kinesiska intressen i Europa.
Och Ulf Kristersson efterfrågar en tydligare svensk politik vad gäller både demokrati- och handelsfrågor med Kina.

– Det finns ett mått av aningslöshet. Dels vad gäller stora kinesiska investeringar som är mer geopolitiskt agerande av Kina, som inte bara är kommersiellt. Kinesiska företag gör i västvärlden vad västeuropeiska företag aldrig skulle kunna göra i Kina. I längden är det ett problematiskt sätt att agera internationellt.

Det är inte första gången Ulf Kristersson efterlyser en hårdare politik gentemot Kina, där bland annat den svenska förläggaren Gui Minhai suttit frihetsberövad i flera års tid.

I dag är Sverige på många vis ett av de länder i Europa som välkomnar det kinesiska kommunistpartiets ökade närvaro på kontinenten med allra öppnast armar. Regering har en uttalad strategi att locka investeringar från Kina, och Sverige tillhör vidare den minskande skara länder som motsätter sig en mekanism på central nivå inom EU för att granska kinesiska investeringar, vilket alla unionens största ekonomier av säkerhetsskäl vill etablera.

Det finns alltså starka skäl att tro att Sveriges Kinapolitik skulle förändras om Ulf Kristersson blev statsminister senare i år, till att påminna mer om Tysklands. I min nya bok ”De kidnappade Kinasvenskarna” utvecklar jag hur Tyskland skiljer sig från andra europeiska länder genom att våga kritisera Kinas regim. Ändå växer handeln mellan de två länderna:

I rak motsats utgör Tyskland ett rakryggat exempel på hur det faktiskt går att ställa krav och kritisera de värsta övergreppen som sker i Kina, samtidigt som man bedriver en växande handel med landet. Som nämnts tidigare tog förbundskansler Angela Merkel under sin resa till Kina 2014 själv upp fallet med den fängslade journalisten Gao Yu som tidigare jobbat för tysk media. Tyskland har även varit en av de mest högljudda kritikerna till behandlingen av nobelpristagaren Liu Xiaobo och hans änka Liu Xia. Landets myndigheter är också aktiva i mindre kända fall som inte har någon direkt relation till Tyskland. När Jiang Tianyong – försvarsadvokat för advokaten Xie Yang, se del 1 – som torterats under fångenskap kunde ses ”erkänna” på video från en rättssal sommaren 2017, beskrev den tyska ambassadören det som ”omöjligt” att Jiang kommer att ges en rättvis rättegång. Han sade också att tyska tjänstemän upprepade gånger tagit upp Jiangs fall med sina kinesiska kollegor i över ett halvårs tid. Det borde inte vara särskilt kontroversiellt att yrka på att en torterad advokat ska få möjlighet till rättvis rättegång. Men mot bakgrund av att endast sju av EU:s medlemsstater i februari 2017 vågade underteckna den gemensamma diplomatiska skrivelsen mot systematisk tortyr av kinesiska advokater som nämndes i kapitel 17, så är Tyskland i dag ett av ytterst få länder som vågar ta ett steg längre genom att även på egen hand ta upp dessa fall i bilaterala diskussioner. Detta trots att Jiangs fru – som på grund av förföljelser tvingats fly till USA – i samband med makens framtvingade erkännande bad omvärlden att uppmärksamma det felaktiga i behandlingen av hennes man.

Tyskland är också ett av få länder som vågar kritisera Kinas utrikespolitiska strategi i sin helhet. När utrikesminister Sigmar Gabriel sommaren 2017 var på besök i Paris efterlyste han en gemensam europeisk politik mot Kina, och uppmanade Peking att ”inte försöka dela oss”. Uttalandet kom efter ökad oro från flera håll för att Kina med hjälp av sina direktinvesteringar påverkar europeisk politik, vilket kunde ses ovan i exemplen med Grekland och Ungern. Det gjordes även på grund av växande kritik mot att den kinesiska marknaden fortsätter vara relativt stängd för europeiska företag, samtidigt som exempelvis statligt subventionerade kinesiska ståltillverkare tillåts dumpa sina produkter i Europa utan gemensamma åtgärder från EU. ”Tyskland trycker alltmer högröstat på mot Peking för en lösning på klagomålen om att [Kina] strider mot sina egna löften om öppna marknader”, konstaterade Associated Press efter kommentarerna.

Förvisso sade utrikesministeriets taleskvinna Hua Chunying att Kina var ”chockerat” över Sigmar Gabriels uttalande. Men samtidigt ökar handeln mellan Kina och Tyskland explosionsartat: 2016 passerade Kina såväl USA som Frankrike och blev den allra största tyska handelspartnern, med en handel värd över 1 600 miljarder kronor länderna emellan. Inte heller här ses någon korrelation mellan ekonomiskt utbyte och diskussion om mänskliga rättigheter.

Snarare än att som den nuvarande regeringen motsätta sig förslag med krav om kontroller på kinesiska investeringar i EU, skulle Sverige med Ulf Kristersson istället kunna utgöra en välbehövlig partner till Tyskland och Angela Merkel när det gäller att våga påpeka Kinas övergrepp.

..och som ett tillägg måste jag givetvis även påminna er alla om att Ulf Kristersson såklart har läst min bok ”De kidnappade Kinasvenskarna”: